Folkhälsomyndigheten följer den internationella forskningen om hur pandemin påverkar den psykiska hälsan i befolkningen, och vi uppdaterar resultaten i takt med att nya studier publiceras.

Här sammanfattar vi de senaste resultaten från de tio studier som vi identifierade fram till och med den 14 januari 2021 (1-10).

Det vetenskapliga underlaget är en uppföljning av den snabba litteraturöversikten Påverkar covid-19-pandemin befolkningens psykiska hälsa? (11), som vi publicerade i augusti 2020.

Påverkar covid-19-pandemin befolkningens psykiska hälsa?

I uppföljningen använder vi samma forskningsfråga som tidigare: Hur påverkas den psykiska hälsan i befolkningen av covid-19-pandemin och samhällets smittskyddsåtgärder? Urvalskriterierna är också desamma, förutom att enbart studier av longitudinell design ingår. Longitudinella studier gör mer än en mätning i samma population och medger därför att säkrare slutsatser kan dras om förändringar i befolkningens psykiska hälsa.

Underlaget bygger på en systematisk genomgång av den vetenskapliga litteraturen som publicerats sedan den 31 december 2019. Utgångspunkten är en så kallad levande översikt från McGill-universitetet i Kanada som undersöker samma frågeställning som vi. Översikten uppdateras kontinuerligt och nya resultat publiceras i takt med att de blir tillgängliga. Den omfattar dock inte specifika sökningar efter studier om psykiskt välbefinnande, och vi har därför gjort kompletterande sökningar för att fånga dessa aspekter. Totalt ingår tio longitudinella studier i resultatredovisningen.

Studiernas resultat sammanfattar vi för utfallen:

• psykiskt välbefinnande
• psykiska besvär
• upplevd ensamhet.

Till psykiska besvär räknas symtom på depression och ångest samt upplevd stress. Där ingår också psykisk påfrestning, som i en del studier är ett sammantaget mått på symtom på depression och ångest samt upplevd stress och andra ospecifika besvär.

Vi har också sammanställt resultat som rör den psykiska hälsan i olika grupper.

I studierna undersöktes effekter på den psykiska hälsan under pandemins första månader, främst mars–maj 2020. I en studie följdes befolkningens psykiska hälsa under 20 veckor fram till augusti 2020.

Psykiskt välbefinnande har undersökts i fyra studier. Två befolkningsstudier från Storbritannien (Kwong m.fl.) och Tyskland (Zacher m.fl.) visar att det psykiska välbefinnandet minskade under pandemins första månader jämfört med tidigare år. En befolkningsstudie från Sverige (Kivi m.fl.) bland äldre visar ingen förändring av välbefinnandet i månadsskiftet mars–april, alltså då restriktioner för personer 70 år och äldre infördes, jämfört med årliga mätningar 2015–2019. Slutligen visar en panelstudie från Danmark (Sønderskov m.fl.) att befolkningens välbefinnande hade ökat i slutet av april, då restriktionerna gradvis började lätta, jämfört med slutet av mars efter att förskolor, skolor och institutioner hade stängts ner.

Psykiska besvär undersöktes i sex studier. Tre stora befolkningsstudier från Storbritannien visar en ökning av psykiska besvär i form av psykisk påfrestning (Niedzwiedz m.fl.; Daly m.fl.) och symtom på ångest (Kwong m.fl.) under pandemins första månader (april och maj) jämfört med tidigare år. Även en befolkningsstudie från Tjeckien visar högre förekomst av psykiska besvär i april och maj jämfört med en mätning från 2014 (Novotný m.fl.). En av studierna visar en ökning mellan 2017 – 2019 och fram till april 2020. Den rapporterade psykiska påfrestningen minskade sedan under maj och juni när restriktioner började lättas upp (Daly m.fl.), men var fortfarande högre än före pandemin.

Genväg till rubriken psykisk påfrestning

Resultaten är dock inte entydiga. En av studierna från Storbritannien visar att symtomen på depression minskade i början av pandemin, april–maj 2020 (Kwong m.fl.). I en annan studie från Storbritannien följdes befolkningens psykiska besvär från mars, i samband med den första nedstängningen, till augusti 2020, och den visar att symtomen på depression och ångest minskade under perioden (Fancourt m.fl.).

Slutligen visar en mindre studie från USA, Storbritannien, Kanada och Irland inga förändringar i svårigheter att möta psykisk påfrestning och symtom på ångest och depression under april 2020 jämfört med motsvarande månad året före (Katz m.fl.).

Den upplevda ensamheten var oförändrad för befolkningen som helhet under januari–april 2020 i en studie från USA (Luchetti m.fl.), men i gruppen 65 år och äldre var den högre i mars än januari. Befolkningsstudien bland äldre i Sverige (Kivi m.fl.) visar dock inga förändringar under månadsskiftet mars/april jämfört med åren före pandemin.

I få av originalstudierna har effekter för olika delpopulationer analyserats, men tre studier från Storbritannien omfattar subgruppsanalyser. I två av dem har förekomsten av psykisk påfrestning i början av pandemin jämförts med åren före, och här var ökningen störst bland kvinnor, yngre personer och personer med högre utbildning och högre inkomst (Daly m.fl.; Niedzwiedz m.fl.). Den tredje studien gäller hälsoutvecklingen i Storbritannien under pandemins gång (Fancourt m.fl.). I början av pandemin och nedstängningen var risken för symtom på ångest och depression högst bland kvinnor, yngre personer, personer med kortare utbildning och lägre inkomster, personer med ett psykiatriskt tillstånd och ensamboende eller personer som bor med barn. De flesta av dessa hälsoskillnader, d.v.s. bland kvinnor, yngre åldersgrupper och personer med kort utbildning minskade under den strikta nedstängningen av samhället. De var dock fortfarande signifikanta 20 veckor senare när restriktionerna lättade.

