Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter bland homo och bisexuella samt transpersoner – Resultat från befolkningsundersökningen SRHR2017

Sammanfattning

I den här rapporten beskrivs resultaten från undersökningen SRHR2017, där ett representativt urval av Sveriges befolkning, 16–84 år, svarade på frågor om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Studiedesignen i SRHR2017 ger en unik möjlighet att analysera svaren från olika grupper i befolkningen.

Homo- och bisexuella samt personer med transerfarenhet är relativt få i SRHR2017. Resultaten för homo- och bisexuella personer behandlades med viktning för att minska skevheter i bortfallet. Samtidigt kan inte viktningen justera för alla skevheter. Sexuell identitet kan också i sig påverka bortfallet. Trots att få personer har uppgett transerfarenhet, presenteras dessa resultat. Det beror på att det finns en bristande kunskap på området, och SRHR2017 är den första befolkningsundersökningen där resultaten kan särredovisas för transpersoner. Denna information är således värdefull men behöver tolkas med försiktighet.

Det övergripande resultatet är att majoriteten är nöjda med sitt sexliv. Samtidigt har homosexuella, bisexuella och transpersoner ofta sämre sexuell och reproduktiv hälsa. Här framträder särskilt den höga utsattheten för sexuella trakasserier, övergrepp och våld.

De flesta är nöjda med sitt sexliv

Majoriteten av heterosexuella och homosexuella kvinnor och män samt bisexuella kvinnor, rapporterade att de var nöjda med sitt sexliv. En lägre andel transpersoner uppgav att de var nöjda, men transpersoner i åldern 45–64 år tenderade att vara mer nöjda än övriga åldersgrupper. Cirka en tredjedel av alla kvinnor, oavsett sexuell identitet, hade saknat intresse för sex. Bisexuella kvinnor tenderade att ha svårare att få orgasm, upplevde oftare oro eller fysisk smärta vid eller efter sex och ville ha fler sexpartner än heterosexuella kvinnor. En högre andel homosexuella kvinnor rapporterade att de var nöjda, att de oftare hade sex och hade lättare att få orgasm än heterosexuella kvinnor.

Homosexuella män upplevde mer problem med orgasm än heterosexuella män. De hade också oftare än heterosexuella män testat sig för olika infektioner, till exempel klamydia, syfilis, gonorré och hiv.

Utsattheten för sexuella trakasserier, övergrepp och våld är hög

Resultaten visar att kvinnor – oavsett sexuell identitet – är mer utsatta för alla typer av sexuella trakasserier, övergrepp och våld. Homo- och bisexuella kvinnor rapporterade också i hög utsträckning att de utsatts för sexuella övergrepp och våld. Bisexuella kvinnor var allra mest utsatta för alla former av sexuella övergrepp, från trakasserier till påtvingat samlag. Även homosexuella män var utsatta för alla former av sexuella övergrepp och sexuellt våld.

Homo- och bisexuella personer, men också kvinnor generellt, hade ofta sökt stöd efter att ha blivit utsatta för övergrepp eller våld. De hade ofta berättat om händelsen för en anhörig, sökt sjukvård eller polisanmält.

Ungefär hälften av transpersonerna svarade att de hade blivit utsatta för sexuella trakasserier och andra sexuella övergrepp. Majoriteten av dem hade berättat för anhöriga och hade lika ofta som övriga grupper sökt stöd hos sjukvården eller polisen efter övergrepp eller våld.

Internet används ofta för sexrelaterade aktiviteter

De flesta sexrelaterade aktiviteter på internet förekom bland homosexuella och bisexuella i åldersgruppen 16–44 år. Även transpersoner använde ofta internet för sexrelaterade aktiviteter. Transpersonerna hade sökt på internet för information om sex, sökt efter en sexpartner och sexchattat.

Cirka varannan homosexuell och var tredje bisexuell man var frekventa pornografianvändare, det vill säga tittade dagligen eller nästan dagligen på pornografi. Oavsett sexuell identitet var få kvinnor frekventa användare av pornografi.

Fortsatt stort behov av att följa upp hbtq-personers sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter

Denna studie pekar på behovet av följande insatser:

Våldsförebyggande åtgärder och stödjande insatser bör fortsatt ha hög prioritet.
Fördjupad kunskap behövs om bisexuella kvinnors och mäns fysiska, psykiska och sexuella hälsa. Resultaten visar att bisexuella ofta rapporterar sämre hälsoutfall men de bakomliggande orsakerna är oklara.
Kunskap behövs om transpersoners reproduktiva hälsa och upplevelser i samband med graviditet, förlossning och barnönskan, samt de långvariga effekterna av könskonträra hormonbehandlingar och deras påverkan på fertiliteten.
Frågor om sexuell identitet och transerfarenhet bör ingå i befolkningsundersökningar trots utmaningar vid analys och rapportering av få svarande.
Befolkningsundersökningar behöver kompletteras med undersökningar med självselekterat urval och kvalitativa studier, för att möjliggöra fördjupade analyser av hbtq-personers fysiska, psykiska och sexuella hälsa.
Det saknas kunskap om hur sexuell identitet och transerfarenhet samspelar med andra bakgrundsvariabler , däribland kön, ålder, socioekonomi, funktionsvariation och etnicitet.

Summary

This report presents the results from the SRHR2017 survey, where a representative sample of the Swedish population aged 16 to 84 years answered questions on sexual and reproductive health and rights (SRHR). The study design of SRHR2017 provides the unique possibility to present the results according to sexual identity and transgender experience.

Although sexual minorities and trans people were represented in this survey, the size of the group is relatively small, which leads to some uncertainties regarding the representativeness of the results. The results regarding homosexuals and bisexuals were weighted in order to adjust for non-responses. Weighing adjustments cannot adjust for all biases. In this specific study design, sexual identity in itself could be a factor that affects non-response. This report presents the results for trans people even though only a small number of people identified as trans. This is because there is a lack of knowledge on this topic and because few population-based studies have included question about trans experiences. This information is thus important but should be interpreted with caution.

Overall, the results show that the majority of the population are satisfied with their sex lives. However, homosexuals, bisexuals, and trans people often have poorer outcomes related to their sexual health, especially with regards to their high risk of being subjected to sexual harassment, assault, and violence.

The majority are satisfied with their sex lives

The majority of heterosexual and homosexual women and men and bisexual women reported that they were satisfied with their sex lives. A lower percentage of trans people reported that they were satisfied, although trans people aged 45 to 64 years tended to be more satisfied than younger trans people.

About one third of women, regardless of sexual identity, had a lack of interest in sex at some point during the year. Bisexual women tended more often not to climax, experienced more worry and physical pain during or after sex, and wanted more sexual partners compared to heterosexual women.

Gay men more often experienced problems climaxing compared to heterosexual men. Also, gay men got tested for different STIs such as chlamydia, syphilis, gonorrhoea, and HIV more often than heterosexual men.

High risk of exposure to sexual harassment, assault, and violence

The results show that women – regardless of sexual identity – experienced more sexual harassment, assault, and violence than men. Homosexual and bisexual women also reported high rates of exposure to sexual harassment, assault, and sexual violence. Bisexual women tended to report more often than any other group that they experienced sexual assault, sexual abuse, and sexual violence. The results also show that gay men are often victims of all forms of sexual harassment, sexual assault, and sexual violence.

