Denna information gör inte anspråk på att vara heltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.
Sjukdomsinformation om infektion med rävens dvärgbandmask
LyssnaRävens dvärgbandmask kan spridas till människor via maskägg i smittade rävars avföring. Sjukdomen förekommer över stora delar av norra halvklotet. Fall bland människor är ovanliga men allvarliga då sjukdomen är svårbehandlad. Andra benämningar på sjukdomen är alveolär echinokockos och blåsmasksjuka.
Sidans information
Vad orsakar infektion med rävens dvärgbandmask och hur sprids sjukdomen?
Räven är den vanligaste huvudvärden för rävens dvärgbandmask och ett fåtal smittade rävar har påvisats i Sverige. I stora delar av Europa är parasiten, Echinococcus multilocularis, utbredd i rävpopulationen. Även andra hunddjur, till exempel hund och mårdhund, kan bära på parasiten om de infekteras.
Hos huvudvärden utvecklas parasitens larver till maskar i tarmen. Infekterade rävar uppvisar oftast inga symtom, men utsöndrar ägg till omgivningen via avföringen. Sorkar och smågnagare är mellanvärdar för rävens dvärgbandmask. De får i sig maskägg när de söker föda på mark som förorenats av infekterad djurspillning. Hos mellanvärden utvecklas maskäggen till larver. Rävar och andra hunddjur kan få i sig larver när de äter infekterade gnagare. Hos huvudvärden utvecklas larverna återigen till maskar som utsöndrar nya ägg.
Äggen från rävens dvärgbandmask är mycket kyltåliga och kan leva länge i miljön med bibehållen smittsamhet. De är dock känsliga för uttorkning och hög värme. Äggen dör vid kokning.
Människor kan smittas om de sväljer maskägg. Det är ofta svårt att veta hur detta har gått till i det enskilda fallet, eftersom det går många år tills symtom uppträder. För att få i sig ägg måste man antingen ha varit i nära kontakt med avföring från ett infekterat djur, en räv eller ett annat hunddjur, eller något som varit i kontakt med avföringen och har ägg på sig. Människor utsöndrar inte ägg i avföringen och kan inte sprida sjukdomen vidare.
Symtom och behandling
Hos människor kan en infektion med rävens dvärgbandmask leda till att parasiten får fäste i främst lever och lungor, där den bildar blåsliknande formationer som växer tumörartat. Men sjukdomen kan förekomma i kroppens alla organ och vävnader.
Tiden från att man har smittats tills man blir sjuk (inkubationstiden) är lång, cirka 5–15 år. Sjukdomen kan orsaka olika symtom beroende på formationernas placering och storlek, exempelvis kan bukbesvär och gulsot förekomma.
Sjukdomen behandlas med antimaskmedel och om möjligt kirurgi. Prognosen för sjukdomen har förbättrats under senare årtionden, men den kan alltjämt vara dödlig och kräver nästan alltid lång tid av medicinering.
Epidemiologisk övervakning och mikrobiologisk diagnostik
Sjukdomen övervakas av Folkhälsomyndigheten genom smittskyddsanmälningar, omvärldsbevakning samt sjukdomsspecifik övervakning.
Echinokockinfektion – sjukdomsstatistik
Sjukdomen diagnostiseras oftast genom en kombination av bilddiagnostik och detektion av antikroppar mot parasiten i patientens blod. En diagnos kan också ställas genom att dvärgbandmaskens arvsmassa påvisas med molekylärbiologiska metoder vid Folkhälsomyndighetens laboratorium.
Echinococcus multilocularis, rävens dvärgbandmask (Antikroppsbestämning)
Förebyggande åtgärder
Det finns inget vaccin mot infektion med rävens dvärgbandmask.
Trots att dvärgbandmasken har påvisats hos rävar i Sverige kan man, precis som tidigare, äta bär, svamp och grönsaker från skog och trädgård. Risken att smittas via dessa livsmedel bedöms som ytterst liten. Samma bedömning gäller importerade bär och svamp från länder där smittan är känd sedan tidigare.
Att tvätta händerna innan man lagar mat och äter, minskar risken för många olika slags smittor. Sköljning av bär, svamp och grönsaker kan ha viss effekt, men det är oklart hur stor. Om livsmedlen kokas dör alla eventuella parasiter, bakterier och virus.
Hundar kan bli smittade om de äter infekterade smågnagare. Hundar som smittas utsöndrar precis som rävar ägg med avföringen och kan på så sätt sprida smittan till människor eller miljön. Hundar som vistas i ett område där rävens dvärgbandmask förekommer och som äter smågnagare bör därför avmaskas. Det gäller även om du har rest med din hund till ett sådant område, till exempel utomlands för jakt. En hund som har rullat sig i rävspillning bör duschas och pälsen tvättas.
Läs mer om vad som gäller för hundar som vistas i områden där smittan finns:
Frågor och svar om rävens dvärgbandmask (sva.se)
Sjukdomar, hygienregler och antibiotikaresistens hos hundar (jordbruksverket.se)
I samband med rävjakt kan följande råd minska risken för att bli smittad:
- Använd plasthandskar vid all hantering av rävar och tvätta händerna med tvål och vatten efteråt.
- Förvara rävkroppen i en plastsäck under frakt.
- Rävkroppen bör flås utomhus eller i ett välventilerat rum.
- Blöt/spraya med vatten kring ändtarmsöppningen före snitt i det området, för att undvika att eventuella maskägg virvlar upp.
Skinn som ska tillvaratas bör hänga på tork under lång tid före vidare hantering. Enbart frysning är inte ett bra alternativ, eftersom det kan göra att eventuella ägg överlever längre.
Anmälan och åtgärder vid inträffade fall eller utbrott
Infektion med rävens dvärgbandmask är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i regionen och till Folkhälsomyndigheten.