Clostridioides difficile-infektion – sjukdomsstatistik

Lyssna

Clostridioides difficile är en tarmbakterie som kan orsaka diarré (CDI) och livshotande pseudomembranös kolit, framför allt hos äldre individer som behandlas med antibiotika.

Sjukdomen är inte anmälningspliktig i Sverige.

Veckorapporter

Clostridioides difficile-veckorapporter

Årsrapport

Clostridioides difficile 2021

Under 2021 fortgick pandemin av covid-19 över hela världen. Många åtgärder med syfte att minska smittspridningen av covid-19 påverkade även spridningen och förekomsten av andra smittsamma sjukdomar. Även minskat resande och migration samt färre vårdbesök påverkade en rad sjukdomar. Läs om hur åtgärderna mot covid-19 kan ha påverkat spridningen av andra sjukdomar i årssammanfattningen.

Årssammanfattning smittsamma sjukdomar 2021

Sammanfattning och bedömning

Under 2021 rapporterades 6 417 nya fall av Clostridioides difficile (C. difficile) motsvarande en incidens av 61 fall per 100 000 invånare att jämföra med 60 fall per 100 000 invånare år 2020. Ett fall betraktas som nytt om minst åtta veckor har förflutit sedan föregående positivt prov, i annat fall räknas det som pågående sjukdomsepisod eller recidiv (återfall). Det överensstämmer med den europeiska falldefinitionen av C. difficile. För två laboratorier som rapporterat alla fall har en recidivfrekvens för de senaste åren använts för att räkna antalet nya fall. Som tidigare år föreligger stora skillnader i antalet rapporterade nya fall mellan regionerna (spridning 38-113 fall per 100 000 invånare; figur 1). Medianåldern bland fallen var 75 år. Likt tidigare år rapporterades ungefär lika många män som kvinnor (48 respektive 52 procent) med C. difficile. Majoriteten av fallen (77 procent) var 60 år och äldre.

Under 2021 typades isolat insamlade under veckorna 39–40 (n=276/290 från 24 av 26 laboratorier) och 61 PCR-ribotyper identifierades. De 20 vanligaste typerna utgjorde cirka 80 procent av samtliga isolat jämfört med 78 procent för 2020. PCR-ribotyp 014 var återigen den vanligaste typen, följt av 002 och 005 (figur 2). Då typfördelningen och epidemiologin har varit stabil under de senaste åren så har inga isolat resistenskarakteriserats. Diversiteten av typer var hög och på samma nivå som tidigare år med variation mellan regionerna (0,96; regionspridning 0,8-1,0; figur 3).

Sammantaget rapporterades något fler fall av C. difficile i Sverige under 2021 jämfört med 2020 men incidensen var stabil jämfört med perioden 2018–2020.

Figur 1. Incidensen av nya fall av C. difficile per region under 2021 samt medelvärde för åren 2018–2020. Där information om i vilken region provet har tagits saknades, har den region som vanligen rapporterats av laboratoriet använts i beräkningarna.

Stapeldiagrammet visar hur incidensen av nya fall av C. difficile varierar per region under 2021 samt medelvärde för åren 2018–2020. Lägst incidens ses för region Västmanland medan region Norrbotten har haft högst incidens under perioden. Incidensen för riket har varit stabil. Källa: Folkhälsomyndigheten.

Figur 2. Fördelning av PCR-ribotyper hos C. difficile under åren 2017–2021.

Stapeldiagrammet visar fördelningen av PCR-ribotyper hos C. difficile under åren 2017 och 2021. PCR-ribotyp 014 var återigen den vanligaste typen vilket den var även åren 2017-2019. År 2020 var 001 den vanligaste typen. De fem vanligaste typerna under perioden 014, 002, 005, 020 och 001 har legat mellan 5-14 procent av alla typer. Källa: Folkhälsomyndigheten.

Figur 3. Diversitet av C. difficile-isolat baserat på PCR-ribotyper per region år 2021.

Stapeldiagrammet visar diversiteten av C. difficile-isolat baserat på PCR-ribotyper per region år 2021. Majoriteten av regionerna har ett diversitets index på 0,9 och högre vilket indikerar att majoriteten av isolaten i regionerna är genetiskt orelaterade. Källa: Folkhälsomyndigheten.

Läs mer