Campylobacterinfektion – sjukdomsstatistik

Campylobacter 2012

Infektion med Campylobacter är den vanligaste orsaken till bakteriell gastroenterit i Sverige. Bakterien sprids via framförallt förorenat vatten eller förorenad mat. Den sprids via avföringen från ett flertal olika djurarter och infekterade människor. Otillräckligt tillagad kyckling eller opastöriserad mjölk har ofta associerats med spridning av Campylobacter. Det finns flera olika typer av Campylobacter, men inom humandiagnostiken är C. jejuni och C. coli vanligast och någon artbestämning utförs normalt inte. Smittdosen är låg och även om symtomen vanligtvis avtar efter någon vecka kan bakterien utsöndras via avföringen i omkring tre veckor.

Utfall och trend

Under 2012 var den totala incidensen för campylobacterinfektion 83 fall per 100 000 invånare (7902 fall), vilket är något lägre än år 2011 (87 fall per 100 000 invånare). Av alla fall var 40 % smittade i Sverige.

Mellan 1998 och 2006 minskade incidensen av inhemsk campylobacterinfektion, men sedan 2006 har den ökat kontinuerligt, för att under de senare åren stabiliseras vid 33 fall per 100 000 invånare och år (Figur 1). Då antalet inhemska fall modellerades mot tid (negativ binomial-regressionsanalys) kunde inte någon signifikant trend för antal fall ses mellan åren 1998 och 2012.

Figur 1. Incidens av campylobacterinfektion i Sverige under åren 1997-2012.

Ålder och kön

Av alla som smittades av Campylobacter under 2012 var medianåldern 41 år och könsfördelningen jämn (47 % kvinnor). Bland de inhemska fallen var medianåldern 41 år och något fler män än kvinnor insjuknade (58 %). Den inhemska incidensen var som högst för de allra yngsta barnen (0-4 år) och för personer i åldersgruppen 40-49 år (40 fall per 100 000 personer i respektive åldersgrupp under 2012). Lägst inhemsk incidens återfanns hos barn i skolåldern (5-14 år), där incidensen under 2012 var 14 fall per 100 000 personer i den åldern.

Smittland

En knapp majoritet av alla fall av Campylobacter i Sverige under 2012 blev smittade utomlands (57 %). Risken att insjukna under resa utomlands (reseincidens) har dock minskat de senaste åren och den nedåtgående trenden fortsatte även under 2012. Liksom de föregående åren smittades de flesta reserelaterade fallen under 2012 i Thailand (20 %), Spanien (14 %) och Turkiet (13 %).

Sedan år 2009 har incidensen för utlandssmittade fall av campylobacterinfektion ökat något (Figur 1). När de utlandssmittade fallen relateras till antal fall per hundratusen resor och år (det vill säga så kallad reserelaterad risk), ses en nedåtgående trend under samma tidsperiod (Figur 2).

Geografisk spridning i Sverige

Incidensen av inhemsk Campylobacter varierar årligen mellan länen beroende på om det har varit lokala eller regionala utbrott. De län som under 2012 hade högst incidens av inhemsk campylobacterinfektion var Gotland (58 fall per 100 000 invånare), Halland (41) och Jämtland (38). Övriga län hade en inhemsk incidens mellan 15-37 fall per 100 000 invånare.

Säsongsvariation

Antalet rapporterade fall av Campylobacter brukar öka under sommaren, och då speciellt under sensommaren (juli-september). Den årliga ökningen under denna period inträffade även under 2012 (Figur 2).

Figur 2. Säsongsvariation av inhemsk campylobacterinfektion.

Utbrott

Under 2012 kom 7 utbrott av Campylobacter till Smittskyddsinstitutets kännedom. Det största inträffade i samband med ett bröllop i Skåne i maj, där 17 personer insjuknade. Genom intervju av gästerna identifierades snittar med ungtuppslever som en misstänkt smittkälla. Misstanken förstärktes senare, då campylobacterisolat från 2011 från det lokala slakteri som tupparna levererats från, visades ha samma PFGE-profil som humanisolaten i utbrottet. Smittkällan ansågs därmed vara bekräftad. I ett annat utbrott i oktober, i Västra Götalands län, insjuknade 10 personer efter att ha ätit importerad kyckling. Rester av kycklingen fanns kvar och provtogs men analyserades endast med ett standardpaket för matförgiftningar, som vid det aktuella analyslaboratoriet inte inkluderade Campylobacter. Analyserna fortsatte emellertid på SVA och Campylobacter kunde då påvisas i livsmedelsproverna. Livsmedelsstammen, som typades av SVA, var dock ej identisk med den stam som påvisats hos fallen. Trots detta ansågs kycklingen ändå vara starkt misstänkt som smittkälla.

Mikrobiologisk typning

Som regel typas inte humanisolat av Campylobacter. Under 2012 har SVA dock i ett projekt som syftar till att utreda olika smittkällors betydelse för smittspridning, typat kliniska isolat med hjälp av PFGE. Detta har lett till en ökad förståelse av smittspridning och har underlättat arbetet med utbrottsutredningar.

Sammanfattande bedömning och åtgärder

Den höga incidensen av human campylobacterinfektion i Sverige är ett stort problem för samhället. Under 2012 publicerades därför ett myndighetsgemensamt strategidokument med prioriterade åtgärder för att minska incidensen hos människa. Det pågår även ett myndighetsgemensamt projekt för att identifiera betydelsefulla källor till human campylobacterinfektion. Projektet, som leds av SVA, initierades eftersom incidensen i Sverige fortfarande är hög, trots att det har gjorts satsningar mot spridning av Campylobacter inom kycklingindustrin. För att kunna analysera och värdera olika smittkällor har prover samlats in från såväl människor, som från djur och miljö. Med hjälp av molekylärbiologisk typning och statistisk analys kan identifierade fall relateras till respektive smittkälla. Olika smittkällors betydelse för smittspridning och inverkan på incidens kan därmed uppskattas.