De flesta mätningarna genomfördes i mars, april och maj, alltså i början av pandemin. Resultaten tyder på att det psykiska välbefinnandet var på samma eller lägre nivå och att förekomsten av psykiska besvär hade ökat jämfört med före pandemin. Effektstorlekarna var generellt små.

Efter det finns en tendens till ökat psykiskt välbefinnande och en minskning av psykiska besvär, från slutet av april fram till sommaren 2020. En möjlig förklaring är att befolkningens psykiska hälsa i början försämrades på grund av oro för pandemin och dess konsekvenser, i kombination med omfattande restriktioner i samhället. Mot slutet av våren och i början på sommaren, då många samhällen lättade på restriktionerna, indikerar studierna att den psykiska hälsan påverkades i positiv riktning. Ensamhet tycks inte ha blivit ett större problem under pandemins första månader, enligt de två populationsstudierna från USA och Sverige. Upplevelsen av ensamhet behöver dock inte komma direkt, så resultatet kan bero på att mätningarna gjordes tidigt under pandemin.

Litteraturöversikten visar ganska små effekter på befolkningens psykiska hälsa, vilket kan bero på att få studier omfattar analyser av grupper i befolkningen. Många har fått en lugnare tillvaro genom nedstängningar och restriktioner, och de som arbetar hemifrån till exempel slipper restider, får större kontroll över arbetstiden och har mer tid för familjen. Det kan ha inneburit mindre stress och minskade symtom på depression och ångest. För andra har pandemin snarare lett till sämre psykisk hälsa, exempelvis de som har blivit sjuka eller arbetslösa eller har anhöriga och vänner som drabbats. Det gäller även dem som före pandemin hade någon sjukdom eller levde under svåra socioekonomiska eller psykosociala förhållanden. De flesta studier innehåller dock inga analyser av grupper med särskild risk för psykisk ohälsa.

Resultaten gäller endast tio studier från ett begränsat antal länder, och de behöver tolkas med försiktighet. Det är också svårt att jämföra studierna eftersom mätningarna har gjorts vid olika tillfällen både före och under pandemin och eftersom smittskyddsåtgärderna varierar från land till land.

Det vetenskapliga underlaget är fortfarande begränsat och studierna innehåller brister som kan snedvrida resultaten. Till exempel visar vår granskning att flera studier inte omfattade ett representativt urval från befolkningen och några hade ett stort bortfall vid uppföljningar under pandemin.

Resultaten bygger på studier som undersökte den psykiska hälsan under pandemins första månader och ska därför ses som en preliminär lägesbild. Resultaten ligger dock i linje med en systematisk litteraturöversikt och metaanalys som publicerades i januari 2021(12). Pandemin pågår fortfarande och vi följer kunskapsutvecklingen och uppdaterar resultaten i takt med att ny forskning publiceras.

Skillnaderna i hälsa mellan olika grupper i Sverige har ökat genom åren, och därför är det angeläget att särskilt belysa utsatta grupper och sätta in insatser för att minska hälsoskillnaderna.

Detta vetenskapliga underlag beskriver metoden för en uppföljning av den snabba litteraturöversikten Påverkar covid-19-pandemin befolkningens psykiska hälsa? (11), som publicerades i augusti 2020. Rapporten syftade till att undersöka hur den psykiska hälsan i befolkningen påverkades under pandemins första månader, som innebar en ny och påfrestande omställning för befolkningen. Litteraturöversikten baserades på studier som publicerats under perioden 1 januari–3 juni 2020. De studier som inkluderades visade bland annat:

• Det psykiska välbefinnandet verkar ha minskat under pandemin.
• Psykiska besvär tycks ha ökat, enligt studier som undersökte hur covid-19-pandemin i allmänhet påverkar den psykiska hälsan. Det verkar finnas ett samband mellan symtom på psykisk ohälsa och att själv ha varit sjuk, att ha en närstående som varit sjuk och att ha en bekant som varit sjuk i covid-19.
• Copingstrategierna distraktion, aktiv coping och emotionellt stöd minskar covid-19-relaterad stress i den allmänna befolkningen. De kan också öka det psykiska välbefinnandet bland personer med funktionsnedsättning eller kronisk sjukdom.
• Information om covid-19 som upplevs som tillförlitlig och tillräcklig skyddar mot symtom på ångest, depression och posttraumatisk stress. Däremot kan både informationsöverflöd och brist på tillförlitlig information bidra till stress och symtom på ångest och depression.

Resultaten måste dock tolkas med försiktighet, framför allt eftersom studierna hade stora metodologiska brister. Studiernas upplägg var inte heller lämpligt för att studera förändringar i den psykiska hälsan utan kunde endast beskriva en viss tidpunkt. De flesta studier höll låg kvalitet och byggde på metoder som innebar begränsningar. Ingen av de identifierade studierna hade genomförts i Sverige.

I föreliggande uppföljning avser vi att följa upp dessa första preliminära resultat. I den används samma forskningsfråga, nämligen: Hur har den psykiska hälsan påverkats av samhällets smittskyddsåtgärder under pandemin? Urvalskriterier är desamma som tidigare förutom att enbart studier av longitudinell design inkluderas. På så sätt medges att säkrare slutsatser kan dras om förändringar i befolkningens psykiska hälsa.

