Denna snabba systematiska litteraturöversikt (”rapid review”) undersöker hur den psykiska hälsan i den allmänna befolkningen har påverkats av covid-19-pandemin och samhällets smittskyddsåtgärder under pandemins första månader. Översikten baseras på självrapporterade data och omfattar inte personal inom vård och omsorg. Inga av de ingående studierna kommer från Sverige.

Den sammanställda litteraturen visar att:

• Det psykiska välbefinnandet verkar ha minskat under pandemin.
• Psykiska besvär tycks ha ökat, enligt studier som undersökte hur covid-19-pandemin i allmänhet påverkar den psykiska hälsan. Det verkar finnas ett samband mellan självrapporterade psykiska besvär och att själv ha varit sjuk, att ha en närstående som varit sjuk och att ha en bekant som varit sjuk i covid-19.
• Copingstrategierna distraktion, aktiv coping och emotionellt stöd minskar covid-19-relaterad stress i den allmänna befolkningen. De kan också öka det psykiska välbefinnandet bland personer med funktionsnedsättning eller kronisk sjukdom.
• Information om covid-19 som upplevs som tillförlitlig och tillräcklig skyddar mot självrapporterad ångest, depression och posttraumatisk stress. Däremot kan både informationsöverflöd och brist på tillförlitlig information bidra till stress, ångest och depression.

Dessa resultat är dock långt ifrån säkra eftersom översikten omfattar ett litet antal studier från några få länder. De flesta av studierna håller också låg kvalitet och bygger på metoder som innebär begränsningar. Några resultat kommer dessutom från en enda studie, så resultaten måste tolkas med försiktighet.

Studierna visar bara att det finns samband mellan olika faktorer och säger inget om orsakssambanden. Därför behövs fler studier av god kvalitet för att ytterligare undersöka covid-19-pandemins inverkan på psykisk hälsa.

Ingen av studierna i översikten har genomförts i Sverige utan i länder som införde striktare restriktioner. Det är därför möjligt att befolkningens psykiska hälsa har påverkats mindre här. En undersökning från maj 2020 visar också att den självrapporterade psykiska hälsan i Sverige är på samma nivå som tidigare.

De psykiska besvär som identifierats kan avklinga, men de kan också resultera i psykiatriska tillstånd och därmed öka belastningen på sjukvården och samhället. Därför behöver det främjande och förebyggande arbetet för psykisk hälsa i befolkningen stärkas. Förenta Nationerna betonar också vikten av att minska de negativa effekter som man befarar att covid-19 kan få, och vill se ett proaktivt samhälls- och folkhälsoarbete med insatser för att främja befolkningens psykiska hälsa.

Detta ligger i linje med den svenska nationella folkhälsopolitiken och arbetet inom ramen för Agenda 2030. Vi följer kunskapsutvecklingen fortlöpande och resultaten kommer att uppdateras i takt med att ny forskning publiceras.

Covid-19-pandemin, som har spritts över världen sedan våren 2020, är i första hand en kris som påverkar människors fysiska hälsa. Det är dock väl känt från tidigare epidemier och pandemier att även den psykiska hälsan påverkas.

Syftet med denna snabba systematiska litteraturöversikt (”rapid review”) var att undersöka hur den psykiska hälsan i befolkningen har påverkats av covid-19-pandemin och samhällets smittskyddsåtgärder under pandemins första månader.

Översikten fokuserar på den allmänna befolkningen, men inte på personal inom vård och omsorg. Med psykisk hälsa avses här allt från psykiskt välbefinnande till psykiska besvär och psykiatriska tillstånd.

Genomförandet baseras på Folkhälsomyndighetens Handledning för litteraturöversikter. Vi har gjort några mindre avsteg för att kunna genomföra den snabbt, och avstegen har dokumenterats.

Litteratursökningen genomfördes i fyra databaser (PubMed, PsycINFO, Web of Science och Coronavirus Research Database) av en informationsspecialist i samråd med en sakkunnig utredare.

Studiernas relevans utifrån titel och abstrakt granskades av en sakkunnig utredare, och vi inkluderade studier som är:

• originalstudier, oavsett studiedesign, och som förhandsgranskats av experter (”peer review”)
• genomförda i EU-länder, Norge, Island, Storbritannien, USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland
• författade på engelska, svenska, norska, danska, spanska eller tyska
• publicerade 1 januari–3 juni 2020.

Kvalitetsgranskningen gjordes med stöd av granskningsmallen för tvärsnittsstudier från Joanna Briggs Institute. Studierna bedömdes ha rimlig kvalitet om de uppnådde minst 7 av 8 möjliga ja-svar, och övriga bedömdes ha låg kvalitet. Alla relevanta studier inkluderades, oavsett kvalitet. De resultat som ansågs relevanta för syftet extraherades och tabellerades i en standardiserad mall. Därefter sorterades resultaten för att de skulle kunna rapporteras på ett sammanhängande och meningsfullt sätt.

Litteratursökningen identifierade 557 studier, varav 14 bedömdes som relevanta efter granskning av abstrakt och fulltext. De ingår också i resultatredovisningen. Samtliga var tvärsnittsstudier. Antalet studier förkortas nedan med (k = x).

Studierna var genomförda i USA (k = 4), Italien (k = 4), Spanien (k = 3), Kanada (k = 1), Kroatien (k = 1) och Danmark (k = 1) och genomfördes mars–april 2020, d.v.s. under covid-19-pandemins inledande två månader.

Studiernas utfall, självrapporterad psykisk hälsa, sorterades in i följande kategorier: psykiska besvär (k = 7), psykiskt välbefinnande (k = 3), strategier för psykiskt välbefinnande/copingstrategier (k = 2), upplevd stress (k = 3), symtom på posttraumatiskt stressyndrom (k = 2), covid-19-relaterad stress eller ångest (k = 3) och symtom på förlossningsdepression (k = 1). Inga studier mätte självrapporterade eller konstaterade suicidrelaterade utfall eller förekomst av psykiatriska tillstånd.

Resultatet från kvalitetsgranskningen visade att två studier var av rimlig kvalitet och resten av låg kvalitet.

