Hepatit B – sjukdomsstatistik

Hepatit B 2012

Hepatit B orsakas av ett virus som framför allt sprids genom sexuell kontakt, via mor till barn i samband med förlossning eller via orena nålar vid till exempel injektionsmissbruk eller stickskador inom vården. Nästan alla som får akut hepatit B i vuxen ålder blir friska, men hos ett fåtal blir infektionen kronisk. Risken att utveckla kronisk infektion är störst hos barn, särskilt hos nyfödda. Kroniska bärare av hepatit B är i regel fortsatt smittsamma och en kronisk infektion innebär också risk för senare följdsjukdomar i form av levercirros och levercancer. Hepatit B-virus är globalt mycket spritt men förekomsten i Sverige är förhållandevis låg och prevalensen av kroniska bärare uppskattas till <0,5 % i den svenska befolkningen.

Utfall och trend

Under 2012 rapporterades 82 fall av akut hepatit B-infektion. Det är sju fall färre än 2011 och det lägsta antalet någonsin sedan akut hepatit B-infektion började rapporteras som separat diagnos 1978 (Figur 1). Minskningen beror framför allt på färre fall smittade genom injektionsmissbruk (Figur 2).

Sedan mitten av 1980-talet har personer med kronisk hepatit B-infektion utgjort majoriteten av de rapporterade fallen (Figur 1), och 2012 rapporterades 1 476 fall. Detta är något fler än under föregående femårsperiod, då det i genomsnitt rapporterades 1 350 fall per år. Kronisk hepatit B-infektion är i stor utsträckning relaterat till immigration från länder där hepatit B är mer vanligt förekommande.

Figur 1. Antal rapproterade fall av kronisk respektive akut hepatit B-infektion 2000–2012.

Figur 2. Antal rapporterade fall av akut hepatit B-infektion per smittväg 2000–2012.

Ålder och kön

Av de totalt 82 rapporterade fallen av akut hepatit B-infektion var 59 män (72 %) och 23 kvinnor (23 %). Medianåldern skilde sig beroende på kön och smittväg och var 39 år (sprid-ning 16–71 år) för män och 24 år (spridning 15–55 år) för kvinnor. Medianåldern för män smittade genom sexuell kontakt var 41 år (spridning 16–61 år) och för kvinnor 22 år (spridning 17–47 år). Personer smittade genom injektionsmissbruk rapporterade medianåldern 36 år (spridning 19–52 år) för män och 24 år (spridning 20–34 år) för kvinnor.

Av 1 476 fall av kronisk hepatit B-infektion som rapporterades var 918 män (62 %) och 530 kvinnor (38 %). För 28 fall saknas uppgift om kön. Medianåldern för både kvinnor och män var 31 år (spridning 0–88 år).

Smittväg och smittland

Av de 82 fall som rapporterats med akut hepatit B-infektion var 37 smittade genom sexuell kontakt (45 %), varav 22 var män och 9 kvinnor smittade genom heterosexuell kontakt och 6 var män smittade genom homosexuell kontakt. Antalet fall som smittats via sexuell kontakt var färre än föregående femårsperiod, då i genomsnitt 62 fall per år rapporterades. Utlandssmitta rapporterades för 39 % av alla fall som smittats genom sexuell kontakt. Majoriteten av dessa hade fått infektionen i Thailand. Bland injektionsmissbrukare rapporterades 13 fall (9 män och 4 kvinnor) av akut infektion, vilket var betydligt färre än under föregående femårsperiod. Då smittades i genomsnitt 46 personer per år genom injektionsmissbruk. För 13 fall saknades uppgift om smittväg, varav 7 smittats i Sverige.

Av de 1 476 fallen med kronisk hepatit B-infektion hade 1 221 (83 %) smittats utomlands, främst utlandsfödda som infekterats före ankomst till Sverige. Uppgift om smittväg för utlandssmittade personer saknas för 81 % av dessa fall. 64 personer med kronisk infektion rapporterades smittade i Sverige. För 16 av dessa angavs injektionsmissbruk som smittväg och heterosexuell kontakt angavs för 10 personer. Information om smittväg saknas för 22 av de inhemska fallen.

Geografisk spridning i Sverige

Mer än hälften av fallen av akut hepatit B-infektion, 46 stycken, rapporterades från de tre storstadsregionerna. Övriga fall var spridda över landet med 0–9 fall rapporterade per landsting. Den geografiska spridningen av akut hepatit B varierar mellan åren och beror framför allt på mindre eller större utbrott bland injektionsmissbrukare på olika orter i landet. Under 2012 identifierades inga sådana utbrott.

En man i 70-årsåldern smittades av hepatit B vid ett sjukhusbesök i Östergötland i samband med omhändertagande av en sårskada. Troligtvis smittades patienten när han fick bedövningsmedel ur samma flaska som en patient med kronisk hepatit B-infektion som vårdades där samtidigt.

Blodgivarscreening

I infektionsscreeningen av nya och återkommande blodgivare testades 15 personer positivt för hepatit B under 2012, vilket motsvarar genomsnittet under den senaste tioårsperioden. 14 av dessa var nya blodgivare och 1 person var en regelbunden blodgivare med tidigare negativt testresultat i blodgivarscreeningen (se Tabell 1 ovan, under avsnittet hivinfektion).

Sammanfattande bedömning och åtgärder

Variationer från år till år av det totala antalet rapporterade hepatit B-fall påverkas framför allt av antalet kroniska infektioner rapporterade bland immigranter som smittats före ankomst till Sverige. De senaste årens minskande antal anmälda akut hepatit B-fall beror på att färre fall rapporterats smittade via injektionsmissbruk, den smittväg som tidigare varit den vanligaste vid akut infektion. Antalet rapporterade fall av akut hepatit B bland injektionsmissbrukare har dock varierat över tiden och påverkas av olika faktorer som lokala utbrott, immunitetsläget i gruppen till följd av vaccination alternativt genomgången infektion, förändringar i testningsfrekvens eller ändrade injektionsvanor samt tillgång till rena sprutor och kanyler.

Under den senaste femårsperioden har sexuell smittväg varit den vanligaste smittvägen för akut hepatit B. För att på sikt minska spridningen av hepatit B i samhället har Socialstyrelsen i januari 2013 till regeringen föreslagit att hepatit B-vaccination ska inkluderas i det allmänna barnvaccinationsprogrammet, något som under de senaste åren redan genomförts av några enskilda landsting. Det kommer dock även efter ett införande av allmän vaccination till barn vara nödvändigt att ungdomar och vuxna som tillhör grupper med förhöjd risk att smittas har tillgång till lättillgänglig testning, rådgivning och vaccination, som exempelvis injektionsmissbrukare, män som har sex med män och personer med anknytning till länder med hög förekomst av hepatit B. Sprututbytesprogram för injektionsmissbrukare kan minska risken för blodsmitta samt öka tillgången till testning och vaccination i denna grupp, och därmed minska risken för utbrott av hepatit B och C samt hiv.

Sjukvårdsrelaterad smitta av hepatit B är idag ovanligt i Sverige, men ett fall av smittöverföring inom vården förekom under året, troligtvis till följd av felaktig användning av en flerdosflaska med bedövningsmedel. Flerdosflaskor är en riskfaktor för spridning av blodsmitta inomvården och bör om möjligt undvikas.