Covid-19-pandemin och befolkningens psykiska hälsa – vad indikerar longitudinella studier?

Lyssna

Resultaten pekar på ett oförändrat eller minskat psykiskt välbefinnande och en ökning av psykiska besvär jämfört med före pandemin. Effekterna är generellt små. Det visar en uppföljning av vår litteraturöversikt med studier från länder i Europa och Nordamerika. En studie från Sverige är inkluderad i översikten. De flesta mätningarna genomfördes i början av pandemin, under mars, april och maj 2020.

Folkhälsomyndigheten följer den internationella forskningen om hur pandemin påverkar den psykiska hälsan i befolkningen, och vi uppdaterar resultaten i takt med att nya studier publiceras.

Rapport: Covid-19-pandemin och befolkningens psykiska hälsa – vad indikerar longitudinella studier? – Sammanfattning av resultat och vetenskapligt underlag 1.0

Här sammanfattar vi de senaste resultaten från de tio studier som vi identifierade fram till och med den 14 januari 2021.

Resultat

Studiernas resultat sammanfattar vi för utfallen:

  • psykiskt välbefinnande
  • psykiska besvär
  • upplevd ensamhet.

Till psykiska besvär räknas symtom på depression och ångest samt upplevd stress. Där ingår också psykisk påfrestning, som i en del studier är ett sammantaget mått på symtom på depression och ångest samt upplevd stress och andra ospecifika besvär.

Vi har också sammanställt resultat som rör den psykiska hälsan i olika grupper.

I studierna undersöktes effekter på den psykiska hälsan under pandemins första månader, främst mars–maj 2020. I en studie följdes befolkningens psykiska hälsa under 20 veckor fram till augusti 2020.

Psykiskt välbefinnande

Psykiskt välbefinnande har undersökts i fyra studier. Två befolkningsstudier från Storbritannien (Kwong m.fl.) och Tyskland (Zacher m.fl.) visar att det psykiska välbefinnandet minskade under pandemins första månader jämfört med tidigare år. En befolkningsstudie från Sverige (Kivi m.fl.) bland äldre visar ingen förändring av välbefinnandet i månadsskiftet mars–april, alltså då restriktioner för personer 70 år och äldre infördes, jämfört med årliga mätningar 2015–2019. Slutligen visar en panelstudie från Danmark (Sønderskov m.fl.) att befolkningens välbefinnande hade ökat i slutet av april, då restriktionerna gradvis började lätta, jämfört med slutet av mars efter att förskolor, skolor och institutioner hade stängts ner.

Tabell 1. Utfall för studier som undersöker psykiskt välbefinnande.
Referens, LandUtfallsmåttFörändringTidpunkt för mätningar,(före/under)
Kivi (10), Sverige Tillfredsställelse med livet Ingen skillnad Mars–juni 2015–2019 / mars–april 2020
Kwong (3), Storbritannien Välbefinnande Minskar 2014 och 2018 / april–maj 2020
Sønderskov (5), Danmark Välbefinnande Ökar 31 mars–6 april / 22–30 april 2020
Zacher (9), Tyskland Tillfredsställelse med livet, positiva och negativa känslor Minskar Mars 2020 / maj 2020

Psykiska besvär

Psykiska besvär undersöktes i sex studier. Tre stora befolkningsstudier från Storbritannien visar en ökning av psykiska besvär i form av psykisk påfrestning (Niedzwiedz m.fl.; Daly m.fl.) och symtom på ångest (Kwong m.fl.) under pandemins första månader (april och maj) jämfört med tidigare år. Även en befolkningsstudie från Tjeckien visar högre förekomst av psykiska besvär i april och maj jämfört med en mätning från 2014 (Novotný m.fl.). En av studierna visar en ökning mellan 2017 – 2019 och fram till april 2020. Den rapporterade psykiska påfrestningen minskade sedan under maj och juni när restriktioner började lättas upp (Daly m.fl.), men var fortfarande högre än före pandemin.

Resultaten är dock inte entydiga. En av studierna från Storbritannien visar att symtomen på depression minskade i början av pandemin, april–maj 2020 (Kwong m.fl.). I en annan studie från Storbritannien följdes befolkningens psykiska besvär från mars, i samband med den första nedstängningen, till augusti 2020, och den visar att symtomen på depression och ångest minskade under perioden (Fancourt m.fl.).

Slutligen visar en mindre studie från USA, Storbritannien, Kanada och Irland inga förändringar i svårigheter att möta psykisk påfrestning och symtom på ångest och depression under april 2020 jämfört med motsvarande månad året före (Katz m.fl.).

