Den här tillsynsvägledningen utgör tillsammans med Folkhälsomyndighetens allmänna råd (HSLF-FS 2024:10) om temperatur inomhus ett hjälpmedel för tillsynsmyndigheterna i deras tillsyn enligt miljöbalken. Den kan också användas av verksamhetsutövare och andra intresserade.

Vägledningen tar bland annat upp fakta om termiskt klimat, hälsoeffekter av höga och låga temperaturer inomhus, exempel på vad som kan ingå i verksamhetsutövarens egenkontroll samt ger stöd vid tillsyn.

Folkhälsomyndigheten är tillsynsvägledande myndighet i frågor som gäller hälsoskydd enligt miljöbalken, och har sedan tidigare gett ut allmänna råd om temperatur inomhus. Folkhälsomyndighetens allmänna råd (HSLF-FS 2024:10) ersätter de tidigare allmänna råden om temperatur (FoHMFS 2014:17), som först gavs ut av Socialstyrelsen år 2005. Denna vägledning ersätter handboken Temperatur inomhus som gavs ut av Socialstyrelsen år 2005.

Projektledare på Folkhälsomyndigheten har varit utredarna Ylva Eriksson och Patrik Hultstrand. I den slutliga handläggningen har enhetschefen Karin Ljung Björklund och tillförordnade avdelningschefen Agneta Falk Filipsson medverkat.

Folkhälsomyndigheten

Karin Tegmark Wisell

Generaldirektör

Det termiska klimatet inomhus påverkar människors hälsa och välbefinnande. För hög eller låg temperatur kan innebära hälsorisker och utgöra en olägenhet för människors hälsa enligt miljöbalken. Den som äger en fastighet eller driver en verksamhet är ansvarig för att miljön inomhus inte ger upphov till negativa hälsoeffekter.

Klimatförändringarna förväntas innebära att värmeböljor blir vanligare, intensivare och mer långvariga. Risken för negativa hälsoeffekter på grund av värme förväntas därför öka. Men redan idag är klagomål på för varmt inomhusklimat vanliga. I miljöhälsoenkäten 2023 svarade 33 procent av befolkningen att de har för varmt inomhus minst en gång i veckan. Även besvär med för kallt inomhusklimat är vanligt, där nästan en av fyra svaranden (24 procent) uppgav att de har för kallt (1).

Miljö- och hälsoskyddsnämnderna är ansvariga för hälsoskyddstillsynen i kommunen och kan kontrollera temperaturen inomhus både vid klagomål och vid förebyggande tillsyn. För tillsynsobjekt inom Försvarsmakten har Försvarsinspektören för hälsa och miljö tillsynsansvaret.

Tillsynsmyndigheterna är självständiga myndigheter och kan därmed välja att bedriva tillsyn på annat sätt än det som beskrivs i denna vägledning. Utöver Folkhälsomyndighetens allmänna råd (HSLF-FS 2024:10) om temperatur inomhus är det viktigt att beakta rättspraxis samt relevant tillsynsvägledning från andra nationella myndigheter.

Vägledningen tar enbart upp sådant som är relevant vid tillsyn av temperatur inomhus enligt miljöbalken och tillhörande förordningar.

När det gäller inomhustemperatur för arbetstagare på en arbetsplats, är Arbetsmiljöverket ansvarig tillsynsmyndighet.

www.arbetsmiljoverket.se

Vägledningen gäller inte i lokaler där det bedrivs hälso- och sjukvård, till exempel vårdavdelningar, operationssalar, behandlingsrum och undersökningsrum. För vidare information, se Folkhälsomyndighetens tillsynsvägledning om lokaler för vård och omsorg.

Tillsynsvägledning om lokaler för vård och omsorg

Det första kapitlet av vägledningen beskriver hur det termiska klimatet påverkar människor, och vilka hälsorisker som kan uppstå vid höga och låga temperaturer. I de efterföljande kapitlen finns vägledning om tillsyn och riktvärden. Här ges stöd för tillsynsmyndigheternas bedömningar av ärenden. Därefter följer kapitel om verksamhetsutövarens egenkontroll och om mätmetoder för temperaturutredningar.

