Denna information gör inte anspråk på att vara heltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.
Sjukdomsinformation om dracunculusinfektion
LyssnaInfektion med Dracunculus är en maskinfektion där människa infekteras med parasitens ägg genom att dricka förorenat vatten. Sjukdomen förekommer inte i Sverige men har någon enstaka gång diagnostiserats hos personer som vistats i områden där smittan finns. Annan benämning: Guineamask-infektion.
Sidans information
Genom stora eradikeringskampanjer har man nästan lyckats utrota sjukdomen. I mitten av 1980-talet rapporterades omkring 3,5 miljoner fall och 2018 enbart 28. Den geografiska utbredningen är nuförtiden begränsad till ett fåtal länder afrikanska länder. Sjukdomen var tidigare mycket vanligare i Afrika och förekom även i många asiatiska länder.
Vad orsakar dracunculusinfektion och hur sprids det?
Dracunculus medinensis är en rundmask (nematod) med en komplicerad livscykel. Värden för den vuxna masken, som kan bli upp till en meter lång, är människan. Den vuxna honmasken lever i hudens bindväv, i regel på underbenen. På platsen för maskens framdel bildas ett sår och genom detta kan stora mängder larver utsöndras, vilket i regel sker när huden kommer i kontakt med sötvatten. Larverna tas sedan upp och utvecklas vidare i små planktondjur (hoppkräftor).
Människan smittas genom att dricka av sådant infekterat vatten. Efter befruktningen, som sker i bindväven avlider hanmasken och honan migrerar ner till underbenen, där den växer till vuxen storlek.
Inkubationstiden är lång, i regel cirka ett år.
Symtom och komplikationer
Överkänslighetsreaktioner mot masken är vanliga, framför allt i maskens senare utvecklingsskede. Symtomen kan då utgöras av illamående, kräkningar och diarré samt astmaliknande symtom. Huden i anslutning till maskens framdel blir öm och svullen och det bildas så småningom en hudblåsa som senare brister. Såret kan stå öppet i flera veckor och stor risk föreligger för svåra sekundärinfektioner (till exempel i angränsande led eller i blodet) med till exempel stafylokocker och streptokocker.
Diagnostik och behandling
Diagnosen ställs utifrån sjukdomsbild, genom mikroskopisk identifikation av larverna eller att man påvisar den fullvuxna masken.
Det finns inget effektivt läkemedel som dödar den fullvuxna masken men inflammationsdämpande läkemedel lindrar besvären. Masken kan extraheras kirurgiskt. Traditionellt har man extraherat masken genom att försiktigt, under många veckors tid, rulla upp den på en träpinne
Förebyggande åtgärder
Något vaccin finns inte. Genom att endast dricka rent vatten undgår man smittan.
Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott
Sjukdomen är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen, och några smittskyddsåtgärder är inte motiverade vid eventuella fall.