Homosexual and bisexual people, but also women in general, had often sought help after being assaulted or victimized. They often told a family member or a friend about the event, sought medical care, and reported the assault to the police.

About one-half of the trans respondents had experienced sexual harassment or other sexual assaults. A majority of trans people told a family member or a friend about the event, sought health care, and reported the assault to the police.

The Internet is often used for sex-related activities

Sex-related Internet activities were common among gay men and bisexuals and people aged 16–44 years. It was also common among trans people to have used the Internet to find information about sex, to look for a sexual partner, and to sex-chat.

About every second gay man and every third bisexual man was a frequent user of pornography, i.e. consumed pornography daily or almost daily. Very few women were frequent pornography users, regardless of sexual identity.

Continued need to follow up LGBTQ people’s sexual and reproductive health and rights

The results of the study suggest the need for the following efforts:

Violence-prevention interventions and support efforts should have continued high-priority.
In-depth knowledge about bisexual women and men’s physical, mental, and sexual health is needed. The results show that bisexuals often report health disparities, yet the underlying causes are not fully understood.
More knowledge is needed about trans people’s reproductive health and experiences with pregnancies, birth, and desire for children, as well as the long-term consequences of cross-hormones on fertility.
Questions about sexual identity and trans experience should be included in population-based studies despite the challenges associated with the analysis and reporting of data regarding minority groups.
Data from population-based studies should be complimented with self-selected and qualitative studies in order to gain deepened knowledge about LGBTQ people’s physical, mental, and sexual health.
More knowledge is needed about the interaction between sexual and gender identity and different variables including age, socio-economy, disability, and ethnicity.

Om publikationen

Folkhälsomyndigheten är ansvarig för nationell samordning och kunskapsuppbyggnad inom sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) i Sverige. Myndigheten är även ansvarig för att följa hälsoutvecklingen bland hbtq-personer och ska främja gruppens lika förutsättningar att uppnå en god hälsa genom att sprida kunskap om effektiva metoder och insatser. Sommaren 2019 fick Folkhälsomyndigheten i uppdrag att genomföra fördjupade analyser av data från befolkningsundersökningen om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, SRHR2017, för hbt-personer.

Denna publikation innehåller resultaten av den fördjupade analysen. Syftet med rapporten är att öka kunskapen och därigenom skapa bättre förutsättningar för ett effektivt folkhälsoarbete för homosexuellas, bisexuellas samt transpersoners sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter.

Rapporten vänder sig i första hand till personer som arbetar med SRHR eller hbtq-frågor och till en intresserad allmänhet. Ansvariga projektledare har varit utredarna Galit Andersson och Charlotte Björkenstam, och ansvarig enhetschef har varit Louise Mannheimer på enheten för sexuell hälsa och hivprevention, avdelningen för smittskydd och hälsoskydd.

Folkhälsomyndigheten

Britta Björkholm

Avdelningschef för avdelningen smittskydd och hälsoskydd

Bakgrund

Under 2017 genomförde Folkhälsomyndigheten en enkätundersökning om SRHR hos den svenska befolkningen. Det var den första undersökningen i sitt slag sedan 1996. Den resulterade i rapporten SRHR2017 som publicerades i juni 2019.

Syftet med denna rapport är att sammanställa och analysera resultaten om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter bland homo- och bisexuella samt transpersoner. I rapporten används ibland hbtq-personer som ett samlingsbegrepp som står för homosexuella, bisexuella, transpersoner och personer med queera uttryck och identiteter. Resultaten avser dock enbart grupperna homo- och bisexuella samt transpersoner. Resultaten för personer som definierar sig som queer, asexuella och pansexuella visas inte eftersom grupperna är för små (se antalet personer som identifierar sig som hbtq-personer i tabell 3).

I en befolkningsstudie som SRHR2017 är det svårt att få ett tillräckligt stort svarsunderlag från minoritetsgrupper. På grund av ett litet antal homosexuella, bisexuella och transpersoner bland de svarande finns det en osäkerhet kring representativiteten i förhållande till hela hbt-gruppen. Samtliga resultat bör därför tolkas med försiktighet.

Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR)

SRHR står för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. En utförligare definition av vad begreppet omfattar har tagits fram av Guttmacher-Lancet-kommissionen för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (1):

Sexuell och reproduktiv hälsa är ett tillstånd av fysiskt, känslomässigt, psykiskt och socialt välbefinnande i förhållande till samtliga aspekter av sexualitet och reproduktion, inte bara avsaknad av sjukdom, dysfunktion eller skada. Därför måste ett positivt synsätt på sexualitet och reproduktion beakta den roll som njutbara sexuella relationer, förtroende och kommunikation spelar för självkänslan och det allmänna välbefinnandet. Alla människor har rätt att själva fatta beslut om den egna kroppen och ha tillgång till tjänster som stödjer den rätten.

I Sverige fokuseras sexuell hälsa på tre perspektiv (2):

rättigheter: att alla människor har rätt till en god sexuell hälsa
jämställdhet: att både kvinnor och män ska ha samma möjligheter att uppnå god sexuell hälsa
jämlikhet: att förbättra förutsättningarna för en god och jämlikt fördelad sexuell hälsa samt minska skillnaderna i hälsa mellan olika grupper, baserat på ålder, kön, könsidentitet, etnicitet, religion och trosuppfattning, funktionsnedsättning och sexuell identitet.

Folkhälsomyndigheten verkar för kunskapsuppbyggnad och nationell samordning inom SRHR och följer utvecklingen på området (3). Arbetet med SRHR syftar till att förbättra de samhälleliga och sociala förutsättningarna för individen.

I augusti 2019 gav regeringen Folkhälsomyndigheten i uppdrag (S2019/03606/FS) att genomföra fördjupade analyser av data från befolkningsundersökningen om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, SRHR2017, för homo- och bisexuella samt transpersoner.

Tidigare befolkningsstudier om SRHR

I Sverige genomfördes 1996 en nationell studie, Sex i Sverige, (4) om sexualitet och SRHR. I den enkäten ställdes endast frågor om erfarenhet av homosexuell praktik, inte om sexuell identitet. Enkätsvaren kunde därför inte särredovisas för hbtq-personer.

Detsamma gäller för en brittisk befolkningsstudie från 2012, The National Survey of Sexual Attitudes and Lifestyles (NATSAL-3) (5). Där ställdes frågor om erfarenhet av att ha sex med en person av samma kön, men inte om hur man själv definierar sin sexuella identitet eller läggning.

Den senaste europeiska befolkningsundersökningen inom området är Projekt Sexus, en befolkningsundersökning som genomfördes i Danmark under 2017–2018. Undersökningen besvarades av 62 675 personer 15–84 år gamla, och där rapporteras resultaten utifrån sexuell identitet och transerfarenhet (6).

Andel homo- och bisexuella samt transpersoner i befolkningen

En sammanställning av amerikansk forskning uppskattar att 2–5 procent av befolkningen definierar sig som något annat än heterosexuella (7). Tidigare svenska befolkningsundersökningar uppskattar att andelen homo- och bisexuella personer varierar och ligger på 2–3 procent, men att andelen är högre i yngre åldersgrupper och där ligger på 4–6 procent (8). I den danska befolkningsstudien om sexuell hälsa, Sexus, identifierade sig 2,2 procent av befolkningen som bisexuella, 1,1 procent som homosexuella och 0,5 procent som transpersoner.

