God psykisk hälsa i barnaåren har hög prioritet i Sverige och globalt. En god psykisk hälsa handlar om frånvaro av psykisk ohälsa men också om närvaro av psykiskt välbefinnande. De flesta skolbarn i Sverige verkar ha ett gott psykiskt välbefinnande, men hos vissa finns tecken på motsatsen, exempelvis rapporterar en del skolbarn låg livstillfredsställelse. Det är också vanligt med psykiska besvär såsom att känna sig nedstämd och nervös. Det är därför viktigt att förstå hur skolbarns psykiska välbefinnande kan främjas och hur psykiska besvär kan förebyggas eller minskas.

Fysisk aktivitet är betydelsefullt för hälsan, och att främja fysisk aktivitet är en viktig komponent i den svenska folkhälsopolitiken. De flesta skolbarn i Sverige är dock mestadels inaktiva och det är få som når upp till WHO:s rekommendationer. Låg livstillfredställelse, psykiska besvär och otillräcklig fysisk aktivitet är vanligare bland flickor än pojkar, och vanligast bland de skolbarn som har sämre socioekonomiska förutsättningar.

I denna rapport studerar vi sambandet mellan skolbarns fysiska aktivitet och deras psykiska hälsa, baserat på ett nationellt urval av 11-, 13-, och 15-åringar i Sverige som burit aktivitetsmätare i en vecka och dessutom fyllt i en enkät. Arbetet är en delundersökning i undersökningen Skolbarns hälsovanor från skolåret 2017/2018.

Resultaten visar att barn som är mer fysiskt aktiva rapporterar högre livstillfredsställelse och mindre besvär med nedstämdhet, irritation, nervositet och sömnproblem, jämfört med barn som är mindre fysiskt aktiva. Det går inte att avgöra vad som är orsak och verkan bakom sambanden, men det finns flera tänkbara förklaringar till att fysisk aktivitet skulle kunna leda till psykiskt välbefinnande och mindre psykiska besvär. Resultaten tyder alltså på att fysisk aktivitet är betydelsefullt, inte bara för skolbarns kroppsliga hälsa, men också för deras psykiska hälsa. Därmed är det viktigt att arbeta aktivt för att ge alla barn förutsättningar för att vara fysiskt aktiva och uppleva rörelseglädje, oberoende av social och socioekonomisk bakgrund. Skolan är en viktig arena för ett sådant arbete.

Folkhälsomyndigheten svarar för kunskapsuppbyggnad inom folkhälsoområdet, och kunskap om barn och unga är särskilt prioriterad. Den här publikationen ger information om samband mellan fysisk aktivitet och psykisk hälsa bland 11-, 13- och 15-åriga skolbarn. Publikationen vänder sig till beslutsfattare och tjänstepersoner på regional och lokal nivå, skolpersonal, och lektorer på utbildningar som är riktade till skolpersonal, samt forskare och andra personer som kommer i kontakt med barn och unga i sitt arbete. Den är framtagen av utredare på enheten för psykisk hälsa och suicidprevention och enheten för hälsofrämjande levnadsvanor, Folkhälsomyndigheten. Projektledare var Solveig Petersen, enheten för psykisk hälsa och suicidprevention. Ansvariga enhetschefer var Johanna Ahnquist, samma enhet, och Anna Jansson, enheten för hälsofrämjande levnadsvanor.

Folkhälsomyndigheten den 21 april 2021

Anna Bessö
Avdelningschef
Avdelningen för livsvillkor och levnadsvanor

En god och jämlik hälsa är i fokus för folkhälsoarbetet både i Sverige och globalt, och barns psykiska hälsa är prioriterad (1, 2). En god psykisk hälsa i barnaåren ökar exempelvis motivationen, färdigheterna och prestationerna i skolan (3-5), samtidigt som risken för skolfrånvaro, kortare utbildning (endast grundskolenivå), senare arbetslöshet och framtida psykiska problem minskar (3, 6-12). Fysisk aktivitet är betydelsefullt för hälsan, och att främja fysisk aktivitet är en viktig komponent i den svenska folkhälsopolitiken (1). Här presenterar vi resultat från analyser av skolbarns fysiska aktivitet i relation till deras psykiska hälsa.