Vi har tagit fram det vetenskapliga underlaget på två olika sätt:

• Vi har gjort ett urval av studier från en s.k. levande litteraturöversikt om pandemins påverkan på psykisk hälsa från McGill-universitetet i Kanada.
• Vi har genomfört en snabb litteraturöversikt om psykiskt välbefinnande med stöd av Folkhälsomyndighetens Handledning för litteraturöversikter (13).

De båda delarna beskrivs i avsnittet Tillvägagångssätt. Projektets arbetsgrupp består av en informationsspecialist och tre utredare från Folkhälsomyndigheten.

Vi utgår från följande frågeställning: Hur påverkas den psykiska hälsan i befolkningen av covid-19-pandemin och samhällets smittskyddsåtgärder?

Följande urvalskriterier användes i litteraturöversikten:

• Population: Den allmänna befolkningen
• Exponering: Exponerade för covid-19-pandemin inklusive samhällets smittskyddsåtgärder
• Jämförelse: Före pandemin eller före en särskild händelse under pandemin, t.ex. nedstängning (”lockdown”)
• Utfall: Psykisk hälsa i alla dess dimensioner, dvs. självrapporterade psykiskt välbefinnande, psykiska besvär och psykiatriska tillstånd. Utfallen har mätts med validerade skattningsskalor
• Studiedesign: Longitudinella studier eller före-efter mätningar med minst två mättillfällen (baslinje och minst en uppföljning)
• Publikationstyp: Peer-reviewed originalartiklar samt preprint-artiklar som ingår i översikten från McGill-universitetet
• Sökdatum: 31 december 2019 i första hand till december 2020 (Översikten från McGill-universitetet). Därefter fortsätter sökningar kontinuerligt och slutdatum är ännu inte bestämt. Översikten om psykiskt välbefinnande: 3 juni (efter senaste sökningen)– 9 oktober 2020.

Ytterligare urvalskrav för att ingå i översikten:

• Studier som genomförts i EU-länder, Norge, Island, Storbritannien, USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland, dvs. i västerländsk kontext, för att resultaten ska kunna överföras till svenska förhållanden
• Studier som är författade på engelska, svenska, norska, danska, spanska, tyska

Översikten omfattas inte av:

• Studier som undersöker hälso-och sjukvårdspersonalens psykiska hälsa under pandemin eller särskilda gruppers psykiska hälsa, t ex personer med underliggande sjukdomar.
• Studier som undersöker den psykiska hälsan hos barn, ungdomar, studenter/unga vuxna samt äldre personer över 70 år. Dessa grupper undersöks i andra litteraturöversikter som pågår vid Folkhälsomyndigheten.
• Studier med färre än 100 deltagare.

Litteraturöversikten från McGill-universitetet är en s.k. levande översikt, vilket innebär att den uppdateras kontinuerligt och inkluderar nya resultat allteftersom de blir tillgängliga. Studieprotokollet har registrerats i den internationella databasen PROSPERO (14) och följer riktlinjerna för hur en systematisk översikt ska genomföras och rapporteras (tabell 2). Resultaten publiceras regelbundet på en särskild webbsida för litteraturöversikten (15) enligt följande:

• En sammanfattande webbtext om underlaget och resultaten.
• En tabell som beskriver studiernas population, ursprungsland och upplägg som t.ex. studiedesign och tidpunkter för mätningarna.
• En tabell som beskriver studiernas resultat såsom förekomsten av psykisk hälsa vid olika mättillfällen, effektstorlekar och felmarginaler.
• En tabell som beskriver resultat från granskningen av studiernas risk för bias.

Litteraturöversikten undersöker tre frågeställningar, varav en fråga är relevant för den här översikten (se faktaruta). Urvalskriterierna skiljer sig något från våra kriterier, t.ex. avgränsar de inte för ursprungsland eller population. Vi gör därför en relevansbedömning av samtliga studier som publiceras på webbsidan för aktuell frågeställning och inkluderar endast studier som uppfyller våra urvalskriterier. Vi extraherar sedan data från tabellerna för de inkluderade studierna.

Översikten från McGill-universitetet omfattar inte specifika sökningar efter psykiskt välbefinnande och vi har därför genomfört kompletterande sökningar för att fånga dessa aspekter. Projektets informationsspecialist genomförde litteratursökningen i två databaser (PubMed, PsycINFO) i samråd med en sakkunnig utredare. Sökstrategin och sökresultaten finns i bilaga 1.

Vi bedömde studiernas relevans enligt översiktens frågeställning och urvalskriterier. Två utredare bedömde, oberoende av varandra, ett stickprov (10 %) utifrån titel och abstrakt. Det resulterade i god överensstämmelse och vi bedömde resterande artiklar utan dubbelgranskning. Tre utredare delade upp artiklarna mellan sig och granskade dem utifrån titel och abstrakt, och vid oklarheter lästes artiklarna i fulltext. Svårbedömda studier granskades av ytterligare en utredare och diskuterades i arbetsgruppen för att komma fram till ett beslut. Bedömningen genomfördes med hjälp av gallringsverktyget Rayyan (18).