Antalet transpersoner i Sverige är okänt, men i flera undersökningar har omkring 0,4 procent av den vuxna befolkningen angett att de har transerfarenhet (8). Andelen transpersoner beror på hur man definierar och mäter transerfarenhet i undersökningar och i befolkningen (9). Data från två större populationsstudier i Nederländerna och Belgien visar att 2,2–4,6 procent av dem som tilldelades det juridiska könet man vid födseln rapporterar att de har ambivalent könsidentitet, liksom 1,9–3,2 procent av dem som tilldelades det juridiska könet kvinna vid födseln (10, 11). Dessa undersökningar använde dock frågor som avser att mäta könsinkongruens eller könsambivalens, och har inte direkt frågat om personerna själva identifierar som transpersoner. I representativa undersökningar som gjorts av gruppen unga i Sverige och som har använt självidentifikation som mått, har det varit ungefär 1 procent som identifierar sig som transpersoner samt ytterligare några procent som kan tolkas som osäkra på sin könsidentitet (12).

Hbtq-personers livsvillkor

Sexuell hälsa är en av hälsans bestämningsfaktorer. Kunskapen om hur den sexuella hälsan påverkas av sexuell identitet och könsidentitet behöver därför följas över tid (13).

Ojämlikhet i hälsa skapas av att olika grupper i samhället systematiskt har olika livsvillkor och levnadsvanor. Livsvillkoren påverkar möjligheten att få god vård i tid, men även möjligheten till hälsosammare levnadsvanor och därmed en bättre hälsa. Ojämlikheter som rör utfall inom SRHR för hbtq-personer kan bero på olika faktorer. En faktor är att tillgången till hälso- och sjukvård kan vara begränsad för hbtq-personer, eftersom vården ofta karaktäriseras av information och attityder som är heteronormativa och cisnormativa (14).

Teorin om minoritetsstress kan användas för att förklara olika skillnader i hälsa mellan hbtq-personer och övriga befolkningen. Begreppet syftar på den sammantagna stress som en individ som tillhör en minoritetsgrupp kan exponeras för genom livet. När det handlar om sexuell identitet, könsidentitet eller könsuttryck brukar den stressen bero på erfarenheter av förväntat, upplevt eller internaliserat stigma som är sammankopplat med minoritetsidentiteten. Denna sammantagna stress kan vara en del av förklaringen till den sämre psykiska hälsan bland hbtq-personer (15). Flera studier har undersökt kopplingen mellan minoritetsstress och olika hälsoutfall bland sexuella minoriteter och personer med transerfarenhet och fann att teorin om minoritetsstress till stor del kan förklara skillnader i hälsan (16, 17).

Folkhälsomyndigheten har tidigare rapporterat att de flesta homo- och bisexuella personer uppger att de har ett bra eller mycket bra allmänt hälsotillstånd (13). Trots det finns stora skillnader i den självrapporterade hälsan jämfört med heterosexuella, både vad gäller hälsan och förutsättningarna för hälsa (13). Det är vanligare att homo- och bisexuella personer uppger att de har ett dåligt allmänt hälsotillstånd än den övriga befolkningen. Vanligast är detta bland bisexuella kvinnor och homosexuella män. Det är framför allt unga bisexuella kvinnor som visar störst ohälsa när grupper jämförs utifrån sexuell identitet. De har minst tillit till andra människor, uppvisar mest ohälsa och har mest självdestruktivt beteende (13). Minoritetsstress bland bisexuella personer kan vara unik, eftersom det kan finnas ett ifrågasättande av bisexuell identitet både i det heteronormativa samhället och i homonormativa sammanhang (18).

Att jämföra transpersoner med cispersoner utifrån en befolkningsstudie är svårt, eftersom gruppen ofta har för få svarande för att resultaten ska vara tillförlitliga. År 2012 genomfördes en omfattande onlineundersökning av EU:s byrå för grundläggande rättigheter (FRA) som riktade sig till homo- och bisexuella samt transpersoner (19). Undersökningen besvarades av över 93 000 personer från samtliga EU-länder och Kroatien. I Sverige svarade 2 464 personer (20). Studien visar att det i Sverige finns en större utsatthet för diskriminering, trakasserier, våld och hot om våld bland transpersoner än bland homo- och bisexuella.

SRHR och hbtq-personer

I Guttmacher-Lancet-kommissionen om SRHR beskrivs hbtq-personer som en grupp med samma behov som andra unga och vuxna i befolkningen, men som samtidigt också kan ha särskilda behov relaterade till sin könsidentitet eller sexuella identitet. Hos många hbtq-personer är behovet av SRHR-relaterad kunskap och vård stor. Samtidigt finns det ofta begränsad tillgång till information och vård som är målgruppsanpassad, inkluderande och kompetent. Samma rapport argumenterar för att det behövs inriktad forskning på hbtq-personers SRHR och bättre metoder som når fler hbtq-personer i undersökningar om SRHR (1).

Bristande kunskap om hbtq-personers levnadsvillkor inom vård och omsorg

Folkhälsomyndigheten genomförde 2016 en kvalitativ studie om transpersoners sexuella hälsa (21). Resultaten visar att transpersoner ofta utsätts för oförståelse, okunskap och kränkningar i samspelet med både familj, vänner och hälso- och sjukvårdspersonal. Återkommande sådana upplevelser utgör hinder för sexuell hälsa och upplevs även påverka den sexuella hälsan negativt. Det kan bidra till ojämlikhet, eftersom det påverkar transpersoners möjligheter att få den vård och det stöd de behöver (21).

Att vårdpersonal behöver ha fördjupad kunskap om hbtq-personers levnadsvillkor lyfts även i en rapport som Göteborgs universitet utfört på uppdrag av Västra Götalandsregionen (22). Studien undersöker hbtq-personers upplevelser av mötet med hbtq-diplomerade vårdverksamheter i Västra Götalandsregionen. Många av intervjupersonerna beskriver att de förväntar sig ett gott bemötande, god vård och bättre bemötande än på en icke-diplomerad verksamhet. I många fall har dessa förväntningar infriats och generellt sett beskrivs det språkliga bemötandet som gott. Personalen har ett öppet och neutralt språk som möjliggör att det blir fokus på det som patienten söker vård för, och patienten behöver inte ta ställning till om den ska ”komma ut”. I andra fall beskriver hbtq-personerna upplevelser av besvikelse med de hbtq-diplomerade verksamheterna. Det har till exempel rört sig om ett heteronormativt språkbruk i mötet med mödrahälsovård och barnhälsovård. Därtill berättar personer om hur de blivit besvikna på vad de beskriver som bristen på konkret kunskap om frågor som är särskilt relevanta för hbtq-personer. Patienterna har vid vissa tillfällen upplevt att de inte har fått svar på sina frågor, och att det inte berott på en negativ attityd hos personalen utan att de helt enkelt saknar kunskap.

Kunskapsläget om SRHR i relation till sexuell identitet och transerfarenhet

Här beskrivs studier på området SRHR inom de delområden som rapporten berör:

Sexuell nöjdhet och sexuella upplevelser; sex, relationer och egenmakt; sexualitet och digitala arenor; reproduktiv hälsa; sex mot ersättning; sexuella trakasserier, övergrepp och våld.

