Denna publikation utgår från Miljöhälsoenkäten 2023 och fokuserar på hälsorelaterade frågor kopplat till vistelse i och tillgång till grönområden. Resultaten visar på skillnader i tillgång och vistelse mellan olika grupper och kan utgöra ett stöd för insatser i planering och utformning av grönområden. I publikationen görs även ett antal medskick om hur främjande av grönska kan bidra till en god och jämlik hälsa.

Publikationen vänder sig i första hand till tjänstemän och beslutsfattare på lokal och regional nivå.

Folkhälsomyndigheten

Agneta Falk Filipsson

Ställföreträdande avdelningschef, Avdelningen för smittskydd och hälsoskydd

Tillgång till grönska i den byggda miljön har en betydande roll för människors hälsa och välbefinnande. Forskning visar att tillgång till natur och grönområden är hälsofrämjande bl.a. genom ökade förutsättningar för fysisk aktivitet samt att vistelse i naturen kan förebygga och lindra stress och annan psykisk ohälsa. Vegetation är det mest effektiva sättet att minska risken för hälsoskadlig värme i en tätort, både dagtid och nattetid, och samtidigt är framförallt stora träd, ett viktigt och funktionellt skydd för skadlig UV-strålning.

Läs mer om bland annat vegetation som åtgärd för att minska hälsoskadlig värme i en rapport från Folkhälsomyndigheten:

Värme och människa i bebyggd miljö – kunskapsstöd för åtgärder som minskar hälsoskadlig värme

Den tätorts- och bostadsnära naturen är värdefull eftersom den ofta kan nyttjas mer frekvent än naturområden som ligger längre bort. Människor som bor nära grönområden går ut oftare, är mindre stressade, har bättre hälsa och lever längre. Hälsofördelarna verkar enligt vissa studier vara särskilt stora för människor som räknas som socioekonomiskt utsatta. Att ha naturen nära kan också bidra till trivsel, integration och gemenskap genom att inbjuda till umgänge med medmänniskor, enligt vetenskapliga studier.

Läs mer om naturens betydelse för hälsan i en skrift från Naturvårdsverket:

Tillgång till vardagsnära natur är bra för folkhälsan (naturvardsverket.se)

Tillgång till grönområde och hur ofta vi vistas i park och natur, skiljer sig åt mellan olika grupper i befolkningen, bland annat beroende på närheten till grönområdet från bostaden och grönområdets karaktär, till exempel utformning och innehåll. Tillgången kan trots geografisk närhet vara dålig på grund av fysiska barriärer i form av trafikerade vägar eller avsaknad av tillgänglighetsanpassning. Även kulturella aspekter, dålig kunskap om svenska naturområden eller ovana vid att vistas i grönområden, har betydelse för hur mycket vi vistas i grönområden.

De resultat som sammanställts från Miljöhälsoenkäten 2023 (MHE23) följer i stort resultaten från tidigare enkäter från Miljöhälsoenkäten 1999 (MHE99), Miljöhälsoenkäten 2007 (MHE07) och Miljöhälsoenkäten 2015 (MHE15). Däribland att kvinnor vistas mer ofta i grönområden än män. En trend över tid är att den yngre åldersgruppen, 18-29 år, vistas mer sällan i grönområden. Enligt MHE23 är det endast 17 procent av männen i åldersgruppen 18-29 år som uppger att de dagligen vistas i grönområden sommartid, medan motsvarande andel i MHE07 var 23 procent.

Figur 1. Andel vuxna som vistas i grönområde under sommarhalvåret och vinterhalvåret, visas utifrån kön och år (procent).

Figur 1. Andel vuxna som vistas i grönområde under sommarhalvåret och vinterhalvåret (extern webbplats)

Källa: Miljöhälsoenkäten 2023, Folkhälsomyndigheten.

Figur 2. Andel män och kvinnor som vistas dagligen i grönområde under sommarhalvåret och vinterhalvåret, visas utifrån ålder och år (procent).

Figur 2. Andel män och kvinnor som vistas dagligen i grönområde under sommarhalvåret och vinterhalvåret (extern webbplats)

Källa: Miljöhälsoenkäten 2023, Folkhälsomyndigheten.

I MHE23 analyseras för första gången svaren utifrån om respondenten har någon form av fysisk, psykisk, kognitiv, intellektuell eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Ungefär 17 procent av befolkningen uppger i undersökningen att de har en funktionsnedsättning, och av dessa uppger 25 procent att deras funktionsnedsättning medför stora svårigheter.

Det är mer än tre gånger så vanligt att gruppen med funktionsnedsättning upplever sitt allmänna hälsotillstånd som dåligt eller mycket dåligt (19 procent) jämfört med befolkningen i övrigt (6 procent). Resultaten i MHE23 visar också att personer med en funktionsnedsättning mer sällan vistas i grönområden än befolkningen i övrigt. Under sommarhalvåret uppger 68 procent i gruppen med funktionsnedsättning att de ofta vistas i park eller grönområden, jämfört med 75 procent i befolkningen som helhet. Motsvarande resultat för vinterhalvåret visar att 41 procent bland personer med funktionsnedsättning jämfört med 47 procent i hela befolkningen, uppger att de vistas ofta i park eller grönområde.

