Clostridioides difficile-infektion – sjukdomsstatistik

Clostridioides difficile-infektion 2008

C. difficile orsakar antibiotikaassocierad diarré och drabbar främst patienter i åldersgruppen 65 år och uppåt. En stor andel av fallen anses vara möjliga att förebygga. Den senaste landsomfattande undersökningen i Sverige gjordes 1995 då 5 133 fall påvisades under ett år. Internationellt har en ökad incidens rapporterats under den senaste tioårsperioden.

Infektion med C. difficile är inte en anmälningspliktig sjukdom i Sverige. Under 2008 sammanställdes på Smittskyddsinstitutet i samarbete med samtliga svenska kliniska mikrobiologiska laboratorier en enkätundersökning där antalet diagnostiserade fall, antalet testade patienter och använda diagnostiska metoder gällande C. difficile under 2007 efterfrågats.

Undersökningen visade att 8 276 fall diagnostiserades under 2007, motsvarande en incidens på 90 fall per 100 000 invånare (spridning 32–200/100 000). Testfrekvensen var 488 per 100 000 invånare (418–778/100 000). Andelen positiva prov var i medeltal 18 % (7–26 %). Kombinerad toxinpåvisning i feces och odling utfördes av 13/29 (45 %) av laboratorierna medan 16/29 (55 %) utförde endast toxinpåvisning i feces. Immunologisk metod för toxinpåvisning (totalt 3 olika varianter) användes av 24/29 (83 %) laboratorier medan 5/29 (17 %) använde sig av celltoxicitetsmetod för påvisande av toxin.

Slutsatsen var att antalet diagnostiserade fall av C. difficile har ökat jämfört med 1995, jämförelsen begränsas dock av förändringar i diagnostiska metoder under perioden. Stora variationer sågs i incidens, provtagningsfrekvens och proportionen positiva prover vilket delvis kan förklaras av olikheter i metodiken. Sannolikt spelar dock även medvetenhet om diagnosen, lokala provtagningsrutiner, ålderstruktur och antibiotikaförskrivning en roll.

Avsaknad av standardiserad metodik inom landet försvårar jämförelse över tid samt mellan olika län. I en annan kartläggning baserad på uppgifter i Socialstyrelsens diagnosregister (1998–2006) och dödsorsaksregister, noterades att antalet patienter som årligen vårdats inneliggande ökade från 906 till 1 408 (motsvarande en incidensökning från 7,7–11,5/100 000 invånare för hela befolkningen och 30,8–47,5/100,000 invånare i åldersgruppen 65+). Antalet vårddygn ökade från 11 378 till 16 023. Antalet dödsbevis i vilka C. difficile nämndes ökade från 90 fall 1997 till 136 fall 2004. Under hela perioden angavs C. difficile som underliggande dödsorsak i 159 fall och bidragande dödsorsak i 764 fall. Bland dessa var 95 % äldre än 65 år.

Slutsatserna från dessa kartläggningar är att C. difficile förefaller vara ett ökande problem i Sverige och att bättre övervakning behövs för att kunna följa utvecklingen och vidta lämpliga motåtgärder. Smittskyddsinstitutet kommer därför under 2009 att tillhandahålla ett frivilligt anmälnings- och återrapporteringssystem för laboratorierna.

Figur. Antal fall av C. difficile per 100 000 invånare per län/region under 2007 baserat på laboratoriediagnos.