I en bilaga till denna vägledning finns ett förslag på mätprotokoll som kan användas av tillsynsmyndigheter och verksamhetsutövare vid utredningar av det termiska inomhusklimatet.

Människor vistas en stor del av sin tid inomhus, och en inomhusmiljö som är för varm, kall eller dragig kan få stor påverkan på deras hälsa och välbefinnande. Vissa grupper, som äldre, små barn och personer med vissa kroniska sjukdomar kan vara mer känsliga för höga eller låga temperaturer. Dessa grupper tillbringar dessutom ofta mer av sin tid inomhus än andra, vilket innebär att det termiska inomhusklimatet kan få större betydelse (2).

Termiskt klimat omfattar de faktorer som påverkar människans värmeutbyte med omgivningen. Både höga och låga lufttemperaturer, strålningstemperatur, luftens hastighet och luftens fuktighet påverkar oss.

Det termiska klimatet inomhus påverkas av hur byggnaden och dess installationer är utformade, men även av hur rummen används och av värmetillskott från till exempel människor, hushållsapparater och elektronik.

Termisk komfort innebär att en person är nöjd med temperaturupplevelsen och inte önskar utföra några justeringar av det termiska klimatet (2). Upplevelsen kan skilja sig åt mellan olika individer. Två personer kan alltså vara olika nöjda med samma temperatur.

En inomhustemperatur (operativ temperatur) i bostäder och skolor på mellan 20 och 24 °C vintertid upplevs av de flesta som komfortabel. Under sommaren föredrar de flesta en något högre temperatur (3, 4). Världshälsoorganisationen, WHO, anger 18 °C som en etablerad lägstanivå för att undvika hälsorisker, förutom för känsliga grupper där de rekommenderar en temperatur om minst 20 °C (5, 6).

Upplevelsen av det termiska klimatet styrs i stor utsträckning av ett antal parametrar, där de viktigaste är:

• Lufttemperatur
• Strålningstemperatur
• Operativ temperatur (sammanvägt mått av luft- och strålningstemperaturen)
• Luftrörelser
• Luftfuktighet
• Golvtemperatur
• Klädsel
• Ämnesomsättning och aktivitetsnivå

Andra faktorer som påverkar upplevelsen av det termiska klimatet är personens ålder, kön, hälsotillstånd och acklimatisering. Även beteende och psykologiska faktorer såsom förväntningar och uppfattning om kontroll har betydelse (7).

Lufttemperaturen är luftens temperatur i rummet och är ett allmänt mått på temperatur. Lufttemperatur mäts med en vanlig termometer, skyddad från direkt sol- och värmestrålning, och placerad så att luftrörelser runt termometern inte hindras (7).

Strålningstemperaturen är den inverkan som omgivande varma eller kalla ytor har på kroppens värmebalans. En varm yta, till exempel en kamin, kommer att stråla värme till omgivningen. Om en person istället sitter nära en kall yta, exempelvis ett dåligt isolerat fönster, kommer värmen istället att röra sig från personen mot den kalla ytan. Denna skillnad i strålningstemperatur kan uppfattas som drag, trots att problemet i detta fall inte handlar om höga lufthastigheter (8).

Den operativa temperaturen är ett mått som tar hänsyn både till lufttemperaturen och strålningstemperaturen. Eftersom detta mått efterliknar hur människan upplever temperaturen kan operativ temperatur vara relevant att mäta vid temperaturutredningar när det finns misstanke om att det förekommer kalla eller varma ytor.

Figur 1. Operativ temperatur tar hänsyn till både lufttemperaturen och strålningstemperaturen från kalla och varma ytor

Drag innebär att en kall luftström bär med sig värmen från hudytan och är framförallt ett problem under den kalla årstiden. Acceptansen för högre lufthastighet ökar vid högre rumstemperaturer. Vid drag ökar kroppens avkylning vilket kan orsaka obehag. Risken för att någon ska uppleva drag är större vid hög lufthastighet, om luftens hastighet varierar mycket eller om lufttemperaturen är låg (9).

