I denna rapport beskrivs livsvillkor, levnadsvanor och hälsa bland äldre homosexuella, bisexuella och transpersoner (hbt-personer). Med äldre avses personer i åldrarna 65–84 år. Data är hämtade från den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor 2018, 2020 och 2021. Under dessa år var det 260 svarspersoner över 65 år som identifierade sig som homosexuella och 378 som bisexuella, och 287 angav att de har transerfarenhet. På grund av begränsningar i datamaterialet går resultaten inte att generalisera till alla hbt-personer i befolkningen. Resultaten i rapporten gäller alltså enbart de som har svarat på enkätfrågorna.

De flesta äldre hbt-personer uppger att de har en god allmän hälsa, med få skillnader gentemot övriga befolkningen, men bland homosexuella och bisexuella personer är det en lägre andel som rapporterar gott psykiskt välbefinnande.

Äldre hbt-personer rapporterar i högre grad att de riskkonsumerar alkohol, är otillräckligt fysiskt aktiva och har en stillasittande fritid, jämfört med både heterosexuella och äldre personer utan transerfarenhet.

Äldre bisexuella personer är särskilt utsatta när det gäller livsvillkor. Exempelvis har de lägre socialt deltagande än andra grupper, känner mindre tillit till andra människor och saknar oftare emotionellt stöd. Dessutom hamnar de oftare i ekonomisk utsatthet.

Utifrån studiens resultat och tidigare forskning bedömer Folkhälsomyndigheten att utveckling inom följande områden kan skapa bättre förutsättningar för god och jämlik hälsa:

• För att följa upp ojämlikheter i hälsa och förutsättningar för hälsa behöver metoder som kompletterar befolkningsstudier identifieras och utvecklas. Uppföljningarna bör utformas så att resultat och statistik kan könsuppdelas, och omfatta olika undergrupper inom akronymen hbtqi så att även queera personer och personer med intersexvariation inkluderas.
• Äldre hbtqi-personers hälsa kan främjas genom kunskapshöjande insatser till yrkesverksamma. Insatserna bör vara kunskapshöjande bland annat om hbtqi-personers specifika erfarenheter och behov samt motverka uttryck av hetero- och cisnormativitet. Det kan till exempel gälla bemötande och generell hbtqi-kompetens.

Den här rapporten handlar om livsvillkor, levnadsvanor och hälsa hos äldre homosexuella, bisexuella och transpersoner (hbt-personer). Rapporten baseras på självrapporterade data från den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor 2018, 2020 och 2021. Utgångspunkten är ett regeringsuppdrag om att kartlägga äldre hbtqi-personers hälsa och levnadsvillkor. På grund av begränsningar i datamaterialet går resultaten inte att generalisera till alla hbt-personer i befolkningen, utan resultaten i rapporten gäller alltså enbart de som svarat på enkätfrågorna.

Rapporten vänder sig till yrkesverksamma som möter äldre hbt-personer men också till beslutsfattare och det civila samhällets organisationer.

Rapporten har tagits fram av utredarna Galit Andersson och Sara Ström under ledning av tillförordnad enhetschef Anna-ChuChu Schindele vid Enheten för sexuell hälsa och hivprevention.

Folkhälsomyndigheten

Lennie Lindberg

Avdelningschef vid avdelningen för smittskydd och hälsoskydd

Hbt – homosexuella, bisexuella och transpersoner

Hbtqi – homosexuella, bisexuella, transpersoner, queera och intersexpersoner

HLV – Hälsa på lika villkor

Cisperson – en person som identifierar sig med det kön den tilldelades vid födseln.

Cisnormativitet – den norm som förutsätter att alla är cispersoner samt att kön är binärt, det vill säga att det bara finns två könskategorier.

Heteronormativitet – den norm som förutsätter att alla personer attraheras av, blir kära i och vill ha sex med personer av ”motsatt” kön.

Personer med transerfarenhet – i den här rapporten definieras transerfarenhet som personer som svarade ”Ja” på frågan: ”Är du eller har du varit transperson? Transperson är ett samlingsbegrepp som vanligtvis avser individer vars könsidentitet och/eller könsuttryck tidvis eller alltid skiljer sig från normen för det kön som registrerades för dem vid födseln.”

Personer med intersexvariation – personer som föds med en inre eller yttre anatomi som inte stämmer överens med hur en typiskt kvinnlig eller typiskt manlig kropp förväntas vara. En intersexvariation kan också vara en hormonell eller genetisk skillnad från det förväntade.

Queer – kan betyda flera olika saker men är i grunden ett ifrågasättande av heteronormen vad gäller kön, sexualitet eller relationer. Man kan också använda ordet om man inte vill eller kan beskriva sin sexuella identitet, sitt kön eller sin familj.

Sexuell identitet eller sexuell läggning – en persons sexuella orientering sett till partnerns kön. Exempel på sexuella identiteter eller läggningar är heterosexualitet, homosexualitet och bisexualitet.

Sexuell minoritet – homosexuella, bisexuella och queera individer vars sexuella identitet ses som normavvikande.

Transperson – ett paraplybegrepp för personer vilkas könsidentitet och/eller könsuttryck inte stämmer överens med det juridiska kön som de tilldelades vid födseln.

Det övergripande folkhälsopolitiska målet är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen. Ojämlikheter i hälsa skapas av systematiska skillnader mellan olika grupper i samhället när det gäller livsvillkor, levnadsförhållanden och levnadsvanor som påverkar deras hälsa (1, 2). Forskning och uppföljning visar att hbtqi-personer (homosexuella, bisexuella, transpersoner, queera och personer med intersexvariation) på gruppnivå har sämre hälsa jämfört med den övriga befolkningen (1).

Regeringens arbete med att stärka hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter bedrivs sedan 2014 med utgångspunkt från strategin för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Strategin kompletterades 2021 med en handlingsplan för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter (3, 4), och då tillkom ett nytt fokusområde om äldre hbtqi-personer. Regeringens mål är att äldre hbtqi-personer ska kunna leva öppet och åldras i trygghet och med bibehållet oberoende, bemötas med respekt och erbjudas jämställd och jämlik vård och omsorg (3). För att säkerställa att dessa mål uppnås behövs det aktuell kunskap om äldre hbtqi-personers uppfattning om vård och omsorg samt om deras hälsa och levnadsvillkor. Därför fick Folkhälsomyndigheten i februari 2022 i uppdrag av regeringen att kartlägga äldre hbtqi-personers levnadsvillkor och hälsa (5).

