Malaria – sjukdomsstatistik

Malaria 2013–2014

Malaria orsakas av encelliga parasiter som sprids till människan via myggor. De vanligaste symtomen är svår frossa och plötslig feber, men även illamående, kräkningar, diarréer, huvud- och muskelvärk. Sjukdomen är mycket utbredd i tropiska och subtropiska områden i världen, framför allt i Afrika söder om Sahara. Uppskattningsvis smittas över 200 miljoner människor av malaria varje år och ungefär 700 000 av dessa dör, främst barn under 5 år. Även i Sverige fanns och spreds malaria fram till 1930-talet, då sjukdomen försvann av sig själv. Numera har alla personer som diagnostiseras med malaria i Sverige smittats utomlands. Efter en topp i antalet anmälda malariafall under 1990-talet har trenden varit sjunkande med undantag för 2014 då antal anmälda fall mer än tredubblats jämfört med tidigare år.

Utfall och trend

Under 2013 anmäldes 119 fall, vilket är en ökning med 34 fall jämfört med 2012. Det är ett lågt antal i jämförelse med 1990-talet, men i samma storleksordning som det årliga antalet under de senaste fem åren (figur 1). Som vanligt var en majoritet av fallen, två tredjedelar, personer som besökte endemiska ursprungsländer. En tredjedel var resenärer med svenskt ursprung.

Under 2014 kunde man se en rejäl ökning av malariafall. Ökningen av Plasmodium vivax, den typ som ökat mest, tillskrivs i huvudsak den intensifierade flyktingströmmen från områden där P.vivax förkommer endemiskt, framförallt Eritrea, Etiopien och Sudan.

Figur. Antal anmälda malariafall 1980-2014.

Ålder och kön

Under 2013 och 2014 har majoriteten av de anmälda malariafallen varit män (ca 70 %). Under den senaste 10-årsperioden har andelen män varierat från ca två tredjedelar till tre fjärdedelar av fallen. Vad denna ojämna könsfördelning beror på är inte känt.

Under 2013 och 2014 var de dominerade åldersgrupperna 30–39-åringar respektive 20–29-åringar. Medianåldern låg på 38 respektive 33 år. Av det totala antalet anmälda fall under tidsperioden 2013-2014 var endast 4 % barn under tio års ålder.

Smittland

Under 2013 smittades 90 % av malariafallen i Afrika. Nigeria, Sudan och Uganda var de vanligaste smittländerna. Bland dem som smittades i Afrika var majoriteten personer som besökt sina ursprungsländer. Nio personer infekterades i Asien; Afghanistan, Indien, Indonesien och Pakistan. Fyra fall rapporterades från länder i Oceanien och Sydamerika. Under 2014 smittades 95 % av malariafallen i Afrika. Bland dem som smittades i Afrika var majoriteten flyktingar från Eritrea, Etiopien och Sudan.

Säsongsvariation

Tidigare har man kunnat se en säsongsvariation i antal anmälda fall med en ökning under januari till februari samt november till december. Detta beror troligen på att det är den vanligaste tiden för resor till endemiska områden. Under 2013 var variationen inte lika tydlig och antalet anmälda fall varierade knappt från månad till månad. Under 2014 kunde man se en kraftig ökning i antalet anmälda fall under juli – september vilket korrelerar väl med den intensifierade flyktingströmmen under samma period.

Mikrobiologisk typning

Under 2013 stod Plasmodium falciparum för 81 (68 %) anmälda fall. Alla förutom 2 hade smittats i Afrika och som vanligt utgjordes den största delen av personer med utländsk härkomst. 18 personer infekterades av P. vivax efter vistelse i länder Asien, Sydamerika och Oceanien (10 fall) och i Afrika (8 fall).

Under 2014 stod Plasmodium vivax för 57 % av antalet anmälda fall. Detta är en anmärkningsvärd ökning då P. vivax fallen tidigare år utgjort ungefär 20 % av fallen. P. vivax fallen utgörs främst av nyanlända flyktingar från Eritrea, Etiopien och Sudan. Plasmodium falciparum stod för 32 % av fallen, samtliga smittade i länder i Afrika.

Sammanfattande bedömning och åtgärder

Avgörande för hur mångapersoner som insjuknar under ett år är mängden resenärersom återvänder till Sverige från vistelse i endemiska områdensamt i vilken utsträckning malariaprofylax och myggskyddanvänds. Personer på återbesök i sina gamla endemiskahemländer är en extra utsatt grupp, och det är av storvikt att rätt malariaprofylax rekommenderas både till dessa och till svenska resenärer i riskområden. Kunskap om hur man skyddar sig mot mygg är minst lika viktig som läkemedelsprofylax vid resor i malariaområden.