Psykisk hälsa är ett paraplybegrepp som omfattar både psykiskt välbefinnande och psykisk ohälsa. De två dimensionerna är viktiga var för sig, så en god psykisk hälsa handlar inte enbart om frånvaro av psykisk ohälsa utan också om närvaro av psykiskt välbefinnande (13).

Den internationella undersökningen Skolbarns hälsovanor har sedan mitten på 1980-talet studerat 11-, 13- och 15-åringars hälsa och välbefinnande. Svenska delen av senaste undersökningen från 2018 indikerar att de flesta barn i denna ålder har ett gott psykiskt välbefinnande, inklusive hög livstillfredsställelse (14). Ändå skattar 10–19 procent av 11–15-åringarna sin livstillfredsställelse som låg, se figur 1, och den genomsnittliga livstillfredsställelsen har minskat sedan 1980-talet (15).

Figur 1. Andel (procent) 11–15-åringar med hög respektive låg livstillfredställelse (2018).

Hög livstillfredställelse: 6–10, låg livstillfredställelse: 0–5 på en skala från 0 (inte alls tillfreds med livet) till 10 (helt och hållet tillfreds med livet). Källa: Skolbarns hälsovanor, Folkhälsomyndigheten (14).

Dessutom är psykiska besvär vanliga: 36–49 procent av 11–15 åringarna rapporterar att de upplever minst två psykosomatiska besvär, mer än en gång i veckan (14), se figur 2. Förekomsten av sådana multipla och frekventa besvär har fördubblats sedan mitten av 1980-talet, och de är numera vanligare i Sverige än i merparten av de 45 länder i Europa och Nordamerika som deltar i den internationella delen av Skolbarns hälsovanor (16, 17). Låg livstillfredställelse och psykiska besvär är överlag vanligare bland flickor än bland pojkar. Psykiska besvär är också vanligare bland skolbarn som rapporterar att familjen inte har det bra ställt ekonomiskt, jämfört med de som rapporterar att de har det bra ställt (18).

Figur 2. Andel 11–15-åriga skolbarn som rapporterar minst två psykosomatiska besvär, mer än en gång i veckan, under de senaste sex månaderna: perioden 1985/86–2017/18.

Psykosomatiska besvär: nedstämdhet, irritation eller dåligt humör, nervositet, sömnbesvär, huvudvärk, magont, ryggont eller yrsel. Källa: Skolbarns hälsovanor, Folkhälsomyndigheten (14).

Fysisk aktivitet definieras som all form av kroppslig rörelse som ger ökad energiförbrukning jämfört med vila. Barn i skolåldern är fysiskt aktiva på olika ansträngningsnivåer i skolan och på fritiden i samband med lek, spel, idrott och motion samt under aktiv transport (gå/cykla). Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar att barn (5–17 år) är fysiskt aktiva i minst en timme per dag i genomsnitt, varje vecka, med en ansträngningsnivå som bör vara minst måttlig. Därutöver rekommenderas ansträngande och konditionskrävande aktiviteter samt aktiviteter som belastar skelett och muskulatur minst tre gånger i veckan. I WHO:s rekommendationer framhålls även att långvarigt sittande bör begränsas.

Resultat från den internationella delen av Skolbarns hälsovanor (2018) visar att Sverige hamnar i botten när det gäller andelen som är tillräckligt fysiskt aktiva enligt WHO:s rekommendation, av de ingående 45 länderna (16, 17). Resultaten visar också att skolbarn med sämre socioekonomiska förutsättningar rör sig mindre än de med bättre socioekonomiska förutsättningar. I Sverige rapporterade cirka 13 procent av 11–15-åringar att de är fysiskt aktiva i minst en timme per dag (14). Andelen var högre bland 11-åringar än bland 13- och 15-åringar, och genomgående rapporterade en större andel pojkar än flickor att de är fysiskt aktiva i en timme per dag. I en delundersökning av Skolbarn hälsovanor (2018) genomfördes objektiva mätningar av fysisk aktivitet. Här visas att 11–15-åringarna är inaktiva under större delen av sin vakna tid (cirka 70 procent) och rör sig väldigt lite (19), se figur 3.

Figur 3. Fysisk aktivitet under vaken tid bland 11–15-åriga skolbarn, fördelat efter tid i olika ansträngningsnivåer, totalt under veckan, under skoltid samt under helg.

Källa: Folkhälsomyndigheten (19).