Kalla golv kan ge obehag och leda till lokal avkylning av fotsulan. Ibland kan ett kallt golv uppfattas som golvdrag. Med rätt fotbeklädnad kan människor bli mindre känsliga för skillnader mellan golv- och rumstemperatur. Golvmaterialet har också betydelse för upplevelsen; ett betonggolv känns ofta kallare för nakna fötter än ett trägolv vid samma yttemperatur.

Relativ luftfuktighet talar om hur mycket vatten som luften innehåller i förhållande till det maximalt möjliga vatteninnehållet vid en viss temperatur. Vid normala inomhustemperaturer har luftfuktigheten liten påverkan på människans värmebalans. Däremot kan hög luftfuktighet i samband med höga temperaturer innebära värmestress och negativ hälsopåverkan, eftersom svettningens avkylande effekt minskar med ökad luftfuktighet (10).

Vid kallt vinterväder kan inomhusluften bli mycket torr. Orsaken är att den relativa fuktigheten i luften sjunker när den kalla utomhusluften värms upp. Låg luftfuktighet kan leda till problem med torra nässlemhinnor och torr hud (11). Dessa problem kan i vissa fall avhjälpas genom en sänkning av temperaturen.

Samtidigt är människans förmåga att bedöma luftens fuktighet dåligt utvecklad, och upplevelse av torr luft behöver inte alltid betyda att luften faktiskt är torr, utan kan vara en reaktion på luftföroreningar i inomhusluften (8).

Luftfuktighet mäts normalt inte vid en temperaturutredning, om inte klagomålet specifikt handlar om luftfuktighet.

Klädseln påverkar värmeutbytet mellan kroppen och omgivningen; ju mer och tjockare kläder desto svårare har kroppen att bli av med värmen. Vanligtvis kan människor själva reglera sin klädsel och därigenom i viss utsträckning kompensera för ett inomhusklimat som de upplever är något för kallt eller varmt.

Klädernas isoleringsförmåga mäts i enheten clo. En normal inomhusklädsel för vintertid motsvarar 1 clo och en typisk sommarklädsel motsvarar 0,5 clo (12).

Kroppen genererar hela tiden värme genom sin ämnesomsättning (metabolism), även vid vila. Hur stor denna värmeproduktion är varierar mellan individer. Äldre har exempelvis lägre metabolism vid vila än yngre personer (13).

När musklerna arbetar mer, ökar hela kroppens metabolism och värmeproduktion. Värmeproduktionen vid olika aktiviteter anges i watt per kvadratmeter kroppsarea eller i enheten MET (metabolic equivalent of task). 1 MET motsvarar 58 W per kvadratmeter. Vid sömn brukar värmeproduktionen anges till 0,7 MET, och vid lätt stillasittande arbete till 1,2 MET. Fysisk aktivitet, som gymnastik, ger en MET på 3,5 (12).

Värmens effekter på hälsan omfattar allt från relativt milda symtom som utmattning och uttorkning, till allvarligare tillstånd som värmeslag och hjärtinfarkt. Negativa hälsoeffekter av värme kan uppstå snabbt, redan inom ett par dagar med hög omgivningstemperatur. Svenska studier, som också är grunden till SMHI:s värmevarningssystem, visar att dödligheten i befolkningen ökar med cirka 10 procent per dag om utomhustemperaturen når 26 °C eller mer tre dygn i rad, och att den ökar med ytterligare 10 procent om temperaturen når 30 °C eller mer tre dygn i rad (14).

Hur människor påverkas av värme beror delvis på vad de är vana vid. De temperaturer som är normala för en befolkning kan innebära risker för en annan. Studier har visat att befolkningen i norra Sverige påverkas mer vid höga temperaturer, och det uppges bero på att när det blir varmt blir den relativa temperaturförändringen större i norr (15).