Uppdraget innefattar bland annat att inhämta och sammanställa befintlig kunskap om åldrande och hbtqi-personer i högre ålder. Folkhälsomyndigheten ska bland annat analysera data från enkäten Hälsa på lika villkor och andra relevanta datainsamlingar för att skapa en baslinje för gruppen. Analysen bör lyfta fram faktorer såsom behov och risk- och skyddsfaktorer som är särskilt relevanta för äldre hbtqi-personers livsvillkor och hälsa, och visa om det finns skillnader mellan äldre hbtqi-personer och övriga äldre. I den mån det är möjligt bör även skillnader inom hbtqi-gruppen lyftas fram (5).

Att åldras innebär både sociala och hälsomässiga förändringar. Med god och jämlik tillgång till hälsofrämjande och förebyggande insatser går det dock att bibehålla eller öka livskvaliteten och lindra åldrandets konsekvenser för hälsan (6).

Äldre personer tillhör olika grupper i samhället, och har erfarenhet av olika livsvillkor som påverkar deras hälsa. Äldre hbtqi-personer har levt under andra samhälleliga och strukturella förutsättningar än yngre hbtqi-personer. Till exempel var homosexualitet en sjukdomsdiagnos fram till 1979, sexuell läggning blev inte en diskrimineringsgrund förrän 1987 och förbudet mot diskriminering i arbetslivet trädde i kraft först 1999 (7).

För transpersoner har flera diskriminerande lagstiftningar förändrats genom åren, bland annat steriliseringskraven vid ändrad könstillhörighet som avskaffades 2013 (7). Andra regelverk har hindrat hbtqi-personer från att exempelvis ingå registrerat partnerskap, ingå äktenskap och bilda familj. Gruppen påverkades också av hiv- och aidspandemin under 1980-talet, bland annat genom stigma kring hiv och aids. Alla dessa erfarenheter kan ha gjort det svårt för äldre hbtqi-personer att leva i enlighet med sin sexuella identitet eller könsidentitet. Historiken av diskriminerande lagar och regler, negativt bemötande och rädsla eller oro för att bli negativt särbehandlad innebär en ökad risk för att negativa föreställningar om och attityder till hbtqi-personer internaliseras och görs till en del av den egna självbilden (8).

Äldre hbtqi-personers hälsa kan exempelvis påverkas till det sämre om de är oroliga för att inte få tillgång till god och jämlik äldrevård (9), bli ofrivilligt ensamma och få otillräckligt socialt stöd (10). Forskningsunderlaget om just äldre hbtqi-personer är fortfarande begränsat och hälsoläget är därför mer osäkert än för yngre åldersgrupper. De studier som tidigare genomförts visar dock att det finns ojämlikheter i hälsa mellan äldre hbtqi-personer och den övriga äldre befolkningen (11-14).

Folkhälsomyndigheten gör regelbundet en nationell enkät om befolkningens hälsa, Hälsa på lika villkor (HLV). Undersökningen genomfördes för första gången 2004 och är ett fortlöpande samarbetsprojekt mellan Folkhälsomyndigheten och Sveriges regioner. Syftet är att följa hur befolkningen mår och analysera förändringar i hälsa över tid, som en del i uppföljningen av folkhälsopolitiken.

År 2014 genomfördes den senaste analysen från HLV baserat på resultaten för homo- och bisexuella jämfört med heterosexuella personer (15). Analysen avgränsades till perioden 2005–2012 och visade att de allra flesta homo- och bisexuella personer rapporterade ett bra eller mycket bra allmänt hälsotillstånd. Dock var de oftare utsatta för kränkande behandling, upplevde mindre trygghet och saknade oftare praktiskt och socialt stöd samt tillit till andra människor, jämfört med heterosexuella i befolkningen. Resultaten visade också att levnadsvanorna var sämre bland homo- och bisexuella, sett till daglig rökning och riskkonsumtion av alkohol. Vidare fanns skillnader inom gruppen, vad gäller både hälsan och förutsättningarna för hälsa. Unga bisexuella kvinnor kände enligt rapporten minst tillit till andra människor, uppvisade mest ohälsa, upplevde mest våld och hade mest självdestruktivt beteende jämfört med jämnåriga homo- och heterosexuella kvinnor och personer med transerfarenhet (15).

Det finns begränsad kunskap om livsvillkoren och hälsan hos äldre hbtqi-personer i en svensk kontext. Befolkningsundersökningen HLV kan dock möjliggöra att analysera hälsan bland homosexuella, bisexuella och personer med transerfarenhet om svarsfrekvensen är tillräcklig hög.

Syftet med den här rapporten är att beskriva livsvillkor, levnadsvanor och hälsa hos äldre homosexuella, bisexuella och transpersoner (hbt-personer).

Statistiska centralbyrån (SCB) anlitas av Folkhälsomyndigheten för att genomföra undersökningen HLV. Sedan 2007 finns möjlighet att besvara enkäten antingen på papper eller på webben (16). Formuläret omfattar cirka 60 frågor.

Urvalet till undersökningen görs som ett obundet slumpmässigt urval från SCB:s Register över totalbefolkningen (RTB) i åldern 16 år och äldre. Med obundet slumpmässigt urval menas att varje individ i populationen har samma chans att bli utvald. Inför varje omgång inbjuds regioner att delta med tilläggsurval till enkäten.

För denna rapport har vi använt resultat från HLV från 2018, 2020 och 2021. Det nationella urvalet var 40 000 personer per år. För de år som används i denna studie, 2018, 2020 och 2021, var urvalen större än för tidigare år. Genom regionernas tilläggsurval blev det totala urvalen 280 973, 123 568 respektive 111 048 personer. Svarsfrekvensen var 42,1 procent 2018, 42,3 procent 2020 och 44,1 procent 2021. Det större urvalet gör det möjligt att analysera äldre personer som identifierar sig som hbt-personer. Däremot kan analysen inte inkludera queera personer eller personer med intersexvariation eftersom HLV inte innehåller några frågor om detta.

Trots större urval är hbt-personer fortfarande en liten grupp i HLV. För att hantera denna begränsning har vi i denna rapport slagit ihop perioden 2018–2021 i analysen. Vi redovisar inte heller resultaten uppdelat på kön eftersom redovisningsgrupperna blir för små. Endast resultat där grupperna består av minst 30 personer redovisas.