Vi granskade sedan relevanta artiklars risk för bias med stöd av samma granskningsmall som används i översikten från McGill-universitetet (17). Granskningen genomfördes av tre utredare som delade upp artiklarna mellan sig. För att granskarna skulle vara så samstämmiga som möjligt inleddes kvalitetsgranskningen med en artikel som alla granskarna bedömde oberoende av varandra, för att sedan jämföra och diskutera resultatet tillsammans. Oklarheter löstes genom gemensamma diskussioner i granskningsgruppen. Alla studier inkluderades, oavsett kvalitet.

En utredare extraherade, i samråd med arbetsgruppen, information om studierna enligt samma tabellmallar som används för den levande översikten. På så sätt samlades information om samtliga studier i samma tabeller.

Vi utgick från informationen i tabellerna för att beskriva underlaget utifrån land, studiepopulation, syfte och kvalitet (risk för bias). De specifika utfallsmåtten sorterades och kategoriserades för att ge en överblick av olika dimensioner av psykisk hälsa som återfanns i underlaget.

Vi sammanställde sedan resultaten utifrån varje utfall. Vi läste originalstudiernas syften, metod, och resultatavsnitt i fulltext och jämförde dem med informationen i tabellerna. Därutöver sammanställde vi de mätinstrument som redovisades i originalstudierna för att förtydliga hur mätningarna av psykisk hälsa hade genomförts.

Litteratursökningen från den levande litteraturöversikten har identifierat totalt

40 112 abstrakt fram till 14 januari 2021, varav 19 har bedömts som relevanta för aktuell frågeställning efter granskning av titel, abstrakt och fulltext (figur 1). Relevansbedömning enligt denna översikts urvalskriterier resulterade i 8 relevanta artiklar.

Figur 1. Flödesschema över urvalsprocessen för den levande litteraturöversikten från McGill-universitetet fram till 14 januari 2020.

Den kompletterande litteratursökningen efter studier om psykiskt välbefinnande identifierade 2 105 studier, varav 2 unika studier bedömdes som relevanta efter granskning av titel, abstrakt och fulltext (figur 2). Ytterligare en studie var relevant, men den ingick redan i den levande översikten.

Totalt ingår 10 studier i resultatredovisningen.

Figur 2. Flödesschema över urvalsprocessen för studier om psykiskt välbefinnande

Fyra studier genomfördes i Storbritannien (1, 3, 7, 8), en studie i USA (4) och en studie gjordes i USA, Storbritannien, Kanada och Irland (2). Övriga studier genomfördes i Tyskland (9) Tjeckien (6), Danmark (5) och Sverige (10).

I flertalet av studierna gjordes baslinjemätningar före covid-19-pandemins utbrott genom en eller flera datainsamlingar, och eftermätningar skedde vid olika tidpunkter under pandemins första månader (1-4, 6, 7, 9, 10). Tidslängden mellan mätningarna under pandemin varierade mellan 2,5 och 20 veckor. Två studier genomfördes i pandemins början och eftermätning skedde under pandemin (5, 8).

Populationerna som studerades utgjordes i samtliga studier av den allmänna vuxna befolkningen (tabell 4). I en studie inkluderades enbart heltidsanställda ≥ 18 år (9) och i en annan studie fokuseras åldersgruppen 60 – 70 år (10).

*Ingår i översikten från McGill-universitetet. #Anger riskområden som identifierats som oklar risk för bias eller hög risk för bias. Information saknas betyder att studien har publicerats på McGill-universitetets webbsida, men att resultat från granskningen inte har publicerats än.

De typer av självrapporterad psykisk hälsa som undersöktes kan sorteras in under följande kategorier (tabell 5):

• Psykiskt välbefinnande, 4 studier
• Psykisk påfrestning, 3 studier
• Symtom på ångest, 3 studier
• Symtom på depression, 4 studier
• Symtom på stress, 1 studie
• Ensamhet, 2 studier

Granskningsmallen innehåller 9 riskområden som bl.a. rör kriterier för att inkludera deltagare, validering av utfall och bortfall. Den vanligaste bristen var att studier inte omfattade ett slumpmässigt urval av studiedeltagare. Flera studier hade dessutom ett stort bortfall av deltagare vid uppföljningar under pandemin.

Även om studierna jämför den psykiska hälsan i befolkningen under pandemin med före eller i början av pandemins utbrott är det fortfarande svårt att dra några säkra slutsatser om uppmätta förändringar beror på pandemin eller naturliga trender i kohorten eller andra samhällstrender. För att minska risken bör det finnas flera mätpunkter såväl före som efter pandemin. I tabell 4 finns information om risk för bias i de inkluderade studierna, specificerad för varje enskild studie.

Fyra studier (3, 5, 9, 10) rapporterade olika aspekter av psykiskt välbefinnande, uppmätt genom välbefinnande och funktionsförmåga, tillfredsställelse med livet och balans mellan positiva och negativa känslor. De skattningsskalor som användes var i turordning för respektive studie: kortversionen av Warwick Edinburgh Mental Well-being Scale (19), WHO-5 Well-being Index (20), Life satisfaction, en fråga (21) och kortversionen av Positive and Negative Affect Schedule, PANAS (23).

* Se faktaruta för beskrivning och tolkning av statistiska begrepp; SMD har beräknats av McGill-universitetets forskargrupp # Information saknas för att beräkna effektstorlekar/beräknas senare

I studien av Kwong och medförfattare (3) studerades en kohort med unga vuxna från Storbritannien med ca 2000 deltagare, och där medelåldern var 28 år. Data genomfördes mellan tiden före pandemin, 2014 respektive 2018, och mätningar som gjordes under april–maj 2020. Resultaten visar att välbefinnandet i denna befolkningsgrupp minskade under pandemin jämfört med mätningarna för åren dessförinnan. Effektstorlekarna var måttliga (Tabell 6).