För alla åldersgrupper var den inaktiva tiden tämligen jämnt fördelad över veckan (19). Cirka 20 procent av den vakna tiden var de fysiskt aktiva på låg ansträngningsnivå, och endast 10 procent av tiden på måttlig eller hög ansträngningsnivå. Skoldagen bidrog med cirka 30–40 procent av den totala tiden i aktiviteter på måttlig eller hög ansträngningsnivå, medan helgen bidrog med 20–25 procent. Pojkar var mer fysiskt aktiva under skoldagen jämfört med flickor.

Folkhälsomyndigheten har tidigare rapporterat om samband mellan uppmätt fysisk aktivitet och skolstress, där skolbarn som rapporterade hög skolstress var mindre fysiskt aktiva, både totalt under veckan och under skoltid (19). Flera systematiska sammanställningar av den internationella litteraturen indikerar att fysisk aktivitet också kan gynna barns psykiska välbefinnande och minska psykiska besvär (20-22). Det finns dock få publicerade studier från Sverige som har undersökt sambandet mellan fysisk aktivitet och psykisk hälsa bland skolbarn.

Denna publikation presenterar ny kunskap om sambandet mellan fysisk aktivitet och psykisk hälsa bland skolbarn i Sverige. Vi studerar samband mellan å ena sidan uppmätt fysisk aktivitet och å andra sidan psykiskt välbefinnande och psykiska besvär.

Folkhälsomyndigheten gjorde 2018 objektiva mätningar av skolbarns fysiska aktivitet, som en del av huvudstudien Skolbarns hälsovanor. Syftet var att få mer kunskap om deras rörelsemönster och om sambandet mellan fysisk aktivitet och hälsa. Här redovisas resultat från delstudien med fokus på sambandet mellan fysisk aktivitet och psykisk hälsa. Mer information om genomförandet finns i rapporten Barns och ungas rörelsemönster.

Undersökningen riktade sig till 11–15-åriga skolbarn från årskurs 5, 7 och 9. Först gjorde vi ett slumpmässigt urval av skolor och därefter av klasser. Alla skolbarn i de utvalda klasserna bjöds in att delta i undersökningen som genomfördes mars–juni 2018. Svarsfrekvensen bland skolorna var 33 procent och bortfallet på grund av frånvaro vid mätningarna var runt 10 procent. Totalt deltog 825 skolbarn, 234 från årskurs 5, 357 från årskurs 7 och 234 från årskurs 9.

Fysisk aktivitet mättes med aktivitetsmätaren ActiGraph GT3X som registrerade alla typer av rörelser och förflyttningar. Barnen uppmanades att bära mätaren i en vecka och fylla i en dagbok med tid för sänggående och uppstigande. Av den registrerade informationen går det att urskilja aktivitetsnivåer. Följande aktivitetsnivåer har inkluderats i analyserna: måttlig eller hög ansträngningsnivå, låg ansträngningsnivå och inaktiv. Gränsen mellan de olika nivåerna sattes enligt Romanzini et al. vid 3 025 counts/minut för måttlig eller hög ansträngningsnivå och vid 720 counts/minut för inaktiv tid (23).

Psykisk hälsa mättes genom enkätfrågor om livstillfredsställelse och psykiska besvär. Tillfredsställelse med livet skattades utifrån frågan: ”Om du tänker på ditt liv i största allmänhet, var tycker du att du står just nu?” Svaret angavs på en skala från 0 till 10, där 0 motsvarar sämsta tänkbara liv och 10 det bästa tänkbara (Cantrils stege). Låg tillfredsställelse med livet innebär 0–5 på skalan och hög tillfredsställelse med livet 6–10 på skalan. För psykiska besvär användes skolbarnens svar på fyra frågor om hur ofta de under senaste sex månaderna hade känt sig nere, irriterade eller på dåligt humör, ochvarit nervösa samt hur ofta de hade haft svårt att somna. Svarsalternativen stäckte sig från sällan eller aldrig till i stort sett varje dag.

Skillnader i fördelning testades med beskrivande statistik för kontinuerliga respektive kategoriska variabler. Skillnader i livstillfredsställelse och de fyra psykiska besvären analyserades med hjälp av dikotoma variabler, utifrån hög eller låg tillfredsställelse med livet och besvär mer än en gång i veckan. Vaken tid som tillbringats i de tre olika aktivitetsnivåerna analyserades som kontinuerliga variabler.