För detta uppdrag har det totala urvalet använts genomgående för alla år (det vill säga det nationella urvalet och tilläggsurvalen) i syfte att få ett så stort underlag som möjligt när det gäller att beskriva hälsan bland äldre hbt-personer. Av de som ingick i urvalen till HLV 2018, 2020 och 2021 valde cirka 55 procent att inte besvara enkäten. Av de svarande var det cirka 3 procent som inte besvarade frågan om sexuell identitet och cirka 1,5 procent som inte besvarade frågan om transerfarenhet. Mer information om urval och bortfall beskrivs på Folkhälsomyndighetens webbsida (17).

Inom ramen för denna rapport har vi valt att analysera ett urval av frågorna från HLV för dem som identifierar sig som hbt-personer. Enkätfrågorna som redovisas i denna rapport är valda utifrån undersökningens syfte att analysera livsvillkor, levnadsvanor och hälsa hos äldre hbt-personer.

Rapporten beskriver andelar för homosexuella, bisexuella respektive heterosexuella personer och för personer med respektive utan transerfarenhet när det gäller olika aspekter av livsvillkor, levnadsvanor och hälsa. Det finns begränsningar med att använda befolkningsstudier för att undersöka mindre grupper såsom hbt-personer, och därför har skillnaderna mellan bisexuella, homosexuella och heterosexuella personer inte signifikanstestats. Detsamma gäller skillnader mellan personer med transerfarenhet och personer utan transerfarenhet. Resultaten i denna rapport går därmed inte att generalisera utan gäller enbart de personer som svarat på frågorna. Se också kapitlet Metoddiskussion.

Kalibreringsvikter har använts i analyserna. Det innebär att en vikt har beräknats för varje svarande person, för att justera för snedfördelning i svarsfrekvensen bland vissa urvalsgrupper (18).

I HLV definieras äldre som personer i åldern 65–84 år, och därför används den åldersgruppen även i denna analys.

Två frågor i HLV användes för att identifiera hbt-personer. Frågan om sexuell identitet lyder: ”Hur definierar du din sexuella identitet?” och har svarsalternativen ”Heterosexuell”, ”Bisexuell”, ”Homosexuell”, ”Annat” och ”Jag vet inte”. De som angav svaren heterosexuell, bisexuell och homosexuell analyseras i denna rapport.

Frågan om transerfarenhet lyder: ”Är du eller har du varit transperson? Transperson är ett samlingsbegrepp som vanligtvis avser individer vars könsidentitet och/eller könsuttryck tidvis eller alltid skiljer sig från normen för det kön som registrerades för dem vid födseln”, och svarsalternativen var ”Ja”, ”Nej” och ”Vet inte”. I den här rapporten analyseras de som har transerfarenhet (de som svarade ja på ovanstående fråga) och de som inte har transerfarenhet (de som svarade nej).

På grund av små grupper har inga analyser gjorts utifrån exempelvis utbildningsnivå och socioekonomi.

I det här kapitlet redovisas resultat från enkätfrågor om livsvillkor inom följande områden: socialt deltagande, tillit till andra människor, emotionellt stöd, ekonomiska villkor och trygghet. För en detaljerad beskrivning av frågorna och svarsalternativen, se Bilaga 1.

Andelen som rapporterade lågt socialt deltagande ökade med stigande ålder. Bland de som svarat på enkäten var andelen högre bland äldre bisexuella (55 procent) jämfört med äldre heterosexuella (43 procent) och äldre homosexuella (33 procent).

Äldre personer med transerfarenhet tenderade att rapportera något lägre socialt deltagande (51 procent) än äldre personer utan transerfarenhet (45 procent).

Figur 1. Andel äldre (65–84 år) i befolkningen som har lågt socialt deltagande, utifrån sexuell identitet. HLV 2018–2021 (n heterosexuella = 69 987; n bisexuella = 369; n homosexuella = 256).

Figur 2. Andel äldre (65–84 år) i befolkningen som har lågt socialt deltagande, utifrån transerfarenhet. HLV 2018–2021 (n personer utan transerfarenhet = 74 751; n personer med transerfarenhet = 277).

Andelen som känner låg tillit till andra sjönk med stigande ålder, oavsett sexuell identitet eller transerfarenhet. Bland de som svarade på enkäten var andelen utan tillit högst bland äldre bisexuella (33 procent), jämfört med äldre heterosexuella (18 procent) och äldre homosexuella (13 procent).

Äldre personer med transerfarenhet rapporterade oftare att de inte litar på andra människor (26 procent) jämfört med äldre personer utan transerfarenhet (20 procent).

Figur 3. Andel äldre (65–84 år) i befolkningen med låg tillit till andra människor, utifrån sexuell identitet. HLV 2018–2021 (n heterosexuella = 70 338; n bisexuella = 375; n homosexuella = 256).

Figur 4. Andel äldre (65–84 år) i befolkningen med låg tillit till andra människor, utifrån transerfarenhet. HLV 2018–2021 (n personer utan transerfarenhet = 75 391; n personer med transerfarenhet = 279).

Bland de svarande var andelen som saknade emotionellt stöd högst bland äldre bisexuella (25 procent), jämfört med heterosexuella (10 procent) och homosexuella (17 procent).

Äldre personer med transerfarenhet (13 procent) saknade emotionellt stöd i ungefär lika hög utsträckning som äldre personer utan transerfarenhet (11 procent).

Figur 5. Andel äldre (65–84 år) i befolkningen som saknar emotionellt stöd, utifrån sexuell identitet. HLV 2018–2021 (n heterosexuella = 70 685; n bisexuella = 371; n homosexuella = 260).

Figur 6. Andel äldre (65–84 år) i befolkningen som saknar emotionellt stöd, utifrån transerfarenhet. HLV 2018–2021 (n personer utan transerfarenhet = 75 781; n personer med transerfarenhet = 286).

Andelen som inte klarar av en oväntad utgift inom en månad sjönk med stigande ålder, förutom bland bisexuella personer där andelen låg på ungefär samma höga nivå för både yngre och äldre.

Bland de som besvarade enkäten var andelen som inte klarar av en oväntad utgift inom en månad högst bland äldre bisexuella (31 procent) jämfört med homosexuella (20 procent) och heterosexuella (14 procent).

Bland de som besvarade enkäten klarar äldre personer med transerfarenhet av en utgift inom en månad (14 procent) i ungefär samma utsträckning som personer utan transerfarenhet (16 procent).

