Särskilda regler om hälsoskydd

Olägenheter kan påverka hälsan negativt

Med olägenhet avses en störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka en människas hälsa menligt i fysisk eller psykisk mening (9 kap. 3 § miljöbalken).

Störningar som kan påverka människors välbefinnande, till exempel lukt och inomhusklimat, omfattas också. Olägenheterna ska kunna kopplas till den fysiska miljön, det vill säga ha anknytning till någon form av användning av fast eller lös egendom.

En störning bör ha en viss varaktighet för att anses vara en olägenhet för människors hälsa. Antingen bör störningen pågå under en sammanhängande tid eller så ska den vara återkommande. Små eller helt tillfälliga störningar omfattas inte. I den bedömningen ska man ta hänsyn till personer som är något känsligare än normalt, till exempel allergiker.

Bedömningen av om en störning ska omfattas av begreppet olägenhet ska göras utifrån medicinska eller hygieniska avvägningar, däremot inte ekonomiska eller tekniska avvägningar. Exempel på olägenheter kan vara buller, temperatur eller dålig inomhusluft som påverkar människors fysiska eller psykiska hälsa.

En särskild hänsynsregel hindrar olägenheter

Den särskilda bestämmelsen om hälsoskydd i 9 kap. 9 § miljöbalken bör ses som en kompletterande hänsynsregel till de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. Bestämmelsen omfattar bostäder och lokaler för allmänna ändamål och anger att de ska användas på ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer, samt att de ska hållas fria från ohyra och andra skadedjur. Det är ägaren eller nyttjanderättshavaren till den berörda egendomen som är skyldig att vidta de åtgärder som behövs.

I förarbetena till miljöbalken ges exempel på lokaler för allmänna ändamål såsom lokaler för vård och undervisning. Uppräkningen är dock inte uttömmande och ytterligare exempel ges i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Mark- och miljööverdomstolen har i ett vägledande avgörande även angett att utomhusmiljöer som hör till vissa lokaler för allmänna ändamål kan omfattas av 9 kap. 9 § miljöbalken (MÖD 2011:26).

Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (riksdagen.se)

Detaljerade bestämmelser om hälsoskydd

I 33 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd anges specifika krav som ska ställas på en bostad för att hindra att det uppkommer olägenheter för människors hälsa. Bostaden ska

• ge betryggande skydd mot värme, kyla, drag, fukt, buller, radon, luftföroreningar och andra liknande störningar
• ha tillfredsställande luftväxling genom anordning för ventilation
• medge tillräckligt dagsljus
• hållas tillfredsställande uppvärmd
• ge möjlighet att upprätthålla en god personlig hygien
• ha tillgång till vatten i erforderlig mängd och av godtagbar beskaffenhet till dryck, matlagning, personlig hygien och andra hushållsgöromål.

I 34 § finns regler som anger att byggnader samt lokaler, som inte är avsedda för allmänna ändamål, ska skyddas från ohyra samt skadedjur som kan orsaka olägenheter.

I 35 § anges att det ska finnas toaletter i anslutning till byggnader där människor vistas under en längre tid av dygnet.

Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (riksdagen.se)

Djurhållning ska inte orsaka olägenheter

I 36 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd anges att djur ska skötas så att det inte uppkommer olägenheter för människors hälsa. Till exempel bör inte ett häststall vara beläget i närheten av en bostad så att människor besväras eller riskerar att besväras av allergi.

I miljöbalken anges även att regeringen har rätt att föreskriva att vissa djur inte utan särskilt tillstånd får hållas i områden som omfattas av en detaljplan, om det behövs för att undvika olägenheter för människors hälsa. Regeringen får överlåta åt kommunen att meddela sådana föreskrifter (särskilda bestämmelser om hälsoskydd, 9 kap. 11 §).