Fyra röster om utmaningar och möjligheter inom folkhälsoarbetet

Förra årets forum handlade om roller och ansvar, i år stod utmaningen med spänningsfält och klyftor mellan det strategiska folkhälsoarbetet och den operativa verksamheten i fokus.

Linda Brännström

Linda Brännström, utredare på Folkhälsomyndigheten och projektledare för Dialogforum

Linda, vad är syftet med Dialogforum?

Det är att stärka det generella folkhälsoarbetet på regional och lokal nivå, alltså där det konkreta arbetet sker. Trots en god hälsa i befolkningen finns fortfarande stora hälsoskillnader mellan olika grupper, liksom skillnader i förutsättningar mellan olika kommuner och regioner. Vad behöver man till exempel få för stöd från nationell nivå om man arbetar i en liten kommun eller om man arbetar i en storstadsregion? Och vad behöver vi som arbetar på nationell nivå få från kommuner och regioner? Dialogforum kan vara ett sätt att hitta det vi behöver av varandra för att stärka folkhälsoarbetet på alla nivåer.

Vad tog ni upp på årets Dialogforum?

Årets Dialogforum handlade om hur man kan överbrygga de spänningsfält och klyftor som kan finnas mellan det strategiska folkhälsoarbetet och den operativa verksamheten. Det här gäller både inom den egna organisationen och mellan organisationer.

Vilka är dina viktigaste medskick från dagen?

En sak jag tänker på är att det händer något i mötet med andra. Man kommer in med kunskap och erfarenheter som man delar med sig av i dialogen, och på samma sätt tar man med sig andras erfarenheter och kunskap hem igen. Det är faktiskt det jag tänker på först, trots att det är svårt att i efterhand mäta just det. Jag hoppas att den här typen av forum ska bidra till att identifiera och lösa gemensamma utmaningar vi ser för att nå en jämlik hälsa i befolkningen, och även att man kan få lite inspiration med sig hem!

Carolina Klüft och Matti Leijon

Carolina Klüft, verksamhetschef, och Matti Leijon, projektledare, Generation Pep, presenterade huvudresultaten i rapporten ”Kommunal styrning av folkhälsoarbete”

Matti och Carolina, vilka är de viktigaste resultaten i rapporten?

För det första att det finns en problematik på olika nivåer – att folkhälsopolitiken i sig är komplex och saknar tydliga roller för olika aktörer. Och för det andra att det finns en klyfta mellan det strategiska och operativa arbetet inom ramen för kommunernas välfärdsarbete, som försvåras av den sektoriserade förvaltningen. De strategiska frågorna och ambitionerna har svårt att nå fram till det operativa arbetet. Detta kan bero på att olika delar inom kommunal verksamhet vilar på olika kunskapstraditioner, har olika former för styrning och skilda organisatoriska och politiska kontexter.

Jag fastnar särskilt vid forskarnas slutsats om att ”Det behövs en förståelse över att den lokala kontexten är en dynamisk spelplan där behovet snarare är att hantera förändringar än att försöka etablera en fixerad ordning för det lokala folkhälsoarbetet”. Det manar till en ödmjukhet inför olika lokala sammanhang, säger Matti Leijon.

Vad betyder resultaten, generellt för Generation Pep och specifikt för Pep kommun?

Resultaten påminner oss om att vi måste komma ihåg att kommuner och regioner är väldigt olika, både i storlek, befolkningsunderlag, ekonomi, traditioner, politisk vilja och intentioner, och därför har de olika förutsättningar att ta ett samlat grepp om folkhälsoarbetet. Detta märks också i vårt arbete med de kommuner som anslutit sig till Pep kommun. Vi behöver alltså vara mycket mer lyhörda inför kommunernas olika behov, säger Carolina Klüft.

Hur kan man överbrygga klyftan mellan det strategiska och det operativa folkhälsoarbetet?

Ett enkelt svar är ju att vi behöver börja med att prata om problemet. Och att sedan tillsammans med relevanta aktörer göra en analys av nuläget, fundera på orsaker och sedan blicka framåt, säger Matti Leijon.

Johan Börjesson

Johan Börjesson, folkhälsochef, Region Jämtland- Härjedalen:

Johan, hur ser du på spänningsfältet mellan strategisk och operativ nivå i din region?

Kort sagt, en del av vardagen. Innan jag stötte på begreppet spänningsfält i det här sammanhanget så hade jag inte reflekterat över det, men det karakteriserar på något sätt spelplanen vi har att röra oss på. I vårt fall är vi en relativt liten region, om än med stor yta och med relativt få och små kommuner. Det gör inte styrsignalerna färre, men vi behöver vara medvetna om de förutsättningar vi har att göra med och där är förståelsen för våra verksamheter avgörande.

Har du några exempel på hur det kan se ut i praktiken?

Jag tror att det i grund och botten handlar om att vi behöver bli bättre på att prata med varandra, prioritera, och framförallt bli tydligare i vad vi kan göra och vad vi inte kan göra. Som jag ser det handlar det om att förändra våra arbetssätt, att utveckling sker där utmaningarna kan påverkas. Vi når bra resultat i det förebyggande arbetet när vi har det tydligt var i organisationen ansvar och ägarskap för arbetets olika delar ligger och att vi därigenom drar åt samma håll. Där vi har nått bra resultat i det främjande och förebyggande arbetet har vi lyckats tydliggöra var ansvar och ägarskap för olika delar av uppdraget ligger, och hur detta kan påverkas.

Vad tar du med dig från Dialogforum 2024?

Det är alltid intressant att diskutera folkhälsofrågor och få nya inspel från andra med liknande utmaningar. Samtidigt lämnade jag Dialogforum 2024 med en viss ovisshet. Det är i sig inga nya frågor som diskuteras, men på samma sätt som vi delar utmaningar delar vi också frågan om hur de kan hanteras. Jag tar också med mig förväntningar som grundar sig i de medskick som kom upp under dialogen och de förväntningar som Folkhälsomyndighetens nya instruktion inger.

Läs mer

Vad är Dialogforum?