I analyserna inkluderades endast data för deltagare som besvarat enkäten och burit aktivitetsmätaren i mer än åtta timmar per dag, minst tre dagar under veckan. Insamlade data om fysisk aktivitet har ofta en skev fördelning och är sällan normalfördelade. Så var fallet också för denna undersökning. För regressionsanalyserna transformerades (logaritmerades) därför de tre variablerna för fysisk aktivitet. Regressionsmodeller används för att undersöka samband, det vill säga effekten av fysisk aktivitet på olika utfall av psykisk hälsa. Livstillfredsställelse och psykiska besvär ingick som kontinuerliga variabler i regressionsanalyserna, utifrån skalan 0–10 respektive frekvens av besvär. I analyserna inkluderades även variabler som är kända för att ha betydelse för fysisk aktivitet och psykisk hälsa, såsom ålder, kön och föräldrarnas sysselsättning (enligt uppgifter från barnen). Analyserna kan visa på tvärsnittsamband, men kommer inte att kunna fastställa direkta orsakssamband. Signifikansnivån var satt till 0,05 med 95 procent konfidensintervall. Konfidensintervallet beskriver säkerheten i skattningen i en undersökning, i det här fallet 95 procents säkerhet.

Av de skolbarn som deltog hade 378 besvarat enkäten och burit aktivitetsmätare i mer än åtta timmar per dag, i minst tre dagar. Drygt hälften (51 procent) var från årskurs 7, medan 39 procent var från årskurs 5 och resterande 10 procent från årskurs 9. En majoritet (59 procent) var flickor. Deltagarna skiljde sig inte från dem som deltog i huvudstudien Skolbarns hälsovanor vad gäller andel som rapporterar att de är fysiskt aktiva minst en timme per dag. Jämfört med deltagare i huvudstudien fanns heller ingen skillnad i tillfredsställelse med livet eller psykiska besvär, eller utifrån familjens ekonomiska situation eller andelen med sysselsatta föräldrar (p > 0,05).

I genomsnitt var deltagarna fysiskt aktiva på måttlig eller hög ansträngningsnivå 86 minuter per dag (median 79 min/dag), pojkar i snitt 91 minuter och flickor 82 minuter per dag (p = 0,013). Jämfört med pojkar var flickor något mer aktiva på låg ansträngningsnivå, 164 respektive 149 minuter per dag (p =0,001). Pojkar rapporterade i större utsträckning än flickor hög tillfredsställelse med livet, medan flickor i större utsträckning än pojkar rapporterade att de mer än en gång i veckan känt sig nere, irriterade eller nervösa, eller hade haft svårt att somna, se tabell 1.

Hög livstillfredställelse: 6–10 på en skala från 0 (inte alls tillfreds med livet) till 10 (helt och hållet tillfreds med livet).

Resultaten visar ett positivt samband mellan fysisk aktivitet och rapporterad tillfredsställelse med livet: ju mer fysisk aktivitet på måttlig eller hög ansträngningsnivå, desto högre skattning av tillfredsställelse med livet (p = 0,018). Sambandet kvarstod efter kontroll för kön, ålder och föräldrarnas sysselsättningsgrad. Däremot fanns inget statistiskt säkerställt samband mellan fysisk aktivitet på låg ansträngningsnivå och graden av tillfredsställelse med livet. Någon koppling mellan inaktiv tid och skattning av tillfredsställelse med livet kunde inte heller påvisas.

Sammantaget ses ett statistiskt säkerställt samband mellan fysisk aktivitet och samtliga fyra psykiska besvär, när det gäller både antalet besvär och hur ofta de förekommer. Ju mer fysisk aktivitet på måttlig eller hög ansträngningsnivå, desto färre besvär rapporterade skolbarnen. Likaså, ju längre tid de var fysiskt aktiva på denna ansträngningsnivå, desto mer sällan rapporterade de att de känt sig nere, irriterade eller på dåligt humör, varit nervösa eller haft svårt att somna. För nedstämdhet sågs ett samband med fysisk aktivitet på både låg ansträngningsnivå (p = 0,002) och måttlig eller hög ansträngningsnivå (p = 0,000), se figur 4.

Figur 4. Samband mellan fysisk aktivitet och nedstämdhet bland 11–15-åriga skolbarn: ju mer fysisk aktivitet desto mer sällan besvär med nedstämdhet.