Figur 3. Andel vuxna med och utan funktionsnedsättning som vistas i grönområde under sommarhalvåret och vinterhalvåret, visas utifrån kön (procent).

Figur 3. Andel vuxna med och utan funktionsnedsättning som vistas i grönområde under sommarhalvåret och vinterhalvåret, visas utifrån kön (extern webbplats)

Källa: Miljöhälsoenkäten 2023, Folkhälsomyndigheten.

Resultaten från Rivkraft pekar på att den viktigaste faktorn för att nyttja grönområden bland personer med funktionsnedsättning är att området ligger nära bostaden eller lätt går att nå med kollektiva färdmedel, färdtjänst eller med egen bil. Rivkraftpanelen visar också att behoven av åtgärder och anpassningar skiljer sig beroende på typ av funktionsnedsättning. Ledstråk är viktigt för personer med synnedsättning, medan personer med intellektuell funktionsnedsättning uppger personligt stöd som en viktig faktor för att kunna nyttja grönområden. Till exempel att det finns stöd av en ledsagare, boendestödjare, assistent, anhörig eller vän. Personer med en intellektuell funktionsnedsättning uppger i lägre utsträckning än andra i Rivkraftpanelen att de dagligen vistas i grönområden, park eller annan natur.

Resultaten från Rivkraft ger ökad kunskap om vad personer med en funktionsnedsättning upplever som viktigt för att kunna besöka parker, grönområden och natur. Denna kunskap om behov utifrån olika typer av funktionsnedsättningar kan användas i planering och utformning av park- och naturområden.

Räknar man ihop de som uppger daglig vistelse med dem som uppger att de vistas i grönområden en eller flera gånger i veckan, så är trenden för både män och kvinnor att en högre vistelsegrad i grönområde kopplar till en högre utbildningsnivå. Här uppgår andelen män som vistas minst en gång i veckan i grönområden till 76 procent bland högskoleutbildade och till 64 procent bland dem med grundskola som högsta utbildningsnivå. Motsvarande siffror bland kvinnor är 85 procent bland kvinnor med högskoleutbildning och 68 procent bland kvinnor med grundskola som högsta utbildningsnivå.

Om man enbart tittar på den dagliga vistelsen så är den något lägre bland män med högskoleutbildning som lägsta utbildningsnivå, jämfört med män med grundskola eller gymnasium som högsta utbildningsnivå. Andelen män som vistas dagligen i grönområden i gruppen med högskoleutbildning som lägsta utbildning, är drygt 27 procent. Motsvarande siffra för män med grundskola som högsta utbildningsnivå är 31 procent, och för män med gymnasieutbildning som högsta utbildningsnivå 32 procent.

För kvinnor ser det annorlunda ut. Bland kvinnor med högskoleutbildning som lägsta utbildningsnivå vistas nästan 41 procent av kvinnorna dagligen i grönområden under sommarhalvåret. För kvinnor med gymnasium som högsta utbildningsnivå är andelen 39 procent, medan andelen bland kvinnor med grundskoleutbildning som högsta utbildningsnivå är lite drygt 34 procent.

Figur 4. Andel män och kvinnor som vistas i grönområde under sommarhalvåret och vinterhalvåret, visas utifrån utbildningsnivå och år (procent).

Figur 4. Andel män och kvinnor som vistas i grönområde under sommarhalvåret och vinterhalvåret (extern webbplats)

Källa: Miljöhälsoenkäten 2023, Folkhälsomyndigheten.

Gällande tillgången till grönområden så uppger personer med grundskola som högsta utbildningsnivå en sämre tillgång till grönområde på gångavstånd från bostaden än personer med gymnasieutbildning som högsta utbildning, eller personer med högskola som lägsta utbildningsnivå. Cirka 92 procent av andelen med grundskola som högsta utbildning har ett grönområde på gångavstånd från bostaden, medan andelen är nästan 98 procent för personer med högskola som lägsta utbildningsnivå.

Figur 5. Tillgång till grönområde inom gångavstånd från bostaden visas efter utbildningsnivå och år (procent).

Figur 5. Tillgång till grönområde inom gångavstånd från bostaden (extern webbplats)

Källa: Miljöhälsoenkäten 2023, Folkhälsomyndigheten.

Personer som är födda i Sverige eller i övriga Norden vistas dagligen eller minst en gång i veckan i grönområden i betydligt större utsträckning än personer födda utanför Europa. Andelen av befolkningen som under sommarhalvåret vistas i grönområden minst en gång i veckan och som är födda i Sverige eller i övriga Norden, ligger på 78 respektive drygt 76 procent. För personer födda i övriga Europa är andelen 70 procent, medan bara drygt hälften, 55 procent av befolkningen som är född utanför Europa vistas i ett grönområde minst en gång i veckan.