Figur 7. Andel äldre (65–84 år) i befolkningen som inte klarar en oväntad utgift, utifrån sexuell identitet. HLV 2018–2021 (n heterosexuella = 70 650; n bisexuella = 373; n homosexuella = 259).

Figur 8. Andel äldre (65–84 år) i befolkningen som inte klarar en oväntad utgift, utifrån transerfarenhet. HLV 2018–2021 (n personer utan transerfarenhet = 75 722; n personer med transerfarenhet = 284).

Andelen som avstår från att gå ut ensam på grund av rädsla var vanligare bland de yngsta. Bland de som svarade på enkätfrågorna uppgav bisexuella, homosexuella och heterosexuella äldre personer ungefär lika ofta att de avstår från att gå ut ensamma på grund av rädsla. Högst andel återfanns bland äldre bisexuella (32 procent) följt av äldre homosexuella (31 procent) och äldre heterosexuella personer (29 procent).

Äldre personer med transerfarenhet rapporterade lika ofta som äldre personer utan transerfarenhet att de var rädda för att gå ut ensamma (30 procent).

Figur 9. Andelen äldre (65–84 år) i befolkningen som avstår från att gå ut ensamma på grund av rädsla, utifrån sexuell identitet. HLV 2018–2021 (n heterosexuella = 70 244; n bisexuella = 372; n homosexuella = 254).

Figur 10. Andelen äldre (65–84 år) i befolkningen som avstår från att gå ut ensamma på grund av rädsla, utifrån transerfarenhet. HLV 2018–2021 (n personer utan transerfarenhet = 75 291; n personer med transerfarenhet = 280).

I det här kapitlet redovisar vi resultat från enkätfrågor om alkoholvanor, fysisk aktivitet och stillasittande. För en detaljerad beskrivning av frågorna och svarsalternativen, se Bilaga 1.

Riskkonsumtion av alkohol beräknas utifrån hur ofta och hur mycket en person dricker, se Bilaga 1 Enkätfrågor. Riskkonsumtion av alkohol var mindre vanligt i den äldsta åldersgruppen 65–85 år jämfört med yngre grupper. Bland de svarande var riskkonsumtion vanligast bland äldre homosexuella personer (22 procent), följt av äldre bisexuella (14 procent) och äldre heterosexuella personer (11 procent).

Äldre personer med transerfarenhet tenderade att i högre grad (15 procent) vara riskkonsumenter av alkohol än äldre utan transerfarenhet (11 procent).

Figur 11. Andel äldre (65–84 år) i befolkningen med indikation på riskkonsumtion av alkohol, utifrån sexuell identitet. HLV 2018–2021 (n heterosexuella = 70 969; n bisexuella = 375; n homosexuella = 260).

Figur 12. Andel äldre (65–84 år) i befolkningen med indikation på riskkonsumtion av alkohol, utifrån transerfarenhet. HLV 2018–2021 (n personer utan transerfarenhet = 76 098; n personer med transerfarenhet = 287).

Stillasittande definieras som att sitta still minst 10 timmar per dag. Andelen som är stillasittande sjönk med stigande ålder. Bland de som besvarade enkäten uppgav en högre andel äldre homosexuella personer (22 procent) att de är stillasittande jämfört med äldre bisexuella (16 procent) och heterosexuella personer (13 procent).

För stillasittande fanns endast små skillnader mellan äldre personer med eller utan transerfarenheter: 15 respektive 13 procent.

Figur 13. Andel äldre i befolkningen (65–84 år) som är stillasittande i minst 10 timmar per dag, utifrån sexuell identitet. HLV 2018–2021 (n heterosexuella = 70 748; n bisexuella = 376; n homosexuella = 257).

Figur 14. Andel äldre i befolkningen (65–84 år) som är stillasittande i minst 10 timmar per dag, utifrån transerfarenhet. HLV 2018–2021 (n personer utan transerfarenhet = 75 534; n personer med transerfarenhet = 282).

Tillräcklig fysisk aktivitet är ett sammanslaget mått utifrån enkätfrågor om regelbunden motion och träningsaktiviteter. Tillräcklig fysisk aktivitet definieras som minst 150 minuters aktivitet per vecka. Se även Bilaga 1 Enkätfrågor.

Andelen som är tillräckligt fysiskt aktiv sjönk med stigande ålder. Bland de svarande var det en lägre andel bland äldre bisexuella (43 procent) och homosexuella personer (53 procent) jämfört med äldre heterosexuella personer (58 procent) som var tillräckligt fysiskt aktiva.

Äldre personer med transerfarenhet tenderade i lägre grad (45 procent) vara tillräckligt fysiskt aktiva än personer utan transerfarenhet (58 procent).

Figur 15. Andel äldre (65–84 år) i befolkningen som är tillräckligt fysiskt aktiva (minst 150 minuter per vecka), utifrån sexuell identitet. HLV 2018–2021 (n heterosexuella = 70 748; n bisexuella = 376; n homosexuella = 257).

Figur 16. Andel äldre (65–84 år) i befolkningen som är tillräckligt fysiskt aktiva (minst 150 minuter per vecka), utifrån transerfarenhet. HLV 2018–2021 (n personer utan transerfarenhet = 75 832; n personer med transerfarenhet = 282).

I det här kapitlet redovisas resultat från enkätfrågor om självskattad allmän hälsa, psykisk hälsa, långvarig sjukdom och övervikt och fetma. För en detaljerad beskrivning av enkätfrågorna och svarsalternativen, se Bilaga 1.

Andelen som har rapporterat bra eller mycket bra hälsa var lägre i äldre åldersgrupper jämfört med yngre. Bland de svarande var andelen med bra eller mycket bra hälsa ungefär lika hög bland bisexuella (58 procent), homosexuella (60 procent) och heterosexuella äldre personer (61 procent).

Äldre personer med transerfarenhet angav i högre utsträckning (67 procent) att de har bra eller mycket bra hälsa jämfört med dem utan transerfarenhet (60 procent).

Figur 17. Andel äldre (65–84 år) i befolkningen som har bra eller mycket bra hälsa, utifrån sexuell identitet. HLV 2018–2021 (n heterosexuella = 70 258; n bisexuella = 371; n homosexuella = 259).