Litteraturöversikten visar följande resultat baserat på studier från ett begränsat antal länder och under pandemins inledande skede:

• Det psykiska välbefinnandet verkar ha minskat under pandemin enligt två studier.
• Psykiska besvär tycks ha ökat under pandemin. Det tyder fyra av studierna på.
• Det verkar finnas ett samband mellan att själv ha varit sjuk, att ha en närstående som varit sjuk eller att ha en bekant som varit sjuk i covid-19 och psykiska besvär enligt vardera en studie. Copingstrategierna distraktion, aktiv coping och emotionellt stöd minskar covid-19-relaterad stress i den allmänna befolkningen enligt en studie och ökar psykiskt välbefinnande bland personer med funktionsnedsättning eller kronisk sjukdom enligt en annan studie.
• Information om covid-19 som upplevs tillförlitlig och tillräcklig skyddar mot självrapporterad ångest, depression och posttraumatisk stress enligt en studie. Informationsöverflöd och brist på tillförlitlig information bidrar till stress, ångest och depression respektive ökad stress enligt vardera en studie.

Det finns redan en hel del publicerad forskning om covid-19-pandemin och psykisk hälsa i befolkningen, men det saknas longitudinella studier av god kvalitet. Detta betyder att studiernas resultat inte ger kunskap om orsakssamband (kausalitet) utan endast samband (korrelation), och att de bör tolkas med försiktighet.

Ingen vet hur länge pandemin kommer att bestå. Det är också oklart om de självrapporterade psykiska besvären som identifierats kommer att avklinga, eller om de riskerar att resultera i psykiatriska tillstånd och därmed en ökad belastning på sjukvården och samhället. Ingen av studierna i översikten har genomförts i Sverige utan i länder som införde striktare restriktioner. Det är därför möjligt att den psykiska hälsan i den svenska befolkningen har påverkats i mindre utsträckning. Folkhälsomyndigheten genomförde under maj 2020 en befolkningsundersökning, och av svaren från drygt 1 400 respondenter framgår att den självrapporterade psykiska hälsan ligger i nivå med tidigare undersökningar. Generellt behövs mer kunskap om hur den psykiska hälsan har påverkats bland olika befolkningsgrupper.

Vår litteraturöversikt ska ses som en lägesbild av forskningen under pandemins första månader och några slutsatser om det samlade kunskapsläget kan ännu inte dras. Vi följer kunskapsutvecklingen fortlöpande och resultaten kommer att uppdateras i takt med att ny forskning publiceras. Resultaten tyder dock redan nu på att det främjande och förebyggande arbetet för psykisk hälsa i befolkningen behöver stärkas. Majoriteten av studierna fokuserade på psykisk ohälsa och endast tre studier hade psykiskt välbefinnande som utfallsmått. Psykiskt välbefinnande i befolkningen är inte enbart en resurs för individen, utan innebär också en samhällelig tillgång i form av ökad kapacitet, produktivitet och hälsa. Den kan främjas genom sektorsövergripande insatser på olika arenor såsom skolor och arbetsplatser. Förenta Nationerna betonar vikten av att minska de negativa effekter som befaras i fotspåren av covid-19 och argumenterar för ett proaktivt samhälls- och folkhälsoarbete genom insatser över sektorsgränser för att främja befolkningens psykiska hälsa. Uttalandet ligger i linje med den svenska nationella folkhälsopolitiken och arbetet inom ramen för Agenda 2030.

Denna litteraturöversikt syftar till att undersöka hur den psykiska hälsan i befolkningen har påverkats av covid-19-pandemin och samhällets smittskyddsåtgärder under pandemins första månader. Målgrupper för publikationen är aktörer med uppdrag som är kopplade till folkhälsa och folkhälsoarbete på lokal, regional och nationell nivå.

Litteraturöversikten ger en första preliminär lägesbild av de studier som undersökt befolkningens psykiska hälsa under pandemins inledande skede och som hunnit publiceras i vetenskapliga tidskrifter. Vi kommer att följa kunskapsutvecklingen inom området och uppdatera resultaten när nya studier publiceras.

Projektledare för litteraturöversikten har varit Grethe Fochsen, Folkhälsomyndigheten. Projektgruppen har bestått av utredare från olika enheter på myndigheten. Ansvarig enhetschef har varit Johanna Ahnquist, enheten för psykisk hälsa och uppväxtvillkor.

Litteraturöversikten är en del i Folkhälsomyndighetens projekt Konsekvenser av covid-19 på folkhälsan och folkhälsoarbetet.

Folkhälsomyndigheten

Anna Bessö

Avdelningschef

Coronavirussjukdomen covid-19 upptäcktes först i Wuhan i Kina i december 2019, och spreds sedan snabbt till övriga Kina och övriga världen. Den 11 mars 2020 deklarerade Världshälsoorganisationen (WHO) att covid-19 var en pandemi och att den hade spridits till 114 länder. I mitten av mars vidtog många länder åtgärder för att hindra smittspridning, bland annat karantän som innebär att misstänkt smittade men inte sjuka personer avskiljs från icke-smittade, antingen frivilligt eller genom tvång. Dessutom infördes reseförbud, besöksförbud på särskilda boenden och mötesrestriktioner som resulterade i att kultur- och idrottsevenemang ställdes in. Även isolering infördes, som innebär att konstaterat smittade personer avskiljs från icke-smittade, exempelvis på sjukhus och i särskilda boenden. Så gott som alla länder proklamerade fysisk distansering, och i många länder infördes därutöver en nedstängning av skolor och arbetsplatser, en så kallad lockdown.

I början på augusti 2020 hade drygt 690 000 personer i världen avlidit i virusinfektionen och över 18 miljoner hade konstaterats smittade (1).

Covid-19-pandemin är i första hand en kris som påverkar människors fysiska hälsa, men det är väl känt från tidigare epidemier och pandemier att även den psykiska hälsan påverkas. Den påverkas av både utbrotten i sig och av de smittskyddsåtgärder, oftast i form av restriktioner, som införs. En litteraturöversikt av översikter studerade hur patienter och vårdpersonal påverkades av isolering under tidigare epidemier och utbrott (2). I en annan kartläggande översikt (3) undersöktes hur karantänvistelse under ebola, sars, mers och svininfluensan påverkade presumtivt sjuka i den allmänna befolkningen, föräldrar till sjuka barn, sjukhusanställda, studenter, universitetsanställda och hästägare som är knutna till hästindustrin. Av båda översikterna framkom att isolering och karantän bidrar till minskat psykiskt välbefinnande och högre förekomst av psykiska besvär. Exempelvis uppmättes höga andelar med låg självkänsla, brist på kontroll, negativa känslor, ilska, rädsla, symtom på depression, ångest, stress och posttraumatiskt stressyndrom, sömnsvårigheter och stigmatisering. De stressorer som sattes i samband med karantän och psykiska besvär var karantänens längd, oro för infektion, oro för ekonomi, frustration och brister i information (3). Även karantänens karaktär spelade roll, där tvångskarantän visade sig vara en starkare stressor än frivillig karantän.

