Pneumokockinfektion (invasiv) – sjukdomsstatistik

Invasiv pneumokockinfektion 2011

Pneumokocker är ett av de vanligaste smittämnen som orsakar luftvägsinfektioner som akut öron-, bihåle- och lunginflammation, men kan även orsaka invasiva infektioner som blodförgiftning eller hjärnhinneinflammation. Allvarliga pneumokockinfektioner är vanligast i de yngsta och äldsta åldersgrupperna. Det finns 93 olika kapseltyper hos bakterien och förekomsten av olika typer varierar både med ålder och över tid.

Vaccination mot invasiv pneumokockinfektion infördes i det allmänna barnvaccinationsprogrammet den 1 januari 2009. I fem län påbörjades vaccination tidigare, i Stockholms län redan i oktober 2007. Under 2010 ersattes det 7-valenta pneumokockvaccinet med det 10-valenta eller det 13-valenta vaccinet. 2011 använde 15 län det 10-valenta och 6 län det 13-valenta vaccinet.

Utfall och trend

År 2011 anmäldes 1361 fall av invasiv pneumokockinfektion (incidens 14,4 fall/100000 invånare). Årsincidensen/100000 invånare har varierat från 14,6 till 19,5 fall under 2006-2010. Bland barn under 2 år har sjukdomsförekomsten minskat jämfört med åren före den allmänna vaccinationen.

Incidensen 2010-2011 var 58% lägre än den genomsnittliga incidensen 2005-2007. Bland vuxna har inga större förändringar observerats.
Majoriteten (94%) var isolat från blod. Likvorfynd rapporterades från 58 patienter (4%).

En jämförelse med Skatteverkets register över avlidna personer visade att 11% (149) av patienterna med invasiv pneumokockinfekton hade avlidit inom 30 dagar från diagnosen, varav 2 barn-8 månader respektive 1 år gamla. Medianåldern för de avlidna var 78 år.

2 barn, 10 månader och 1 år gamla, insjuknade med pneumokockinfektioner orsakade av serotyper som ingår i både det 10- och det 13-valenta vaccinet (serotyp 23F respektive 6B) och angavs vara vaccinerade med 2 doser.

Ålder och kön

Medianålder bland fallen var 66 år med en spridning från 0-99 år. Drygt en fjärdedel var äldre än 80 år. Bland barn yngre än 5 år rapporterades 41 fall, varav 30 var yngre än 2 år. I åldersgruppen 0-5 månader inträffade 7 fall och i åldersgruppen 6-11 månader 6 fall.

Generellt var könsfördelningen jämn bland fallen men bland barn under 5 år var 71% av de insjuknade pojkar. Även i åldrarna 40-49 år dominerade män.
Säsongsvariation

Flest fall rapporterades på våren.

Mikrobiologisk typning

Invasiva pneumokockstammar samlas till Folkhälsomyndigheten för serotypning sedan 2006. Då vaccin endast skyddar mot en del av totalt 93 pneumokocktyper är serotypning en viktig del i uppföljningen av vaccinationseffekten. Omkring 90% av alla invasiva S.pneumoniae-isolat har skickats för typning.

Under 2011 var de vanligaste serotyperna, i fallande ordning, 22F, 7F, 3, 19A, 6A, varav alla utom typ 22F ingår i det 13-valenta vaccinet. Andelen vaccinserotyper har minskat: 22% av isolaten var av serotyper som ingår i det 7-valenta vaccinet jämfört med i genomsnitt 54% 2006-2008, och 56% av alla isolat var av serotyper som ingår i det 13-valenta vaccinet jämfört med runt 80% åren 2006-2008.
Serotyp 3 var den vanligaste typen bland insjuknade barn under 2 år. Av 34 barn från de kohorter som har omfattats av den allmänna vaccinationen mot pneumokockinfektion, hade 3 infektioner som orsakats av serotyper som ingår i det 7-valenta vaccinet. Av dessa barn var 2 vaccinerade. Ytterligare 12 barn hade infektioner orsakade av någon av de serotyper som ingår i det 10- eller det 13-valenta vaccinet, men de var antingen ovaccinerade (4 barn) eller vaccinerade med vaccin som inte skyddar mot respektive serotyp.

Analys

Incidensen av invasiv pneumokockinfektion bland barn under 2 år har minskat.
Andelen fall orsakade av serotyper som ingår i det 7-valenta vaccinet har minskat kraftigt. Bland barn under 5 år var endast 3 fall orsakade av dessa serotyper. Även andelen serotyper som ingår i det 10- och 13-valenta vaccinet har minskat både bland barn under 2 år och i alla åldrar. Dock ser vi en ökad andel av serotyper som inte ingår i vaccinerna, framför allt typ 22F, i alla åldrar.

Den stigande andelen invasiva infektioner med serotyper som inte ingår i vacciner är bekymmersam, och fortsatt uppföljning av effekten av vaccination är angelägen, särskilt vad gäller uppföljning av förändringar i serotypsfördelningen.