Sønderskov och medförfattare (5) genomförde en uppföljning av sin panelstudie från slutet av mars och början på april 2020. Uppföljningen gjordes i slutet av april och besvarades av 2149 deltagare. Resultat från uppföljningen visar en ökning av välbefinnandet i populationen mellan mars och april. Effektstorlekarna var små.

I en nationellt representativ studie studerades heltidsarbetande i Tyskland i åldersgruppen 18 år och uppåt. Datainsamling skedde vid fyra tillfällen, i december 2019, d.v.s. före pandemin och vid tre tillfällen under dess tidiga faser, i mars, april och maj 2020 (9). Bland knappt 5000 deltagare svarade 887 vid alla mättillfällen. Zacher och medförfattare fann ingen förändring i något av utfallsmåtten mellan december och mars. Däremot sjönk tillfredsställelsen med livet mellan mars och maj, och positiva känslor, samt även negativa känslor.

Kivi och medförfattare genomförde en studie i Sverige i en populationsbaserad kohort bland äldre födda år 1949–1955 (10). Studiedeltagarna, drygt 1000 personer, utgjorde en delpopulation av en större studie, där data tidigare samlats in för 2015–2019. Den nya datainsamlingen gjordes mellan den 26 mars och 2 april 2020 och möjliggjorde en jämförelse med tidigare år. Respondenterna bestod av 47 procent kvinnor, och andelen med högre utbildning var 52 procent. För denna grupp 65–71 år visades inga skillnader i tillfredsställelse med livet för mätningarna mellan åren. Ingen förändring konstaterades vid pandemins början, mars/april 2020.

I två studier (1, 7) undersöktes om psykisk påfrestning, såsom den mäts med instrumentet General Health Questionnaire, GHQ-12 (24), har förändrats i befolkningen under pandemin. Folkhälsomyndigheten har använt instrumentet i sin Nationella folkhälsoenkät under åren 2004 fram till 2018, där ett tröskelvärde ≥3 poäng rubricerades som ”nedsatt psykiskt välbefinnande”. I en tredje studie studerades om svårigheter att möta psykiska påfrestningar och ruminering, d.v.s. grubblande och ”ältande”, har påverkats under pandemin (2). I denna studie användes skattningsskalorna Distress Tolerance Scale (25) och Reflection and Rumination Questionnaire (26).

* Se faktaruta för beskrivning och tolkning av statistiska begrepp; SMD har beräknats av McGill-universitetets forskargrupp # Information saknas för att beräkna effektstorlekar/beräknas senare

I den brittiska UK Household Longitudinal Study (1) undersöktes knappt 14 400 personer i åldrarna 18 år och uppåt. Datainsamlingar från januari 2017–maj 2019 jämfördes med april, maj och juni 2020. Daly och medförfattare visade att andelen som rapporterade psykiska påfrestning ökade från 24,3 procent år 2017–19, till 37, 8 procent i april 2020. En minskning skedde sedan för maj och juni 2020 till 34,7 respektive 31,9 procent. En subgruppsanalys visade att ökningen för april 2020 var statistiskt signifikant för alla sociodemografiska grupper. Störst ökning av psykisk påfrestning observerades i åldersgruppen 18–34 år, bland kvinnor, höginkomsttagare och högutbildade.

Niedzwiedz et al. (7) gjorde liknande analyser av samma studie som Daly et al. (1). Till skillnad mot Daly et al. ingick data från 2015–2019 och de jämfördes med enbart en mätning i april 2020. En annan skillnad är att även respondenter i åldrarna 16–17 år ingick i studien. Antalet respondenter i april 2020 var knappt 11 000. Forskarna fann att andelen som rapporterade psykisk påfrestning ökade stadigt under tidsperioden, från 17,6 procent år 2015–17, till 19,4 procent år 2017–19. I april 2020 rapporterade 30,6 procent av populationen en psykisk påfrestning. Störst ökning sågs bland kvinnor, yngre åldersgrupper, utrikes födda med asiatiskt ursprung och bland de med högre utbildning (april 2020 jämfört med 2017–19).

Aspekten svårigheter i att möta psykiska påfrestningar och ruminering undersöktes av Katz och medförfattare (2). I en liten studie med 218 deltagare från USA, Storbritannien, Kanada och Irland undersöktes om dessa aspekter hade förändrats under pandemin i april 2020 jämfört med året innan, april 2019. Resultaten visar att ingen skillnad kunde konstateras i psykisk påfrestning, vare sig gällande svårigheter att möta psykisk påfrestning eller ruminering (”grubblande”, ”ältande”) under pandemins första månad jämfört med ett år tidigare.

I tre studier undersöktes om pandemin påverkat symtom på ångest i befolkningen (2, 3, 8). Olika mätinstrument användes och Katz och medförfattare använde subskalan om ångest, 7 frågor i kortversionen av the Short-form version of the Depression Anxiety Stress Scales, DASS-21 (27). Kwong et al. och Fancourt et al. använde kortversionen av Generalized Anxiety Disorder, 7 frågor, GAD-7 (28).

* Se faktaruta för beskrivning och tolkning av statistiska begrepp; SMD har beräknats av McGill-universitetets forskargrupp # Information saknas för att beräkna effektstorlekar/beräknas senare

Av studien från USA, Storbritannien, Kanada och Irland (2) framgår att generellt ingen förändring av symtom på ångest i befolkningen under pandemin ägt rum under april 2020 jämfört med april 2019. Tidigare psykisk ohälsa, såsom diagnostiserad ångest, var en prediktor för att rapportera allvarliga symtom under pandemin.