Redan före covid-19-pandemin såg många länder höga andelar med psykiska besvär och psykiatriska tillstånd i befolkningen. Dessa besvär uppskattas dock öka eftersom tidigare forskning visat att pandemier kan förstärka befintlig sårbarhet för psykisk ohälsa i form av låg utbildningsbakgrund, ekonomisk utsatthet och psykisk sjukdom (4).

En god psykisk hälsa innebär ett högt psykiskt välbefinnande och låga andelar med psykiska besvär i befolkningen, och det är en förutsättning för samhällets välmående och för en snar återhämtning efter kriser (5). För att främja den psykiska hälsan behövs kunskap om hur covid-19-pandemin har påverkat befolkningens hälsa och vilka strategier som bidrar till ökat psykiskt välbefinnande.

Syftet med denna snabba litteraturöversikt (”rapid review”) är att undersöka hur den psykiska hälsan i befolkningen har påverkats av covid-19-pandemin och samhällets smittskyddsåtgärder under pandemins första månader. Här undersöks alla befolkningsgrupper, med undantag för personal inom vård och omsorg som nyligen har undersökts i en annan systematisk litteraturöversikt (6).

Med psykisk hälsa avses här alla dess dimensioner, från psykiskt välbefinnande till psykiska besvär och psykiatriska tillstånd. Se textrutan.

Detta är en snabb systematisk litteraturöversikt (”rapid review”) som genomförts med stöd av Folkhälsomyndighetens Handledning för litteraturöversikter (7). Projektets arbetsgrupp bestod av en projektledare, en informationsspecialist och fem sakkunniga utredare från Folkhälsomyndigheten.

Översikten bygger på följande frågeställning: Hur påverkas den psykiska hälsan i befolkningen av covid-19-pandemin och samhällets smittskyddsåtgärder under pandemins första månader?

Följande urvalskriterier användes i litteraturöversikten:

• Population: Den allmänna befolkningen och olika grupper i befolkningen
• Exponering: Faktorer relaterade till covid-19-pandemin inklusive samhällets smittskyddsåtgärder
• Jämförelser: Inga begränsningar, inklusive studier utan jämförelsegrupp
• Utfall: Psykisk hälsa i alla dess dimensioner, dvs. psykiskt välbefinnande, psykiska besvär och psykiatriska tillstånd. Utfallen har mätts med validerade skattningsskalor
• Studietyp: Kvantitativ studiedesign.

Ytterligare urvalskrav för att ingå i översikten:

• Studier som genomförts i EU-länder, Norge, Island, Storbritannien, USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland, dvs. i västerländsk kontext, för att resultaten ska kunna överföras till svenska förhållanden
• Studier som är författade på engelska, svenska, norska, danska, spanska, tyska och som förhandsgranskats av experter (”peer review”)
• Studier som publicerades under perioden 1 januari–3 juni 2020.

Översikten omfattar inte:

• studier som undersöker hälso-och sjukvårdspersonalens psykiska hälsa under pandemin
• systematiska litteraturöversikter.

Litteratursökningen genomfördes i fyra databaser (PubMed, PsycINFO, Web of Science och Coronavirus Research Database) av projektets informationsspecialist i samråd med en sakkunnig utredare. Sökstrategin och sökresultaten finns i bilaga 1.

Studiernas relevans bedömdes enligt översiktens frågeställning och urvalskriterier. Samtliga sökträffar granskades utifrån titel och abstrakt av en utredare, och vid oklarheter lästes artiklarna i fulltext. Svårbedömda studier granskades av ytterligare en utredare och diskuterades i arbetsgruppen för att komma fram till ett beslut. Bedömningen genomfördes med hjälp av gallringsverktyget Rayyan (8).

Relevanta artiklar granskades med stöd av granskningsmallen för tvärsnittsstudier från Joanna Briggs Institute (9). Mallen innehåller åtta frågor om studien som bl.a. rör kriterier för att inkludera deltagare, tillförlitliga mått för exponering och utfall samt statistisk analys.

Granskningen genomfördes av tre sakkunniga personer som delade upp artiklarna mellan sig. För att granskarna skulle vara så samstämmiga som möjligt inleddes kvalitetsgranskningen med en artikel som alla granskarna bedömde oberoende av varandra, för att sedan jämföra och diskutera resultatet tillsammans. Oklarheter löstes genom gemensamma diskussioner i granskningsgruppen.

Studier som fick sju poäng (ja-svar) eller mer (av totalt åtta) bedömdes vara av rimlig kvalitet medan de som fick mindre än sju poäng ansågs vara av låg kvalitet, i enlighet med en tidigare litteraturöversikt på området (6).

Alla studier inkluderades, oavsett kvalitet. Mer information och resultat från granskningen finns i bilaga 2.

De inkluderade studierna tabellerades av en utredare i samråd med arbetsgruppen. Följande information extraherades från studierna: författare, år, land, population, urval, exponering, datainsamling, utfallsmått och resultat. Både resultat om förekomst och om samband extraherades (bilaga 3).

Den tabellerade informationen sammanfattades till en beskrivning av underlaget utifrån land, studiepopulation, syfte och kvalitet. Utfallsmåtten sorterades och kategoriserades för att spegla vilka olika typer av psykisk hälsa som återfanns i underlaget.

De resultat som tydligt var relaterade till covid-19-pandemin och psykisk hälsa genomgick sedan en process av sortering och abstraktion för att kunna rapporteras på ett sammanhängande och meningsfullt sätt. Sorteringen gjordes utifrån:

• den aspekt av pandemin som resultatet berörde (t.ex. direkta effekter av sjukdom eller konsekvenser av smittskyddsåtgärder)
• studiens upplägg och om resultatet handlade om förekomst eller samband
• de specifika befolkningsgrupper som resultatet avsåg
• den typ av psykisk hälsa som resultatet avsåg.

Många studier om covid-19-pandemin publiceras som så kallade preprint-artiklar, d.v.s. artiklar som inte förhandsgranskats av experter (peer review). Litteratursökningar genomfördes därför i preprintservrarna Medrxiv och Psyarxiv den 10 juni 2020. Breda sökord såsom covid-19 och psykisk hälsa användes. Studiernas relevans bedömdes enligt översiktens urvalskriterier och frågeställning. Alla relevanta artiklar tabellerades (bilaga 4), men studiekvaliteten granskades inte.

Artiklarna har inte inkluderats i resultatredovisningen utan redovisas övergripande i kapitlet Diskussion för att utforska hur kunskapsläget kan utvecklas inom den närmaste framtiden.

