Vaccination mot mpox

Lyssna

Mpox (tidigare apkoppor) uppträder som smärtsamma blåsor i huden eller slemhinnorna och leder ofta till behov av smärtstillande behandling. Inkubationstiden är vanligtvis 6–13 dagar, men den kan sträcka sig till 21 dagar efter kontakt med en infekterad person. Hos de flesta läker infektionen ut inom 2–4 veckor.

Blåsorna lokaliseras ofta på de delar av huden eller slemhinnorna som blivit exponerade för viruset. Vid sexuell smitta uppträder blåsorna kring könsorganen, men vid annan kontaktsmitta kan blåsorna uppträda var som helst på kroppen.

Svullna lymfkörtlar, feber, huvudvärk och trötthet kan också förekomma. En allvarligare sjukdomsbild utvecklas ibland, särskilt hos de med immunbrist men även barn och gravida kan drabbas.

Sexuella kontakter har spelat en dominerande roll för spridningen av mpox orsakat av apkoppsvirusvarianten klad IIb. Denna virusvariant har förändrats successivt och sedan maj 2022 spridits globalt till fler än hundra länder och främst drabbat män som har sex med män. Före utbrottet 2022 var den vanligaste smittvägen från djur till människa, och endast i ovanliga fall överfördes viruset vid nära kontakt mellan människor.

Det finns ytterligare en variant av apkoppsviruset, klad I, som sedan 2023 också förändrats och smittar alltmer från människa till människa. Denna virusvariant cirkulerar just nu sommaren 2024 i de två centralafrikanska länderna Demokratiska republiken Kongo och Republiken Kongo men ytterligare spridning till grannländer eller utanför den afrikanska kontinenten befaras. Den nya virusvarianten av klad I orsakar infektion i alla åldrar då barn, unga, kvinnor och män drabbas och överförs vid nära hudkontakt inklusive sexuell kontakt, och har visats ge allvarligare sjukdomsbild särskilt hos barn, gravida och de med immunbrist med dödsfall rapporterade.

Vaccin

I Sverige finns vaccinet MVA-BN (Jynneos eller Imvanex, Bavarian Nordic A/S, Danmark) för skydd mot mpox. Vaccinet innehåller ett levande, försvagat vacciniavirus som inte förökar sig hos människor. Vaccinet kan därför ges till personer med immunbrist.

Det behövs två doser MVA-BN-vaccin med minst fyra veckors mellanrum för att ge ett skydd mot mpox. Det finns ingen övre gräns för tiden mellan dos 1 och 2, därför kan personer som endast har fått en dos vaccin även ges dos två trots att flera år passerat.

Vaccinet som idag används mot mpox godkändes av EU redan 2013, men då för skydd mot smittkoppor hos vuxna som var 18 år och äldre. År 2022 utökades rekommendationen till att även omfatta mpox, eftersom smittkoppsviruset och apkoppsviruset båda tillhör släktet ortopoxvirus då korsimmunitet mellan dem har påvisats.

Folkhälsomyndigheten rekommenderar att personer som tidigare fått smittkoppsvaccination endast får en dos MVA-BN-vaccin. Två doser vaccin rekommenderas dock till patienter med immunbrist (till exempel hivinfekterade och patienter som får immunsupprimerande behandling) och som tidigare vaccinerats mot smittkoppor.

Vaccinet kan ges intradermalt eller subkutant

Såväl intradermal administration (0,1 ml) som subkutan administration (0,5 ml) av vaccinet ger ett gott skydd som förebyggande preexpositionsprofylax till personer som är 18 år och äldre.

Folkhälsomyndigheten rekommenderar att vaccinet ges intradermalt (0,1 ml) vid preexpositionsprofylax till personer 18 år och äldre eftersom det fortfarande är vaccinbrist globalt.

Som postexpositionsprofylax rekommenderas två doser subkutant (0,5 ml per dos) med fyra veckors intervall till vuxna 18 år och äldre. Om sannolikheten för ytterligare exponering är låg, kan en dos vara tillräcklig efter läkarbedömning.

Subkutan administration (0,5 ml) rekommenderas också till följande grupper vid både pre- och postexpositionsprofylax

  • personer som är 17 år och yngre
  • personer med atopisk dermatit
  • personer med en känd benägenhet till keloidbildning
  • personer med immunbrist (förutom välkontrollerad hiv).

Barn och ungdomar rekommenderas subkutan administration eftersom en subkutan injektion kan utföras snabbare än en intradermal vaccination, vilket underlättar för barnet och ungdomen.

Vem rekommenderas vaccination?

