Denna information gör inte anspråk på att vara heltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.
Sjukdomsinformation om influensa
LyssnaInfluensa är en luftvägsinfektion som främst sprids vid nära kontakt mellan personer, genom små och stora droppar från luftvägarna. Symtomen är ofta hög feber och allmän muskelvärk. Sjukdomen förekommer i hela världen och orsakar epidemier varje vintersäsong på norra halvklotet, ibland med överdödlighet bland äldre.
Sidans information
Vad orsakar influensa och hur sprids sjukdomen?
Influensa orsakas av att influensavirus infekterar de celler som finns i luftvägarna. Influensa A och B är två olika virus som båda ger upphov till den typiska influensasjukdomen hos människor. De influensatyper som återkommer varje vinter kallas säsongsinfluensa.
På influensavirusets yta finns två proteiner som är viktiga för virusets funktion: hemagglutinin (H) och neuraminidas (N). Dessa proteiner är också avgörande för immunförsvarets möjlighet att känna igen och bekämpa viruset. Det finns många olika subtyper av H och N hos influensa A. Olika influensa A-virus benämns därför till exempel influensa A(H3N2) eller A(H1N1). Influensa B delas istället in i två linjetyper: Victoria och Yamagata. Från mars 2020 har global övervakning visat att B/Yamagata troligen inte längre cirkulerar, men linjetypning av influensa B-prover fortsätter för att upptäcka eventuella fall. Uppdateringar kring B/Yamagata och det senaste influensaläget i Sverige och världen publiceras i veckorapporterna för influensa.
Följande säsongsinfluensor cirkulerar världen över:
- Influensa A(H3N2)
- Influensa A(H1N1)pdm09
- Influensa B/Victoria
Eftersom viruset, genom mutationer i H och N, förändras mellan säsongerna skyddar inte alltid den immunitet man fått från tidigare influensainfektioner mot en ny infektion.
Influensavirus förekommer framförallt i svalget och de övre luftvägarna. Viruset sprids i första hand vid nära kontakt mellan personer genom små och stora droppar från luftvägarna. När en infekterad person nyser, hostar, talar eller andas ut, sprids små droppar till omgivningen. Dessa droppar kan variera i storlek, där vissa snabbt faller ned på marken medan mindre droppar rör sig längre i luften.
Torr luft gynnar spridning via luften eftersom dropparna kan stanna i luften längre innan de faller till marken, och kall luft innehåller mindre fuktighet än varm. Därför sprids influensa i Sverige (och övriga tempererade länder) huvudsakligen under den kalla årstiden. Vi umgås också mer inomhus under vintern, vilket sannolikt bidrar till smittspridningen.
Du kan läsa mer om hur influensa smittar på 1177 Vårdguiden.
Symtom och behandling
Tiden från att man har smittats tills man blir sjuk (inkubationstiden) är kort, oftast mellan ett och tre dagar. Smittsamheten börjar redan dagen innan man får några symtom och är som högst när man är som sjukast. En tumregel är att man är smittsam så länge man har feber. Små barn som har influensa för första gången och inte har något tidigare skydd mot infektionen utsöndrar också mycket virus.
Typisk influensa börjar ofta plötsligt med frossa, snabbt stigande feber, allmän muskelvärk, huvudvärk och en påtaglig sjukdomskänsla. Därefter tilltar symtomen från luftvägarna med främst torrhosta som förvärras genom att slemhinnan i luftvägarna angrips. Små barn kan få mer av svullna tonsiller och ont i halsen när de sväljer än vuxna. Symtom från mag- och tarmkanalen som kräkningar och diarré förekommer också, men är vanligare hos barn. Alla blir dock inte så sjuka, en del märker sannolikt inte av att de är infekterade och för andra kan det mer likna en vanlig förkylning.
Vanliga komplikationer hos vuxna är bihåleinflammation och luftrörsinflammation, medan små barn ibland kan drabbas av öroninflammation och pseudokrupp.