Litteratursökningen identifierade 557 studier, varav 14 bedömdes som relevanta efter granskning av abstrakt och fulltext. De ingår i resultatredovisningen. Majoriteten av studierna som sorterades bort vid relevansbedömningen uteslöts på grund av ursprungsland (t.ex. studier från Kina), population (t.ex. sjukvårdspersonal) eller avsaknad av etablerat mått på psykisk hälsa.

Figur 2. Flödesschema över urvalsprocessen.

I den här litteraturöversikten inkluderades kvantitativa studier oavsett studietyp. Samtliga artiklar var tvärsnittsstudier, varav fyra studier använde sig av en upprepad tvärsnittsdesign (10-13). Inga longitudinella studier identifierades.

Studierna var genomförda i USA (14-17), Italien (13, 18-20), Spanien (21-23), Kanada (10), Kroatien (11) och Danmark (12).

De flesta studier undersökte psykisk hälsa under covid-19-pandemin i allmänhet eller hur individuella förutsättningar och beteenden under pandemin påverkade den psykiska hälsan. Endast ett fåtal studier undersökte samband mellan någon specifik smittskyddsåtgärd och psykisk hälsa. De inkluderade studierna genomfördes mars–april 2020.

I sju studier undersöktes den allmänna befolkningen (genomsnittsålder 31–49 år, 51–75 procent kvinnor), medan övriga studier handlade om särskilda grupper såsom unga vuxna, gravida kvinnor och äldre personer (tabell 1).

De typer av psykisk hälsa som undersöktes kan sorteras in under följande kategorier:

• Psykiska besvär, sju studier (10, 14, 16, 18-21)
• Covid-19-relaterad stress eller ångest, fyra studier (11, 15, 17, 23)
• Upplevd stress, tre studier (18, 19, 23)
• Psykiskt välbefinnande, tre studier (12, 18, 22)
• Strategier för psykiskt välbefinnande, två studier (15, 17)
• Självrapporterade symtom på posttraumatiskt stressyndrom, två studier (10, 21)
• Självrapporterade symtom på förlossningsdepression, en studie (13)

Inga studier har mätt självrapporterade eller konstaterade suicidrelaterade utfall eller konstaterade psykiatriska tillstånd.

Kvalitetsgranskningen visade att två studier var av rimlig kvalitet (10, 22) och resten av låg kvalitet. Den vanligaste bristen var att det inte framgick om eller hur potentiella förväxlingsfaktorer kan ha påverkat resultatet. I bilaga 2 finns resultat från kvalitetsgranskningen av de inkluderade studierna, specificerade för varje enskild studie.

Många studier omfattade inte ett slumpmässigt urval av studiedeltagare, vilket inte framkom av kvalitetsgranskningen enligt mallen men ändå noterades. Studiernas tvärsnittsdesign gör det också svårt att få någon kunskap om orsak och verkan mellan t.ex. restriktioner och psykiska besvär, utan de ger endast kunskap om matematiska samband. Några studier använde dock en upprepad tvärsnittsdesign som möjliggör jämförelser mellan olika grupper vid olika tidpunkter. Framför allt kan studierna bidra med kunskap om skillnader i förekomst av psykiska besvär mellan olika grupper som inte beror på slumpen.

Fyra studier undersökte om covid-19-pandemin i allmänhet påverkade den psykiska hälsan, genom att jämföra grupper med olika exponering för pandemins olika skeden (10-13). En av studierna bedömdes vara av rimlig kvalitet (10) medan de andra tre bedömdes vara av låg kvalitet. Resultatet från dessa fyra studier tyder på:

• en högre förekomst av psykiska besvär i den kroatiska befolkningen en bit in i pandemin än i dess tidiga skede (11)
• lägre förekomst av psykiskt välbefinnande i den danska befolkningen under pandemin än före (12)
• lägre psykiskt välbefinnande, mer psykiska besvär och fler symtom på posttraumatiskt stressyndrom bland gravida under pandemin än före (10)
• högre förekomst av symtom på förlossningsdepression bland mammor under pandemin än före (13).

Sju studier undersökte om den psykiska hälsan skiljde sig mellan olika grupper i befolkningen under pandemin (11, 16, 18, 19, 21-23). Bara två av dem undersökte dock om covid-19-relaterad psykisk ohälsa skiljer sig mellan olika grupper i befolkningen. Dessa studier bedömdes vara av låg kvalitet. Resultatet från den ena studien (11) tyder på högre förekomst av covid-19-relaterad stress bland:

• kvinnor än bland män
• kvinnor med barn än bland kvinnor utan barn
• kvinnor med barn än bland män, oavsett om de hade barn eller inte (11).

Den andra studien jämförde förekomsten av covid-19-relaterad stress mellan studenter och anställda på ett universitet i Spanien. Resultatet tyder på högre förekomst bland studenterna än bland de anställda (23).

Tre studier undersökte hur specifika smittskyddsåtgärder under covid-19-pandemin påverkade den psykiska hälsan. En studie från USA (16) och en från Spanien (23) undersökte hur social isolering under pandemin påverkar psykisk hälsa, medan en från Italien (20) undersökte hur personer med en autoimmun sjukdom påverkas av att byta behandlingsplats på grund av pandemin. Dessa studier bedömdes vara av låg kvalitet. Resultatet tyder på att:

• social isolering vid utegångsförbud för den allmänna befolkningen i USA har samband med hälsoångest men inte med depression (16)
• hälften av studenterna på universitetet Valladolid i Spanien rapporterade måttlig till svår påfrestning till följd av nedstängningen av samhället (23)
• förekomsten av psykiska besvär var densamma bland dem som behövt byta från sjukhusbehandling till behandling i hemmet och dem som inte behövt byta (20).

En studie av rimlig kvalitet bland 60-80 åringar i Spanien (22) undersökte vilka individuella faktorer och covid-19-relaterade stressfaktorer som har samband med psykiskt välbefinnande. De stressfaktorer som undersöktes var sjukdomssymtom på covid-19, egen sjukhusvård för covid-19, anhörigs sjukhusvård för covid-19 och förlust av nära anhörig i covid-19. Övriga faktorer bestod av sociodemografiska data och personliga resurser i form av resiliens och känsla av tacksamhet. Utfallet var psykiskt välbefinnande, och det mättes genom komponenterna personlig utveckling och upplevelse av mening med livet. Resultaten tyder på att ingen av de tre förstnämnda covid-19-relaterade stressfaktorerna hade något samband med utfallet. Däremot, tillsammans med upplevd god hälsa och att ha resiliens och tacksamhet, hade förlusten av en nära anhörig i covid-19 samband med ökad personlig utveckling och upplevd mening med livet. Dessa paradoxala resultat kan tolkas som att smärtsamma livshändelser kan ”tvinga” människor till en nyorientering i livet som bidrar till psykiskt välbefinnande.