Sexuell nöjdhet och sexuella upplevelser

Studier om hbtq-personers sexuella hälsa har till stor del fokuserat på sexuellt överförda infektioner (STI) (23), främst hiv och läkemedelsbehandling för prevention av hiv bland män som har sex med män (MSM) (24, 25). Andra studier har analyserat området lust och då främst jämfört hur ofta kvinnor respektive män känner lust (26) eller hur ofta personer har sex (27). Få vetenskapliga studier har tidigare undersökt nöjdhet med sexlivet hos hbtq-personer (26, 28-31).

En kanadensisk studie undersökte sexualitet och sexuell lust i samkönade kvinnliga par och fann att en majoritet av kvinnorna var nöjda med sitt sexliv (31). Nöjdhet definierades som stark lust till sin partner, gott självförtroende i relation till sex och frånvaro av oro kring sex. En annan studie som har undersökt sexuell nöjdhet bland kvinnor med olika sexuella identiteter fann att utöver de faktorer som var associerade med sexuell nöjdhet bland heterosexuella kvinnor (nöjdhet med relationen, inga depressiva symtom, socialt stöd och sexuell funktion) var internaliserad homofobi en faktor som var associerad med sexuell missnöjdhet bland bi- och homosexuella kvinnor (28).

Sexuell nöjdhet kan, men behöver inte, vara kopplad till sexuell funktion (32). I en amerikansk studie var sexuell dysfunktion vanligare bland hetero- och bisexuella kvinnor, jämfört med homosexuella kvinnor (33). En bidragande faktor till sexuella problem hos kvinnor, oavsett sexuell identitet, är oro och ångest relaterad till sexualiteten (34).

I en webbaserad undersökning med 7 001 amerikanska MSM rapporterade 79 procent ett eller flera problem relaterade till sin sexuella hälsa (35). De vanligaste problemen var bristande sexuell lust, erektionsproblem och prestationsångest. Erektionsproblem har också rapporterats vara vanligare bland MSM än bland män som uteslutande har sex med kvinnor (36). Likaså har smärta vid eller efter sex rapporterats oftare bland MSM (37).

Folkhälsomyndigheten har tidigare rapporterat att 39 procent av transpersonerna anger att de i stort sett eller helt kan leva sexuellt på det sätt de själva önskar, medan 32 procent inte alls tycker att de kan leva sexuellt så som de önskar (38). Det förekommer att transpersoner upplever olika svårigheter med sexualiteten som är relaterade till upplevelsen av den egna kroppen, könsdysfori och behov av könsbekräftande vård. Könsdysforin som många transpersoner upplever kan påverka sexualiteten genom att man inte känner sig bekväm i sin kropp eller inte känner sig bekräftad i sin könsidentitet i sexuella situationer (39). Transpersoner berättar om olika strategier de använder för att lindra könsdysfori i sexuella situationer. Strategierna inkluderar till exempel att mentalt föreställa sig att man har en kropp som är ”könad” på det sätt man vill eller att tillämpa könsroller som är överens med den egna könsidentiteten (40).

Sex, relationer och egenmakt

Ordet egenmakt kan liknas vid de engelska orden agency och empowerment. Egenmakt syftar till att en individ ska känna att hen har makt över sitt liv, såväl sina arbetsuppgifter och sin närmiljö som andra situationer. Med andra ord ska individen ha makt över personliga, socioekonomiska och miljörelaterade faktorer som påverkar hälsan, och där ingår sexuell egenmakt (41). Begreppet har dock definierats på olika sätt och det saknas konsensus kring definitionen.

Begreppets komplexitet har medfört att olika bedömningar görs av möjligheten att mäta sexuell egenmakt i studier (42). Många forskare är dock överens om att sexuell egenmakt innebär kontroll över den egna sexualiteten, vilket innebär en positiv upplevelse av sexualitet (43, 44). Ett exempel på en positiv sexualitet är sexuell bestämdhet, så kallad ”sexual assertiveness”, som bland annat associerats med högre grad av sexuell nöjdhet. Det innefattar sexuellt självförtroende, att kunna prata öppet om sex, att kunna föreslå hur man vill ha sex och att kunna säga nej när en sexpartner föreslår aktiviteter som man inte vill delta i (45).

Sexualitet och digitala arenor

Internets möjligheter att sprida information har stor betydelse för hbtq-personer. Både vad gäller information om sexuell och reproduktiv hälsa för unga och vuxna, men också som mötesplats för relationer med andra hbtq-personer. Internet kan också vara en hjälp i processen att komma ut (46). I en svensk studie där unga hbtq-personer intervjuades om sina erfarenheter av internetanvändning i kärlekssyften eller sexuella syften, visades att unga beskriver internet som ett viktigt sammanhang där heteronormen inte är självklar. Internet skapar flera mötesplatser för unga hbtq-personer att inleda vänskaps- och kärleksrelationer samt utgör ett forum för att upptäcka och undersöka sin egen sexualitet (47).

Transpersoner använder internet på liknande sätt som homo- och bisexuella när de vill söka information om sex, söka relationer eller sexpartner eller komma i kontakt med andra inom hbtq-gruppen. För transpersoner kan internet också vara en mötesplats där de delar kunskap med varandra om transition, medicinska behandlingar och erfarenheter av att leva som transperson (20).

Utöver ökad tillgång till information, har internet också påverkat tillgången på pornografi. Det finns tidigare studier som visar att pornografi kan ha en utbildande och bekräftande roll för hbtq-personer. Bland annat har pornografins roll undersökts i en intervjustudie med unga män 18–32 år, med icke-exklusiva sexuella identiteter (identifierar sig inte exklusivt som heterosexuell eller homosexuell). Resultaten visar att pornografi har en utbildande roll i de ungas liv och är ett verktyg för dem att få bekräftelse i sin sexuella identitet (48). En intervjustudie från USA bland unga svarta MSM beskriver att pornografi användes av många innan de hade sin första sexuella erfarenhet för att lära sig om hur kroppen fungerar i samkönade sexuella sammanhang. Det är ett kunskapsområde som beskrivs som bristande för den sexuella utvecklingen hos unga svarta MSM (49). Samma studie belyser också de riskfaktorer som konsumtion av pornografi kan innebära. Exempelvis kan unga som tittar på pornografi replikera olika praxis som de har sett när de själva har sex, som att ha analt sex utan kondom.

Reproduktiv hälsa

Studier har visat att det behövs bättre vård och information om reproduktiv hälsa för hbtq-personer, främst unga (50, 51). Behovet av forskning i en svensk kontext är dock fortsatt stort (8), eftersom de flesta studier på området hbtq och sexuell och reproduktiv hälsa är från USA. Forskning i USA har visat att icke-heterosexuella kvinnor har högre risk för både sexuellt överförbara sjukdomar och oönskad graviditet, jämfört med heterosexuella kvinnor (83-85). Om detta stämmer i en svensk kontext är inte utforskat.