Figur 18. Andel äldre (65–84 år) i befolkningen som har bra eller mycket bra hälsa, utifrån transerfarenhet. HLV 2018–2021 (n personer utan transerfarenhet = 75 322; n personer med transerfarenhet = 281).

Andelen med gott psykiskt välbefinnande ökade med stigande ålder. Bland de svarande återfanns högsta andel med gott psykiskt välbefinnande bland äldre heterosexuella personer (91 procent) följt av lika andelar bland både äldre bisexuella och homosexuella personer (83 procent).

En högre andel äldre personer med transerfarenhet (96 procent) jämfört med dem utan transerfarenhet (90 procent) hade ett gott psykiskt välbefinnande.

Figur 19. Andel äldre (65–84 år) i befolkningen med gott psykiskt välbefinnande, utifrån sexuell identitet. HLV 2018–2021 (n heterosexuella = 69 754; n bisexuella = 369; n homosexuella = 252).

Figur 20. Andel äldre (65–84 år) i befolkningen med gott psykiskt välbefinnande, utifrån transerfarenhet. HLV 2018–2021 (n personer utan transerfarenhet = 74 565; n personer med transerfarenhet = 272).

Andelen med övervikt eller fetma ökar med stigande ålder. Bland de som besvarade enkäten var andelen äldre personer med övervikt högst bland bisexuella (48 procent) följt av homosexuella (45 procent) och heterosexuella (42 procent).

Äldre personer med transerfarenhet hade övervikt i ungefär samma utsträckning (40 procent) jämfört med äldre utan transerfarenhet (42 procent).

Bland de svarande var andelen äldre personer med fetma högst bland bisexuella (24 procent) följt av homosexuella (12 procent) och heterosexuella (8 procent).

Bland äldre var andelen med fetma densamma oavsett transerfarenhet (18 procent).

Figur 21. Andel äldre (65–84 år) i befolkningen med övervikt, utifrån sexuell identitet. HLV 2018–2021 (n heterosexuella = 69 325; n bisexuella = 368; n homosexuella = 253).

Figur 22. Andel äldre (65–84 år) i befolkningen med fetma, utifrån sexuell identitet. HLV 2018–2021 (n heterosexuella = 69 325; n bisexuella = 368; n homosexuella = 253).

Figur 23. Andel äldre (65–84 år) i befolkningen med övervikt, utifrån transerfarenhet. HLV 2018–2021 (n personer utan transerfarenhet = 74 129; n personer med transerfarenhet = 270).

Figur 24. Andel äldre (65–84 år) i befolkningen med fetma, utifrån transerfarenhet. HLV 2018–2021 (n personer utan transerfarenhet = 74 129; n personer med transerfarenhet = 270).

Svarsfrekvensen i enkätundersökningar har sjunkit över tid (19). Detta gäller även HLV där svarsfrekvensen har sjunkit från 60,8 procent 2004 till 44,1 procent 2021 (17). Bland de svarande ses en överrepresentation av kvinnor, äldre, personer med hög utbildningsnivå, personer med hög inkomst och personer som är födda i Sverige (18). För att justera för skevheter i bortfallet används så kallade kalibreringsvikter. Denna metod har dock vissa begränsningar och kan inte alltid justera för skevheter för alla redovisningsgrupper.

Befolkningsundersökningar omfattar ett urval av befolkningen, och resultaten kan vara missvisande för särskilda grupper såsom hbt-personer eftersom det finns en risk för att de som besvarar undersökningarna inte är representativa för hela gruppen. Därför går det inte att generalisera resultaten i denna rapport. Resultaten gäller alltså enbart de personer som svarat på frågorna.

HLV-resultat för 2018–2021 användes för den här rapporten, och under de åren var det 260 svarspersoner över 65 år som identifierade sig som homosexuella och 378 som bisexuella, och 287 angav att de har transerfarenhet. Det rör sig alltså om ett relativt litet antal hbt-personer, och därför redovisas inte resultaten uppdelat på kön. Mot denna bakgrund är det samtidigt viktigt att befolkningsundersökningar inkluderar hbt-personer. Att synliggöra och inkludera hbt-personer har ett värde i sig, inte minst för att kartlägga eventuell ojämlikhet i hälsa. Metoder för datainsamling bland undergrupper av befolkningen, bland annat hbt-personer, behöver också utvecklas.

Rapporten innehåller inga sambandsanalyser, vilket innebär att resultaten inte har analyserats för att visa vilka faktorer som hänger samman med ett visst utfall. Vi ser att resultaten för äldre bi- och homosexuella personer blir andra jämfört med heterosexuella, men dessa skillnader kan alltså ha samband med andra faktorer än sexuell identitet. Relationen mellan livsvillkor, levnadsvanor och hälsoutfall är komplex, och ålder, sexuell identitet och kön är några faktorer som kan samspela och skapa olika förutsättningar för hälsa. Andra potentiellt viktiga faktorer är till exempel socioekonomisk status, etnicitet och migrationserfarenhet.

Det är viktigt att se resultaten som enbart deskriptiva där det behövs fördjupade analyser för att bättre förstå den komplexa relationen mellan sexuell identitet, transerfarenhet och hälsa.

Resultaten visar att den allmänna hälsan bland de äldre hbt-personer som har svarat på enkäten generellt är bra. Det finns inga stora skillnader mellan bi-, homo- och heterosexuella äldre personer som har svarat på enkäten vad gäller allmän hälsa. Det finns dock indikationer på en sämre hälsa enligt vissa mått. En lägre andel äldre bisexuella och homosexuella personer rapporterar gott psykiskt välbefinnande jämfört med övriga äldre, och en större andel har övervikt eller fetma. Resultaten gäller dock endast svarspersonerna i denna studie och går inte att generalisera.

Äldre personer med transerfarenhet som besvarade enkäten rapporterade bra hälsa i högre utsträckning än äldre personer utan transerfarenhet. En högre andel personer med transerfarenhet rapporterade också ett gott psykiskt välbefinnande, jämfört med personer utan transerfarenhet som besvarade enkäten. Dessa resultat kan verka motsägelsefulla jämfört med tidigare resultat som visar att transpersoner har sämre hälsa än andra grupper (20-22). Dels bygger dessa resultat på ett litet antal personer som inte kan representera hela gruppen. Men det kan också finnas andra skäl till att svarande med transerfarenhet skattade sin allmänna hälsa och sitt psykiska välbefinnande relativt högt. En intervjustudie med äldre transpersoner som genomfördes på uppdrag av Folkhälsomyndigheten beskriver hur flera av deltagare känner att de äntligen kan leva i enlighet med sin könsidentitet när de är äldre. Samma studie beskriver också att många upplever att de har bra hälsa (23).