Sex studier undersökte hur den individuella exponeringen eller den personliga upplevelsen av covid-19-pandemin påverkar psykisk ohälsa. Alla bedömdes vara av låg kvalitet. Vad gäller exponering kopplad till privatlivet tyder resultaten på att det fanns ett samband mellan psykiska besvär eller stress och att:

• själv ha varit sjuk i covid-19 (21)
• tillhöra en riskgrupp för covid-19 (21) eller uppleva stigma relaterat till att tillhöra en riskgrupp (15)
• ha en bekant eller familjemedlem som varit sjuk i covid-19 (19, 21) eller riskera att förlora en närstående (15)
• ha kunskap om sjukdomen samt oro för och farhågor kring covid-19 (18)
• i någon grad uppleva att covid-19-pandemin påverkar det dagliga livet (16).

Vad gäller exponeringen kopplad till arbete och utbildning tyder resultatet på ett samband mellan stress och ekonomisk utsatthet, upplevd risk för att förlora arbete eller inkomst till följd av covid-19, (15) och att arbeta utanför hemmet under covid-19-pandemin (19).

På samhällsnivå ses ett samband mellan stress och information, dvs. att läsa och höra om allvarlighetsgrad och smittspridning av covid-19 (15). I en annan studie rapporterades symtom på ångest av kvinnor som tyckte att de fått för mycket information om pandemin, medan tillräcklig och adekvat information skyddade mot ångest (21). Det fanns även ett samband mellan depressiva symtom och exponering för covid-19-relaterade nyheter i traditionella massmedier såsom nyhetsrapportering på stora tv-kanaler, men en del av sambandet kan förklaras av en upplevd risk att drabbas av covid-19 (14).

Brist på tillförlitlig information var också relaterat till ökad stress (15), samtidigt som upplevelsen av att ha fått tillräckligt med information verkade skydda mot både psykiska besvär och symtom på posttraumatiskt stressyndrom (21).

Copingstrategier kan vara funktionella och aktiva, exempelvis att söka emotionellt stöd från en närstående, vilket kan bidra till att en stressfylld situation känns hanterbar och bättre än tidigare. Dysfunktionella och passiva copingstrategier, såsom substansbruk, kan upplevas befriande i stunden, men bidrar sällan till att förbättra en svår situation.

Två studier undersökte copingstrategier i relation till covid-19-pandemin (15, 17). Båda kommer från USA men studiedeltagarna var inte nationellt representativa och studierna bedömdes vara av låg kvalitet. Den ena studien undersökte copingstrategier för att hantera stress under rådande pandemi i ett befolkningsurval (15). Resultaten tyder på att

de vanligaste copingstrategierna var distraktion (t.ex. att fokusera på arbete eller andra aktiviteter), aktiv coping (t.ex. att aktivt försöka förbättra situationen) och att få emotionellt stöd

kvinnor använde mer känslofokuserad coping såsom distraktion, emotionellt stöd och religiöst stöd, och mindre humor än män.

Den andra studien undersökte vilka copingstrategier som hade samband med psykiskt välbefinnande och upplevd stress bland personer med självrapporterad funktionsnedsättning eller kronisk sjukdom (17). Resultatet tyder på att:

• aktiv coping, få emotionellt stöd, användning av humor, få religiöst stöd och även förnekelse ökade det psykiska välbefinnandet. Däremot minskade det med dysfunktionell coping, dvs. självanklagelse.
• Vidare framgick att
• distraktion, förnekelse, substansbruk och självanklagelse hade samband med upplevd stress, liksom att ge upp försök till förändring och att uttrycka negativa känslor. Sambandet fanns också för de funktionella copingstrategierna planering och religiöst stöd.

Resultaten från litteraturgenomgången visar att det har publicerats en hel del forskning om covid-19-pandemin och påverkan på den psykiska hälsan i befolkningen, men att det fortfarande saknas studier av god kvalitet och studier som genomförda i Sverige. Det betyder att vi ännu inte kan dra några definitiva slutsatser om samband mellan covid-19-pandemin och psykisk hälsa i befolkningen. Dessutom är de ingående studierna genomförda i början av pandemin (mars–april 2020) och i sex länder som har haft hårdare restriktioner än Sverige med exempelvis nedstängningar.

Genomgången ger dock några resultat som kan bidra till den fortsatta kunskapsutvecklingen:

• Det psykiska välbefinnandet verkar ha minskat under pandemin enligt två studier.
• Psykiska besvär tycks ha ökat under pandemin. Det tyder fyra av studierna på.
• Det verkar finnas ett samband mellan att själv ha varit sjuk, att ha en närstående som varit sjuk eller att ha en bekant som varit sjuk i covid-19 och psykiska besvär enligt vardera en studie.
• Copingstrategierna distraktion, aktiv coping och emotionellt stöd minskar covid-19-relaterad stress i den allmänna befolkningen enligt en studie och ökar psykiskt välbefinnande bland personer med funktionsnedsättning eller kronisk sjukdom enligt en annan studie.

Information om covid-19 som upplevs tillförlitlig och tillräcklig skyddar mot självrapporterade symtom på ångest, depression och posttraumatisk stress enligt en studie. Informationsöverflöd och brist på tillförlitlig information bidrar till stress och symtom på ångest och depression respektive ökad stress enligt vardera en studie. Flera av dessa resultat återspeglas i litteraturöversikter med fokus på epidemier och utbrott och deras konsekvenser för befolkningens psykiska hälsa. Exempelvis tyder en tidigare litteraturöversikt på att det finns ett samband mellan att vara anhörig till en covid-19-insjuknad patient och psykiska besvär (3). Tidigare litteraturöversikter med fokus på effekter av olika smittskyddsåtgärder och psykisk hälsa ligger, åtminstone delvis, i linje med resultaten från vår litteraturöversikt även om åtgärderna inte är helt jämförbara. Exempelvis visar en tidigare litteraturöversikt om personer som befunnit sig i karantän under tidigare epidemier och utbrott att psykiska besvär, såsom upplevd stress, symtom på posttraumatisk stress, ångest, depression sömnstörningar ökade under karantänen (3). Självvald karantän bidrog generellt till mindre andelar av psykiska besvär jämfört med tvångskarantän.

En nyligen publicerad systematisk litteraturöversikt (24) har undersökt hur covid-19-pandemin påverkar psykisk hälsa bland de som insjuknat respektive inte gjort det. I enlighet med resultat från vår litteraturöversikt visar den att de som själva insjuknat i covid-19 har större risk att drabbas av psykiska besvär jämfört med de som inte drabbats. Författarna till den systematiska litteraturöversikten refererar till en studie där 96 procent av sjukhusvårdade men stabila covid-19-patienter rapporterade symtom på posttraumatisk stress. Bland dem som hade tillfrisknat uppgav 29 procent symtom på depression jämfört med 10 procent bland dem i karantän.

