Övervikt och fetma
LyssnaÖvervikt och fetma är en riskfaktor för att drabbas av ett flertal sjukdomar och är en av de främsta orsakerna till förlorade friska levnadsår i Sverige.
Övervikt och fetma innebär en ökad risk att drabbas av ohälsa och är en av de främsta orsakerna till sjukdomsbördan och förtida död i Sverige. Enligt Global burden of disease (GBD) är högt BMI den femte största orsaken till död i Sverige 2021, 61 per 100 000 dör årligen. Samhällskostnaderna för fetma bland vuxna i Sverige beräknas till 125 miljarder per år och merkostnaden för barns övervikt och fetma räknas också till flera miljarder.
Övervikt är ett tillstånd som kan öka risken att utveckla fetma. Fetma, eller obesitas, är en kronisk sjukdom som ofta kräver långsiktig behandling och uppföljning. Övervikt och fetma ökar risken för typ 2-diabetes, cancer och hjärt-kärlsjukdom, men även social stigmatisering och dess konsekvenser. För barn och unga med övervikt och fetma är risken stor att övervikt och fetma kvarstår i vuxen ålder, men också att det påverkar den fysiska och psykiska hälsan. För gravida kvinnor innebär övervikt och fetma, förutom en risk för deras hälsa, även ökad risk för graviditets- och förlossningskomplikationer och negativ påverkan på barnet.
Övervikt och fetma ökar i alla grupper
Utifrån data från nationella undersökningar har övervikt och fetma ökat över tid i stort sett alla åldrar (figur 1 och 2). Både självrapporterade och uppmätta uppgifter på längd och vikt som ligger till grund för klassificeringen av övervikt och fetma i undersökningarna visar på liknande mönster i utvecklingen.
Figur 1. Utvecklingen av övervikt (BMI 25–29,9) bland vuxna, gravida och barn.
Källor: Nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor (HLV), Undersökningarna om levnadsförhållanden (ULF), Skolbarns hälsovanor (HBSC), elevhälsan (COSI), mödra-(MFR) och barnhälsovården (BHV).
Figur 2. Utvecklingen av fetma (BMI 30 eller högre) bland vuxna, gravida och barn.
Källor: Nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor (HLV), Undersökningarna om levnadsförhållanden (ULF), Skolbarns hälsovanor (HBSC), elevhälsan (COSI), mödra-(MFR) och barnhälsovården (BHV).
Förekomsten ökar med åldern
Förekomsten av övervikt eller fetma ökar med åldern, från cirka 10 procent bland förskolebarn och 20 procent bland skolbarn till 30 procent bland unga vuxna (16–29 år) och sedan ökande till drygt 60 procent bland vuxna mellan 45–64 år (figur 2). Levnadsåren mellan 20 och 40 år verkar vara en period där BMI ökar mycket. I alla åldersgrupper finns det könsskillnader, men det finns också socioekonomiska och regionala skillnader i förekomsten av övervikt och fetma.
BMI förskjuts mot högre värden
Genom att analysera hur BMI fördelningen förändrats över tid kan vi också visa att det har skett en förskjutning av fördelningen mot högre BMI-värden i den vuxna befolkningen (18–65 år) och detta syns i alla viktstatusgrupper, från undervikt till övervikt och fetma (figur 3).
Figur 3. Fördelning av BMI i befolkningen, 18–65 år, för år 1980, 1996, 2008 och 2022 och med gränser inlagda för olika viktstatus.
Källa: Egna beräkningar av SCB:s Undersökningarna för levnadsförhållanden (ULF/SILC).
Närmare 1,5 miljon vuxna har idag fetma. Andelen har ökat från 11 procent till 16 procent mellan 2004 och 2022, och andelen med fetma av svårare grad har ökat. Andelen med normalvikt har således minskat, vilket betyder att fler och fler individer blivit tyngre och vi har fått en påfyllnad i högre viktkategorier.
Den sociala och fysiska miljöns betydelse för övervikt och fetma
Ohälsan relaterad till övervikt och fetma påverkar individer och samhället. En stor del av orsaken finns att hämta i vår sociala, fysiska, ekonomiska och politiska miljö. Som samhället är utformat idag riskerar fler att få övervikt och fetma. Det finns även tydliga skillnader i förekomsten av övervikt och fetma i olika grupper och var i landet man bor. Övervikt och fetma har alltså betydelse för den ojämlika hälsan.