Vid värme reagerar människokroppen med ökad svettproduktion och blodcirkulation i de ytliga blodkärlen. När blodflödet ökar måste hjärtat jobba hårdare för att förse de inre delarna av kroppen med syrerikt blod. Detta ökar påfrestningen på både hjärta och andningssystem. Samtidigt leder den ökade svettningen till förlust av vätska och salt. Personer med vissa kroniska sjukdomar och äldre personer är ofta extra sårbara för dessa förändringar och löper därför högre risk för allvarliga hälsoeffekter av värme (16). Exponering för värme kan även trigga förändringar i det centrala nervsystemet och bland annat leda till sämre kognitiv funktion och försämrad effektivitet (2). I studier har man sett samband mellan hög inomhustemperatur och förvärrade symtom vid schizofreni och demenssjukdomar. (17).

Tillgång till luftkonditionering i hemmet kan minska risken för värmerelaterad dödlighet och sjuklighet (16).

Värme kan vara särskilt hälsofarlig om den blir långvarig, framförallt om den håller i sig under natten (2). Risken för andningsproblem, sömnstörningar, stroke och hjärt- och kärlsjuklighet har visat sig öka vid höga nattemperaturer inomhus (17, 18).

När temperaturen i Sverige inte understiger 20 °C utomhus under natten kallas det för tropisk natt. Sådana fenomen förekommer ofta i samband med värmeböljor och är vanligare längs kusterna än i inlandet (19). Vid tropiska nätter är det svårare att svalka inomhusmiljön genom att vädra.

Läs mer om vädring i kapitlet Åtgärder för att minska risken för höga inomhustemperaturer.

Vissa grupper av befolkningen är mer känsliga för höga temperaturer än andra. Med ökande ålder minskar till exempel förmågan både att reglera kroppstemperaturen och att uppfatta hälsoskadlig värme (20). Till de känsliga grupperna hör även personer med hjärt- och kärlsjukdomar, sjukdomar i andningsorganen, diabetes, demens eller psykiatriska sjukdomar. Personer som tar vissa mediciner, till exempel vätskedrivande läkemedel och psykofarmaka, kan löpa större risk för sjukdom och död vid värmeböljor. Ett nedsatt fysiskt eller mentalt hälsotillstånd påverkar också sårbarheten för förhöjda temperaturer (16, 21). Även personer med KOL (kronisk obstruktiv sjukdom) riskerar att få förvärrade besvär vid förhöjda inomhustemperaturer (17).

Barn, särskilt små barn, är känsliga för värme dels för att de har sämre förmåga att reglera kroppstemperaturen vid hög omgivningstemperatur, dels för att små barn inte kan ta hand om sig själva eller påverka sin omgivande miljö i samma utsträckning som vuxna. I studier har man funnit en koppling mellan hög temperatur och ökad dödlighet framför allt hos barn under 1 år, men även i åldersgruppen 0–5 år (16).

Gravida kan ses som en riskgrupp mot bakgrund av att de har högre kroppstemperatur, och kan löpa högre risk för tidig födsel vid höga omgivningstemperaturer (16).

När kroppen är på gränsen till att börja svettas reagerar människor med att minska aktiviteten för att undvika att svettas. Det är då vanligt att man sänker arbetstakten, får svårt att koncentrera sig och slutar att anstränga sig.

I studier från Danmark har man sett samband mellan något förhöjda temperaturer i klassrum och sänkt prestation hos skolbarn. Skolbarnens arbetsprestation förbättrades när lufttemperaturen i klassrummet sänktes från en temperatur som barnen upplevde som något för varm (25 °C) till neutral (20 °C) (22). Luftkvaliteten uppfattades också som sämre vid den högre temperaturen. En metaanalys baserad på flera olika studier visade att skolbarns prestation förbättrades med runt 20 procent om temperaturen sänktes från 30 °C till 20 °C. Även om det inte har gått att fastställa vilken temperatur som är optimal för inlärningen, verkar det som att skolbarn presterar bäst vid en temperatur som upplevs som något sval (23).

När människor fryser reagerar kroppen genom att minska blodflödet i de ytliga blodkärlen och genom ökade muskelsammandragningar.

Det finns ett samband mellan perioder av låga utomhustemperaturer och förhöjd risk för hjärt- och kärlsjukdomar. Sannolikt hänger det samman med att kyla kan leda till förhöjt blodtryck och förhöjd blodviskositet (att blodet blir tjockare), vilket ökar risken för hjärt-kärlsjukdom. Det finns även ett samband mellan låg temperatur och respiratoriska hälsoproblem (2). Kallt vinterväder kan också kopplas till ökad dödlighet i befolkningen (8).