Litteraturöversikten identifierar flera kunskapsluckor:

• Få studier undersökte effekterna av specifika smittskyddsåtgärder. Som tidigare har nämnts indikerar forskning från andra virusutbrott att smittskyddsåtgärder såsom karantän och isolering bidrar till ökade psykiska besvär (2, 3). Det vore intressant att studera vilka smittskyddsåtgärder som kan bidra till en god psykisk hälsa utan att vara mindre effektiva.
• Inga av de inkluderade studierna syftade till att identifiera särskilda riskgrupper i befolkningen. Däremot verkar kvinnor med barn ha högre förekomst av psykiska besvär jämfört med kvinnor utan barn och jämfört med män oavsett om de har barn eller inte (11). Tidigare forskning om konsekvenserna av sars- och mersutbrotten har bl.a. visat att personer som behövt intensivsjukvård har haft högre risk för att få psykiska besvär jämfört med dem som inte behövt sjukhusvård (25). Personer med redan allvarliga psykiska sjukdomstillstånd riskerar att drabbas hårdare än andra under pandemin (26). Inga av de inkluderade studierna undersöker dock dessa två grupper.
• Inga studier inkluderar suicidrelaterade utfall eller förekomst av psykiatriska tillstånd. Detta är en brist eftersom flera av de faktorer som ökar risken för suicid och suicidförsök, såsom depression, arbetslöshet och ekonomisk utsatthet, förväntas öka i pandemins spår (27).
• Det saknas studier från Sverige och endast en studie, från Danmark, har än så länge publicerats från de nordiska länderna.

Det behövs longitudinella studier för att med större säkerhet kunna veta hur pandemin påverkar den psykiska hälsan på längre sikt. Här redovisas ett urval av preprint-artiklar på området. Dessa ännu inte vetenskapligt granskade och opublicerade studier indikerar att flera välgjorda studier är på väg att publiceras, bl.a. från Storbritannien och USA.

Preliminära analyser från den brittiska hushållsstudien (N = 12 074) indikerar att andelen med psykiska besvär har ökat, från 23,4 procent åren 2017–2019 till 37,1 procent i april 2020. Subgruppsanalyser indikerar en signifikant ökning av psykiska besvär för alla grupper, men en större ökning i åldersgruppen 18–34 år jämfört med 50–64-åringar, en större ökning bland kvinnor jämfört med män och en större ökning bland dem med högre utbildning jämfört med dem med lägre utbildning (28) .

Från USA rapporteras liknande preliminära tendenser till ökade psykiska besvär under covid-19-pandemin, efter att ett nationellt representativt interneturval (N = 2 032) undersöktes i april 2020. Urvalet jämfördes med deltagarna i en nationell hälsointervjustudie bland vuxna internetanvändare 2018 (N = 19 330). Andelen med svåra psykiska besvär ökade från 3,4 procent år 2018 till 27,7 procent under april 2020. För medelsvåra till svåra psykiska besvär ökade andelen från 22,0 procent till 70,4 procent. Ökningen observerades i alla subgrupper och var störst bland unga vuxna och dem med barn i hushållet.

En annan preliminär brittisk studie (29) undersökte befolkningens (N = 53 328) psykiska hälsa under perioden 21 mars–10 maj 2020, alltså de två månaderna med nedstängningar. Urvalet var stratifierat men inte slumpmässigt. Resultaten indikerar att 24,4 procent rapporterade medelsvåra till svåra symtom på ångest och 31,4 procent medelsvåra till svåra symtom på depression. Vecka 3–6 observerades en liten minskning av ångestsymtom och en mycket liten minskning av depressionssymtom bland studiedeltagarna, men symtomen på depression ökade igen under nedstängningsveckorna 7–8. Bland dem med en psykiatrisk diagnos var nivåerna av ångest- och depressionssymtom högre jämfört med dem utan diagnos. Däremot fanns ingen indikation på ökade skillnader i psykisk ohälsa bland dem med en psykiatrisk diagnos jämfört med dem utan.

Som tidigare har nämnts visar en litteraturöversikt att strikta åtgärder såsom tvångskarantän påverkar befolkningens psykiska hälsa mer negativt än frivillig karantän (3). Därför kan man anta att olika befolkningsgrupper i Sverige inte behöver få en lika negativ utveckling som indikeras i vår litteraturöversikt.

För att se hur covid-19-pandemin har påverkat den svenska befolkningens hälsa genomförde Folkhälsomyndigheten i maj 2020 en hälsoenkät (30). Den riktades till en panel med 4 500 slumpvis utvalda personer i åldrarna 16–84 år. Majenkäten skickades till ett urval av panelen, 1 605 deltagare och svar inkom från 1 416 personer, vilket motsvarar 88 procent. Resultaten visar att nästan 40 procent har lättare psykiska besvär såsom stress och nedstämdhet. Det ligger dock i nivå med tidigare folkhälsoundersökningar. Undersökningen visar också att var fjärde person är mycket orolig för att någon närstående ska bli allvarligt sjuk i covid-19. Enbart var tionde svarade att de inte alls känner sig oroliga för att deras närståendes ska drabbas. I undersökningen framkommer att yngre och äldre personer delvis oroar sig för olika saker. En tredjedel av alla unga känner oro för att pandemin ska påverka deras studier eller arbete. Äldre är i högre utsträckning mycket oroliga för att bli allvarligt sjuka i covid-19 och att de inte ska få vård vid behov.

Denna befolkningsundersökning indikerar att den psykiska hälsan inte har påverkats i samma negativa utsträckning som de sammanställda resultaten i vår litteraturöversikt pekar på. Det behövs dock större undersökningar, med flera olika befolkningsgrupper och validerade instrument för att mäta psykisk hälsa, innan vi kan uttala oss om hur olika befolkningsgrupper i Sverige har påverkats under covid-19-pandemin.

Litteraturöversiktens metodsteg har anpassats för att snabbt kunna sammanställa resultat från den vetenskapliga litteraturen. Därför har vi bortsett från vissa krav som ställs på en mer omfattande systematisk översikt, t.ex. att studiernas relevans och kvalitet ska kontrolleras av två oberoende granskare. Detta medför begränsningar i både noggrannhet och materialets omfattning. Varje steg i processen har dock genomförts i samråd med hela arbetsgruppen.

