Clostridioides difficile-infektion – sjukdomsstatistik

Clostridioides difficile-infektion 2012

Clostridioides difficile är en anaerob, sporbildande tarmbakterie som kan ge upphov till alltifrån mild diarré till livshotande tjocktarmsinflammation. C. difficile-infektion (CDI) drabbar vanligen äldre individer som fått behandling med antibiotika eller andra medel som påverkar den normala tarmfloran. Den är den vanligaste orsaken till vårdrelaterad bakteriell diarré i Sverige. En global ökning av incidensen av CDI noterades i början av 2000-talet. Ökningen sammanföll med att en mer aggressiv typ av C. difficile (PCR ribotyp 027/PFGE NAP1) upptäcktes. Denna typ har orsakat flera utbrott med hög dödlighet i såväl Nordamerika som norra Europa.

För att fortlöpande kunna mäta bördan av CDI finns sedan oktober 2009 ett frivilligt laboratorierapporteringssystem. Syftet med rapporteringen är att följa utvecklingen av C. difficile i hela landet, att definiera baslinjen för respektive upptagningsområdes förekomst av C. difficile, och att upptäcka lokala avvikelser. Samtliga laboratorier som diagnostiserar CDI rapporterar sedan slutet av 2011 till systemet.

Utfall och trend

Antalet positiva prov för 2012 var 10 820 och av dessa var 7740 nydiagnostiserade fall enligt falldefintionen för ny infektion med C. difficile (de vill säga att minst 8 veckor ska ha förflutit sedan föregående positivt prov). För 364 fall (3 %) saknas information om huruvida patienten lämnat ytterligare positivt prov inom den tidsramen och dessa räknas här som nydiagnostiserade fall. Sammanlagt rapporterades därför 8104 nya fall av CDI under 2012 (incidens 85 per 100 000 invånare). Jämfört med laboratorier som rapporterat under hela 2011 är antalet fall oförändrade (5839 repektive 5892 fall). Merparten av de anmälande laboratorierna uppvisar en stabil baslinje.

Ålder och kön

Liksom tidigare år var lite mer än hälften av de nydiagnosticerade fallen kvinnor (54%). Medianåldern var 74 år för kvinnor och 73 år för män. C. difficile påvisades i alla åldersgrupper men i högre utsträckning hos patienter över 60 år (74 % av alla C. difficile-fall). Flest fall sågs bland patienter mellan 80-89 år (27% av samtliga). Barn i åldrarna 0-2 år utgjorde 4%. Liknande fördelning av fall per åldersgrupp noterades under 2011.

Geografisk spridning i Sverige

Högst incidens rapporterades från Uppsala (148 per 100 000) och därefter från Västmanland (124) och Östergötland (120). Lägst incidens hade Västerbotten (40) (Figur 1). Incidensen är baserad på antal fall per ansvarig smittskyddsenhet som angivits av laboratoriet i rapporten.

Om smittskyddsenhet inte angetts har den smittskyddsenhet som vanligen angivits av laboratoriet använts som underlag. Observera att analysen har brister som exempelvis skillnader i provtagningsindikationer samt algoritmer för påvisande av C. difficile och att upptagningsområdet kan var större eller mindre än invånarantalet för länet. Därför måste data tolkas med stor försiktighet.

Laboratorierna (Figur 1) i Blekinge, Kronoberg, Skåne samt Unilabs vid St:Görans sjukhus (Stockholm) och Unilabs i Skövde (Västra Götaland) har inte rapporterat fall för hela året 2011. För dessa har incidensen beräknats genom att multiplicera veckomedelvärdet för de inrapporterade fallen med 52. Jönköping har inte rapporterat fall från Höglandssjukhuset sedan sommaren 2011 och har därför en underrapportering av antalet fall under andra halvåret 2011. Ett samarbete mellan Landstinget Blekinge och Landstinget Kronoberg medför att Växjö rapporterar för båda landstingen sedan 2012.

Figur 1. Beräknad incidens per 100 000 invånare av nydiagnosticerade C. difficile-fall 2011 och 2012.

Smittväg

Det stora flertalet fall utlöses av antibiotikabehandling och är därmed att betrakta som vårdrelaterade infektioner.

Mikrobiologisk typning

Folkhälsomyndighetens (då SMI) mikrobiologiska övervakning av C. difficile sker sedan 2009 genom punktprevalens-mätningar av förekommande typer vid två tillfällen per år, där laboratorierna inbjuds att skicka isolat till SMI för vidare undersökning. Under 2012 var samtliga län representerade och totalt typades 491 isolat vilket är en ökning jämfört med 2011. När övervakningen initierades 2009 upptäcktes att PCR ribotyperna 012, 017, 046 samt 231 var ansamlade i vissa geografiska regioner, tydande på lokal smittspridning. Under 2012 var typ 231 geografiskt anhopad i Västmanlands, Södermanlands och Uppsala län och liksom 2009-2011 kvarstod en geografisk ansamling av typ 012 i framför allt Östergötlands län (p < 0,001; Figur 2). Typ 046 som orsakat utbrott på Höglandssjukhuset i Jönköpings län var dock inte längre mer förekommande i Jönköping än i något annat län (p = 0,19). Endast ett isolat av den internationellt kända och utbrottsbenägna typ 027 identifierades.

Figur 2. Geografisk fördelning av C. difficile-typerna 012 och 046 från punktprevalensmätningarna 2009-2012.

Analys

C. difficile fortsätter att vara en av våra vanligaste vårdrelaterade tarmpatogener. Ett positivt fynd 2012 var att antalet nydiagnostiserade fall inte ökade mellan 2011 och 2012, en trend som också stämmer väl med SKLs mätningar av vårdrelaterade infektioner där CDI ingår (PPM-VRI, 2012). Uppsala, Västmanland och Östergötlands län uppvisar dock en fortsatt hög incidens av CDI och en högre andel av de utbrottsbenägna typerna 012 och 231 jämfört med genomsnittet i riket. Den minskande andelen av den utbrottsbenägna typen 046 i Jönköping tyder på att smittspridningen avstannat, sannolikt beroende på de vårdhygieninsatser och antibiotikainterventioner som gjorts på det tidigare drabbade Höglandssjukhuset. Erfarenheterna från utbrotten i Jönköping och på Höglandssjukhuset indikerar att en mer detaljerad rapportering på sjukhusnivå och/eller öppen och slutenvård skulle ge tydligare information om lokala utbrott och ge en bättre bild av CDI-bördan inom vård och samhälle.

Läs mer

Clostridioides difficile årsrapport 2012 (PDF, 2,1 MB)

Clostridioides difficile halvårsrapport 2012 (PDF, 326 kB)