Sjukdomsinformation om strongyloidesinfektion

Sjukdomen är i regel godartad men kan bli svårare hos personer med nedsatt immunförsvar.

Masken förekommer framför allt i länder med varmt klimat. Enstaka fall av strongyloidesinfektion har rapporterats i Sverige. Dessa personer har smittats vid vistelse i länder där smittan är vanlig.

Vad orsakar strongyloidesinfektion och hur sprids den?

Strongyloides stercoralis är en rundmask (nematod) med en mycket komplicerad livscykel. Reservoaren för den ett par mm långa vuxna masken kan leva och utsöndra ägg i såväl människans tarm som ute i det fria (fuktig jord). Människa är den huvudsakliga reservoaren, men masken kan också leva och förökas i andra däggdjur till exempel hund och katt.

Larverna som penetrerat människans hud tar sig via blodcirkulationen till lungorna, där de sedan via luftvägarna kommer ner i tarmen. I tarmen utvecklas en vuxen mask som sedan lever i tarmens ytliga epitellager. Den vuxna masken bildar via ägg nya larver som antingen återinfekterar sin värd (autoinfektion) eller som via avföringen kommer ut i det fria.

Inkubationstiden är cirka 14 dygn från tidpunkten för smitta tills larver kan påvisas i avföringen. Eventuella kliniska symtom kan dröja månader till år.

Symtom och komplikationer

De allra flesta människor som infekteras får inga symtom alls. En övergående hudirritation med klåda förekommer när masklarven tar sig igenom huden, liksom astmaliknande symtom när larven passerar lungorna. En del personer med uttalad maskinfektion i tarmen kan uppleva obehag med illamående, lätta buksmärtor och eventuellt diarré.

Hyperinfektionssyndrom (disseminerad infektion) är ett tillstånd med hög parasitbörda och spridd infektion i kroppen som förekommer hos personer med nedsatt immunförsvar, särskilt vid steroidbehandling och HTLV-I infektion. Andra patienter som löper risk är diabetiker, cancerpatienter, organtransplanterade och kroniska alkoholister. Hög larvproduktion resulterar i stort antal migrerande larver, som orsakar skador i flera inre organ. Hyperinfektion har hög dödlighet.

Diagnostik och behandling

Strongyloidesinfektion kan diagnostiseras med påvisning av antikroppar. För säker diagnos av aktuell infektion krävs vanligen påvisning av larver i avföringsprov. Anrikningsmetoder för Strongyloides (till exempel Baermann- eller agarplatta-metod) och PCR har bättre känslighet i avföringsprov en direktmikroskopi efter koncentrering (cystor och maskägg).

Vid hyperinfektionssyndrom kan man hitta larver i andra lokalisationer, till exempel sputum, ventrikelinnehåll och cerebrospinalvätska. Det finns läkemedel som effektivt dödar den fullvuxna masken.

Förebyggande åtgärder

Något vaccin finns inte. God toalett- och latrinhygien är förebyggande.

Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott

Sjukdomen är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen, och några smittskyddsåtgärder är inte motiverade vid eventuella fall.