Figuren illustrerar en nedgång i hur ofta skolbarnen rapporterar att de känt sig nere, i takt med att den fysiska aktiviteten ökar. Sambanden kvarstod efter kontroll för kön, ålder och föräldrarnas sysselsättning. Inga statistiskt säkerställda samband mellan inaktiv tid och förekomsten av de fyra psykiska besvären kunde påvisas.

Skolbarnens fysiska aktivitet var tydligt relaterad till deras livstillfredsställelse och till förekomsten av psykiska besvär: ju mer fysiskt aktiva de var på en måttlig eller hög ansträngningsnivå, desto högre rapporterad livstillfredsställelse. Skolbarn som var mer fysiskt aktiva på minst måttlig ansträngningsnivå rapporterade också både färre och mindre frekventa besvär med nedstämdhet, irritation, nervositet och sömnproblem. Det går dock inte att avgöra vad som är orsak och verkan bakom sambanden och båda riktningarna är möjliga. En hög aktivitetsnivå kan alltså bero på att man har hög livstillfredsställelse eller få psykiska besvär, eller så kan fysisk aktivitet resultera i god psykisk hälsa.

Det är flera tänkbara förklaringar till att fysisk aktivitet skulle kunna leda till psykiskt välbefinnande och mindre psykiska besvär. Fysisk aktivitet verkar t.ex. kunna påverka kroppens nivåer av olika ämnen såsom serotonin, kortisol och endorfin, vilket i sin tur skulle kunna förbättra det psykiska måendet (24). Några andra kända hypoteser är att fysisk aktivitet kan bidra till positiva sociala relationer och förmågor, till en mer positiv syn på ens kropp och fysiska förmåga, och till bättre sömn, vilket i förlängningen också kan ha gynnsam effekt på den psykiska hälsan (25).

För barn i skolåldern har fysisk aktivitet även en rad positiva effekter på den fysiska hälsan, t.ex. på blodfetter, blodtryck, blodsocker och insulinkänslighet, BMI, bentäthet och kondition (26, 27). Det är därför viktigt att den fysiska aktiviteten ökar bland skolbarn i Sverige. Idag är det endast en liten andel som når upp till WHO:s rekommendationer.

Barn tillbringar en stor del av sin tid i skolan, och dess obligatoriska aktiviteter når så gott som alla barn, oberoende av social och socioekonomisk bakgrund. Därför är skolan en viktig arena för att främja en god och jämlik hälsa, vilket i förlängningen också bidrar till bättre förutsättningar för lärande. Skolan är bland annat viktig när det gäller att främja fysisk aktivitet.

Forskning visar att insatser i skolan kan leda till att barnen är mer fysiskt aktiva både i skolan och på fritiden, och under hela dagen (28). Insatser för att främja fysisk aktivitet på skolan verkar dessutom oftare leda till ökad rörelse, jämfört med om insatserna pågår utanför skoltiden (29-31).

Insatser för fysisk aktivitet i skolan verkar också gynna vissa aspekter av den psykiska hälsan. I en nyligen publicerad litteraturöversikt med metaanalys visar vi att denna typ av insatser kan gynna skolbarns välbefinnande och resiliens, dvs. deras motståndskraft och anpassningsförmåga vid svårigheter. Insatserna verkar även kunna minska förekomsten av ångest bland skolbarnen.

Resultaten från den internationella delen av Skolbarns hälsovanor 2018 visar att det finns skillnader mellan könen: flickor rapporterar generellt lägre livstillfredsställelse och mer psykiska besvär, och rör sig mindre, medan pojkar uppger att de mår bättre och rör sig mer (16, 17). Det ser vi även i denna studie. Skolbarns hälsovanor visar därtill att skolbarn med sämre socioekonomiska förutsättningar mår sämre (lägre livstillfredsställelse och mer psykiska besvär) och rör sig mindre än barn som har bättre socioekonomiska förutsättningar. Dessa skillnader gör skolan till en särskilt viktig arena för att främja fysisk aktivitet.

Att använda aktivitetsmätare kräver mer av deltagaren och är mer tidskrävande vid datainsamling och dataanalys, jämfört med enkätundersökningar. Det finns dock flera fördelar med att kartlägga fysisk aktivitet med hjälp av objektiva metoder jämfört med subjektiva metoder. Objektiva metoder tillåter mätning av fysisk aktivitet utan att deltagaren själv behöver minnas eller rapportera, och de ger mer detaljrik information.