Traditionellt har området reproduktiv hälsa varit riktat till heterosexuella ciskvinnor och till viss del till cismän. Men samhället behöver också tillgodose hbtq-personers behov av information, rådgivning och tillgång till hälso- och sjukvård inom reproduktiv hälsa. Lagstiftningar och regelverk som stödjer hbtq-personers möjlighet att bli föräldrar är en förutsättning, men andra faktorer påverkar också om hbtq-personer skaffar barn. Tidigare studier visar att homosexuella personers barnönskan och intentioner att skaffa barn påverkas av faktorer relaterade till minoritetsstress, såsom utsatthet för fördomar, öppenhet med egen sexuell identitet, internaliserad homofobi och stigma (52, 53).

Flera kvalitativa svenska studier som utforskat området reproduktiv hälsa och föräldraskap rapporterar att heteronormen fortfarande är stark inom vården generellt och förlossningsvården specifikt i Sverige, vilket kan leda till bristande stöd för blivande hbtq-föräldrar (54, 55).

En svensk studie visar att förlossningsrädsla tar sig samma uttryck hos homo- och bisexuella kvinnor och transpersoner som hos heterosexuella ciskvinnor. Homo- och bisexuella kvinnor och transpersoner hade också ytterligare rädsla som var kopplat till minoritetsstress, som att utsättas för hetero- och cisnormativt bemötande från vården. Några intervjupersoner med tidigare erfarenheter av att ha mött homofobi eller transfobi inom vården led av hypervigilans, ofta kopplad till förlossningsrädsla och rädsla för att bli illa bemött av vårdpersonalen (56). Hypervigilans är en kraftig vakenhet och ökad uppmärksamhet på tänkbara hot (8).

För transpersoner varierar de reproduktiva möjligheterna bland annat beroende på vilka ingrepp personen genomgått. Forskningen inom området är begränsad, till stor del beroende på det relativt låga antal transmän som genomgår eller vill genomgå en graviditet. Det finns ett fåtal studier som visar att gravida och barnafödande transmän har särskilda behov som behöver uppmärksammas, i synnerhet inom vården. Det är vanligt att gravida transmän känner sig ensamma och isolerade och saknar positiva förebilder (57). Avsaknaden av förebilder kan också påverka beslutet att bära barn, eftersom man saknar kunskap om vad ett sådant beslut kan innebära (58). Att navigera i samhället som gravid och med ett könsuttryck som inte förknippas med graviditet kan leda till ökad könsdysfori (57, 59). Många upplever att hälso- och sjukvården, och i synnerhet den graviditetsrelaterade vården, har bristfälliga kunskaper om transpersoner (57, 59, 60).

I utredningen Transpersoner i Sverige (SOU 2017:92) konstateras att okunskapen om transpersoners särskilda behov är stor inom vården, vilket i sin tur kan påverka den vård som ges. Det finns även administrativa utmaningar som kan drabba transpersoner. Kallelser till vissa typer av cancerscreening utgår till exempel från juridiskt kön, och det finns en risk att personer som bytt personnummer inte kallas till rätt typ av cancerscreening. I Sverige har det också uppstått problem med journalsystem som inte kan registrera en person med manligt personnummer som gravid.

Sex mot ersättning

Studier som undersökt erfarenhet av sex mot ersättning bland hbtq-personer tyder på att de oftare rapporterar dessa erfarenheter än personer som inte identifierar sig som hbtq, framför allt män i båda grupperna (6, 47, 61).

I en självselekterad studie bland svenska MSM, 15–79 år, uppgav 3 procent att de under de senaste 12 månaderna hade betalat för sex med en annan man. Det fanns skillnader mellan de olika åldersgrupperna, och det var främst de äldsta männen i studien som hade betalat för sex (62). En tidigare europeisk studie bland MSM fann att 7 procent av över 160 000 studiedeltagare någon gång hade betalat för sex. En jämförelse av sociodemografiska data bland de som betalade för sex och de som sålde sex, visade en ojämn maktrelation där köparna av sexuella tjänster oftare var äldre, högutbildade och hade heltidsjobb, jämfört med männen som sålde sex (63).

Tidigare undersökningar bland unga visar att erfarenheten av sex mot ersättning är något högre bland homo- och bisexuella personer än heterosexuella samt bland transpersoner än cispersoner (47). En studie från 2014 bland unga hbtq-personer 14–25 år, med självselekterat urval, visade att bland dem som tagit emot ersättning för sex hade en högre andel också gett ersättning för sex än bland dem som aldrig tagit emot ersättning för sex (64). I en studie av transpersoner i Sverige från 2015 hade 10 procent fått ersättning för sex: 3 procent vid ett tillfälle och 7 procent vid flera tillfällen (38).

Sexuella trakasserier, övergrepp och våld

Våld är ett utbrett samhällsproblem och ett allvarligt hot mot människors trygghet och hälsa. Forskning har visat hur vanligt sexuellt våld är och hur många olika hälsokonsekvenser som problemet kan föra med sig (65). Sexuellt våld har negativ inverkan på människors fysiska, sexuella och reproduktiva samt psykiska hälsa, vilket i sin tur har stor inverkan på individers, och i synnerhet kvinnors, sjuklighet och dödlighet (65). Våld och sexuellt våld mot hbtq-personer kan dessutom rubriceras som hatbrott, om gärningspersonen haft ett homofobiskt eller transfobiskt motiv.

Folkhälsomyndigheten har i en tidigare undersökning visat att det är signifikant vanligare för homo- och bisexuella personer att rapportera att de blivit utsatta för hot om våld och fysiskt våld, än för heterosexuella. Våldsutsattheten var särskilt stor bland bisexuella kvinnor. Bisexuella kvinnor uppgav oftare än både homo- och heterosexuella kvinnor att de blivit utsatta för våld i hemmet (13). En studie från USA rapporterar också att det är vanligt att transpersoner blir utsatta för våld i nära relationer, samt att de utsätts i högre utsträckning än cispersoner (66).

Folkhälsomyndigheten har tidigare rapporterat att 30 procent av transpersonerna någon gång blivit tvingade till sex mot sin vilja. Sexuellt våld var vanligt i alla åldersgrupper, men framför allt i gruppen 20–44 år där över en tredjedel svarade att de utsatts för sexuellt våld någon gång (38).

Det finns ofta ytterligare en dimension av våldet som transpersoner råkar ut för. Det riktas mot deras könsidentitet. Ett binärt synsätt på kön har varit rådande inom forskningen om våld i nära relationer sedan 1970-talet. Det har lett till att transpersoners upplevelser osynliggjorts och negligerats. Konsekvensen har blivit att transpersoner länge ignorerats i det strategiska och praktiska arbetet med att skydda våldsutsatta (66).

Metod

Datainsamling

Resultatet i denna rapport baseras på undersökningen SRHR2017 som genomfördes 2017 och där datainsamlingen skedde i samarbete med Statistiska centralbyrån (SCB) och Enkätfabriken AB. Enkäten skickades ut till ett slumpmässigt urval av befolkningen (med hjälp av totalbefolkningsregistret) på ca 50 000 individer i åldrarna 16–84 år. Enkäten skickades ut under en och en halv månad under 2017, och kunde besvaras i pappersform eller på internet.