Det har även observerats att lägre sovrumstemperatur ökar risken för nokturi, ett tillstånd då man vaknar en eller flera gånger per natt på grund av urinträngningar. Detta är relevant även för hälsan i stort, eftersom det finns samband mellan sömnstörningar och flera andra hälsoutfall (2).

Äldre personer anses vara särskilt sårbara för låga inomhustemperaturer, eftersom ett flertal kroniska hälsoproblem är relativt vanligt förekommande bland äldre, till exempel högt blodtryck (2). Med ökad ålder brukar människor få svårare att hålla kroppstemperaturen, på grund av lägre ämnesomsättning, minskad rörlighet och minskande muskelmassa. Det är inte heller ovanligt att äldre uppfattar omgivningstemperaturen som svalare än vad yngre människorna gör. Det beror på att de små, ytliga blodkärlen släpper igenom mindre blod än hos yngre personer. Äldre personer tillbringar dessutom ofta mer tid i hemmet än yngre och är därför mer beroende av sin inomhusmiljö. Mot bakgrund av detta har WHO föreslagit att äldre, och andra känsliga grupper behöver ha en omgivningstemperatur om minst 20 °C för att uppnå termisk komfort (6).

Studier har visat att personer med KOL (kronisk obstruktiv lungsjukdom) får mer andningsbesvär och sämre lungfunktion vid lägre rumstemperatur. Personer med KOL kan därför räknas som en känslig grupp för kyla (2). Människor med sjukdomar eller funktionsnedsättningar som påverkar rörlighet, ämnesomsättning eller förmågan till temperaturreglering kan också behöva en högre omgivningstemperatur (8).

Ur ett fysiologiskt perspektiv är barn normalt inte extra känsliga för låg inomhustemperatur. Men små barn, särskilt de som inte ännu kan gå, bör ses som mer känsliga, bland annat eftersom de inte rör sig lika mycket som äldre barn. I gruppen barn kan det även finnas individer som är extra sårbara på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning.

Temperaturen inomhus omfattas av hälsoskyddsbestämmelserna i miljöbalken. En inomhusmiljö som är för varm, för kall eller dragig kan innebära olägenhet för människors hälsa enligt 9 kap. 3 § miljöbalken. Av 9 kap. 9 § miljöbalken framgår att bostäder och lokaler för allmänna ändamål ska användas på ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer. Av 33 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd framgår att en bostad ska ge betryggande skydd mot bland annat värme, kyla och drag för att hindra olägenhet för människors hälsa.

De allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken är också tillämpliga vid tillsyn av inomhustemperatur, exempelvis:

• kunskapskravet (2 kap. 2 §),
• kraven på skyddsåtgärder (försiktighetsprincipen) (2 kap. 3 §),
• kraven på resurshushållning (2 kap. 5 §),
• bestämmelsen om rimlighetskrav vid intresseavvägning (2 kap. 7 §).

De allmänna råden för temperatur är framtagna som ett stöd för tolkningen av miljöbalkens bestämmelser. De innehåller riktvärden för temperatur inomhus som tillsynsmyndigheten kan använda vid bedömning av olägenhet för människors hälsa.

De allmänna råden om temperatur inomhus gäller för bostäder och för lokaler för allmänna ändamål där människor vistas mer än tillfälligt. Vilka lokaler som kan räknas som lokaler för allmänna ändamål förtydligas närmare i 45 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Det handlar exempelvis om lokaler för undervisning, vård och annat omhändertagande, det vill säga skolor, förskolor, särskilda boenden för äldre och liknande verksamheter. De allmänna råden och dess riktvärden är främst framtagna för att tillämpas i sådana rum där människor vistas längre stunder och har lägre aktivitetsnivå, som exempelvis sovrum, vardagsrum och klassrum. De allmänna råden är däremot inte framtagna för exempelvis biografer, köpcentrum, gym, idrottshallar eller liknande lokaler.

Läs mer i avsnittet Hur utrymmet används.

