Frågor och svar om sjukdomen halsfluss

Halsfluss är en mycket vanlig sjukdom och sannolikheten att den som är sjuk ska utveckla svår sjukdom med sepsis är mycket låg. Den vanligaste komplikationen är halsböld och det kan behandlas.

Nej, bara de som får symtom på halsfluss eller annan sjukdom som kan orsakas av grupp A-streptokocker.

Nej. Den vanligaste orsaken till halsont är virusinfektioner som inte behöver test eller behandling med antibiotika. Kontakta sjukvården vid halsont och hög feber.

Grupp A-streptokocker (GAS) är bakterier som kan orsaka infektioner som impetigo (svinkoppor), erysipelas (rosfeber), faryngotonsillit (halsfluss), perianal dermatit (stjärtfluss), scarlatina (scharlakansfeber) och allvarliga invasiva infektioner som brukar förkortas iGAS. Det senare kan ta sig uttryck som barnsängsfeber, sepsis med eller utan toxic shock syndrom och nekrotiserande fasciit.

Ja, det är vanligt att vara bärare av grupp A-streptokocker utan att få symtom, särskilt bland barn och ungdomar men smittsamheten är låg jämfört med personer som har symtomatiska infektioner. Bärarskap ska generellt inte spåras eller behandlas med antibiotika.

Halsfluss och andra GAS-orsakade infektioner kan smitta andra inom familjen och den närmaste omgivningen. Man är mest smittsam när man har akuta symtom. Antibiotikabehandling av GAS-infektioner förkortar tiden med symtom och minskar snabbt smittsamheten, vilket bidrar till att minska spridningen av infektioner i omgivningen.

Det nya är att rekommendationen nu betonar att Centorkriterierna inte ska användas för att avgöra behandlingsindikation, utan som ett hjälpmedel för att identifiera patienter med hög sannolikhet för faryngotonsillit orsakad av grupp A-streptokocker (GAS).

Nu rekommenderas provtagning för GAS vid klinik som vid faryngotonsillit hos vuxna utan samtidiga förkylningssymtom, även om färre än tre Centorkriterier är uppfyllda. Det är inte ovanligt att individer med GAS-tonsillit saknar beläggningar på tonsillerna, utan endast har ilsken rodnad och svullnad av tonsiller och uvula. Det är alltså möjligt att en person med färre än 3 poäng i Centorkriterierna ändå har en GAS-tonsillit. Även epidemiologiska uppgifter om GAS-infektion i nära omgivningen stärker indikationen för snabbtest.

Som ett exempel rekommenderas snabbtest för GAS hos vuxen patient utan tecken till virusinfektion som uppfyller 1–2 Centorkriterer om det finns kliniska fynd som talar för infektion med GAS eller kända fall av infektion med GAS i familjen eller som man umgåtts nära med.

Det är vanligt med fall av GAS-orsakade infektioner, inklusive faryngotonsillit, i omgivningen till personer som drabbas av iGAS. Faryngotonsillit och andra GAS-orsakade infektioner kan smitta andra inom familjen och den närmaste omgivningen. Antibiotikabehandling minskar snabbt smittsamheten. Genom en mindre restriktiv hållning till antibiotikabehandling av personer med symtomatisk GAS-orsakad faryngotonsillit kan man potentiellt minska antalet invasiva GAS-fall genom att begränsa spridningen av bakterien till närmaste omgivningen. Ökad observans på GAS-orsakade infektioner är viktig när det finns konstaterade eller misstänkta fall i omgivningen. Under dessa omständigheter bör även tröskeln för antibiotikabehandling av andra GAS-infektioner, såsom svår impetigo, vara lägre.

Centorkriterierna är fortsatt ett bra verktyg för att identifiera patienter med hög sannolikhet för fynd av GAS vid ett snabbtest vid symtom på faryngotonsillit.

Den kompletterande rekomendationen lyfter fram att snabbtest för GAS kan vara aktuellt även när patienten inte uppfyller tre Centorkriterier. Detta gäller företrädesvis vuxna patienter med symtomatisk faryngotonsillit utan samtidiga förkylningssymtom såsom snuva, heshet och hosta, där en klinisk eller epidemiologisk bedömning motiverar ett snabbtest. Exempelvis vid tonsillit med hög feber utan förkylningssymtom eller när någon familjemedlem till den som söker för ont i halsen har aktuell infektion med GAS.