I ett första informationsbrev kunde uppgiftslämnarna läsa om undersökningens bakgrund och syfte, samt att undersökningen genomfördes i samarbete mellan Folkhälsomyndigheten och SCB. Det framgick också att ytterligare uppgifter (kön, ålder, civilstånd, födelseområde, invandringsår, län, utbildningsnivå, inkomstgrupp och sysselsättning) skulle hämtas från SCB:s register och att en avidentifierad datafil skulle levereras till Folkhälsomyndigheten. Brevet informerade även om personuppgiftslagen och offentlighets- och sekretesslagen, och att det var frivilligt att medverka i undersökningen.

Analys och databearbetning

Totalt besvarades enkäten av 15 186 personer, vilket ger en svarsfrekvens på 30,5 procent. På uppdrag av Folkhälsomyndigheten har SCB genomfört en bortfallsanalys och konstaterat att bortfallet inte är slumpmässigt utan att det finns variabler som påverkar benägenheten att svara. Bortfallsanalysen visar att de som inte svarade i högre utsträckning var födda utanför Sverige, hade lägre utbildningsnivå, hade föräldrar med lägre utbildningsnivå, var män och tillhörde de yngre åldersgrupperna. Resultatet av bortfallsanalysen överensstämmer med många andra undersökningar.

För att minska skevheterna i bortfallet har materialet hanterats med viktning, också kallad kalibrering. Detta innebär att större vikt ges till svarande i vissa stratum som behöver kompenseras för bortfall (67). Resultaten har viktats vad gäller kön, ålder, region, födelseland och utbildningsnivå i förhållande till den förväntade andelen svarande från varje stratum.

Viktade resultat visas för grupperna homo- och bisexuella personer. Resultat för personer med transerfarenhet presenteras oviktade på grund av få svarande och visas därför som faktiska antal och inte procent.

Avgränsningar

Studiedesignen i SRHR2017 ger en unik möjlighet att analysera svaren från olika grupper i befolkningen. Men även om metoden för datainsamlingen möjliggjorde representation av personer med olika sexuella identiteter och med transerfarenhet, är den inte idealisk för att nå ett stort urval av hbtq-personer.

Viktning av resultaten har använts för att reducera skevheter i bortfallet, även om viktning inte kan justera för alla skevheter. I den specifika studiedesignen kan också sexuell identitet i sig vara en faktor som påverkar bortfallet.

Trots att antalet personer som har uppgett transerfarenhet är litet, presenteras dessa resultat. Det beror på att det finns en bristande kunskap på området, och SRHR2017 är den första befolkningsundersökningen där resultaten kan särredovisas för personer med transerfarenhet. Denna information är således värdefull, men behöver tolkas med försiktighet. På grund av få svarande bland transpersoner presenteras resultaten som faktiska antal och inte som viktade procent.

Resultaten för heterosexuella, homosexuella och bisexuella personer är i de flesta fall könsuppdelade. På grund av för få personer i vissa grupper redovisas inte alla frågor uppdelade på ytterligare undergrupper, såsom ålder och utbildningsnivå. I vissa fall redovisas resultatet aggregerat för homo- och bisexuella personer, framför allt i frågor där antalet svarande har varit litet.

På grund av relativt få homosexuella, bisexuella och transpersoner i denna undersökning är inte alla resultat statistiskt signifikanta och skattningarna har ofta breda konfidensintervall (KI). Konfidensintervall återges för att visa den osäkerhet som uppstår till följd av att man har gjort ett slumpmässigt urval av befolkningen och skattat ett värde. Vid vissa frågor har antalet personer som har valt ett specifikt svarsalternativ varit färre än fem. I sådana fall har vi valt att inte presentera resultatet, alternativt indikerat det med en stjärna *.

Istället för att jämföra heterosexuella med icke-heterosexuella valde vi att särredovisa homosexuella och bisexuella. Detta medför att vissa grupper av sexuella minoriteter (t.ex. queer och pansexuella) inte är inkluderade i den här rapporten. Anledningen till att särredovisa undergrupper av sexuella minoriteter är att forskning har visat på stora skillnader inom gruppen icke-heterosexuella.

För mer information om undersökningens metod, se rapporten Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i Sverige 2017, avsnittet ”Undersökningen SRHR2017 – bakgrund och metod” (68).

Sexuell identitet och kön

Resultaten i den här rapporten avser grupperna homo- och bisexuella samt transpersoner. Jämförelsekategorierna för homo- och bisexuella personer är heterosexuella personer. När kön redovisas i rapporten avses juridiskt kön om inget annat anges.

Med transpersoner menas de som har rapporterat att de har transerfarenhet. Vi har inte tagit till juridiskt kön respektive upplevd könsidentitet.

Bakgrundsinformation

Denna rapport utgår från två frågor varav den ena rör sexuell identitet och den andra transerfarenhet. Efter att vi tagit bort dem som angav svarsalternativen asexuell, pansexuell, vill inte ange, vet inte eller annat, kvarstod 618 personer som identifierade sig som bisexuella (74 procent) eller homosexuella (26 procent). Majoriteten av de homosexuella var män (64 procent), medan majoriteten av de bisexuella var kvinnor (62 procent). Både homo- och bisexuella var yngre; 35 procent respektive 46 procent var 16–29 år, medan 20 procent av de heterosexuella var 16–29 år. På motsvarande sätt tillhörde 5 respektive 6 procent den äldsta åldersgruppen 65–84 år bland de homo- och bisexuella, medan 22 procent av de heterosexuella fanns i den äldsta åldersgruppen.

Tabell 1. Sociodemografisk information bland de svarande, per sexuell identitet (n=13 550). Viktade kolumnprocent med faktiska antal.
	Heterosexuella Procent (antal	Homosexuella Procent (antal)	Bisexuella Procent (antal)
Juridiskt kön
Kvinna	49 (7 164)	33 (69)	62 (336)
Man	51 (5 768)	64 (94)	37 (119)
Åldersgrupp
16–29	20 (2 453)	35 (61)	46 (216)
30–44	25 (3 009)	33 (42)	33 (150)
45–64	33 (3 564)	28 (45)	15 (56)
65–84	22 (3 906)	5 (15)	6 (33)

Tabell 2. Sociodemografisk information bland de svarande med transerfarenhet (n=63). Viktade procent med faktiska antal.
Juridiskt kön	Transpersoner Procent (antal)
Kvinna	47 (37)
Man	53 (26)
Åldersgrupp
16–29	44 (29)
30–44	19 (13)
45–64	24 (11)
65–84	13 (10)

Resultat

Sexuell identitet och könsidentitet

I befolkningen uppgav 89,7 procent sig vara heterosexuella. Den näst största gruppen utgjordes av bisexuella (3,1 procent) (se tabell 3).

På grund av låga antal i flera av grupperna kommer resultaten längre fram för dessa inte att särredovisas, utan resultaten visas endast för heterosexuella, homosexuella och bisexuella.

Tabell 3. Fördelningen av sexuell identitet i befolkningen (n=14 303). Viktade procent och faktiska antal
Sexuell identitet	Andel (%)	Antal
Totalt	100	14 303
Heterosexuell	89,7	12 932
Bisexuell	3,1	455
Homosexuell	1,4	163
Vill inte svara	2,4	312
Vet inte	1,7	200
Annat	0,9	103
Pansexuell	0,5	81
Asexuell	0,3	34
Queer	0,2	23

Bland kvinnor som inte definierade sig som heterosexuella, uppgav flest att de var bisexuella (56 procent) följt av homosexuella (14 procent) (se figur 1). Icke-heterosexuella män visade ett liknande mönster, där högst andel också definierade sig som bisexuella (41 procent) följt av homosexuella (32 procent).