Svarsfrekvensen bland de tillfrågade skolorna i denna studie var lägre än i huvudstudien Skolbarns hälsovanor. Några tänkbara förklaringar är att mätperioden var relativt kort (mars–juni) och inföll i slutet av läsåret. Tidsbrist var ett vanligt skäl till att skolorna tackade nej till att delta.

Utifrån de undersökta variablerna såg vi ingen statistiskt säkerställd skillnad mellan deltagarna i delstudien och deltagarna i huvudstudien, Det innebär dock inte att urvalen är likadana. Ett större urval kan ge bättre statistiskt underlag och större möjligheter att upptäcka verkliga skillnader. Vår bedömning är ändå att resultaten sannolikt kan tillämpas på deltagarna i huvudstudien Skolbarns hälsovanor.

De flesta skolbarn i Sverige mår bra, men det finns ändå tecken på lågt psykiskt välbefinnande hos en del. Psykiska besvär är också vanliga och merparten rör sig för lite. Sådana problem är vanligare bland flickor än pojkar och vanligast bland de med sämre socioekonomiska förutsättningar. Resultaten i denna studie visar dock att barn som är mer fysiskt aktiva rapporterar högre livstillfredsställelse och mindre besvär med nedstämdhet, irritation, nervositet och sömnproblem, jämfört med barn som är mindre fysiskt aktiva. Detta tyder på att fysisk aktivitet är betydelsefull för den psykiska hälsan bland skolbarn. Därmed är det viktigt att arbeta aktivt för att ge alla barn förutsättningar för att vara fysiskt aktiva och uppleva rörelseglädje, oberoende av kön och socioekonomisk bakgrund. Skolan är en viktig arena för ett sådant arbete.

