Sjukdomsinformation om infektion med hundens dvärgbandmask

Lyssna

Hundens dvärgbandmask är en parasit som kan spridas till människor via maskägg i smittade hundars avföring. Sjukdomen är ovanlig i Sverige, men varje år rapporteras ett mindre antal fall bland människor som smittats utomlands. Andra benämningar på sjukdomen är cystisk echinokockos och blåsmasksjuka.

Sidans information

Denna information gör inte anspråk på att vara heltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.

Echinococcus (blåsmask) protoscolices. Foto: Marianne Lebbad, Folkhälsomyndigheten

Vad orsakar infektion med hundens dvärgbandmask och hur sprids sjukdomen?

Hunden är den vanligaste huvudvärden för hundens dvärgbandmask och smittspridning av parasiten, Echinococcus granulosus, förekommer i större delen av världen där hundar hålls som valldjur för får och ren. Sjukdomen sprids inte i Sverige.

Hos huvudvärden utvecklas parasitens larver till maskar i tarmen. Infekterade hundar uppvisar inga symtom, men utsöndrar maskägg via avföringen. Äggen sväljs sedan av en mellanvärd (till exempel får, get, nötkreatur, häst eller ren) som betar på mark förorenad med hundspillning från infekterade hundar. Hos mellanvärden kläcks maskäggen och utvecklas till larver som tar sig från tarmen via blodbanan till olika organ, framförallt levern, där de kapslar in sig i en cysta. Larverna kan leva flera år inuti en sådan inkapslad cysta. Om hundar sedan äter inälvor från infekterade mellanvärdar sluts cirkeln, då hunden får i sig larverna som kan utvecklas till nya maskar.

Äggen från hundens dvärgbandmask är mycket kyltåliga och kan leva länge i miljön med bibehållen smittsamhet. De är dock känsliga för uttorkning och hög värme. Äggen dör vid kokning.

Människor kan smittas om de sväljer maskägg. Det är ofta svårt att veta hur detta har gått till i det enskilda fallet eftersom det kan gå lång tid tills symptom uppträder. För att få i sig ägg måste man antingen ha varit i nära kontakt med avföring från en infekterad hund, eller något som varit i kontakt med avföringen och har ägg på sig. Människor utsöndrar inte ägg i avföringen och kan inte sprida sjukdomen vidare.

Symtom och behandling

Tiden från att man har smittats tills man blir sjuk (inkubationstiden) varierar från månader till flera år.

Infektion hos människa med hundens dvärgbandmask kan leda till att parasiten får fäste företrädesvis i levern och lungorna, där den bildar inkapslade cystor som innehåller maskens larver. Men även andra organ och vävnader i kroppen kan bli infekterade. Hos människor kan det dröja många år innan symtom uppträder. I regel är cystorna med larver av hundens dvärgbandmask välavgränsade och kan orsaka tryck på omgivande organ i buken. Till exempel kan man få gallstensliknande symtom om cystan är lokaliserad till levern. Men det händer att cystorna brister, vilket i värsta fall kan orsaka en spridning av sjukdomen och ibland även en akut allergisk reaktion.

Aktiva cystor behandlas med antimaskmedel och även kirurgisk behandling kan bli aktuell.

Epidemiologisk övervakning och mikrobiologisk diagnostik

Sjukdomen övervakas av Folkhälsomyndigheten genom smittskyddsanmälningar, omvärldsbevakning samt sjukdomsspecifik övervakning.

Echinokockinfektion – sjukdomsstatistik

Sjukdomen diagnostiseras oftast genom en kombination av bilddiagnostik och detektion av antikroppar mot parasiten i patientens blod. Diagnosen kan också ställas genom mikroskopi av cystinnehållet eller att dvärgbandmaskens arvsmassa påvisas med molekylärbiologiska metoder vid Folkhälsomyndighetens laboratorium.

Echinococcus granulosus, hundens dvärgbandmask (Antikroppsbestämning)

Echinococcus granulosus, hundens dvärgbandmask (Mikroskopi)

Echinococcus spp. (PCR)

Förebyggande åtgärder

Det finns inget vaccin mot infektion med hundens dvärgbandmask.

Att tvätta händerna innan man lagar mat och äter, minskar risken för många olika slags smittor. Vid resa till områden där hundens dvärgbandmask förekommer bör man tänka på att tvätta händerna efter kontakt med vallhundar och andra boskapshundar, då infekterade hundar kan ha maskägg i pälsen som fastnat från avföringen.

Hundar kan bli smittade i länder där smittan förekommer om de äter inälvor från ett infekterat djur. Hundar som smittas utsöndrar maskägg med avföringen och kan på så sätt sprida smittan till människor eller miljön. Hundar som har vistats i ett område där hundens dvärgbandmask förekommer och som kan ha ätit rått slaktavfall bör därför avmaskas. Tvätta hunden i samband med avmaskning, då försvinner de eventuella maskägg i pälsen som kan ha fastnat från avföringen.

Läs mer om vad som gäller för hundar och resor med hund hos Jordbruksverket:

Sjukdomar, hygienregler och antibiotikaresistens hos hundar (jordbruksverket.se)

Anmälan och åtgärder vid inträffade fall eller utbrott

Infektion med hundens dvärgbandmask är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i regionen och till Folkhälsomyndigheten.

Anmälningspliktiga sjukdomar

Kommentar

Infektion med hundens dvärgbandmask var tidigare ganska vanlig i norra Skandinavien och hade då en koppling till rennäringen. Åtgärder vidtogs för att eliminera smittan och sjukdomen sprids inte längre inom Sverige.

Läs mer