Figur 1. Fördelningen av sexuell identitet bland icke-heterosexuella (homosexuella kvinnor n=69; bisexuella kvinnor n=336; pansexuella kvinnor n=68; queera kvinnor n=19; asexuella kvinnor n=20; annat kvinnor n=53; homosexuella män n=94; bisexuella män n=119; pansexuella män n=13; queera män n=4; asexuella män n=14; annat män n=50) efter juridiskt kön. Viktade procent.

Stapeldiagram som visar procentuell fördelning över sexuell identitet bland icke-heterosexuella, uppdelat efter kön.
Enkätfråga: Hur definierar du din sexuella identitet?

Öppenhet

80 procent av de homosexuella uppgav sig vara helt eller ganska öppna med sin sexuella identitet, följda av pansexuella (71 procent) och annat (52 procent). Färre bisexuella sa sig vara helt eller ganska öppna (38 procent) liksom asexuella (37 procent). 10 procent av de homosexuella uppgav att de inte alls var öppna eller inte var särskilt öppna. Motsvarande andelar bland andra grupper var 30 procent bland bisexuella, 13 procent bland pansexuella, 33 procent bland asexuella och 32 procent bland de som angav annat.

Figur 2. Hur öppna icke-heterosexuella är med sin sexuella identitet, efter sexuell identitet (homosexuella n=163; bisexuella n=455; pansexuella n=81; annat n=102). Viktade procent.

Stapeldiagram som visar procentuellt hur öppna icke-heterosexuella är med sin sexuella identitet.
Enkätfråga: I vilken utsträckning är du, inför andra, öppen med din sexuella identitet?

Sexliv och nöjdhet under det senaste året

Majoriteten av befolkningen, oavsett sexuell identitet, angav att de var nöjda med sitt sexliv under de senaste 12 månaderna. Homosexuella kvinnor tenderade att vara nöjda med sexlivet (71 procent) oftare än heterosexuella kvinnor (57 procent). En lägre andel bisexuella män var nöjda med sexlivet (44 procent), jämfört med både homosexuella (62 procent) och heterosexuella män (58 procent). En högre andel bisexuella kvinnor var missnöjda med sitt sexliv jämfört med heterosexuella kvinnor, och en högre andel bisexuella män än heterosexuella män (se figur 3).

Figur 3. Andel som var nöjda och missnöjda med sitt sexliv under det senaste året, efter kön och sexuell identitet (homosexuella kvinnor n=68; bisexuella kvinnor n=331; heterosexuella kvinnor n=7 054; homosexuella män n=92; bisexuella män n=118; heterosexuella män n=5 670). Viktade procent.

Stapeldiagram som visar procentuell andel som var nöjda eller missnöjda med sitt sexliv under det senaste året, efter kön och sexuell identitet
Enkätfråga: Hur har du upplevt ditt sexliv de senaste 12 månaderna?

Figur 4. Andel som var nöjda med sitt sexliv, efter kön, sexuell identitet och ålder (homosexuella kvinnor n=68; bisexuella kvinnor n=331; heterosexuella kvinnor n=7 054; homosexuella män n=92; bisexuella män n=118; heterosexuella män n=5 670). Viktade procent.

Stapeldiagram som visar procentuellt andelar som var nöjd med sitt sexliv, efter kön, sexuell identitet och ålder.
Enkätfråga: Hur har du upplevt ditt sexliv de senaste 12 månaderna?

Bland kvinnor 45–84 år var homosexuella mer nöjda med sitt sexliv (79 procent), än både bisexuella (40 procent) och heterosexuella (53 procent). Likaså tenderade homosexuella män att vara mest nöjda i den äldsta gruppen 45–84 år; 71 procent jämfört med 52 procent av bisexuella och 56 procent av heterosexuella män.

Sex under det senaste året

I alla grupper var det cirka 20 procent som hade haft sex få gånger under det senaste året. Cirka en tredjedel av homosexuella män och homo- och bisexuella kvinnor hade haft sex minst en gång i veckan. Det vanligaste svarsalternativet skiljde sig åt mellan grupperna, dock inte statistiskt signifikant.

Figur 5. Andel som har haft sex under de senaste 12 månaderna, efter kön och sexuell identitet (homosexuella kvinnor n=59; bisexuella kvinnor n=305; heterosexuella kvinnor n=6 177; homosexuella män n=85; bisexuella män n=104; heterosexuella män n=5 020). Viktade procent.

Stapeldiagram som visar procentuell andel som haft sex under de senaste tolv månaderna. Efter kön och sexuell läggning.
Enkätfråga: Hur ofta har du, under de senaste 12 månaderna, haft sex?

Hur viktigt är sex?

En majoritet av homo- och bisexuella tyckte att sex är ganska eller mycket viktigt. En högre andel av bisexuella än heterosexuella kvinnor tyckte att sex är viktigt (73 respektive 59 procent). Män, oavsett sexuell identitet, tyckte i högre utsträckning att sex är ganska eller mycket viktigt jämfört med hetero- och homosexuella kvinnor.

Upplevelser i relation till sexlivet under de senaste 12 månaderna

Sexuell lust

Det var något vanligare bland bisexuella kvinnor att ha saknat lust under det senaste året (28 procent) jämfört med heterosexuella (21 procent) och homosexuella kvinnor (21 procent). Cirka 15 procent av homo- och bisexuella män hade saknat sexuell lust. Motsvarande andel bland heterosexuella män var 8 procent.

Trötthet och stress i relation till sexlivet

Bland bisexuella kvinnor hade 33 procent varit för trötta eller stressade för sex, jämfört med 20 procent av de heterosexuella kvinnorna. Det fanns en tendens till att det var vanligare bland kvinnor, oavsett sexuell identitet, att ha varit för trötta för sex än män. Cirka 10–20 procent av kvinnorna har angett detta.

Sexpartner

Det var vanligast bland bisexuella män att ha saknat en sexpartner under de senaste 12 månaderna (28 procent), jämfört med 13 procent av de heterosexuella männen. Det var också vanligare bland homo- och bisexuella män att vilja ha fler sexpartner (24 respektive 26 procent), jämfört med 8 procent av heterosexuella män. Bisexuella kvinnor (13 procent) ville oftare ha fler partner än heterosexuella kvinnor (2 procent).

Inte haft sex på det sätt man vill

Det var vanligare att bi- och homosexuella män inte hade haft sex på det sätt de ville (27 respektive 16 procent) jämfört med heterosexuella män (8 procent). Det var även vanligare att bisexuella kvinnor inte hade haft sex på det sätt de ville (13 procent), jämfört med heterosexuella kvinnor (4 procent).

Hälsoproblem och fysiska problem

Totalt 13 procent av homosexuella kvinnor och samma andel homosexuella män hade haft hälsoproblem eller fysiska problem som påverkat deras sexliv.

Sällan eller aldrig fått orgasm

Det var ovanligt att homosexuella kvinnor och män rapporterade att de sällan eller aldrig fått orgasm, medan 15 procent av de bisexuella kvinnorna sa att de hade sällan eller aldrig hade fått orgasm. Motsvarande andel bland heterosexuella kvinnor var 7 procent.

