Ny metod för påvisning av Schistosoma spp DNA

Flundran Schistosoma är utbredd i sötvatten i tropiska Afrika men förekommer också i delar av Sydamerika och Asien. Det är främst arterna S. haematobium och S. mansoni som orsakar sjukdom hos människa. Maskens livscykel upprätthålls genom att sötvattenssnäckor, som fungerar som mellanvärd, utsöndrar den livsform av parasiten som infekterar människan. Vid bad eller andra aktiviteter såsom fiske i sjöar där parasiten förekommer infekteras man genom att parasiten penetrerar intakt hud. Efter flera veckor börjar maskens ägg utsöndras i urinen för S. haematobium eller i avföringen för S. mansoni, S. japonicum med fler.

Symtomen vid akut schistosomiasis är övergående och kan lätt missas. Infektionen blir då kronisk och kan på sikt orsaka till exempel anemi hos barn, bukbesvär och leversvikt, infertilitet och urinvägscancer. Urogenital schistosomiasis hos kvinnor är en underdiagnostiserad form av sjukdomen som kan orsaka blödning och smärta i underlivet samt komplikationer såsom utomkvedshavandeskap. Kunskapen och medvetenheten kring urogenital schistosomiasis är begränsad och diagnostiken utmanande.

Guldstandard för diagnostik av schistosomiasis är ljusmikroskopi av feces och/eller urin för identifiering av maskägg. Prestandan av mikroskopi varierar beroende på antalet provtagningstillfällen, förbehandlingen av provet samt erfarenheten hos avläsaren. Mikroskopi har generellt en relativt låg känslighet men hög specificitet. Antikroppspåvisning som tillhandahålls på Folkhälsomyndigheten är ett värdefullt tillägg till mikroskopi då metoden har hög känslighet.

PCR för Schistosoma spp – ny metod för ökad känslighet

Folkhälsomyndigheten kan nu erbjuda PCR som ett komplement till mikroskopi vid misstanke om schistosomiasis. Metoden detekterar parasiten på genusnivå och har validerats för både S. mansoni och S. haematobium. Validering av andra arter har inte varit möjligt utifrån brist på provmaterial, men metoden är publicerad och har använts framgångsrikt i andra laboratorier för samtliga humanpatogena arter, däribland S. japonicum.

Känsligheten av PCR-metoden kan antas vara högre än den för mikroskopi men är svår att fastställa då mikroskopi använts som referensmetod. Validerade provmaterial inkluderar obehandlad feces, etanolfixerad feces samt urin. Provet tas tidigast 10–12 veckor efter misstänkt smitta. Mängden nytaget avföringsprov ska vara 2–3 skedar i en fecesburk utan tillsats eller med etanol (1 del prov till 4 delar etanol). Urin samlas mellan ungefär klockan 10.00 och 14.00 och hela volymen ska skickas till Folkhälsomyndigheten.

Med PCR-metoden som nu tillhandahålls på Folkhälsomyndigheten välkomnar vi även gynekologiska och urologiska prover såsom biopsier från cervix och urinblåsa, cervix-skrap samt vaginalsköljvätska för frågeställningen urogenital schistosomiasis. Då metoden inte kunnat valideras för gynekologiska eller urologiska provmaterial utförs analysen tills vidare kostnadsfritt vid frågeställningen urogenital schistosomiasis.

Läs mer

• Schistosoma spp. (Antikroppsbestämning) (folkhalsomyndigheten.se)
• Schistosoma real-time PCR as diagnostic tool for international travellers and migrants (onlinelibrary.wiley.com)
• Application of a circulating-cathodic-antigen (CCA) strip test and real-time PCR, in comparison with microscopy, for the detection of Schistosoma haematobium in urine samples from Ghana (tandfonline.com/)
• Molecular Diagnosis of Schistosoma Infections in Urine Samples of School Children in Ghana (ajtmh.org)