Denna rapport visar att de äldre hbt-personer som svarade på enkäten har sämre livsvillkor än jämnåriga heterosexuella personer, på flera områden. Dessutom anger äldre bisexuella sämre livsvillkor än både homosexuella och heterosexuella på samtliga områden som vi undersökt. De rapporterar lägst socialt deltagande, och anger i högre utsträckning att de saknar tillit till andra människor och saknar emotionellt stöd. De rapporterar också i högre utsträckning att de inte klarar en oväntad utgift samt är i högre utsträckning rädda för att gå ut ensamma.

Resultaten om de bisexuella äldre personernas sämre livsvillkor är i linje med resultat från andra undersökningar, däribland de senaste HLV-analyserna för homo- och bisexuella personer i åldern 16–84 år (15, 20). I en studie från USA rapporterade äldre (50+) bisexuella personer sämre hälsoutfall än homosexuella. Som delförklaring fann man att bisexuella i högre utsträckning upplevde internaliserat stigma, saknade socialt stöd och dolde sin sexuella identitet. De hade också lägre socioekonomisk status. Studien visade också att dessa faktorer hos äldre bisexuella personer var starkt relaterade till olika negativa hälsoutfall (24).

Resultaten om livsvillkor pekar även på några positiva aspekter för äldre hbt-personer. Exempelvis rapporterar äldre homosexuella personer som besvarat enkäten att de känner mer social delaktighet än heterosexuella, och mer tillit till andra människor. Dessa resultat pekar på att tillhörighet till en minoritetsgrupp kan ge ett sammanhang som innebär fördelar. Att umgås med människor med liknande egenskaper eller intressen (eng. ”community-connectedness”) kan lindra minoritetsstress och ha positiv effekt på den psykiska hälsan (25-27). En tidigare studie fann också att anknytning till communityt hade en mer lindrande effekt på minoritetsstress bland äldre hbtqi-personer än yngre (25). Samtidigt rapporterar äldre personer med transerfarenhet i större utsträckning lågt socialt deltagande och låg tillit till andra människor. De saknar också i större utsträckning emotionellt stöd jämfört med personer utan transerfarenhet.

Resultaten visar att ohälsosamma levnadsvanor är vanligare bland äldre homo- och bisexuella personer och personer med transerfarenhet jämfört med övriga. Det gäller både riskkonsumtion av alkohol och otillräcklig fysisk aktivitet. Hög riskkonsumtion av alkohol bland äldre hbt-personer har rapporterats tidigare (28). Tidigare studier förklarar att sådan riskkonsumtion är förknippad med utsatthet för diskriminering och stigmatisering och med livsstilsrelaterade normer (28, 29).

Bland de som besvarade enkäten var äldre bisexuella och homosexuella personer, liksom äldre personer med transerfarenhet, mindre fysiskt aktiva än heterosexuella. Detta är ett uppmärksammat område för transpersoner eftersom de kan uppleva olika hinder för fysisk aktivitet, exempelvis känna kroppsligt missnöje eller uppleva att miljöer där idrott utövas är otrygga och exkluderande (30).

Resultaten i denna studie pekar på att hbt-personer inte har lika förutsättningar och möjligheter som heterosexuella och cispersoner att uppnå en god hälsa. Studien visar att majoriteten av de äldre hbt-personer som besvarade enkäten skattar sin allmänna hälsa som bra eller mycket bra samt rapporterar gott psykiskt välbefinnande. På gruppnivå anger dock de äldre hbt-personerna som besvarat enkäten sämre livsvillkor, levnadsvanor och hälsa än den övriga befolkningen (15, 20, 21). Exempelvis anger äldre hbt-personer i större utsträckning att de saknar tillit till andra och i större utsträckning är riskkonsumenter av alkohol. I dag finns goda möjligheter för hbt-personer att ha en god livskvalitet och känna välmående. Samtidigt finns utmaningar som är kopplade till olika undergrupper såsom bisexuella och transpersoner.

Det saknas kunskap om äldre hbtqi-personers hälsa och livsvillkor. För att uppnå en god och jämlik hälsa behövs utökad kunskap om äldre hbtqi-personers hälsa och livsvillkor. Det behövs undersökningar ur fler perspektiv och med fördjupade analyser som ett komplement till befintliga befolkningsundersökningar, samt nya metoder för att nå alla undergrupper inom hbtqi-paraplyet. Det saknas i stor utsträckning svenska data för sådana studier.

Utifrån studiens resultat och tidigare forskning bedömer Folkhälsomyndigheten att utveckling inom följande områden kan skapa bättre förutsättningar för god och jämlik hälsa:

• För att följa upp ojämlikheter i hälsa och förutsättningar för hälsa behöver metoder som kompletterar befolkningsstudier identifieras och utvecklas. Uppföljningarna bör utformas så att resultat och statistik kan könsuppdelas, och omfatta olika undergrupper inom akronymen hbtqi så att även queera personer och personer med intersexvariation inkluderas.
• Äldre hbtqi-personers hälsa kan främjas genom kunskapshöjande insatser till yrkesverksamma. Insatserna bör vara kunskapshöjande bland annat om hbtqi-personers specifika erfarenheter och behov samt motverka uttryck av hetero- och cisnormativitet. Det kan till exempel gälla bemötande och generell hbtqi-kompetens.

Deltagande i sociala aktiviteter eller evenemang mäts genom frågan: ”Har du deltagit i någon av följande aktiviteter under de senaste 12 månaderna?” De som klassificerades som att ha lågt socialt deltagande svarade att de inte hade deltagit i någon av aktiviteter som räknades upp som svarsalternativ: gå studiecirkel eller kurs på arbetsplats och fritid, gå på fackföreningsmöte eller annat föreningsmöte, gå på teater eller bio, besöka konstutställning eller museum, besöka religiös sammankomst, besöka sporttillställning, skriva blogg eller insändare i tidning eller tidskrift, delta i demonstration av något slag, gå på offentlig tillställning såsom danstillställning, marknad eller liknande, delta i större släktsammankomst, gå på privat fest, följa sociala nätverkssajter på internet, skriva inlägg, delta i diskussioner eller spela med andra på internet.