Kwong och medförfattare (3) rapporterar dock en liten ökning av symtom på ångest i april/maj jämfört med tidigare år i sin kohortstudie från Storbritannien.

I den andra befolkningsstudien från Storbritannien (8) undersöktes symtom på ångest i början av pandemin, i slutet på mars 2020, och följdes veckovis under 20 veckor fram till början av augusti. Deltagarna var i åldrarna 18 år och uppåt och fler än 3 600 besvarade enkäterna. Analyserna visade att symtom på ångest minskade generellt i populationen, och i större utsträckning bland kvinnor, unga vuxna, personer med lägre utbildningsbakgrund och bland personer som levde tillsammans med barn. Däremot bestod de ojämlika hälsoskillnaderna som konstaterats vid baslinjemätningen. De utgjordes av kön, ålder, inkomst och psykisk ohälsa.

Utfallet mättes i fyra studier, som tidigare har beskrivits (2, 3, 8) samt i studien av Novotný et al. (6). De mätinstrument som användes var subskalan om depression, 7 frågor (27), som Katz et al. använde. Kwong et al. baserade sina mätningar på både the Short Mood and Feelings Questionnaire (29) och the Patient Health Questionnaire, PHQ-9 (30). Den senare skattningsskalan användes även av Fancourt och medarbetare. Novotný et al. baserade sina mätningar under pandemin på en kortversion av skalan, PHQ-4. I den studien jämfördes data med PHQ-9, som hade använts vid baslinjemätningen. Då endast två frågor var identiska i PHQ-4 och PHQ-9 användes enbart dessa, PHQ-2.

* Se faktaruta för beskrivning och tolkning av statistiska begrepp; SMD har beräknats av McGill-universitetets forskargrupp # Information saknas för att beräkna effektstorlekar/beräknas senare

Katz och medförfattare (2) konstaterade i sin tidigare beskrivna studie ingen förändring av symtom på depression under pandemin jämfört med året innan.

Kwong et al. (3) fann en minskning av symtom på depression i sina två kohortstudier under pandemin jämfört med åren före pandemin. Risken för symtom på depression var störst bland yngre, kvinnor, personer med tidigare psykisk eller somatisk hälsa, ensamboende och personer med socioekonomiska svårigheter.

Bland populationen i den andra studien från Storbritannien genomförd av Fancourt et al. (8) minskade också symtom på depression under pandemin, d.v.s. mellan mars och 19 veckor senare.

Novotný et al. (6) använde en prospektiv kohortstudie som omfattade åldersgruppen 25–64 år motsvarande ca 1 procent av befolkningen i Brno, Tjeckien. Den ursprungliga datainsamlingen gjordes 2014, och under april–maj 2020 sändes en uppföljningsenkät till deltagarna. Den besvarades av drygt 700 personer. Författarna konstaterar att symtom på depression ökade under pandemin jämfört med baslinjemätningen.

Enbart Novotný et al. (6) har studerat utfallet upplevd stress genom att använda skattningsskalan Perceived Stress Scale (31). Jämfört med 2014 har den upplevda stressen ökat vid mätningar genomförda under pandemin, och mest ökade den bland kvinnor.

* Se faktaruta för beskrivning och tolkning av statistiska begrepp; SMD har beräknats av McGill-universitetets forskargrupp # Information saknas för att beräkna effektstorlekar/beräknas senare

Upplevd ofrivillig ensamhet har uppmärksammats som ett problem bland flera grupper i samhället, framför allt äldre. Ensamhet är associerad med isolering och karantän som pandemin har medfört och kan vara relaterad till psykisk ohälsa (37). Med tanke på att ofrivillig ensamhet har väckt frågor om vad den kan innebära för psykisk hälsa inkluderas utfallet här trots att det inte är ett renodlat psykisk hälsa utfall.

Upplevd ensamhet återfanns som utfall i två studier (4, 10), och uppmättes med två olika versioner av California Los Angeles Loneliness Scale, med 11 respektive 20 frågor (32, 33).

* Se faktaruta för beskrivning och tolkning av statistiska begrepp; SMD har beräknats av McGill-universitetets forskargrupp # Information saknas för att beräkna effektstorlekar/beräknas senare

Luchetti och medförfattare (4) studerade upplevelse av ensamhet i en nationell befolkningspanel i USA. Fler än 1500 deltagare i åldrarna 18–98 år deltog i studien, där deras upplevelse av ensamhet före pandemin, d.v.s. i januari–februari 2020 jämfördes med två uppföljningar. Dessa skedde i pandemins början, i mitten – slutet av mars och i slutet av april 2020. Resultaten visar att ingen förändring av upplevelse av ensamhet skett bland befolkningen som helhet. Däremot ökade den bland personer över 65 år mellan de två första mätningarna, men visade sig vara stabil i samband med den sista uppföljningen i april. Jämfört med yngre åldersgrupper rapporterade dock personer 65 år och äldre mindre förekomst av ensamhet än yngre åldersgrupper. Förekomsten var störst bland dem med kronisk sjukdom och ensamboende, jämfört med dem utan kronisk sjukdom och samboende.

