Denguefeber – sjukdomsstatistik

Denguefeber 2011

Denguefeber orsakas av ett myggburet virus och förekommer endemiskt i tropiska och subtropiska områden. Årligen infekteras upp emot 100 miljoner personer av viruset. Vanliga symtom är akut hög feber, huvudvärk, rygg-, muskel- och ledsmärtor och rödsprängda ögon. Små, finprickiga hudblödningar kan uppstå, främst på fotryggen och i armhålorna. En betydligt ovanligare, men mycket allvarligare form, som sällan drabbar turister, är hemorragisk denguefeber. Vid denna form ses blödningar i huden, inre organ inklusive mag- och tarmkanalen och patienten kan dö i en blödningschock.

De fall av denguefeber som rapporteras i Sverige är resenärer som besökt endemiska länder. Att antalet anmälda fall i Sverige har ökat sedan 2000-talets början beror både på en förbättrad diagnostik och på ett ökat resande.

Utfall och trend

Under 2011 anmäldes 102 fall av denguefeber, en återgång till den nivå som rådde före toppnoteringen med 151 fall år 2010.

Ålder och kön

Könsfördelningen brukar vara relativt jämn och under 2011 var 52% av de anmälda fallen kvinnor. Majoriteten var i åldern 20 till 50 år och det var mycket sällsynt att personer under 20 år insjuknade. Den ojämförligt högsta incidensen uppvisade åldersgruppen 20-29 år. Unga reser oftare som backpackers, lever enklare på sina resmål och är bortresta under längre perioder. Detta ökar risken att bli stucken av infekterade myggor.

Smittland

Det vanligaste smittlandet var Thailand, med 45% av fallen. Dels är denguefeber vanligt förekommande där, dels är landet ett populärt resmål för svenskar. Sammanlagt rapporterades 88 personer (86%) ha smittats i Asien. I Syd-, Centralamerika och Karibien smittades 11 personer. För endast 3 personer angavs smittan ha skett i Afrika.

Säsongsvariation

Merparten (82%) av denguefeberfallen rapporterades under årets första 7 månader. Detta kan förklaras av att svenskar reser till endemiska områden framför allt under den svenska vintern och våren.

Analys

Minskningen av antalet denguefeberfall beror antagligen på en kombination av faktorer. Avgörande för hur många personer som insjuknar under ett år är vilka resmål som varit populära, förändringar i mängden resenärer samt infektionsläget på resmålet och hur väl resenärer skyddar sig. I och med att svenskar reser allt mer, ökar risken att utsättas för och insjukna i infektioner som inte tidigare förekommit i Sverige. Långsiktigt kan detta bland annat komma att påverka antalet rapporterade denguefeberfall.

Resenärer till endemiska områden bör informeras om risken att smittas med denguefeber, hur man bäst skyddar sig mot myggbett samt om symtom som kan tyda på att man blivit smittad. Det bör poängteras att smittspridning till turister huvudsakligen sker i stadsmiljöer och att de potentiellt infektiösa myggorna är aktiva under dagen. Sjukvården bör inkludera denguefeber som en viktig differentialdiagnos för resenärer med feber som återvänder från endemiska områden.

Det finns ingen risk att denguefeber etablerar sig i Sverige, eftersom myggor av det släkte som kan sprida sjukdomen inte finns här.