Tillsynsvägledning om verksamheter med hästar

Närhet till verksamheten kan vara avgörande för barn och unga att utöva hästsport och delta i olika hästaktiviteter.

Hästverksamheter kan samtidigt innebära en risk för olägenheter för människors hälsa. De vanligaste störningarna (olägenheterna) från hästverksamheter kan vara lukt, flugor, allergener, damm och starkt ljussken från ridbanor.

Vad är en hästverksamhet?

Hästverksamheter kan exempelvis utgöras av en enskild hage som en del av någons privata fastighet med en eller flera hästar, anläggningar för ridskola eller en travbana. Det finns ingen specifik definition av hästverksamhet i lagstiftningen som rör hälsoskydd. Med hästverksamhet avses också hästhållning.

Hälsofrämjande faktor

Ridning och andra aktiviteter med hästar är ett populärt fritidsintresse för såväl barn som vuxna. Forskning visar hur interaktion med hästar och andra djur kan ha en hälsofrämjande och en positiv inverkan på såväl psykiskt som fysiskt välmående.

Möjligheterna att vara aktiv ökar om närmiljön ger tillgång till olika former av fritidsaktiviteter och friluftsliv, i synnerhet för barn och unga. Förhållanden under barn- och ungdomsåren har betydelse för hälsan under hela livet och därför behöver vår fysiska miljö planeras och byggas så att den främjar tillgång till fritidsaktiviteter som exempelvis ridskolor och liknande verksamhet.

Hälsorisker

I miljöhälsoenkät 2023 uppgav knappt 3 procent av Sveriges befolkning svåra allergiska besvär mot häst. Strax över 4 procent angav lätta besvär av hästallergen. Merparten av de som är sensibiliserade mot häst har inte haft någon direktkontakt med hästar. Studier tyder på att spridningen av hästallergen i utomhusluften är relativt begränsad.

Pälsdjurallergen sprids till största del via människor med djurkontakt, vilka transporterar allergen vidare till olika inomhusmiljöer, främst via hår och kläder. I skolor kan hästallergen förekomma och mängden korrelerar med antal elever och personal som har direkt hästkontakt.

Lämpligt skyddsavstånd till hästverksamheter

Vilket avstånd som kan vara lämpligt mellan bostäder och hästverksamhet för att undvika risk för olägenheter för människors hälsa behöver bedömas utifrån förutsättningarna i varje enskilt fall. Utöver hälsoskyddstillsynen behöver detta beaktas av kommunen i samband med fysisk planering, ansvariga byggherrar vid nyproduktion av bebyggelse samt ansvarig verksamhetsutövare för hästverksamheten. Kommunen bör väga riskerna för störningar mot fördelar och möjligheter för den aktuella platsen.

Det finns många faktorer som avgör hur långt hästallergen sprids i miljön. I en öppen terräng kan vinden föra med sig lukt, damm och allergener en längre sträcka. Om det finns kullar, vegetation och liknande emellan, kan det begränsa risken för störningar vilket medför att ett kortare skyddsavstånd kan räcka. Utöver skyddsavstånd till bostäder kan skyddsavstånd även vara aktuellt när det gäller förskolor och skolor.

I Boverkets vägledning för planering för och invid djurhållning anges flera studier som visar att höga koncentrationer av hästallergen kunde uppmätas i och mycket nära stall och hagar, medan halterna snabbt sjönk med avståndet från hästarna. Förhöjda värden kunde uppmätas i närområdet, men efter 50-100 meter från källan var halterna mycket låga eller under detektionsgränsen.

Kan man bygga nära häststallet? (boverket.se)

Om störningar uppstår

Förslag på åtgärder vid eventuell omgivningspåverkan från hästverksamhet:

• Undvik att placera bostäder i den dominerande vindriktningen från hästverksamheter.
• Om stallbyggnaden har mekanisk ventilation kan frånluften filtreras och allergen avskiljas.
• Se till att frånluftsventilation från stallbyggnader och liknande placeras så att människors exponering för frånluften minimeras.
• Se till att det finns möjligheter till ombyte i ridskolor och stallbyggnader för att minska risken att allergen förs ut via kläder till allmänna lokaler och kollektivtrafik.
• Placera gödselstacken under tak eller inomhus.

Reglering enligt miljöbalken

Inom ramen för tillsyn enligt miljöbalken är bland annat försiktighets- och lokaliseringsprincipen samt kunskapskravet i 2 kap. miljöbalken, samt bestämmelserna i 9 kap. 3 och 9 §§ miljöbalken aktuella. I 36 § förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd finns en detaljerad bestämmelse om att husdjur och andra djur som hålls i fångenskap ska förvaras och skötas så att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer.

Gemensamt för de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken är bland annat att de lägger grunden till verksamhetsutövarens skyldighet att bedriva egenkontroll för att undvika risk för människors hälsa och för miljön. Verksamhetsutövaren för exempelvis en ridskola ska kunna visa att den arbetar för att minska risken för olägenhet för människors hälsa från sin verksamhet och att den har tillräcklig kunskap för att uppfylla miljöbalkens krav. Försiktighetsprincipen innebär exempelvis att det ställs krav på att verksamhetsutövaren planerar och driver verksamheten så att omgivningens exponering för exempelvis allergen, lukt och flugor minimeras. Det kan gälla placering av hästhagar, ridvägar och gödselförvaring, men även avse utformning av och exempelvis ventilation.

Allmänna hänsynsregler enligt miljöbalken

Rättspraxis

Återkommande resonemang i de få domar som finns inom detta område är att det inte kan anges något generellt skyddsavstånd till hästhållning utan att detta får prövas i varje enskilt fall utifrån de lokala förutsättningarna.

Mål nr M 15117-23 Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt

Domen gällde klagomål på hästhållning på den intilliggande fastigheten och den klagande uppgav att hen besvärades av allergi, ljud, flugor och lukt. Domstolen ansåg att det skyddsavstånd om 10 meter som tillsynsmyndigheten hade beslutat om var tillräckligt. Vidare konstaterade domstolen att viss omgivningspåverkan från djurhållning får accepteras på landsbygden.

Mål nr P 8301-16 Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt

I denna dom var det fråga om bygglov för ändring av en industrilokal till ett HVB-hem bredvid en hästverksamhet. Domstolen ansåg att den intilliggande hästverksamheten innebar så pass omfattande hälsorisker att bygglov inte kunde beviljas enligt 2 kap. 9 § plan- och bygglagen. Domstolen fäste vikt vid dels det korta avståndet om endast 8 meter mellan den avsedda byggnaden och stallbyggnaden, och dels att verksamheten förväntades expandera mot bakgrund av kapaciteten att inhysa ett stort antal hästar och närheten till en travbana. Ytterligare faktorer som bidrog till domstolens bedömningen var att transporter av hästar i nära anslutning till byggnaden kunde förväntas, och att personer som bor på ett HVB-hem har begränsade förutsättningar att välja annat boende.