Tabell 2. Utfall för studier som undersöker psykiska besvär.
Referens, LandUtfallsmåttRiktningTidpunkt, (mätning före/under)
Daly (1), Storbritannien Psykisk påfrestning Ökar (april) Minskar (maj–juni jämfört med april) 2017–2019 / april–juni 2020
Niedzwiedz (7), Storbritannien Psykisk påfrestning Ökar 2017–2019 / april 2020
Fancourt (8), Storbritannien Ångest, depression Minskar Mars 2020–augusti / 2020 (mätningar under 20 veckor)
Katz (2), USA, Storbritannien, Kanada, Irland Ångest, depression, möta påfrestningar Ingen förändring Mars 2019 / mars 2020
Kwong (3), Storbritannien Ångest, depression Ökar / Minskar 2014, 2018 / april–maj 2020
Novotný (6), Tjeckien Depression, stress Ökar 2014 / april–maj 2020

Upplevd ensamhet

Den upplevda ensamheten var oförändrad för befolkningen som helhet under januari–april 2020 i en studie från USA (Luchetti m.fl.), men i gruppen 65 år och äldre var den högre i mars än januari. Befolkningsstudien bland äldre i Sverige (Kivi m.fl.) visar dock inga förändringar under månadsskiftet mars/april jämfört med åren före pandemin.

Tabell 3. Utfall för studier som undersöker upplevd ensamhet.
Referens, LandUtfallsmåttRiktningTidpunkt, (mätning före/under)
Kivi (10), Sverige Ensamhet Ingen förändring Mars–juni 2015–2019 / mars–april 2020
Luchetti (4), USA Ensamhet Ingen förändring Januari 2020 / mars och april 2020

Psykisk hälsa i olika grupper

I få av originalstudierna har effekter för olika delpopulationer analyserats, men tre studier från Storbritannien omfattar subgruppsanalyser. I två av dem har förekomsten av psykisk påfrestning i början av pandemin jämförts med åren före, och här var ökningen störst bland kvinnor, yngre personer och personer med högre utbildning och högre inkomst (Daly m.fl.; Niedzwiedz m.fl.). Den tredje studien gäller hälsoutvecklingen i Storbritannien under pandemins gång (Fancourt m.fl.). I början av pandemin och nedstängningen var risken för symtom på ångest och depression högst bland kvinnor, yngre personer, personer med kortare utbildning och lägre inkomster, personer med ett psykiatriskt tillstånd och ensamboende eller personer som bor med barn. De flesta av dessa hälsoskillnader, d.v.s. bland kvinnor, yngre åldersgrupper och personer med kort utbildning minskade under den strikta nedstängningen av samhället. De var dock fortfarande signifikanta 20 veckor senare när restriktionerna lättade.

Kommentar

De flesta mätningarna genomfördes i mars, april och maj, alltså i början av pandemin. Resultaten tyder på att det psykiska välbefinnandet var på samma eller lägre nivå och att förekomsten av psykiska besvär hade ökat jämfört med före pandemin. Effektstorlekarna var generellt små.

Efter det finns en tendens till ökat psykiskt välbefinnande och en minskning av psykiska besvär, från slutet av april fram till sommaren 2020. En möjlig förklaring är att befolkningens psykiska hälsa i början försämrades på grund av oro för pandemin och dess konsekvenser, i kombination med omfattande restriktioner i samhället. Mot slutet av våren och i början på sommaren, då många samhällen lättade på restriktionerna, indikerar studierna att den psykiska hälsan påverkades i positiv riktning. Ensamhet tycks inte ha blivit ett större problem under pandemins första månader, enligt de två populationsstudierna från USA och Sverige. Upplevelsen av ensamhet behöver dock inte komma direkt, så resultatet kan bero på att mätningarna gjordes tidigt under pandemin.

Få analyser på gruppnivå

Litteraturöversikten visar ganska små effekter på befolkningens psykiska hälsa, vilket kan bero på att få studier omfattar analyser av grupper i befolkningen. Många har fått en lugnare tillvaro genom nedstängningar och restriktioner, och de som arbetar hemifrån till exempel slipper restider, får större kontroll över arbetstiden och har mer tid för familjen. Det kan ha inneburit mindre stress och minskade symtom på depression och ångest. För andra har pandemin snarare lett till sämre psykisk hälsa, exempelvis de som har blivit sjuka eller arbetslösa eller har anhöriga och vänner som drabbats. Det gäller även dem som före pandemin hade någon sjukdom eller levde under svåra socioekonomiska eller psykosociala förhållanden. De flesta studier innehåller dock inga analyser av grupper med särskild risk för psykisk hälsa.

Begränsningar i studierna gör det svårt att tolka resultatet

Resultaten gäller endast tio studier från ett begränsat antal länder, och de behöver tolkas med försiktighet. Det är också svårt att jämföra studierna eftersom mätningarna har gjorts vid olika tillfällen både före och under pandemin och eftersom smittskyddsåtgärderna varierar från land till land.

Det vetenskapliga underlaget är fortfarande begränsat och studierna innehåller brister som kan snedvrida resultaten. Till exempel visar vår granskning att flera studier inte omfattade ett representativt urval från befolkningen och några hade ett stort bortfall vid uppföljningar under pandemin.