Tillit mäts med frågan: ”Tycker du att man i allmänhet kan lita på de flesta människor?” med svarsalternativen ”Ja” och ”Nej”.

Emotionellt stöd mäts med frågan: ”Har du någon du kan dela dina innersta känslor med och anförtro dig åt?” med svarsalternativen ”Ja” och ”Nej”.

En aspekt av ekonomiska villkor gäller förmågan att klara av en oväntad utgift. Det mäts med frågan: ”Skulle du eller ditt hushåll inom en månad klara av att betala en oväntad utgift på 12 000 kronor utan att låna eller be om hjälp?” med svarsalternativen: ”Ja” och ”Nej”.

Frågan om trygghet avser att mäta känslan av trygghet och säkerhet i bostadsområdet. Frågan i enkäten lyder: ”Händer det att du avstår från att gå ut ensam av rädsla för att bli överfallen, rånad eller på annat sätt ofredad?” med svarsalternativen ”Nej”, ”Ja, ibland” och ”Ja, ofta”.

Riskkonsumtion av alkohol beräknas utifrån tre så kallade AUDIT-frågor (Alcohol Use Disorder Identification Test). Frågorna handlar om hur ofta man dricker alkohol, hur stor mängd som dricks vid varje tillfälle och hur ofta man druckit sex glas eller mer vid ett och samma tillfälle. Frågorna slås ihop till ett index med värdet 0–12. Män som har 6–12 poäng och kvinnor som har 5–12 poäng klassas som riskkonsumenter.

Flera enkätfrågor används för att tillsammans beskriva nivån av fysisk aktivitet och stillasittande.

Fysisk aktivitet mäts med två frågor i enkäten: en fråga om regelbunden motion och träningsaktiviteter som gör att man blir andfådd och svettas, och en fråga om måttligt ansträngande fysisk aktivitet som får en att andas något häftigare än normalt, till exempel promenader i rask takt, trädgårdsarbete, cykling eller simning.

Utifrån dessa två frågor har en beräkning av aktivitetsminuter gjorts Nationella riktlinjer anger att otillräcklig fysisk aktivitet innebär mindre än 150 minuter per vecka, tillräcklig fysisk aktivitet innebär minst 150 minuter per vecka och fysiskt aktiv innebär minst 300 minuter per vecka.

Enkäten innehåller även en fråga om hur många minuter per dag man sitter stilla. Folkhälsomyndigheten har valt att använda en indelning i fyra kategorier:

• 10 timmar eller mer
• 7–9 timmar
• 4–6 timmar
• 3 timmar eller mindre.

Här rapporteras de som är stillasittande i 10 timmar eller mer varje dag.

Självskattad hälsa mäts med frågan: ”Hur bedömer du ditt allmänna hälsotillstånd?” med svarsalternativen: ”Mycket bra”, ”Bra”, ”Någorlunda” ”Dåligt” och ”Mycket dåligt”. Folkhälsomyndigheten redovisar de två första svarsalternativen sammantaget som bra eller mycket bra hälsa och de två sista svarsalternativen som dålig eller mycket dålig hälsa. Mittenalternativet redovisas inte.

Indikatorn ”psykiskt välbefinnande” är ett sammanfattande mått på andelen i befolkningen som svarar att de har ett gott psykiskt välbefinnande. Instrumentet som används i HLV är en kortversion av Warwick Edinburgh Mental Well Being Scale (WEMWBS) (31).

Variabeln övervikt eller fetma mäts genom ”body mass index” (BMI) som uttrycker ett förhållande mellan en persons vikt och längd. Indikatorn visar hur stor andel av befolkningen som har övervikt eller fetma. Som övervikt räknas ett BMI på 25,0–29,9. Kraftig övervikt klassificeras som fetma vid BMI på 30,0 eller högre. Här redovisas andelen som enligt dessa beräkningar har övervikt eller fetma.

