Klamydiainfektion – sjukdomsstatistik

Klamydiainfektion 2017

Bakgrund

Klamydia är en bakteriell infektion och den vanligaste av de anmälningspliktiga sexuellt överförbara infektionerna i Sverige. Infektionen ger ofta inga symtom eller mycket lindriga sådana men anses på sikt i vissa fall kunna ge fertilitetsproblem. Klamydia är vanligast bland tonåringar och unga vuxna.

Utfall

Under 2017 rapporterades 33 715 fall av klamydiainfektion (incidens 333 fall per 100 000 invånare) vilket är en minskning med sju procent jämfört med 2016 (figur 1). Under de första tio åren av 2000-talet sågs en signifikant ökning av klamydiainfektion bland både män och kvinnor, men sedan 2010 stabiliserades incidensen och nu ses en minskning sedan 2015. Variationen i incidensen 2006–2008, med först en utplaning och sedan en kraftig uppgång (det vill säga "puckeln"), är huvudsakligen en effekt av att en muterad variant av klamydiabakterien, som upptäcktes i Sverige 2006, först 2007 kunde påvisas av alla laboratorietest som då var i bruk för klamydiadiagnostik.

Figur 1. Klamydiaincidens (fall per 100 000 invånare) i Sverige, 2000–2017.

Ålder och kön

Mer än hälften (57 procent) av fallen var liksom tidigare år kvinnor. Medianåldern för kvinnor var 22 år och för män 24 år. För män som smittats heterosexuellt var medianåldern 24 år och för män som smittats genom sex med män (MSM) var den 32 år. 80 procent av alla rapporterade klamydiafall återfanns i åldrarna 15–29 år.

Klamydia är vanligast bland kvinnor i åldersgrupperna 15–19 år och 20–24 år och bland män i åldersgrupperna 20–24 år och 25–29 år (figur 2 och 3). Sedan några år ses dock en signifikant minskning i de två yngsta åldersgrupperna bland kvinnor och i de tre yngsta bland män.

Figur 2. Klamydiaincidens (fall per 100 000 invånare) hos kvinnor per åldersgrupp, 2008–2017.

Figur 3. Klamydiaincidens (fall per 100 000 invånare) hos män per åldersgrupp, 2008–2017.

Smittväg

Klamydiainfektion rapporterades liksom tidigare år huvudsakligen som heterosexuell smitta både bland kvinnor och bland män. För 1 194 män rapporterades smittan ha skett genom sex med män, det vill säga i 8,2 procent av alla fall bland män och det är en den enda gruppen som ökat jämfört med 2016.

Smittland

Andelen fall som rapporterades ha smittats genom sexuella kontakter i Sverige var 88 procent. Personer som smittats utomlands utgjorde nio procent och för tre procent var smittlandet inte angivet. För de fall som smittades utomlands var Spanien, Thailand, Grekland, Danmark, Storbritannien, USA, Norge och Tyskland de vanligaste smittländerna. Samtliga länder är vanliga resmål bland unga för bland annat semester, gästarbete och studier.

Geografisk fördelning i Sverige

De högsta incidenstalen, rapporterades från Stockholms, Västmanlands, Jämtlands län, Västra Götalandsregionen, Gävleborgs, Dalarnas och Örebro län som alla sju låg över riksgenomsnittet på 333 fall per 100 000 invånare. Spridningen var 181–409 fall per 100 000 invånare vilket är en ökning i spridning jämfört med 2015 (289–484 fall). Förutom Gotlands och Örebro län visade samtliga län en minskning i incidens från 2016 och den största minskningen noterades i Blekinge län med 36 procent, (figur 4). Gotlands och Örebro län visade en ökning med 7 respektive 10 procent jämfört med 2016, båda länen har dock minskat sedan 2015.

Figur 4. Klamydiaincidens (fall per 100 000 invånare) 2015–2017 per län.

Mikrobiologi

En analys i slutet av 2017 visade att ingen avvikelse i metodernas känslighet kunde påvisas som förklaring till incidensminskningen. En nämnardataanalys för helåret 2017 finns i länken.

Se fördjupad information om mikrobiologi

Lymfogranuloma venereum (LGV)

Lymfogranuloma venereum orsakas också av bakterien Chlamydia trachomatis, men av en annan typ än den som ger upphov till vanlig klamydia. För att ställa diagnosen så måste serovar L1, L2 eller L3 av C. trachomatis påvisas. Inkubationstiden är ofta lång, upp till någon månad innan den typiska lymfkörtelsvullnaden uppträder. Vid klinisk misstanke om LGV så skickas prov för genetisk typning till referenslaboratorium för klamydia på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Sjukdomsinformation om lymfogranuloma-venereum

Utfall

Under 2017 rapporterades 41 fall av LGV i Sverige, alla tillhörande gruppen MSM och 37 av fallen anmäldes i Stockholms län. Det är en ökning med 100 procent jämfört med 2016 då 20 fall av LGV rapporterades i Sverige.

Sammanfattande bedömning och förslag på åtgärder

Den kraftigt ökade incidensen av klamydia som skedde mellan 1997 och 2007, planade sedan ut och har nu sjunkit sedan 2015.

Incidensen av klamydiainfektion har under de senaste åren minskat i samtliga åldersgrupper. Om tillräckligt många i riskgrupper provtas, diagnostiseras och adekvat behandlas snabbt så minskar risken för smittspridning vilket skulle kunna vara en del av förklaringen till minskningen som ses. Klamydiaincidensen är fortsatt högst bland ungdomar och unga vuxna. Detta visar att arbetet med att främja sexuell hälsa och erbjuda tillgång till testning behöver förstärkas ytterligare och åtgärderna förbättras så att klamydiaincidensen fortsätter minska i dessa åldersgrupper.

En viktig åtgärd är att öka testningsfrekvensen bland unga män och erbjuda dem samtal om sexuell hälsa. Även om andelen män som testar sig för klamydia ökat något under den senaste tioårsperioden, är det fortfarande betydligt färre män än kvinnor som testar sig. Det påverkar i hög grad smittspridningen, eftersom män oftast är asymtomatiska och därför ovetande om sin klamydiainfektion. Gratis testning via internet, som under senare år införts som ett komplement till den ordinarie provtagningsverksamheten inom hälso- och sjukvården i de flesta landsting och regioner, har ökat möjligheten till lättillgänglig testning.

Läs mer

• Årssammanfattning 2017
• Sjukdomsinformation om klamydiainfektion
• Anmälningspliktiga smittsamma sjukdomar i Sverige 2017 – Epidemiologisk årsrapport, tabellsamling