Forskningen och pandemin fortsätter

Resultaten bygger på studier som undersökte den psykiska hälsan under pandemins första månader och ska därför ses som en preliminär lägesbild. Resultaten ligger dock i linje med en systematisk litteraturöversikt och metaanalys som publicerades i januari 2021(11). Pandemin pågår fortfarande och vi följer kunskapsutvecklingen och uppdaterar resultaten i takt med att ny forskning publiceras.

Skillnaderna i hälsa mellan olika grupper i Sverige har ökat genom åren, och därför är det angeläget att särskilt belysa utsatta grupper och sätta in insatser för att minska hälsoskillnaderna.

Om det vetenskapliga underlaget

Det vetenskapliga underlaget är en uppföljning av den snabba litteraturöversikten som vi publicerade i augusti 2020:

Påverkar covid-19-pandemin befolkningens psykiska hälsa?

I uppföljningen använder vi samma forskningsfråga som tidigare: Hur påverkas den psykiska hälsan i befolkningen av covid-19-pandemin och samhällets smittskyddsåtgärder? Urvalskriterierna är också desamma, förutom att enbart studier av longitudinell design ingår. Longitudinella studier gör mer än en mätning i samma population och medger därför att säkrare slutsatser kan dras om förändringar i befolkningens psykiska hälsa.

Underlaget bygger på en systematisk genomgång av den vetenskapliga litteraturen som publicerats sedan den 31 december 2019. Utgångspunkten är en så kallad levande översikt från McGill-universitetet i Kanada som undersöker samma frågeställning som vi. Översikten uppdateras kontinuerligt och nya resultat publiceras i takt med att de blir tillgängliga. Den omfattar dock inte specifika sökningar efter studier om psykiskt välbefinnande, och vi har därför gjort kompletterande sökningar för att fånga dessa aspekter. Totalt ingår tio longitudinella studier i resultatredovisningen.

Mer om det vetenskapliga underlaget

Referenser

  1. Daly M, Sutin A, Robinson E. Longitudinal changes in mental health and the COVID-19 pandemic: Evidence from the UK Household Longitudinal Study. Psychological medicine. 2020:1-37. DOI:10.1017/S0033291720004432.
  2. Katz B. Mood Symptoms Predict COVID-19 Pandemic Distress but not Vice Versa: An 18-Month Longitudinal Study. PREPRINT (psyarxiv). DOI:10.31234/osf.io/6qske.
  3. Kwong ASF, Pearson RM, Adams MJ, Northstone K, Tilling K, Smith D, et al. Mental health during the COVID-19 pandemic in two longitudinal UK population cohorts. Preprint medRxiv. 2020. DOI:10.1101/2020.06.16.20133116.
  4. Luchetti M, Lee JH, Aschwanden D, Sesker A, Strickhouser JE, Terracciano A, et al. The trajectory of loneliness in response to COVID-19. American Psychologist. 2020;75 (7):897–908. DOI:10.1037/amp0000690.
  5. Sønderskov KM, Dinesen PT, Santini ZI, Østergaard SD. Increased psychological well-being after the apex of the COVID-19 pandemic. Acta neuropsychiatrica. 2020;32(5):277-9. DOI:10.1017/neu.2020.26
  6. Novotny JS, Rivas JPG, Kunzova S, Skladana M, Pospisilova A, Polcrova A, et al. Association between stress and depressive symptoms and the Covid-19 pandemic. Preprint medRxiv. 2020.
  7. Niedzwiedz CL, Green MJ, Benzeval M, Campbell D, Craig P, Demou E, et al. Mental health and health behaviours before and during the initial phase of the COVID-19 lockdown: longitudinal analyses of the UK Household Longitudinal Study. J Epidemiol Community Health. 2020(Epub ahead of print):1-8. DOI:10.1136/jech-2020-215060.
  8. Fancourt D, Steptoe A, Bu F. Trajectories of anxiety and depressive symptoms during enforced isolation due to COVID-19 in England: a longitudinal observational study. The Lancet Psychiatry. 2020;Published online: December 9, 2020 DOI:10.1016/S2215-0366(20)30482-X.
  9. Zacher H, Rudolph CW. Individual differences and changes in subjective wellbeing during the early stages of the COVID-19 pandemic. American Psychologist. 2020;July 23 Advance online publication. DOI:10.1037/amp0000702.
  10. Kivi M, Hansson I, Bjälkebring P. Up and about: Older adults’ wellbeing during the COVID-19 pandemic in a Swedish longitudinal study. The Journals of Gerontology: Series B. 2020;Advance Access publication June 30, 2020 (No. XX): 1–6. DOI:10.1093/geronb/gbaa084.
  11. Prati G, Mancini AD. The psychological impact of COVID-19 pandemic lockdowns: a review and meta-analysis of longitudinal studies and natural experiments. Psychological medicine. 2021:1-11. DOI:10.1017/S0033291721000015.
  12. Folkhälsomyndigheten. Påverkar covid-19-pandemin befolkningens psykiska hälsa? En snabb systematisk litteraturöversikt (”rapid review”) Version 1.0. Solna: Folkhälsomyndigheten, 2020. [citerad 2020-12-16].