Kikhosta – sjukdomsstatistik

Kikhosta 2014

Under 2014 rapporterades 703 fall av kikhosta, en incidens på 7,2 per 100 000. Det var den högsta incidensen sedan 2008 och en trefaldig ökning jämfört med 2013. Antalet rapporterade fall började öka successivt under sommaren och toppen nåddes i september med 156 fall (figur 1). Incidensen varierade mellan olika län, från 1,9 i Blekinge till 18,3 fall per 100 000 i Dalarna.

Flest fall rapporterades bland spädbarn (barn under ett år), med en incidens på 104 fall per 100 000. Näst högst var incidensen i åldersgruppen 15–19 år (14 per 100 000). Drygt 50 procent av fallen var äldre än 19 år.

Figur 1. Antalet rapporterade fall av kikhosta per månad 2008-2014.

Kikhosta hos spädbarn

De som drabbas allvarligast av kikhosta är framförallt barn under sex månader som inte hunnit få de två första vaccindoserna. Totalt insjuknade 121 spädbarn och av dessa var 111 yngre än sex månader och 74 var yngre än tre månader.

Spädbarn som är yngre än tre månader har störst risk att få komplikationer och bli inlagda på sjukhus i samband med kikhosta. Under 2014 sjukhusvårdades 70 spädbarn med kikhosta på sjukhus jämfört med 19 spädbarn 2013. Av barn som var yngre än tre månader vårdades 79 procent på sjukhus och av barn i åldern 3–4 månader 42 procent (figur 2). Uppgift om sjukhusvård var okänd för sex barn i åldern 0–4 månader. Vårdtiden varierade från två till 33 dagar (median sju dagar).

Av de sjukhusvårdade hade 27 barn drabbats av komplikationer i form av apné eller andra andningssvårigheter. Två spädbarn avled, båda var knappt en månad gamla, tidigare friska och födda i normal tid. Inga dödsfall inträffade under 2009–2013.

Figur 2. Sjukhusvård bland barn under 1 år.

Vaccinationsstatus hos barn och ungdomar med kikhosta

Bland barn och ungdomar i åldern 1–19 år var 15 procent ovaccinerade men de flesta hade fått 3 eller 4 doser. Av spädbarnen var 81 procent ovaccinerade, vilket beror på att en stor andel insjuknat innan de hunnit få sin första vaccindos. I åldersgruppen 1–4 år rapporterades 51 fall av kikhosta och 41 av dessa hade fått tre doser vaccin innan insjuknandet (figur 3). Orsakerna till dessa vaccinationsgenombrott är ännu okända.

Figur 3. Vaccinationsstatus bland fall av kikhosta i åldrarna 0–19 år.

Epidemiologisk trend

Förekomsten av kikhosta har minskat kraftigt efter att vaccination mot kikhosta återinfördes 1996 (figur 4). Före 2005 cirkulerade kikhosta med toppar vart 3–5 år, efter det har antalet fall minskat årligen och toppar har uteblivit. Incidensen av kikhosta var stabilt låg 2009–2013. Under 2014 tredubblades antalet fall jämfört med året innan.

Vaccinationsprogrammet ändrades 2007 och den fjärde vaccindosen som tidigare gavs vid tio års ålder flyttades till 5–6 års ålder. Under åren 2007–2012 vaccinerades två olika födelsekohorter med den fjärde dosen parallellt, barn födda 1997–2001 i tio års ålder och barn födda 2002–2007 i 5–6 års ålder.

Figur 4. Rapporterade fall av kikhosta 1997–2014.

Sammanfattning

Efter fem år med stabil låg incidens sågs en kraftig ökning av rapporterade fall av kikhosta sommaren 2014. Under året rapporterades totalt 703 fall, det högsta sedan 2007. Antalet rapporterade fall bland spädbarn tredubblades 2014 jämfört med 2013. En stor andel av spädbarnen blev inlagda på sjukhus och två spädbarn dog av kikhosta. Ökningen av kikhosta kan delvis förklaras med mer uppmärksamhet på sjukdomen, fler tagna prover och ökad användning av PCR-diagnostik som har större sensitivitet än odling. Men eftersom ökningen av kikhosta var markant jämfört med tidigare år och att fler spädbarn behövde sjukhusvård är den sammantagna bedömningen att det förelåg en reell ökning av kikhosta i Sverige under 2014. Naturlig variation i förekomsten av kikhosta är en möjlig orsak till ökningen. I Danmark har en liknande ökning rapporterats 2014 jämfört med 2013. I Irland sågs en kraftig ökning av kikhosta åren 2011–2012, incidensen bland spädbarn var 2–4 gånger högre jämfört med 2010, men under 2013 och 2014 minskade antalet fall och incidensen ligger nu på samma nivå som före 2011.

Kikhostevaccinet har få biverkningar och skyddar det lilla barnet mot allvarlig sjukdom när man väl har börjat vaccinera. Däremot har vaccinet visat sig ha kortare tids effektivitet mot sjukdomen än förväntat. Skyddet avtar redan 4–6 år efter påfyllnadsdoserna vid 12 månader och 5–6 års ålder. Detta skulle kunna vara en av förklaringarna till den ökning som rapporterats bland äldre barn och tonåringar under 2014.

I ett flertal studier och även i den svenska uppföljningen av kikhosta har det framkommit att spädbarn ofta har smittats av föräldrar eller syskon. För att skydda spädbarn behövs en hög uppmärksamhet för misstänkt kikhosta i omgivningen under tiden strax innan barnet föds och de första sex månaderna. Detta för att misstänkta fall ska kunna provtas så att profylax och behandling med antibiotika kan påbörjas för att skydda de minsta barnen från allvarlig sjukdom. Barn under sex månader bör få förebyggande behandling redan vid misstanke om att de kan ha utsatts för smitta. Om kikhosta konstateras hos en gravid kvinna eller i en familj där ett barn snart ska födas ska det nyfödda barnet få behandling med antibiotika direkt efter födseln. Tidig antibiotikabehandling har visat sig ha effekt och förkortar sjukdomsförloppet även när behandlingen påbörjas efter symtomdebut. Detta visas i en artikel som nyligen publicerats och som är baserad på data i den svenska kikhosteuppföljningen.

Redan första vaccindosen har visat sig ge ett visst skydd och minskar risken för allvarlig sjukdom och därmed är det viktigt att den första dosen vaccin ges i rätt tid, när barnet är 2,5–3 månader gammalt.