Kivi och medförfattare (10) undersökte förändringar i ensamhet bland äldre i den tidigare beskrivna populationskohorten. De årliga mätningarna från 2015 visade att rapporterad ensamhet var stabil mellan åren, och ingen avvikelse konstaterades i början av pandemin, mars/april 2020.

1. Daly M, Sutin A, Robinson E. Longitudinal changes in mental health and the COVID-19 pandemic: Evidence from the UK Household Longitudinal Study. Psychological medicine. 2020:1-37. DOI:10.1017/S0033291720004432.
2. Katz B. Mood Symptoms Predict COVID-19 Pandemic Distress but not Vice Versa: An 18-Month Longitudinal Study. PREPRINT (psyarxiv). DOI:10.31234/osf.io/6qske.
3. Kwong ASF, Pearson RM, Adams MJ, Northstone K, Tilling K, Smith D, et al. Mental health during the COVID-19 pandemic in two longitudinal UK population cohorts. Preprint medRxiv. 2020. DOI:10.1101/2020.06.16.20133116.
4. Luchetti M, Lee JH, Aschwanden D, Sesker A, Strickhouser JE, Terracciano A, et al. The trajectory of loneliness in response to COVID-19. American Psychologist. 2020;75 (7):897–908. DOI:10.1037/amp0000690.
5. Sønderskov KM, Dinesen PT, Santini ZI, Østergaard SD. Increased psychological well-being after the apex of the COVID-19 pandemic. Acta neuropsychiatrica. 2020;32(5):277-9. DOI:10.1017/neu.2020.26
6. Novotny JS, Rivas JPG, Kunzova S, Skladana M, Pospisilova A, Polcrova A, et al. Association between stress and depressive symptoms and the Covid-19 pandemic. Preprint medRxiv. 2020.
7. Niedzwiedz CL, Green MJ, Benzeval M, Campbell D, Craig P, Demou E, et al. Mental health and health behaviours before and during the initial phase of the COVID-19 lockdown: longitudinal analyses of the UK Household Longitudinal Study. J Epidemiol Community Health. 2020(Epub ahead of print):1-8. DOI:10.1136/jech-2020-215060.
8. Fancourt D, Steptoe A, Bu F. Trajectories of anxiety and depressive symptoms during enforced isolation due to COVID-19 in England: a longitudinal observational study. The Lancet Psychiatry. 2020;Published online: December 9, 2020 DOI:10.1016/S2215-0366(20)30482-X.
9. Zacher H, Rudolph CW. Individual differences and changes in subjective wellbeing during the early stages of the COVID-19 pandemic. American Psychologist. 2020;July 23 Advance online publication. DOI:10.1037/amp0000702.
10. Kivi M, Hansson I, Bjälkebring P. Up and about: Older adults’ wellbeing during the COVID-19 pandemic in a Swedish longitudinal study. The Journals of Gerontology: Series B. 2020;Advance Access publication June 30, 2020 (No. XX): 1–6. DOI:10.1093/geronb/gbaa084.
11. Folkhälsomyndigheten. Påverkar covid-19-pandemin befolkningens psykiska hälsa? En snabb systematisk litteraturöversikt (”rapid review”) Version 1.0. Solna: Folkhälsomyndigheten, 2020. [citerad 2020-12-16]. Hämtad från: www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/p/paverkar-covid-19-pandemin-befolkningens-psykiska-halsa/.
12. Prati G, Mancini AD. The psychological impact of COVID-19 pandemic lockdowns: a review and meta-analysis of longitudinal studies and natural experiments. Psychological medicine. 2021:1-11. DOI:10.1017/S0033291721000015.
13. Folkhälsomyndigheten. Handledning för litteraturöversikter, version 2.0. Förutsättningar och metodsteg för kunskapsframtagande baserat på forskningslitteratur vid Folkhälsomyndigheten. Solna: Folkhälsomyndigheten, 2017. Hämtad från: www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/h/handledning-for-litteraturoversikter/.
14. Thombs Brett, Bonardi Olivia, Rice Danielle, Boruff Jill, Azar Marleine, He Chen, et al. Mental health during the COVID-19 pandemic: a living systematic review of symptom levels, factors associated with symptoms, and intervention effectiveness. York: National Institute for Health Research, 2020-04-17. [citerad 2020-12-16]. Hämtad från: www.crd.york.ac.uk/prospero/display_record.php?ID=CRD42020179703.
15. The DEPRESSD Project: A Unique and Rigorous Data Platform for Depression Screening Research 2020 [uppdaterad 2020-12-15; citerad 2020-12-16]. Hämtad från: www.depressd.ca/.
16. Brett T, Olivia B, Rice Danielle, Boruff Jill, Azar Marleine, He Chen, et al. Protocol for a Living Systematic Review of Symptom Levels, Factors Associated with Symptoms, and Intervention Effectiveness. Hämtad från: 3044a0de-ec60-4370-aad0-0b9620e84a1a.filesusr.com/ugd/cbca7d_421ea5eaa6b148949f1678bc455f8785.pdf.
17. Hoy D, Brooks P, Woolf A, Blyth F, March L, Bain C, et al. Assessing risk of bias in prevalence studies: modification of an existing tool and evidence of interrater agreement. Journal of clinical epidemiology. 2012;65(9):934-9. DOI:10.1016/j.jclinepi.2011.11.014.
18. Ouzzani M, Hammady H, Fedorowicz Z, Elmagarmid A. Rayyan—a web and mobile app for systematic reviews. Systematic Reviews. 2016;5. DOI:10.1186/s13643-016-0384-4.
19. Stewart-Brown S, Tennant A, Tennant R, Platt S, Parkinson J, Weich S. Internal construct validity of the Warwick-Edinburgh mental well-being scale (WEMWBS): a Rasch analysis using data from the Scottish health education population survey. Health and quality of life outcomes. 2009;7(1):15.
20. Topp CW, Østergaard SD, Søndergaard S, Bech P. The WHO-5 Well-Being Index: a systematic review of the literature. Psychotherapy and psychosomatics. 2015;84(3):167-76.
21. Cheung F, Lucas RE. Assessing the validity of single-item life satisfaction measures: Results from three large samples. Quality of Life research. 2014;23(10):2809-18.
22. Diener E, Emmons RA, Larsen RJ, Griffin S. The satisfaction with life scale. Journal of personality assessment. 1985;49(1):71-5.
23. Mackinnon A, Jorm AF, Christensen H, Korten AE, Jacomb PA, Rodgers B. A short form of the Positive and Negative Affect Schedule: Evaluation of factorial validity and invariance across demographic variables in a community sample. Personality and individual differences. 1999;27(3):405-16.
24. Goldberg DP. User's guide to the General Health Questionnaire. Windsor. 1988.
25. Simons JS, Gaher RM. The Distress Tolerance Scale: Development and validation of a self-report measure. Motivation and emotion. 2005;29(2):83-102.
26. Trapnell PD, Campbell JD. Private self-consciousness and the five-factor model of personality: distinguishing rumination from reflection. Journal of personality and social psychology. 1999;76(2):284.
27. Henry JD, Crawford JR. The short‐form version of the Depression Anxiety Stress Scales (DASS‐21): Construct validity and normative data in a large non‐clinical sample. British journal of clinical psychology. 2005;44(2):227-39.
28. Spitzer RL, Kroenke K, Williams JB, Löwe B. A brief measure for assessing generalized anxiety disorder: the GAD-7. Archives of internal medicine. 2006;166(10):1092-7.
29. Angold A, Elisabeth C, Messer S. Development of a short questionnaire for use in epidemiological studies of depression in children and adolescents. International Journal of Methods in Psychiatric Research 1995;5(4):237-49.
30. Kroenke K, Spitzer R, Williams J. The Patient Health Questionnaire (PHQ-9)–overview. Journal of general internal medicine. 2001;16:606-16.
31. Cohen S. Perceived stress in a probability sample of the United States. I: Spacapan S, Oskamp S, redaktörer. The Claremont Symposium on Applied Social Psychology The social psychology of health Sage Publications, Inc; 1988. s. 31-67.
32. Lee J, Cagle JG. Validating the 11-item revised University of California Los Angeles Scale to assess loneliness among older adults: an evaluation of factor structure and other measurement properties. The American Journal of Geriatric Psychiatry. 2017;25(11):1173-83.
33. Russell D, Peplau LA, Cutrona CE. The revised UCLA Loneliness Scale: concurrent and discriminant validity evidence. Journal of personality and social psychology. 1980;39(3):472-80.
34. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). Utvärdering av metoder i hälso- och sjukvården och insatser i socialtjänsten: en metodbok. Stockholm: SBU. Hämtad från: www.sbu.se/metodbok?pub=48286.
35. Greenland S, Senn SJ, Rothman KJ, Carlin JB, Poole C, Goodman SN, et al. Statistical tests, P values, confidence intervals, and power: a guide to misinterpretations. European journal of epidemiology. 2016;31(4):337-50. DOI:10.1007/s10654-016-0149-3.
36. Rothman KJ, Greenland S, Lash TL. Modern epidemiology. 4 uppl. Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins; 2012.
37. Brooks SK, Webster RK, Smith LE, Woodland L, Wessely S, Greenberg N, et al. The psychological impact of quarantine and how to reduce it: rapid review of the evidence. The Lancet. 2020;395(10227):912-20. DOI:10.1016/S0140-6736(20)30460-8.

