Vaccination mot bältros

Bältros (herpes zoster) uppträder som vätskefyllda blåsor som oftast ligger som ett bandformat utslag på bålen, men kan också finnas på andra ställen på kroppen. Bältros kan vara en smärtsamma sjukdom, som ibland kan ge en långdragen smärta, så kallad postherpetisk neuralgi. Ungefär 10 till 20 procent av dem som får bältros drabbas av långdragen smärta.

VZV kan reaktiveras under livet, även hos barn och ungdomar. Bältros är dock vanligare hos dem som drabbas av immunbrist på grund av sjukdom eller läkemedelsbehandling och generellt hos de från 50 års ålder på grund av att immunsystemet åldras. Enligt svenska registerstudier insjuknar drygt 30 procent av den svenska befolkningen i infektionssjukdomen bältros minst en gång i sitt liv, och upp till 5–6 procent av dessa drabbas av ytterligare en eller flera episoder av bältros senare i livet. Cirka 33 000 personer söker sig årligen till primärvården och cirka 1 200 personer är i behov av sjukhusvård.

Alla personer som är 50 år och äldre och utvecklar bältros rekommenderas behandling med antivirala läkemedel. Vid allvarlig bältros i alla åldrar, och särskilt bland de som har immunbrist orsakat av en sjukdom som leder till immunbrist eller har en immunmodulerande behandling, kan intravenös behandling vara nödvändig.

Vid bältros finns levande VZV i utslaget. Eftersom majoriteten av befolkningen haft vattkoppor i barndomen är det få som smittas av personer som har bältros. I de fall det händer utvecklas vattkoppor snarare än bältros.

Vaccin

Andra generationens förstärkta rekombinanta bältrosvaccin (Shingrix, GSK) är säkert och erbjuder ett långsiktigt skydd mot bältros hos äldre. Skyddseffekten kan vara lägre hos personer med allvarlig immunbrist och vaccinationstillfället kan behöva väljas av patientansvarig läkare utifrån sjukdomsaktivitet och behandling för att optimera immunsvaret.

Vaccinet är godkänt inom EU sedan 2018 för personer 50 år och äldre, och sedan 2020 för personer 18 år och äldre med sjukdom eller läkemedelsbehandling som orsakar immunbrist. För ett optimalt skydd är det viktigt att de rekommenderade två doserna ges med 2-6 månaders intervall, då en dos ger ett sämre skydd.

Första generationens levande försvagade bältrosvaccin (Zostavax, MSD) som godkändes 2006 har mer kortvarig och lägre skyddseffekt och kan inte användas till personer med allvarlig immunbrist. Många länder som redan infört vaccination mot bältros rekommenderar nu liksom Folkhälsomyndigheten andra generationens förstärkta rekombinanta vaccin.

Vem rekommenderas vaccination?

Bältrosvaccination rekommenderas till vuxna med ökad risk för bältros

• vuxna personer (18 år och äldre) med immunbrist orsakat av sjukdom eller av läkemedelsbehandling, och
• de äldre åldersgrupperna med en stegvis introduktion från de äldsta (med start till gruppen 82 år och äldre) ned till 65 års ålder, och först därefter till personer som under året fyller 65 år. Hastigheten för införande av vaccination kan variera.

Vuxna tillhörande en av de två ovan grupperna med ökad risk för bältros rekommenderas vaccination av Folkhälsomyndigheten i ett befolkningsperspektiv efter gjord utredning men vaccinet är godkänt från 50 års ålder och är för individen både säkert och effektivt även i åldern 50–64 år. Vid vaccination i en tidigare ålder än myndighetens rekommendation kan en eller flera påfyllnadsdoser behövas för skydd genom hela livet. Vetenskapliga studier pågår kring detta och resultaten kommer att följas av Folkhälsomyndigheten. Vid behov kommer dessa rekommendationer att upprepas.

Vem ska inte vaccineras?

• De som fått en allvarlig (livshotande) reaktion efter en tidigare vaccindos mot bältros ska inte vaccineras.
• De som har en känd allergi mot en vaccinkomponent ska inte heller vaccineras.
• Vid akut sjukdom med hög feber bör vaccination uppskjutas.
• Vaccinet har inte studerats hos barn, ungdomar, gravida eller ammande.

Skyddseffekt

Långsiktigt skydd mot bältros efter vaccination med det förstärkta rekombinanta bältrosvaccinet (Shingrix, GSK) har observerats i studier hos person 50–80 år, där över 90 procent var skyddade i 4-årsuppföljningen, och över 70 procent i 10-årsuppföljningen av personer som deltog i de initiala kliniska prövningarna. Skyddseffekten kan vara lägre hos personer med allvarlig immunbrist (60–90 procent) under en kortare observationstid om två år och vaccinationstillfället kan därför behöva väljas av patientansvarig läkare utifrån aktuell sjukdomsaktivitet och behandling för att optimera immunsvaret. En något lägre skyddseffekt är att förvänta i samband med att hela befolkningar vaccineras som visats i studier gjorda i USA.

Biverkningar

Vaccinet är säkert att använda, men något mer reaktogent än många andra vacciner. Många vaccinerade får lokala reaktioner som rodnad och svullnad på armen där sprutan getts. Man kan också få feber, huvudvärk och/eller muskelvärk. Reaktionerna går vanligen över inom 72 timmar. Febernedsättande kan lindra symtomen och hindrar inte ett immunsvar.