Denna information gör inte anspråk på att vara fulltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.
Sjukdomsinformation om vattkoppor och bältros
LyssnaVattkoppor är en vanlig, mycket smittsam men för det mesta mild utslagssjukdom.
De flesta får vattkoppor när de är barn. Varicella zoster-virus (VZV), det virus som ger vattkoppor och därefter kan orsaka bland annat bältros, tillhör virusfamiljen herpesvirus. Herpesvirus utmärker sig genom att virus efter den primära infektionen, i detta fall vattkoppor, ligger vilande (latent) i kroppens nervsystem och kan reaktiveras senare i livet.
Sidans information
En person som aldrig haft vattkoppor har inget vilande vattkoppsvirus i kroppen och kan inte få bältros innan den haft vattkoppor. En person som har bältros kan inte smitta en annan person så att den får bältros.
Genväg till innehåll på sidan: Bältros – symtom, komplikationer, behandling och diagnostik
Vattkoppor smittar främst genom droppsmitta via luften runt den som är sjuk. Smittsamheten är mycket hög redan någon till några dagar innan de vätskefyllda blåsorna uppstår. Mängden blåsor kan variera stort mellan personer. Oftast uppstår nya blåsor i ungefär en veckas tid. Smittsamheten kvarstår så länge nya utslag uppstår. Inkubationstiden för vattkoppor är oftast 14 till 16 dygn men kan variera mellan 10 och 21 dygn.
Bältros är inte särskilt smittsamt, men kan smitta via direktkontakt med virusinnehållande sårvätska från blåsorna. Personen som smittas kan då få vattkoppor om den inte haft det tidigare. För bältros kan någon inkubationstid inte anges. Sjukdomen kan uppstå när som helst under livet efter att man har haft vattkoppor. Faktorer som utgör en ökad risk för bältros är immunbrist orsakat av ett åldrande immunsystem eller en sjukdom eller behandling som båda kan leda till immunbrist. Även stress kan påverka immunsystemet och leda till en bältrosepisod.
Vattkoppor – symtom, komplikationer, behandling och diagnostik
Sjukdomen börjar oftast med feber och värk i kroppen i några dagar. Därefter uppkommer små vätskefyllda blåsor som först ses på mage och rygg och sedan i ansiktet, hårbotten och munnen. Mängden blåsor är olika för olika barn och ungdomar.
Blåsorna är vattenklara och går lätt sönder. Med tiden blir blåsornas innehåll grumligt och sedan torkar de in och skorpor bildas. Barn som river och kliar mycket, och framför allt barn som också har eksem, kan få bakterieinfektion i blåsorna. Lokala sekundära bakterieinfektioner behöver behandlas med antibiotika för att undvika allmän blodförgiftning.
Vissa personer kan få ytterligare komplikationer som är kopplade till vattkoppor. Vattkoppor kan i ovanliga fall leda till lunginflammation, hjärnhinneinflammation och hjärninflammation. I mycket sällsynta fall kan även stroke utvecklas. Särskilt allvarlig är sjukdomen också om den drabbar personer med nedsatt immunförsvar på grund av sjukdom eller läkemedelsbehandling, gravida eller ett nyfött barn. Barn till en mamma som insjuknat i vattkoppor precis i anslutning till förlossningen är särskilt utsatta eftersom barnet då inte får antikroppar från sin biologiska mamma.
Vattkoppor smittar lätt
Viruset finns i slemhinnor och i blåsorna. Vattkoppor är väldigt smittsamt och smittar från person till person främst via luften runt den som är sjuk. Även vätska från blåsor sprider smitta. Smittan sprids när någon får i sig viruset via luftvägarnas eller ögonens slemhinnor. Smittsamheten är mycket hög redan innan blåsorna kommer. När vattkoppor upptäcks på exempelvis en förskola är det därför sannolikt att stor smittspridning redan skett. Oftast kommer nya blåsor i ungefär en veckas tid. Smittsamheten kvarstår tills blåsorna har torkat in och det inte längre kommer nya.
Bältros – symtom, komplikationer, behandling och diagnostik
Man vet inte säkert varför det sker en reaktivering av vattkoppsvirus så att bältros uppstår, men förändringar i kroppens immunförsvar kan vara en orsak. Detta kan sannolikt förklara att bältros framför allt drabbar personer över 50 år med ett åldrande immunsystem. Man får inte bältros av att ha träffat en annan person med vattkoppor eller bältros.
Utslagens utbredning beror på att virus ofta vandrar från nervknutor längs ryggmärgen ut längs en nerv och ger blåsor i huden inom nervens utbredningsområde. Initialt kan feber och lätta allmänsymtom förekomma. Utslagen är mycket karakteristiska med sin oftast mycket tydligt ensidiga utbredning (dubbelsidig bältros kan förekomma).
Utslagen föregås ofta av smärtor som kan likna andra sjukdomstillstånd. Smärtorna stannar ofta kvar lång tid efter att utslagen försvunnit, månader till år. Bältros kan också drabba ögonen och då krävs sjukhusvård och behandling med antivirala läkemedel intravenöst. Liksom vid vattkoppor kan blåsorna infekteras av hudbakterier.
Antivirala läkemedel bör ges vid bältros, rekommenderas till alla 50 år och äldre samt alla med immunbrist oavsett ålder. Det är viktigt att medicineringen påbörjas tidigt, inom 72 timmar, i sjukdomsförloppet för att det ska vara effektivt. Diagnos ställs oftast utifrån den kliniska bilden.
Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott
Varken vattkoppor eller bältros är idag anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen. Några särskilda smittskyddsåtgärder är inte motiverade.
Särskilda åtgärder är motiverade om en gravid kvinna insjuknar veckorna före förlossningen eller omedelbart efter förlossning. Barnet ges då antiviral behandling och ibland immunglobulin. Även de med allvarlig immunbrist orsakade av sjukdom eller behandling kan kräva särskilda åtgärder.