Vaccinationen rekommenderas till personer som har en ökad risk för att smittas med mpox. Vaccinet kan ges i förebyggande syfte som preexpositionsprofylax eller efter exponering som postexpositionsprofylax. Postexpositionsprofylax ska helst ges inom fyra dygn från exponeringen men kan ges så sent som fjorton dagar efter expositionen.

Följande målgrupper rekommenderas preexpositionsprofylax

  • Män som har sex med män med ökad risk för mpox (till exempel flera eller nya sexuella kontakter, nyligen genomgången sexuellt överförbar infektion, får PrEP mot hiv) samt transpersoner som har sex med män. Erfarenhet finns nu av vaccination av barn och unga, och därför kan vaccination även erbjudas till män och transpersoner 17 år och yngre som tillhör någon av ovanstående grupper och behöver preexpositionsprofylax.

  • Personer som har sex med män mot ersättning.

  • Personer med ökad risk för exponering för mpox och som behandlande läkare bedömt behöver vaccination. Till exempel kan vaccination erbjudas individer som reser till geografiska områden med stor smittspridning där exponering för mpox i närmiljö eller i samband med yrkesutövning kan utgöra en ökad risk för smitta.

  • Personer med ökad risk för exponering för mpox och som ansvarig chef med arbetsmiljöansvar bedömt behöver vaccination. Det kan exempelvis gälla laboratoriepersonal som arbetar med odling av, eller koncentrerade mängder av, infektiöst apkoppsvirus.

Följande målgrupper rekommenderas postexpositionsprofylax

  • Personer som har sexuella eller andra nära kontakter till infekterade eller är exponerade såsom hushållskontakter, inklusive barn.

Vem ska inte vaccineras?

I följande fall bör man inte vaccinera en person mot mpox:

  • Endast begränsade studier av vaccination av gravida och ammande kvinnor är gjorda. Vid behov av vaccination bör en individuell nytta- och riskbedömning göras.

  • De som fick en allvarlig (livshotande) reaktion efter en tidigare vaccindos ska inte vaccineras.

  • De som har en känd allergi mot en vaccinkomponent ska inte vaccineras.

  • Vid akut sjukdom med hög feber bör vaccinationen skjutas upp.

Skyddseffekt

Flera undersökningar har genomförts för att utvärdera skyddseffekten av vaccinet MVA-BN mot mpox där virusvarianten klad IIb har cirkulerat. Sammanfattningsvis visar studierna att vaccinerna ger ett gott kortsiktigt skydd för de flesta (cirka 80 procent), men inte alla. Den kortsiktiga skyddseffekten hos de med immunbrist är lägre (cirka 70 procent). Inga studier finns ännu där skyddseffekt uppmätts över längre tid Därför rekommenderas alltid vaccination tillsammans med andra rekommenderade smittskyddsåtgärder.

Skyddseffekten är lika stor efter en intradermal respektive subkutan administration, därför kan båda administrationssätten rekommenderas.

Inga studier har ännu genomförts för att studera skyddseffekten för MVA-BN där den nya virusvarianten av klad I har cirkulerat. Så fort ett vaccin finns tillgängligt i Demokratiska republiken Kongo kommer studier att starta. Däremot finns en studie där man vaccinerat sjukvårdspersonal och bedömt säkerheten och immunsvaret mot en tidigare virusvariant av klad I. Vaccinet var säkert och neutraliserande antikroppar mot apkoppsvirus klad I påvisades hos en majoritet av de vaccinerade, men ingen säker gräns för skydd har definierats, så vad resultatet innebär för skyddet är idag oklart.

Biverkningar

Vaccinet är på det hela taget säkert. Lokala reaktioner har rapporterats i form av smärta, rodnad och svullnad vid instickstället. Vidare har övergående huvudvärk, trötthet och feber rapporterats.

Inga allvarliga biverkningar finns rapporterade efter en vaccination med detta tredje generationens smittkoppsvaccin MVA-BN:

  • Inga fall av perikardit eller myokardit har rapporterats (biverkningar som förekommit efter vaccination med tidigare generationers smittkoppsvaccin).
  • Ingen ökad risk för anafylaxi, allvarliga neurologiska eller hudsjukdomar har heller rapporterats som också föekommit efter vaccination med tidigare generationers smittkoppsvaccin.

Bland barn som vaccinerats finns inte heller några allvarliga biverkningar rapporterade, men erfarenheten är hittills mer begränsad än hos vuxna. Erfarenheten kring vaccination av gravida kvinnor är också mycket begränsad och en nytta-riskbedömning rekommenderas i det enskilda fallet.

Läs mer

Läs mer på andra webbplatser

Publikationer