Frågeställning: Hur påverkas den psykiska hälsan i befolkningen av covid-19-pandemin och samhällets smittskyddsåtgärder?

Denna litteratursökning syftade till att identifiera litteratur med fokus på psykiskt välbefinnande och är ett tillägg till litteratursökningen som tidigare gjordes av forskarna vid McGill-universitetet i Montreal (1).

Litteratursökningen syftade också till att identifiera svenska studier av befolkningens psykiska hälsa under covid-19 pandemin. Dessa sökträffar analyserades dock inte vidare för den aktuella litteratursammanställningen.

Sökträffar som exporterats till EndNote för vidare analys är de 2 225 på rad 7. Söksträng som använts för sökning nummer 1 är hämtad från extern källa (se referens [2]).

Sökträffar som exporterats till EndNote för vidare analys är de 374 på rad 5.

1. Thombs Brett, Bonardi Olivia, Rice Danielle, Boruff Jill, Azar Marleine, He Chen, et al. Mental health during the COVID-19 pandemic: a living systematic review of symptom levels, factors associated with symptoms, and intervention effectiveness. York: National Institute for Health Research; 2020-04-17. [citerad 2020-12-16]. Hämtad från: https://www.crd.york.ac.uk/prospero/display_record.php?ID=CRD42020179703.
2. South Metropolitan Health Service, East Metropolitan Health Service. COVID-19 Live Literature Searches: General, Topic COVID-19. Canberra: Australian Library and Information Association; 2020 [citerad 1 september 2020]. Hämtad från: https://www.alia.org.au/groups/HLA/covid-19-live-literature-searches.