Kikhosta – sjukdomsstatistik

Kikhosta 2024

Sammanfattning och bedömning

Under 2024 rapporterades 2 545 fall av kikhosta i Sverige motsvarande en incidens av 24 fall per 100 000 invånare (figur 1). Det är en kraftig ökning jämfört med 2023 (n=138; incidens 1,3) och även jämfört med 2019, året innan covid-19 pandemin startade (n=782; incidens 7,6). Medianåldern för de rapporterade fallen var 29 år (spridning 0–95 år). Nittio procent (n=2286) rapporterades ha smittats i Sverige och fem procent utanför Sverige (n=137). Övriga fall saknade uppgift om smittland.

Under covid-19 pandemin rapporterades ovanligt få fall av kikhosta och jämförelsen görs därför med året innan pandemin (2019). Samtliga åldersgrupper hade en högre incidens 2024 jämfört med 2019 (figur 2 och 3). Bland barn under ett år rapporterades 192 fall av kikhosta motsvarande en incidens av 194 fall per 100 000 invånare, vilket är en kraftig ökning jämfört med 2019 (n=62; incidens 54). Hos barn under 1 år hade åldersgruppen 3–5 månader högst incidens, följt av barn 0–3 månader (figur 3). För att bättre kunna jämföra incidensen per åldersgrupp mellan 2024 och 2019 har vi räknat ut en så kallad incidenskvot , där incidensen för 2024 i olika åldersgrupper delats med incidensen 2019 och jämförts med den incidenskvoten för samtliga fall i alla åldrar (figur 4, streckad linje). Jämfört med den totala kvoten var incidenskvoten lägre för barn mellan 0–3 månader samt för åldersgruppen 20–24 år, och högre i åldersgrupperna 5–12 månader, 1–4 år och ≥80 år.

Av de rapporterade fallen avled nio individer inom 30 dagar efter diagnos av kikhosta. Ett av dödsfallen var ett barn under ett år och övriga i åldersgrupperna 50–59 år samt 70 år och äldre.

Sammanfattningsvis ökade antalet fall av kikhosta markant 2024 jämfört med 2019. Under 2023 och 2024 har ökad förekomst även setts i flertalet andra länder i Europa. Vanligtvis varierar förekomsten mellan åren med ökad förekomst vart tredje till vart femte år. Under covid-19 pandemins första år var det ovanligt få fall av kikhosta som rapporterades då rekommendationer för att hindra spridning av covid-19 även begränsade spridningen av kikhosta. Den lägre cirkulationen av kikhostebakterien dessa år har troligtvis bidragit till en lägre immunitet i befolkningen och att fler individer än tidigare är mottagliga för infektion. Vaccination mot kikhosta ingår i det nationella vaccinationsprogrammet för barn och sedan införandet av vaccination har vaccinationstäckningen varit stabil. Immuniteten från såväl vaccination och genomgången infektion avtar efter några år. Ytterligare faktorer som kan ha påverkat ökningen av rapporterade fall är att ett större antal prover analyserats för kikhosta då smittämnet inkluderats i vissa så kallade luftvägspaneler vilket bidrar till att fler fall diagnosticerats. Även ökad uppmärksamhet kring kikhosta bland allmänhet och profession kan ha bidragit.

För spädbarn kan kikhosta vara en mycket allvarlig, och ibland livshotande, sjukdom. Dödsfall är ovanliga bland barn men förekommer. Under 2024 avled ett spädbarn och under åren 2014–2015 avled tre spädbarn i kikhosta. Det är därför viktigt att förebygga att spädbarn insjuknar i kikhosta. Detta sker främst genom vaccination under graviditet och vaccination av barn inom det nationella vaccinationsprogrammet. Små barn ska även undvika att träffar personer med snuva och hosta för att skyddas mot luftvägsinfektioner.

Figur 1. Incidens av kikhosta för alla åldrar respektive barn under 1 år under åren 2010–2024.

Figur 2. Incidens av kikhosta för alla åldrar över 1 år under åren 2015–2024.

Figur 3. Incidens av fall med kikhosta bland spädbarn under åren 2014-2024.

Figur 4. Incidenskvoter för 2024 jämfört med 2019 för olika åldersgrupper. Felstaplar med 95 procents konfidensintervall indikeras.