1. Folkhälsomyndigheten. På väg mot en god och jämlik hälsa - Stödstruktur för det statliga folkhälsoarbetet. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2020. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/p/pa-vag-mot-en-god-och-jamlik-halsa--stodstruktur-for-det-statliga-folkhalsoarbetet/.
2. Regeringen. God och jämlik hälsa – en utvecklad folkhälsopolitik. Regeringens proposition 2017/18:249. [Internet]. Stockholm: Socialdepartementet; 2018. 24 juli 2018. Hämtad från: https://www.regeringen.se/498282/contentassets/8d6fca158ec0498491f21f7c1cb2fe6d/prop.-2017_18_249-god-och-jamlik-halsa--en-utvecklad-folkhalsopolitik.pdf.
3. Arbetsmarknadsdepartementet. Handlingsplan för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter. Stockholm: Regeringskansliet; 2021. Hämtad från: https://www.regeringen.se/4ab5b0/contentassets/93e20976982b4d798400b20ac57a966f/handlingsplan-hbtqi-221031.pdf.
4. Arbetsmarknadsdepartementet. En strategi för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Stockholm: Regeringskansliet; 2014. Hämtad från: https://www.regeringen.se/informationsmaterial/2014/01/en-strategi-for-lika-rattigheter-och-mojligheter-oavsett-sexuell-laggning-konsidentitet-eller-konsuttryck/.
5. Arbetsmarknadsdepartementet. Uppdrag att kartlägga äldre hbtqi-personers hälsa och levnadsvanor. Stockholm;2022.
6. Folkhälsomyndigheten. Hälsosamt åldrande. [citerad 2023-09-07]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/halsa-i-olika-grupper/halsosamt-aldrande/.
7. Regeringskansliet. Historik om utvecklingen av hbtq-personers rättigheter i Sverige. 2018 [citerad 2023-02-14]. Hämtad från: https://www.regeringen.se/artiklar/2018/06/historik-om-utvecklingen-av-hbtq-personers-rattigheter-i-sverige/.
8. Folkhälsomyndigheten. Metoder för att främja en god hälsa bland hbtq-personer - resultat från en kartläggande litteraturöversikt. Stockholm; 2017. [citerad 241008]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/m/metoder-for-att-framja-en-god-halsa-bland-hbtq-personer/.
9. Hoekstra-Pijpers R. Experiences of older LGBT people ageing in place with care and support: A window on ordinary ageing environments, home-making practices and meeting activities. Sexualities. 2020;25(1-2):25-44. DOI:10.1177/1363460720936471.
10. Hawthorne O, Camic PM, Rimes KA. Understanding the structure, experiences and challenges of social support for older lesbian, gay and bisexual people: a systematic review. Ageing and Society. 2020;40(2):282-305. DOI:10.1017/S0144686X18000910.
11. Fredriksen-Goldsen KI, Emlet CA, Kim HJ, Muraco A, Erosheva EA, Goldsen J, et al. The physical and mental health of lesbian, gay male, and bisexual (LGB) older adults: the role of key health indicators and risk and protective factors. Gerontologist. 2013;53(4):664-75. DOI:10.1093/geront/gns123.
12. Fredriksen-Goldsen KI, Kim H-J, Shui C, Bryan AEB. Chronic Health Conditions and Key Health Indicators Among Lesbian, Gay, and Bisexual Older US Adults, 2013–2014. Am J Public Health. 2017;107(8):1332-8. DOI:10.2105/AJPH.2017.303922.
13. Hoy-Ellis CP, Fredriksen-Goldsen KI. Lesbian, gay, & bisexual older adults: linking internal minority stressors, chronic health conditions, and depression. Aging Ment Health. 2016;20(11):1119-30. DOI:10.1080/13607863.2016.1168362.
14. Kneale D, Henley J, Thomas J, French R. Inequalities in older LGBT people's health and care needs in the United Kingdom: a systematic scoping review. Ageing Soc. 2021;41(3):493-515. DOI:10.1017/s0144686x19001326.
15. Folkhälsomyndigheten. Utvecklingen av hälsan och hälsans bestämningsfaktorer bland homo‐och bisexuella personer. Resultat från nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor. Solna; 2014.
16. Folkhälsomyndigheten. Fakta om nationella folkhälsoenkäten 2022. 2023 [citerad 2023-01-26]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/om-vara-datainsamlingar/nationella-folkhalsoenkaten/fakta-om-nationella-folkhalsoenkaten/.
17. Folkhälsomyndigheten. Nationella folkhälsoenkäten ”Hälsa på lika villkor?”. 2024 [citerad 2024-11-13]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/om-vara-datainsamlingar/nationella-folkhalsoenkaten/.
18. Statistikmyndigheten SCB. Hälsa på lika villkor. Nationellt urval + tilläggsurval. Teknisk rapport - En beskrivning av genomförande och metoder. SCB 2022. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/9b1b216c596a487ca6c6aa6dc413efb4/teknisk-rapport-med-bilagor-nationell-2022.pdf (PDF, 10,9 MB).
19. SOM-institutet. Den nationella SOM-undersökningen 2022 - En metodöversikt. Göteborg; 2023. [citerad 241008]. Hämtad från: https://www.gu.se/sites/default/files/2023-03/4.%20Metodrapport%20Riks%202022_2.pdf.
20. Folkhälsomyndigheten. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter bland homo och bisexuella samt transpersoner – Resultat från befolkningsundersökningen SRHR2017. Solna: Folkhälsomyndigheten 2020. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/s/sexuell-och-reproduktiv-halsa-och-rattigheter-bland-homo--och-bisexuella-samt-transpersoner-/.
21. Folkhälsomyndigheten. Hälsan och hälsans bestämningsfaktorer för transpersoner – En rapport om hälsoläget bland transpersoner i Sverige. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2015. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/h/halsan-och-halsans-bestamningsfaktorer-for-transpersoner--en-rapport-om-halsolaget-bland-transpersoner-i-sverige/.
22. Folkhälsomyndigheten. Unga transpersoners erfarenheter av psykisk ohälsa, suicidalitet och självskada. Folkhälsomyndigheten 2022. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/u/unga-transpersoners-erfarenheter-av-psykisk-ohalsa-suicidalitet-och-sjalvskada/.
23. Folkhälsomyndigheten. Att få åldras som jag lever nu – En intervjustudie om hälsa och livsvillkor bland hbtq-personer över 65 år. Folkhälsomyndigheten; 2024. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/a/att-fa-aldras-som-jag-lever-nu/.
24. Fredriksen-Goldsen KI, Shiu C, Bryan AEB, Goldsen J, Kim H-J. Health Equity and Aging of Bisexual Older Adults: Pathways of Risk and Resilience. J Gerontol B Psychol Sci Soc Sci. 2016;72(3):468-78. DOI:10.1093/geronb/gbw120.
25. Frost DM, Meyer IH, Lin A, Wilson BDM, Lightfoot M, Russell ST, et al. Social Change and the Health of Sexual Minority Individuals: Do the Effects of Minority Stress and Community Connectedness Vary by Age Cohort? Arch Sex Behav. 2022;51(4):2299-316. DOI:10.1007/s10508-022-02288-6.
26. Perrin PB, Sutter ME, Trujillo MA, Henry RS, Pugh Jr. M. The minority strengths model: Development and initial path analytic validation in racially/ethnically diverse LGBTQ individuals. Journal Clin Psychol. 2020;76(1):118-36. DOI: https://doi.org/10.1002/jclp.22850.
27. Scroggs B, Vennum A. Gender and sexual minority group identification as a process of identity development during emerging adulthood. Journal of LGBT Youth. 2021;18(3):287-304. DOI:10.1080/19361653.2020.1722780.
28. Bryan AE, Kim HJ, Fredriksen-Goldsen KI. Factors Associated With High-Risk Alcohol Consumption Among LGB Older Adults: The Roles of Gender, Social Support, Perceived Stress, Discrimination, and Stigma. Gerontologist. 2017;57(suppl 1):S95-s104. DOI:10.1093/geront/gnw100.
29. Fredriksen-Goldsen KI, Hoy-Ellis CP, Brown M. Addressing Behavioral Cancer Risks from a LGBT Health Equity Perspective. I: Boehmer U, Elk R, redaktörer. Cancer and the LGBT Community: Unique Perspectives from Risk to Survivorship. Cham: Springer International Publishing; 2015. s. 37-62.
30. Oliveira J, Frontini R, Jacinto M, Antunes R. Barriers and Motives for Physical Activity and Sports Practice among Trans People: A Systematic Review. Sustainability. 2022;14(9):5295. https://www.mdpi.com/2071-1050/14/9/5295.
31. Tennant R, Hiller L, Fishwick R, Platt S, Joseph S, Weich S, et al. The Warwick-Edinburgh Mental Well-being Scale (WEMWBS): development and UK validation. Health Qual Life Outcomes. 2007;5(1):63. DOI:10.1186/1477-7525-5-63.