Haft sex fast man egentligen inte ville

Bland bisexuella kvinnor hade 7 procent haft sex fast de egentligen inte ville. Motsvarande andel bland heterosexuella kvinnor var 4 procent. Det var ovanligt bland homosexuella kvinnor och män samt bland bisexuella män att ha haft sex fast de egentligen inte ville.

Problem i relation till sexlivet under de senaste 12 månaderna

I enkäten ställdes också frågor om man under de senaste 12 månaderna hade upplevt olika aspekter av sitt sexliv som problem. Notera att de svarande här besvarade två frågor i en: om de hade upplevt något samt om de tyckte att det de hade upplevt var ett problem. Se figur 6a och 6b.

Saknat intresse för, njutning av eller upphetsning vid sex

39 procent av homo- och bisexuella kvinnor och 32 procent av heterosexuella kvinnor hade saknat intresse för sex under de senaste 12 månaderna. Brist på intresse var vanligare bland homo- och bisexuella män än heterosexuella män (25 respektive 15 procent).

Ungefär samma andel av homosexuella kvinnor (7 procent) som män (9 procent) hade saknat njutning vid sex. Bland bisexuella män hade 12 procent saknat njutning, jämfört med 5 procent av heterosexuella män.

Problem med orgasm

För tidig orgasm var ett något vanligare problem bland homosexuella kvinnor (15 procent) än heterosexuella kvinnor (2 procent). Cirka 15 procent av bisexuella män hade problem med för tidig orgasm.

Cirka 20 procent av homosexuella män hade inte fått eller haft svårt att få orgasm. Det var mindre vanligt hos heterosexuella män (7 procent). Drygt 25 procent av bisexuella kvinnor hade inte fått eller haft svårt att få orgasm.

Problem med erektion

Bland männen hade 20 procent av bisexuella, 17 procent av heterosexuella och 13 procent av homosexuella haft svårt att få eller behålla erektion.

Besvärande torr slida

Få homosexuella kvinnor hade problem med besvärande torr slida. Bland bi- och heterosexuella kvinnor rapporterade 14 procent att de hade problem.

Fysisk smärta vid eller efter sex

20 procent av bisexuella kvinnor hade upplevt smärta vid eller efter sex. Bland heterosexuella kvinnor liksom bland homosexuella kvinnor och män hade cirka var tionde upplevt smärta.

Oro vid sex

Fler homo- än heterosexuella män hade upplevt oro i samband med sex (13 respektive 5 procent). Oro var vanligare bland bi- än heterosexuella kvinnor (12 respektive 4 procent).

Figur 6a. Problem i samband med sexlivet hos kvinnor, efter sexuell identitet (homosexuella kvinnor n=65; bisexuella kvinnor n=324; heterosexuella kvinnor n=6 867). Flervalsfråga. Viktade procent.

Stapeldiagram som visar procentuellet hur många kvinnor som upplevt olika problem i samband medsexlivet, efter sexuell identitet.
Enkätfråga: Har du, under de senaste 12 månaderna, upplevt något av följande som ett problem?

Figur 6b. Problem i samband med sexlivet hos män, efter sexuell identitet (homosexuella män n=91; bisexuella män n=114; heterosexuella män n=5 476). Flervalsfråga. Viktade procent.

Stapeldiagram som visar procentuellt problem i samband med sexlivet hos män, efter sexuell identitet.
Enkätfråga: Har du, under de senaste 12 månaderna, upplevt något av följande som ett problem?

Testat för infektioner under de senaste 12 månaderna

Bisexuella kvinnor tenderade att ha testat sig i högre utsträckning än heterosexuella kvinnor för samtliga infektioner. Homosexuella män hade också testat sig i högre utsträckning än heterosexuella män, för till exempel klamydia, syfilis, gonorré och hiv, se figur 7.

Figur 7. Andel män som har testat sig för olika infektioner under de senaste 12 månaderna, efter sexuell identitet (homosexuella män n=92; bisexuella män n=115; heterosexuella män n=5 563). Flervalsfråga. Viktade procent.

Stapeldiagram som visar procentuellt andelen män som testat sig för olika infektioner, efter sexuell identitet.
Enkätfråga: Har du de senaste 12 månaderna testat dig för någon av följande infektioner?

Sökt råd eller hjälp inom hälso- och sjukvården

Oavsett sexuell identitet och kön hade ungefär 15 procent sökt råd eller hjälp för de problem de hade uppgett. En något högre andel homosexuella kvinnor uppgav att de hade sökt hjälp (22 procent). Runt 5 procent svarade att de inte hade sökt hjälp men att de skulle behöva. Inga signifikanta skillnader sågs utifrån vare sig kön eller sexuell identitet.

Digitala arenor och pornografi

Nästan alla sexuellt relaterade aktiviteter på internet var vanligare bland homo- och bisexuella i åldern 16–44 år, jämfört med heterosexuella kvinnor och män och övriga åldersgrupper. Majoriteten av homo- och bisexuella personer (67 procent) hade vid flera tillfällen sökt information om sex, 40 procent hade vid flera tillfällen letat efter en partner för en relation och cirka 30 procent hade vid flera tillfällen sökt respektive träffat en sexpartner. Andra vanliga sexuellt relaterade aktiviteter var att homo- och bisexuella personer vid flera tillfällen hade lagt upp eller skickat bilder med sexuellt innehåll (33 procent), köpt leksaker (32 procent) eller sexchattat (42 procent).

Skillnaderna mellan kvinnor och män är stora när det gäller pornografianvändning, men det finns också skillnader beroende på sexuell identitet. Andelen frekventa användare, det vill säga personer som tittar dagligen eller nästan dagligen på pornografi, var högre bland homosexuella män (53 procent) och bisexuella män (38 procent) än heterosexuella män (17 procent). Vanligast bland heterosexuella (70 procent) och homosexuella (45 procent) kvinnor var att aldrig titta på pornografi, och för bisexuella kvinnor var det vanligaste svaret att titta på pornografi en gång i månaden eller mer sällan (34 procent).

Figur 8. Andel män som är frekventa användare av pornografi (homosexuella män n=92; bisexuella män n=115; heterosexuella män n=5 563). Viktade procent.

Stapeldiagram som visar procentuellt andel män som är frekventa användare av pornografi, utifrån sexuell läggning.
Enkätfråga: Tittar du avsiktligt på pornografi?

Frekvent användning av pornografi var vanligast bland män 16–29 år gamla, oavsett sexuell identitet, jämfört med de äldre åldersgrupperna.

Upplevd påverkan av pornografi

Totalt upplevde knappt hälften att pornografi som de själva eller en partner använt inte påverkar deras sexliv. Denna fråga berörde alla oavsett användningsfrekvens. Homosexuella (33 procent) och bisexuella (37 procent) män angav i högre utsträckning än heterosexuella män (23 procent) att pornografin de själva eller en partner använt påverkar deras sexliv positivt. Ett liknande mönster finns bland kvinnor, där bisexuella kvinnor (29 procent) i högre utsträckning angav att pornografin de själva eller en partner använt har positiv påverkan på deras sexliv jämfört med heterosexuella kvinnor (13 procent).