Denna information gör inte anspråk på att vara heltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.
Sjukdomsinformation om fågelinfluensa
LyssnaFågelinfluensa förekommer i hela världen, främst hos vilda fåglar. Den orsakar framförallt stora utbrott hos fåglar och i fjäderfäbesättningar, men även andra djur kan smittas. Människor kan få alltifrån milda symtom till dödlig luftvägssjukdom.
Sidans information
Vad orsakar fågelinfluensa och hur sprids sjukdomen?
Fågelinfluensa orsakas av influensavirus typ A. Utifrån två ytproteiner på influensaviruset, hemagglutinin (HA) och neuraminidas (NA) som finns i flera varianter, indelas influensa A-virus i olika undergrupper (subtyper), till exempel A(H2N3). Fågelinfluensavirus kan, utöver undergrupperna, också delas in ytterligare i olika klader och genotyper vilka kan ha olika smittsamhet.
Vilda fåglar (främst andfåglar) anses utgöra den naturliga värden för influensa A-virus. Hos dessa cirkulerar en stor mängd olika fågelinfluensavirus, ofta utan att orsaka någon påtaglig sjukdom hos fåglarna. Men stor dödlighet kan förekomma hos vissa arter, inte minst hos fjäderfä som höns och kalkoner. Fågelinfluensavirus kan förflyttas mellan olika delar av världen med hjälp av infekterade flyttfåglar.
Flera däggdjursarter kan också smittas av fågelinfluensavirus. Oftast leder detta inte till någon vidare spridning, men större utbrott har förekommit, till exempel bland sälar, minkar och kor.
Det är ovanligt att människor smittas. Smittöverföring har oftast skett vid nära långvarig kontakt med sjuka fåglar och djur, eller deras avföring och kroppsvätskor. De flesta fall har rapporterats från Sydostasien där nära kontakt med fjäderfä är vanligare. Fågelinfluensa bedöms inte smitta via tillagade eller pastöriserade livsmedel, men slakt och annan nära kontakt är kopplad till en ökad risk. Smittöverföring mellan människor med nuvarande cirkulerande varianter har enbart misstänkts i ett fåtal fall och har inte lett till en vidare smittspridning.
Symtom och behandling
Symtomen hos människor har varierat beroende på vilka undergrupper, klader eller genotyper av fågelinfluensavirus som orsakat infektionen. De rapporterade symtomen varierar från beskedlig ögoninflammation eller lätta övre luftvägssymtom, som vid en förkylning, till mycket allvarlig och ibland dödlig lunginflammation med andningssvikt. Även andra organ kan drabbas. Allvarlighetsgraden tros delvis vara kopplad till vilken variant av viruset som orsakat infektionen, men hälsofaktorer hos den drabbade spelar sannolikt också roll.
Tiden från att man har smittats tills man blir sjuk (inkubationstiden) varierar mellan olika typer av fågelinfluensa. För A(H5N1), som kan orsaka allvarlig sjukdom, tros den vanligen vara två till fem dagar. Det finns dock beskrivna fall med upp till 17 dagars inkubationstid.
Sjukdomen kan behandlas med antivirala läkemedel.
Epidemiologisk övervakning och mikrobiologisk diagnostik
Sjukdomen diagnostiseras genom att smittämnets arvsmassa påvisas med molekylärbiologiska metoder vid Folkhälsomyndighetens laboratorium. Sekvensering utförs för genetisk karakterisering av stammar och för att screena eller övervaka olika markörer såsom antiviral resistens.
Sjukdomen övervakas av Folkhälsomyndigheten genom smittskyddsanmälningar, omvärldsbevakning samt sjukdomsspecifik övervakning.
Icke-typningsbara influensa A-prov kartläggs för förekomsten av fågelinfluensa vid Folkhälsomyndighetens laboratorium.
Förebyggande åtgärder
I områden med pågående utbrott av fågelinfluensa bör man undvika direktkontakt med fåglar och fågelspillning eller andra drabbade djur och djurspillning.
Förebyggande behandling med antivirala läkemedel kan övervägas i specifika situationer vid utbrott.
Vaccin mot fågelinfluensa avsett för människor finns utvecklat mot fågelinfluensavirus tillhörande undergruppen A(H5), men det finns inte på den svenska marknaden. I händelse av en pandemi orsakad av fågelinfluensavirus får Sveriges befolkning tillgång till vaccin mot den aktuella varianten genom så kallade garantiavtal.
Anmälan och åtgärder vid inträffade fall eller utbrott
Fågelinfluensa H5N1 klassas enligt smittskyddslagen som en allmänfarlig sjukdom och inträffade fall ska anmälas till smittskyddsläkaren i regionen och till Folkhälsomyndigheten. Sjukdomen är också smittspårningspliktig.
Arbetsmiljöverket har tagit fram en myndighetsgemensam vägledning om skyddsutrustning vid arbete med risk för exponering för fågelinfluensavirus och andra zoonoser.
Fågelinfluensa hos fåglar (aviär influensa) omfattas av epizootilagen och utbrott bland fjäderfä hanteras av Jordbruksverket.
Fågelinfluensa (jordbruksverket.se)
Övervakning av fågelinfluensa hos vilda fåglar sköts av Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA).
Fågelinfluensa/Aviär influensa (AI) (sva.se)
Kommentar
Det största hotet mot människors hälsa är inte smittspridningen av fågelinfluensa i sig, utan risken att den kan ge upphov till en, för människor, helt ny influensavariant. I synnerhet en variant med en bättre förmåga att spridas mellan människor och mot vilken vi inte har skyddande antikroppar. Detta skulle kunna ske om en människa, eller annat djur, blir infekterad av både fågelinfluensa och vanlig säsongsinfluensa samtidigt. Vid en sådan dubbelinfektion kan influensavirusens genetiska material blandas (rekombineras) och leda till nya varianter.
Influensavarianter som tillkommit genom en sådan process tros ha orsakat flera av de influensapandemier som inträffat genom världshistorien, till exempel asiaten 1957–1958 (influensa A(H2N2) och hongkonginfluensan 1968–1969 (influensa A(H3N2). Smittspridning mellan människor skulle också kunna ske genom att fågelinfluensaviruset som infekterat en människa förändras (muterar) så att det förvärvar förmågan till ökad spridning.