Samhällskostnader för narkotikabruk

Ekonomiska vinster med förebyggande av narkotikabruk

Förebyggande arbete kan, förutom att minska de negativa hälsokonsekvenserna av narkotikaanvändning, även minska de samhällsekonomiska kostnaderna för narkotikabruk. Beräkningar som Folkhälsomyndigheten låtit göra visar att samhällskostnaderna för användning av narkotika uppskattades till 44,1 miljarder kronor år 2020.

Kostnaden för förlorad livskvalitet är högst

De samhällsekonomiska kostnaderna för narkotikabruk kan delas in i tre olika typer: immateriella, direkta och indirekta kostnader.

De immateriella kostnaderna avser värdet för förlorad livskvalitet bland personer som använder narkotika och deras närstående. Denna kostnad utgjorde den högsta kostnaden i skattningen, cirka 20,7 miljarder kronor.

De direkta kostnaderna för bland annat vård, behandling samt rättsväsende var något lägre och beräknades till cirka 15 miljarder kronor.

De indirekta kostnaderna för bland annat produktionsbortfall på grund av förtida dödsfall och arbetslöshet uppgick till cirka 8,4 miljarder kronor.

Figur 1. Procentuell fördelning av direkta, indirekta och immateriella samhällskostnader för narkotikabruk 2020.

Jämförelse med kostnader för andra folkhälsoproblem

De direkta och indirekta kostnaderna för narkotikabruk var 23,4 miljarder kronor år 2020. Även om delvis olika metoder använts, beräknas motsvarande kostnader för andra folkhälsoproblem vara:

• 60,3 miljarder kronor för alkohol år 2017
• 31,5 miljarder kronor för rökning år 2015
• 7,6 miljarder kronor för spelproblem år 2018
• 0,1 miljarder kronor för dopning år 2017.

I jämförelsen ingår inte immateriella kostnader eftersom denna uppgift saknas i vissa av de andra skattningarna. Metoden som har använts för att skatta kostnaderna för dopning skiljer sig också från de övriga skattningarna, vilket begränsar jämförbarheten med den skattningen. Trots att jämförelser är svåra är det tydligt att narkotikabruk genererar mycket stora samhällskostnader.

Högre kostnader än i tidigare beräkningar

De totala samhällskostnaderna för narkotikabruk i denna beräkning är högre än i tidigare beräkningar. Det beror på att antalet personer med problematiskt narkotikabruk och relaterade kostnader, framför allt de immateriella, är högre än vad man tidigare trott. De direkta kostnaderna är också något högre, medan de indirekta kostnaderna för narkotikabruk är desamma som i tidigare skattningar.

Osäkerhet och exkluderade kostnader i beräkningen

Skattningen påverkas av vissa begränsningar i de underliggande uppgifterna i beräkningen. Exempelvis förekommer viss osäkerhet i en del av uppgifterna om förekomsten av bruk och problematiskt bruk av narkotika. Orsakssambanden mellan narkotikabruk och vissa kostnadsdrivande faktorer (såsom hem- och arbetslöshet, vård för infektionssjukdomar och psykisk ohälsa) är också oklara. Värderingen av immateriella kostnader ska därför tolkas med försiktighet.

Dessutom kunde följande kostnader av olika skäl inte inkluderas i beräkningen:

• visst arbete i ideella organisationer och myndigheter
• produktionsbortfall på grund av kort- och långtidssjukskrivning samt förtidspensionering
• förlorad livskvalitet hos brottsoffer och följder av organiserad brottslighet.

Även om den största delen av kostnaderna sannolikt har inkluderats, är de verkliga samhällskostnaderna för narkotikabruk sannolikt högre än vad denna beräkning visar.

Scenarioanalyser av kostnader vid förändrat bruk

Utöver beräkningen av samhällskostnader för narkotika har vi låtit genomföra scenarioanalyser som visar hur samhällets kostnader skulle kunna påverkas om användningen av narkotika förändrades.

Andelen i befolkningen som använder narkotika i Sverige är idag under genomsnittet i EU. Om förekomsten av narkotikabruk i Sverige varit i nivå med fjärdedelen länder med lägst rapporterad användning i EU så beräknas samhällskostnaderna till 23,4 miljarder kronor, vilket innebär en minskning av kostnaderna från nuvarande nivå med 20,6 miljarder (−47 procent).

Om förekomsten av narkotikaanvändning i Sverige skulle vara lika hög som i EU i genomsnitt så beräknas kostnaderna till 64,4 miljarder kronor, vilket innebär en ökning av samhällskostnaderna med 46 procent.

Om förekomsten av narkotikaanvändning i Sverige skulle vara lika hög som i fjärdedelen länder med högst användning i EU så beräknas kostnaderna till 109,6 miljarder kronor. Detta skulle innebära en ökning av samhällskostnaderna med 65,5 miljarder kronor (+149 procent).

Förebyggande insatser för att minska narkotikaanvändning tillsammans med insatser för att minska skador kan därmed ge stora samhällsekonomiska vinster.

Figur 2. Samhällskostnaderna för olika typer av narkotika idag samt vid förändrat bruk motsvarande lägsta kvartilen, genomsnittet och den högsta kvartilen i EU.

Osäkerhet i scenarioanalyserna

Samhällskostnaderna antas i analyserna orsakas av all användning av opioider eller högfrekvent användning av annan narkotika (användning av cannabis minst 20 av de senaste 30 dagarna eller användning av annan narkotika minst 50 gånger under de senaste 12 månaderna). Osäkerheten i uppgifterna om just detta narkotikabruk är särskilt stor.

Osäkerheten i uppgifter om förekomsten av opioidbruk beaktades i en känslighetsanalys där en högre antagen förekomst av opioidbruk visade på större kostnadsbesparingar vid minskat bruk och mindre kostnadsökningar vid ökat bruk jämfört med grundanalysen.

På grund av bristande underlag baserades kostnader för cannabis på cannabisbrukets andel av de totala samhällskostnaderna för narkotika i Norge. Förekomsten av cannabisbruk de senaste 12 månaderna är högre i Norge än Sverige men fördelningen av användningen av cannabis jämfört med annan narkotika är liknande, vilket tyder på att cannabis andel av de totala kostnaderna för narkotika kan vara jämförbara mellan länderna.

Uppdelningen av kostnader på substansgrupp speglar inte nödvändigtvis de faktiska samhällskostnaderna då vissa substansgrupper kan generera mer eller mindre kostnader än vad som baseras på användning av opioider och högfrekvent användning av annan narkotika. Kostnaden per substansgrupp är förmodligen något uppblåst då det även förekommer bruk av andra substanser som genererar kostnader men som analysen inte tagit hänsyn till. Samtidigt bruk av flera olika substanser har inte heller beaktats.