1. Regeringskansliet. Regeringens proposition, 2017/18:249. God och jämlik hälsa – en utvecklad folkhälsopolitik. Stockholm 2017.
2. World Health Organization. Comprehensive mental health action plan 2013–2020. Sixty sixth World health Assembly WHA 66.8. Agenda item 13.3. Annex. Geneva 2013.
3. Marques S, Pais-Ribeiro J, Lopez S. The Role of Positive Psychology Constructs in Predicting Mental Health and Academic Achievement in Children and Adolescents: A Two-Year Longitudinal Study. Journal of Happiness Studies. 2011;12(6):1049-62
4. Datu JAD. Flourishing is Associated with Higher Academic Achievement and Engagement in Filipino Undergraduate and High School Students. Journal of Happiness Studies. 2018;19(1):27-39
5. O'Connor M, Cloney D, Kvalsvig A, Goldfeld S. Positive Mental Health and Academic Achievement in Elementary School: New Evidence from a Matching Analysis. Educational Researcher. 2019;48(4):205-16
6. Weinstein AG, Henrich CC, Armstrong GT, Stratton KL, King TZ, Leisenring WM, et al. Roles of positive psychological outcomes in future health perception and mental health problems: A report from the Childhood Cancer Survivor Study. Psycho-Oncology. 2018;27(12):2754-60
7. Meilstrup C, Thygesen L, Nielsen L, Koushede V, Cross D, Holstein B, et al. Does self-efficacy mediate the association between socioeconomic background and emotional symptoms among schoolchildren? International Journal of Public Health. 2016;61(4):505-12
8. Clayborne ZM, Varin M, Colman I. Systematic Review and Meta-Analysis: Adolescent Depression and Long-Term Psychosocial Outcomes. Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry. 2019;58(1):72-9
9. Socialstyrelsen. Utvecklingen av psykisk ohälsa bland barn och unga vuxna till och med 2016. 2017.
10. Johnson D, Dupuis G, Piche J, Clayborne Z, Colman I. Adult mental health outcomes of adolescent depression: A systematic review. Depression and Anxiety. 2018;35(8):700-16
11. Dey M, Landolt MA, Mohler-Kuo M. Health-related quality of life among children with mental disorders: a systematic review. Quality of Life Research. 2012;21(10):1797-814
12. Finning K, Ford T, Moore DA, Ukoumunne OC. Emotional disorder and absence from school: findings from the 2004 British Child and Adolescent Mental Health Survey. European Child and Adolescent Psychiatry. 2020;29(2):187-98
13. Socialstyrelsen Folkhälsomyndigheten Sveriges kommuner och regioner (SKR). Begrepp inom området psykisk hälsa. 2000.
14. Folkhälsomyndigheten. Skolbarns hälsovanor i Sverige 2017/18: grundrapport. 2019.
15. Cosma A, Stevens G, Martin G, Duinhof EL, Walsh SD, Garcia-Moya I, et al. Cross-national time trends in adolescent mental well-being from 2002 to 2018 and the explanatory role of schoolwork pressure. Journal of Adolescent Health. 2020;66(6, Suppl):S50-S8
16. Spotlight on adolescent health and well-being. Findings from the 2017/2018 Health Behaviour in School-aged Children (HBSC) survey in Europe and Canada. International report. Volume 2. Key data. Copenhagen. World Health Organization Regional Office for Europe: World Health Organization; 2020. Report No.: ISBN 978 92 890 5501 7
17. Spotlight on adolescent health and well-being. Findings from the 2017/2018 Health Behaviour in School-aged Children (HBSC) survey in Europe and Canada. International report. Volume 1 Key findings. Copenhagen. World Health Organization Regional Office for Europe: World Health Organization; 2020. Report No.: ISBN 978 92 890 5500 0
18. Folkhälsomyndigheten. Socioekonomiska villkor och psykisk ohälsa bland tonåringar. 2015
19. Folkhälsomyndigheten. Barns och ungas rörelsemönster: resultat från objektivt uppmätt fysisk aktivitet, Skolbarns hälsovanor 2017/2018. 2019.
20. Wu XY, Han LH, Zhang JH, Luo S, Hu JW, Sun K. The influence of physical activity, sedentary behavior on health-related quality of life among the general population of children and adolescents: A systematic review. PloS one. 2017;12(11):1-29
21. Rodriguez-Ayllon M, Cadenas-Sanchez C, Estevez-Lopez F, Munoz NE, Mora-Gonzalez J, Migueles JH, et al. Role of Physical Activity and Sedentary Behavior in the Mental Health of Preschoolers, Children and Adolescents: A Systematic Review and Meta-Analysis. Sports Medicine. 2019
22. Pascoe M, Bailey AP, Craike M, Carter T, Patten R, Stepto N, et al. Physical activity and exercise in youth mental health promotion: a scoping review. BMJ Open Sport Exercise Medicine. 2020;6(1):e000677
23. Romanzini M, Petroski EL, Ohara D, Dourado AC, Reichert FF. Calibration of ActiGraph GT3X, Actical and RT3 accelerometers in adolescents. European Journal of Sport Science. 2014;14(1):91-9
24. Mikkelsen K, Stojanovska L, Polenakovic M, Bosevski M, Apostolopoulos V. Exercise and mental health. Maturitas. 2017;106:48-56
25. Lubans D, Richards J, Hillman C, Faulkner G, Beauchamp M, Nilsson M, et al. Physical activity for cognitive and mental health in youth: A systematic review of mechanisms. Pediatrics. 2016;138(3)
26. Poitras VJ, Gray CE, Borghese MM, Carson V, Chaput J-P, Janssen I, et al. Systematic review of the relationships between objectively measured physical activity and health indicators in school-aged children and youth. Applied Physiology, Nutrition & Metabolism. 2016;41:S197-S239
27. Janssen I, LeBlanc AG. Systematic review of the health benefits of physical activity and fitness in school-aged children and youth. The international journal of behavioral nutrition and physical activity. 2010;7
28. Kriemler S, Meyer U, Martin E, van Sluijs EM, Andersen LB, Martin BW, et al. Effect of school-based interventions on physical activity and fitness in children and adolescents: a review of reviews and systematic update. British journal of sports medicine. 2011;45(11):923-30
29. Atkin A, Gorely T, Biddle S, Cavill N, Foster C. Interventions to Promote Physical Activity in Young People Conducted in the Hours Immediately After School: A Systematic Review. International Journal of Behavioral Medicine. 2011;18(3):176-87
30. Camacho-Miñano MJ, LaVoi NM, Barr-Anderson DJ. Interventions to promote physical activity among young and adolescent girls: A systematic review. Health Edu Res. 2011;26(6):1025-49
31. Timperio A, Salmon J, Ball K. Evidence-based strategies to promote physical activity among children, adolescents and young adults: review and update. Journal of Science & Medicine in Sport. 2004;7(1 Supplement):20-9