En del personer blir allvarligt sjuka av influensa. Detta gäller framförallt personer som har underliggande riskfaktorer såsom graviditet, kronisk hjärt- eller lungsjukdom, nedsatt immunförsvar eller annan svår, kronisk sjukdom. Hög ålder är en annan riskfaktor för influensa. Hos äldre är det ganska vanligt att man på grund av influensainfektionen drabbas av bakteriell lunginflammation.
Influensa är en av våra vanligaste dödsorsaker men det är svårt att mäta denna dödlighet. Det beror på att det är komplikationer efter eller i samband med influensan och inte influensainfektionen i sig som de flesta dör av. Till exempel kan influensa hos den äldre vara mild och ganska atypisk från början och inte märkas, men kan sedan övergå i en bakteriell lunginflammation. Efterföljande hjärtinfarkt eller hjärtsvikt är också vanligt bland äldre.
Tidig behandling med antivirala läkemedel mot influensa rekommenderas till personer i medicinska riskgrupper samt till personer som är kraftigt allmänpåverkade av sjukdomen eller som vårdas på sjukhus. För den som tillhör en medicinsk riskgrupp och som insjuknar med symtom på influensa, är det viktigt att skyndsamt kontakta sjukvården för testning och ställningstagande till behandling för att förhindra allvarlig sjukdom. Se även Läkemedelsverkets behandlingsrekommendation.
Behandling och profylax vid influensa – behandlingsrekommendation (lakemedelsverket.se)
Den som är frisk i övrigt, inte tillhör en riskgrupp och får måttliga symtom av sin influensa behöver oftast inte uppsöka sjukvård och inte heller testas.
Epidemiologisk övervakning och mikrobiologisk diagnostik
Influensa övervakas av Folkhälsomyndigheten genom smittskyddsanmälningar, omvärldsbevakning samt sjukdomsspecifik övervakning.
Influensavirus A respektive B kan påvisas i prov taget från övre svalget via näsan (nasofarynxprov) eller genom andra luftvägsprover. Provet analyseras hos de regionala mikrobiologiska laboratorierna genom att virusets arvsmassa påvisas med molekylära metoder. En del prov skickas sedan till Folkhälsomyndigheten för att karakteriseras med sekvensering inom det nationella övervakningsprogrammet. På så vis kan Folkhälsomyndigheten följa vilka influensavirus som sprids i Sverige, hur lika det aktuella vaccinet de är och om de är känsliga för antivirala läkemedel.
Beskrivning av datakällor för övervakning av influensa
Förebyggande åtgärder
Vaccination är det bästa sättet att skydda personer i riskgrupp mot allvarlig sjukdom och död i influensainfektion. Influensavacciner ges varje höst inför den kommande säsongen och innehåller de virusstammar som förväntas cirkulera baserat på WHO:s expertbedömning.
Vaccination mot influensa rekommenderas till gravida, personer som är 65 år eller äldre och andra personer som tillhör en medicinsk riskgrupp för allvarlig sjukdom.
Profylaktisk (förebyggande) antiviral behandling efter exponering för influensasmitta rekommenderas till personer i medicinsk riskgrupp. Behandling påbörjas så tidigt som möjligt, oberoende av vaccinationsstatus. Profylaktisk behandling bör övervägas till personer som vårdas på enheter i slutenvård eller omsorg med pågående smittspridning. För rekommendationer om profylaktisk antiviral behandling, se Läkemedelsverkets behandlingsrekommendation.
Behandling och profylax vid influensa – behandlingsrekommendation (lakemedelsverket.se)
Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott
Influensa är sedan 1 december 2015 en anmälningspliktig sjukdom enligt smittskyddslagen. Laboratorieanmälan ska göras för patienter som testar positivt för influensa, men ingen klinisk anmälan ska göras.
Exempel på tidigare utbrott
Influensa A-virus cirkulerar bland flera olika djurarter och den naturliga värden är vattenlevande fåglar. Med oregelbundna intervaller kan influensavirus från djur förändras så att viruset kan infektera och spridas mellan människor och orsaka en pandemi.
Influensa har orsakat omfattande pandemier genom historien, till exempel ryska snuvan på 1800-talet, spanska sjukan 1918, asiaten 1957, hongkonginfluensan 1968 och svininfluensan 2009.