Kikhosta – sjukdomsstatistik

Kikhosta 2011

Kikhosta är fortfarande en svår sjukdom i Sverige, framför allt för barn under de första levnadsmånaderna. Drygt 70% av alla barn yngre än 3 månader med kikhosta blir inlagda på sjukhus. För äldre barn och vuxna kan det ibland vara en sjukdom med besvärande och långvarig hosta. Sjukdomen orsakas av en gramnegativ bakterie som fäster på luftvägsslemhinnan där den orsakar skada på framför allt cilieskiktet.

Sverige har sedan 1996 vaccinerat mot kikhosta vid 3, 5 och 12 månaders ålder. Barn födda från 1995 till och med 2001 har fått en påfyllnadsdos vid 10 års ålder. På grund av att insjuknanden hos de yngsta spädbarnen inte sjönk de första åren efter att kikhostevaccin återinfördes i Sverige 1996, ger vi sedan 2007 en påfyllnadsdos av kikhostevaccin (tillsammans med difteri-tetanus-polio) till alla 5-6-åriga barn. Detta görs för att skydda spädbarn från smitta från äldre syskon med kikhosta. Dessutom är det planerat ytterligare en dos kikhostevaccin tillsammans med difteri- och stelkrampsvaccin vid 14-16 års ålder.

Utfall och trend

Totalt rapporterades 177 fall av kikhosta 2011, det lägsta antalet fall någonsin (Figur 1). Den högsta incidensen, ca 91 fall/100000 invånare, rapporteras dock hos spädbarn som var yngre än 5 månader. Under år 2011 var 34 av 37 spädbarn med kikhosta 5 månader eller yngre. Sedan vaccination infördes 1996 har dock incidensen av kikhosta minskat även hos spädbarn.

Det är betydligt svårare att bedöma incidensen av kikhosta hos vuxna eftersom sjukdomen ofta inte diagnostiseras, men man vet genom bland annat seroepidemiologiska studier att kikhosta förekommer med relativt hög frekvens.

Utbrott

Vi har inte sett något större utbrott i kikhosta i Sverige sedan 2004. Kikhosteutbrott har dock förekommit i ett flertal andra länder.

Analys

Avsaknad av kikhosteutbrott i Sverige kan bero på vår goda vaccinationstäckning och att många får vaccinationen så tidsmässigt nära de rekommenderade tiderna i barnvaccinationsschemat.

De senaste åren minskar inte bara kikhosta hos spädbarn som vaccinerats med 2 doser kikhostevaccin, utan även hos ovaccinerade spädbarn ses en kraftig minskning i mellan 3 och 12 månaders ålder. Detta talar för flockimmunitet och bedöms bero på den modifiering av vaccinationsprogrammet som gjordes 2007 med introduktion av en boosterdos i åldern 5-6 år.

Diskussioner förs om hur man ska komma åt de allra minsta spädbarnens kikhosta och det saknas bra studier för utvärdering av detta. Det pågår studier i vissa länder där kikhostevaccination ges under slutet av graviditeten, för att utröna om det på detta sätt går att minska kikhosta hos de minsta spädbarnen. Att vaccinera enbart nyblivna mödrar har hittills inte visats vara tillräckligt effektivt och att ge kikhostevaccin de första dagarna av barnets liv har orsakat viss interferens med andra barnvacciner. Nya vacciner som kan ges neonatalt är dock under utveckling. Information om den stora vikten av att upprätthålla god vaccinationstäckning är dock fortfarande den viktigaste åtgärden för att skydda spädbarn mot kikhosta.