Alla studier var av tvärsnittsdesign. Detta betyder att resultaten inte ger kunskap om orsakssamband, utan endast om matematiska samband. Studiekvaliteten bedömdes som låg i tolv studier och endast två hade en rimlig studiekvalitet. Därför bör resultaten tolkas med försiktighet, och det är sannolikt att de ändras i takt med att studier av god kvalitet publiceras. Denna översikt ska alltså ses som en lägesbild av forskningen.

Studiedeltagarna i många studier rekryterades via internet. Detta medför problem eftersom vissa befolkningsgrupper förblir underrepresenterade, och självselektion i sig riskerar att snedvrida resultaten. Det betyder också att resultaten endast speglar situationen i den specifika population som undersökts, t.ex. studenter vid ett särskilt universitet, men inte en generell population, t.ex. alla studenter i ett land. Detta problem har även noterats i en annan studie under början av covid-19-pandemin, där selektionsbias vid internetbaserade undersökningar analyserades. (31).

Studiernas kvalitet är inte tillräcklig för att de ska kunna bidra med kunskap om t.ex. riskgrupper eller skyddsfaktorer, men översikten ger ändå några intressanta resultat. Bland annat visar studier från några länder att det psykiska välbefinnandet har minskat under pandemin, att psykiska besvär har ökat, och att det finns samband mellan psykiska besvär och att ha varit sjuk i covid-19, tillhöra en riskgrupp eller haft någon familjemedlem som insjuknat.

De flesta studier har självrapporterade psykiska besvär som utfallsmått. Psykiska besvär såsom nedstämdhet och oro är ofta en naturlig och övergående reaktion på livets besvärligheter och bör inte medikaliseras i första taget. I dessa studier ser vi ett samband mellan covid-19-pandemin och ökade självrapporterade psykiska besvär i ett inledande skede av pandemin. Ingen vet hur långvarig pandemin blir och vi kan därmed inte heller säga något om eventuella långvariga, och mer allvarliga, effekter på den psykiska hälsan. Den riskerar att medföra en ökad belastning på i första hand hälso- och sjukvården, men även på samhället i övrigt.

Resultaten tyder dock redan nu på att det främjande och förebyggande arbetet för psykisk hälsa i befolkningen behöver stärkas. Psykiskt välbefinnande i befolkningen är inte enbart en resurs för individen, utan innebär också en samhällelig tillgång i form av ökad kapacitet, produktivitet och hälsa. Välbefinnandet kan främjas genom sektorsövergripande insatser på olika arenor såsom skolor och arbetsplatser.

Även Förenta Nationerna betonar vikten av att minska de negativa effekter som befaras i fotspåren av covid-19 och argumenterar för ett proaktivt samhälls- och folkhälsoarbete genom insatser över sektorsgränser (”whole-of-society approach”) för att främja befolkningens psykiska hälsa (5). Uttalandet ligger i linje med den svenska nationella folkhälsopolitiken och arbetet inom ramen för Agenda 2030.

Detta proaktiva samhälls- och folkhälsoarbete stöds i forskningen. Samhälleliga insatser bidrar inte enbart till en mindre andel i befolkningen med psykiatriska tillstånd och psykiska besvär. Framför allt ökar andelen som har psykiskt välbefinnande (32).

På kort tid har det hunnit publiceras en hel del forskning om covid-19-pandemin och psykisk hälsa i befolkningen. Resultaten i denna snabba litteraturöversikt bör ses som en preliminär lägesbild och tolkas med försiktighet med tanke på studiernas låga kvalitet. Sökningarna i preprint-databaserna visar också att det redan finns många nya studier som väntar på granskning och publicering. Detta sammantaget gör att vi ännu inte kan dra några mer definitiva slutsatser. Vår avsikt är däremot att följa denna snabba kunskapsutveckling och att uppdatera resultaten i takt med att ny forskning publiceras.