Under vintern uppger alla grupper oavsett födelseland att de vistas betydligt mer sällan i grönområden, än sommartid. Även här sticker dock gruppen födda utanför Europa ut. Nästan hälften, 48 procent i denna grupp, uppger att de aldrig eller nästa aldrig vistas i grönområde vintertid. Motsvarande andel för befolkningen som är född i Sverige eller övriga Norden är 24 respektive 26 procent.

Figur 6. Andel vuxna som vistas i grönområde, visas efter födelseland, år och årstid. (procent).

Figur 6. Andel vuxna som vistas i grönområde (extern webbplats)

Källa: Miljöhälsoenkäten 2023, Folkhälsomyndigheten.

Att ha tillgång till grönområde inom gångavstånd från bostaden har stor betydelse för hur ofta man vistas där. Nästan 100 procent av de som i MHE23 uppger att de dagligen besöker grönområden bor inom gångavstånd till ett grönområde. I gruppen som inte har ett grönområde inom gångavstånd från bostaden, anger omkring 40 procent att de dagligen besöker ett grönområde.

Andelen personer som är födda utanför Europa har sämre tillgång till grönområde på gångavstånd från bostaden än personer födda i Sverige, övriga Norden samt personer födda i övriga Europa. Av personer födda i Sverige uppger nästan 98 procent att de har tillgång till ett grönområde på gångavstånd från bostaden, medan andelen är knappt 86 procent för personer födda utanför Europa.

Figur 7. Tillgång till grönområde inom gångavstånd från bostaden visas efter födelseland. (procent).

Figur 7. Tillgång till grönområde inom gångavstånd från bostaden visas efter födelseland (extern webbplats)

Källa: Miljöhälsoenkäten 2023, Folkhälsomyndigheten.

Äldre personer vistas mer ofta i grönområden. I åldersgruppen 65-84 år vistas nästan 47 procent i grönområden dagligen, jämfört med knappa 20 procent i åldersgruppen 18-29 år. Trenden är samtidigt nedåtgående över tid för den yngsta åldersgruppen, medan det inte kan ses någon större skillnad för övriga åldersgrupper.

Figur 8. Andel vuxna som vistas i grönområde, visas efter ålder, år och årstid. (procent).

Figur 8. Andel vuxna som vistas i grönområde, visas efter ålder (extern webbplats)

Källa: Miljöhälsoenkäten 2023, Folkhälsomyndigheten.

Andelen personer som vistas dagligen i grönområden, och som bor i mindre städer/tätorter och landsbygdskommuner, är betydligt större än andelen av befolkningen som bor i storstäder eller i storstadsnära kommuner. För boende i mindre städer/tätorter och landsbygdskommuner är andelen nästan 42 procent, medan andelen för boende i storstäder och storstadsnära kommuner ligger på knappt 30 procent.

Om man ser till vistelse i grönområden någon/några gånger i veckan, så är förhållandet omvänt. Det är mer vanligt för de som bor i storstäder, eller i en storstadsnära kommun, att vistas någon/några gånger i veckan i grönområden, än bland boende i mindre tätorter och landsbygdskommuner.

Figur 9. Andel vuxna som vistas i grönområde under sommarhalvåret och vinterhalvåret, visas efter region, kön och vuxna. (procent).

Figur 9. Andel vuxna som vistas i grönområde under sommarhalvåret och vinterhalvåret (extern webbplats)

Källa: Miljöhälsoenkäten 2023, Folkhälsomyndigheten.

1. Folkhälsomyndigheten. Lagom sol och mer grönska. Folkhälsomyndigheten; 2024. Hämtas från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/l/lagom-sol-och-mer-gronska-utemiljoer-i-forskola-och-grundskola-som-framjar-barns-halsa/
2. Folkhälsomyndigheten. Grönskans kvaliteter och barns hälsa - Kunskapsunderlag om barns hälsa och utveckling vid vistelse i gröna miljöer med fokus på ekosystemtjänster. Folkhälsomyndigheten; 2024. Hämtas från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/g/gronskans-kvaliteter-och-barns-halsa/
3. Folkhälsomyndigheten. Vår livsmiljös betydelse för en god och jämlik hälsa. Folkhälsomyndigheten; 2021. Hämtas från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/v/var-livsmiljos-betydelse-for-en-god-och-jamlik-halsa/
4. Folkhälsomyndigheten. Värme och människa i bebyggd miljö – kunskapsstöd för åtgärder som minskar hälsoskadlig värme. Folkhälsomyndigheten; 2019. Hämtas från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/v/varme-och-manniska-i-bebyggd-miljo--kunskapsstod-for-atgarder-som-minskar-halsoskadlig-varme/
5. Naturvårdsverket. Tillgång till vardagsnära natur är bra för folkhälsan. Naturvårdsverket; 2024. Hämtas från: https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/friluftsliv/vardagsnara-natur/
6. Naturvårdsverket. Naturen som kraftkälla. Om hur och varför naturen påverkar hälsan. Naturvårdsverket; 2023. Hämtas från: https://www.naturvardsverket.se/publikationer/7100/978-91-620-7116-5/