1. John Hopkins University. Covid-19 Dashboard by the Center for Systems Science and Engineering (CSSE). Baltimore, USA: John Hopkins University; 2020
   [uppdaterad 2020-07-27; citerad 2020- 07 -27]. Hämtad från: gisanddata.maps.arcgis.com/apps/opsdashboard/index.html#/bda7594740fd40299423467b48e9ecf6.
2. Hossain MM, Sultana A, Purohit N. Mental health outcomes of quarantine and isolation for infection prevention: A systematic umbrella review of the global evidence. Epidemiology and Health. 2020. doi: 10.4178/epih.e2020038.
3. Brooks SK, Webster RK, Smith LE, Woodland L, Wessely S, Greenberg N, et al. The psychological impact of quarantine and how to reduce it: rapid review of the evidence. The Lancet. 2020;395 (10227):912-920. doi: 10.1016/S0140-6736(20)30460-8.
4. Huremović D (redaktör).
   Psychiatry of pandemics: a mental health response to infection outbreak. Springer; 2019.
5. United Nations. Policy Brief: COVID-19 and the need for action on mental health. 2020. New York: 2020.
   [citerad 2020-05-13]. Hämtad från: unsdg.un.org/resources/policy-brief-covid-19-and-need-action-mental-health.
6. Kisely S, Warren N, McMahon L, Dalais C, Henry I, Siskind D. Occurrence, prevention, and management of the psychological effects of emerging virus outbreaks on healthcare workers: rapid review and meta-analysis. BMJ. 2020;369:m1642. doi: 10.1136/bmj.m1642.
7. Folkhälsomyndigheten. Handledning för litteraturöversikter, version 2.0. Förutsättningar och metodsteg för kunskapsframtagande baserat på forskningslitteratur vid Folkhälsomyndigheten. 2017. [citerad 2020-06-28]. Hämtad från: www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/h/handledning-for-litteraturoversikter/.
8. Mourad O, Hossam H, Zbys F, Ahmed E. Rayyan—a web and mobile app for systematic reviews. Systematic Reviews 2016;5(210). doi: 10.1186/s13643-016-0384-4.
9. Moola S, Munn Z, Tufanaru C, Aromataris E, Sears K, Sfetcu R, et al. Chapter 7: Systematic reviews of etiology and risk. I: Aromataris E, Munn Z (redaktörer). Joanna Briggs Institute Reviewer's Manual. The Joanna Briggs Institute. 2017:2019-05.
10. Berthelot N, Lemieux R, Garon-Bissonnette J, Drouin-Maziade C, Martel É, Maziade M. Uptrend in distress and psychiatric symptomatology in pregnant women during the COVID-19 pandemic. Acta obstetricia et gynecologica Scandinavica. 2020;99:848-855. doi: 10.1111/aogs.13925.
11. Lauri Korajlija A, Jokic‐Begic N. Covid‐19: Concerns and behaviours in Croatia. British journal of health psychology. 2020. doi: 10.1111/bjhp.12425.
12. Sønderskov KM, Peter Thisted D, Santini ZI, Søren Dinesen Ø. The depressive state of Denmark during the COVID-19 pandemic. Acta Neuropsychiatrica. 2020;32 (4):226-228. doi: 10.1017/neu.2020.15.
13. Zanardo V, Manghina V, Giliberti L, Vettore M, Severino L, Straface G. Psychological impact of COVID-19 quarantine measures in northeastern Italy on mothers in the immediate postpartum period. International journal of gynaecology and obstetrics: the official organ of the International Federation of Gynaecology and Obstetrics. 2020;150: 184-188. doi: 10.1002/ijgo.13249.
14. Olagoke AA, Olagoke OO, Hughes AM. Exposure to coronavirus news on mainstream media: The role of risk perceptions and depression. British journal of health psychology. 2020:e12427. doi: 10.1111/bjhp.12427.
15. Park CL, Russell BS, Fendrich M, Finkelstein-Fox L, Hutchison M, Becker J. Americans' COVID-19 stress, coping, and adherence to CDC guidelines. Journal of general internal medicine. 2020:1-8. doi: 10.1007/s11606-020-05898-9.
16. Tull MT, Edmonds KA, Scamaldo KM, Richmond JR, Rose JP, Gratz KL. Psychological outcomes associated with stay-at-home orders and the perceived impact of COVID-19 on daily life. Psychiatry research. 2020;289:113098. doi: 10.1016/j.psychres.2020.113098.
17. Umucu E, Lee B. Examining the impact of COVID-19 on stress and coping strategies in individuals with disabilities and chronic conditions. Rehabilitation psychology. 2020. doi: 10.1037/rep0000328.
18. Germani A, Buratta L, Delvecchio E, Mazzeschi C. Emerging adults and COVID-19: the role of individualism-collectivism on perceived risks and psychological maladjustment. International journal of environmental research and public health. 2020;17(10). doi: 10.3390/ijerph17103497.
19. Mazza C, Ricci E, Biondi S, Colasanti M, Ferracuti S, Napoli C, et al. A nationwide survey of psychological distress among Italian people during the COVID-19 pandemic: immediate psychological responses and associated factors. International journal of environmental research and public health. 2020;17(9). doi: 10.3390/ijerph17093165.
20. Pulvirenti F, Cinetto F, Milito C, Bonanni L, Pesce AM, Leodori G, et al. Health-related quality of life in common variable immunodeficiency Italian patients switched to remote assistance during the COVID-19 pandemic. The journal of allergy and clinical immunology In practice. 2020;8(6):1894-1899e2. doi: 10.1016/j.jaip.2020.04.003.
21. González-Sanguino C, Ausín B, Castellanos M, Saiz J, López-Gómez A, Ugidos C, et al. Mental health consequences during the initial stage of the 2020 Coronavirus pandemic (COVID-19) in Spain. Brain, behavior, and immunity. 2020;87:172-176. doi: 10.1016/j.bbi.2020.05.040.
22. Lopez J, Perez-Rojo G, Noriega C, Carretero I, Velasco C, Martinez-Huertas JA, et al. Psychological well-being among older adults during the covid-19 outbreak: A comparative study of the young-old and the old-old adults. International psychogeriatrics. 2020:1-6. doi: 10.1017/s1041610220000964.
23. Odriozola-González P, Planchuelo-Gómez Á, Irurtia MJ, de Luis-García R. Psychological effects of the COVID-19 outbreak and lockdown among students and workers of a Spanish university. Psychiatry research. 2020;290:113108. doi: 10.1016/j.psychres.2020.113108.
24. Vindegaard N, Benros ME. COVID-19 pandemic and mental health consequences: systematic review of the current evidence. Brain, behavior, and immunity. 2020;In press, corrected proof. doi: 10.1016/j.bbi.2020.05.048.
25. Ahmed H, Patel K, Greenwood DC, Halpin S, Lewthwaite P, Salawu A, et al. Long-term clinical outcomes in survivors of severe acute respiratory syndrome and Middle East respiratory syndrome coronavirus outbreaks after hospitalisation or ICU admission: a systematic review and meta-analysis. Journal of Rehabilitation Medicine. 2020;52(5). doi: 10.2340/16501977-2694.
26. Holmes EA, O'Connor RC, Perry VH, Tracey I, Wessely S, Arseneault L, et al. Multidisciplinary research priorities for the COVID-19 pandemic: a call for action for mental health science. The Lancet Psychiatry. 2020;7:547-60. doi: 10.1016/S2215-0366(20)30168-1.
27. Gunnell D, Appleby L, Arensman E, Hawton K, John A, Kapur N, et al. Suicide risk and prevention during the COVID-19 pandemic. The Lancet Psychiatry. 2020;7(6):468-71. doi: 10.1016/S2215-0366(20)30171-1.
28. Daly M, Sutin A, Robinson E. Longitudinal changes in mental health and the COVID-19 pandemic: Evidence from the UK Household Longitudinal Study. 2020. [citerad 2020-06-10]. Hämtad från: psyarxiv.com/qd5z7/.
29. Fancourt D, Steptoe A, Bu F. Trajectories of depression and anxiety during enforced isolation due to COVID-19: longitudinal analyses of 59,318 adults in the UK with and without diagnosed mental illness. 2020. [citerad 2020-06-10]. Hämtad från: www.medrxiv.org/content/10.1101/2020.06.03.20120923v1.
30. Folkhälsomyndigheten. Hälsorapport: Resultat från Hälsorapports majenkät om psykisk hälsa och levnadsvanor under coronapandemin 2020. [citerad 2020-07-28]. Hämtad från: www.halsorapport.se/sv/resultat/resultat-maj-2020/.
31. Schaurer I, Weiß B. Investigating selection bias of online surveys on coronavirus-related behavioral outcomes: An example utilizing the GESIS Panel Special Survey on the Coronavirus SARS-CoV-2 Outbreak in Germany. Survey Research Methods; 2020;14(2):103-108. doi: 10.18148/srm/2020.v14i2.7751.
32. Huppert FA. Psychological well-being: evidence regarding its causes and consequences. Applied psychology : health and well-being. 2009;1(2):137-64. doi: 10.1111/j.1758-0854.2009.01008.x.

Bilaga 1. Sökdokumentation (PDF, 133 kB)

Bilaga 2. Kvalitetsgranskning av inkluderade studier (PDF, 116 kB)

Bilaga 3. Beskrivning av inkluderade studier (PDF, 164 kB)

Bilaga 4. Beskrivning av preprint-artiklar (PDF, 138 kB)