Tillsyn av inomhustemperatur sker vanligen med anledning av klagomål, men går även att göra som förebyggande tillsyn. Tillsynen kan ske genom granskning av verksamhetens egenkontroll eller genom tillsynsbesök i bostaden eller lokalen.

Även om tillsynsmyndigheten är ansvarig för tillsynen är alltid verksamhetsutövaren ansvarig för sin verksamhet, och ska genom sin egenkontroll kunna visa att verksamheten bedrivs på ett sätt som minimerar risken för olägenheter för människors hälsa.

Många tillsynsärenden inleds med att en privatperson lämnar in ett klagomål till kommunen om att det är kallt, dragigt eller varmt i bostaden eller verksamheten. Tillsynsmyndighetens uppgift är då att bedöma om klagomålet är befogat, och att vid behov förelägga om utredningar och åtgärder.

För att kunna göra en bedömning av ärendet är det ofta nödvändigt att göra ett tillsynsbesök på plats.

Tillsyn på eget initiativ, så kallad förebyggande tillsyn, innebär att tillsynsmyndigheten själv väljer ut bostäder eller verksamheter där den bedömer att behovet av tillsyn är stort. På så vis kan tillsynens resurser användas på ett mer effektivt sätt, och ge en mer rättvis fördelning av resurserna för tillsynen.

Det är bra att prioritera tillsyn av byggnader som människor måste vistas i, till exempel bostäder, skolor, förskolor och vård- och omsorgsboenden. Verksamheter som det är enklare för människor att välja bort och där de vistas kortare tider kan ges lägre prioritet.

När det gäller bostäder kan tillsynen riktas mot bostäder som är extra utsatta, exempelvis bostäder i områden med mycket trångboddhet eller som på annat sätt är mer sårbara (exempelvis för att de är belägna i värmeöar). Det kan också vara befogat att göra förebyggande tillsyn på verksamheter där sårbara personer vistas, till exempel särskilda boenden för äldre och bostäder med särskild service (LSS-boenden).

Folkhälsomyndigheten har tagit fram en vägledning som stöd för miljö- och hälsoskyddsnämndernas förebyggande tillsyn i bostäder:

Tillsynsvägledning om inomhusmiljö i bostäder

De allmänna råden anger riktvärden som tillsynsmyndigheten bör använda för att bedöma om det termiska inomhusklimatet innebär olägenhet för människors hälsa. Enligt de allmänna råden bör tillsynsmyndigheten även ta hänsyn till känsliga grupper, hur utrymmet används, temperaturavvikelsens varaktighet och storlek, samt hur temperaturen varierar över dygnet. Tillsynsmyndigheten behöver således göra en helhetsbedömning.

Vid en olägenhetsbedömning behöver tillsynsmyndigheten bedöma om den person eller de personer som berörs av ärendet tillhör en känslig grupp. Personer i dessa grupper är ofta mer beroende av att inomhusmiljön håller en bra temperatur. Bedömningen av om en person tillhör en känslig grupp görs av tillsynsmyndigheten utifrån befintlig kunskap om vilka som kan vara extra sårbara för värme respektive kyla. Ibland kan även läkarintyg vara ett stöd för bedömningen av om en person tillhör en känslig grupp.

Att någon är känslig innebär att denne är sårbar på grund av exempelvis ålder eller kronisk sjukdom. Denna sårbarhet kan innebära att personen har svårt att reglera sin kroppstemperatur eller löper risk för ett försämrat hälsotillstånd vid exponering för hög eller låg temperatur.

Riktvärdet för lägsta operativa temperatur är 18 °C. För känsliga personer som bedöms behöva en högre temperatur, är det nedre riktvärdet istället 20 °C. Utöver äldre personer finns det även andra grupper som kan vara känsliga för låg inomhustemperatur.

Stöd för bedömningen av vilka som kan anses utgöra känsliga grupper för kyla finns i avsnittet Hälsoeffekter av låga temperaturer.

Riktvärdet för högsta operativa temperatur under vår, höst och vinter är 24 °C och kan tillämpas för samtliga grupper. Eftersom inomhustemperaturen under denna period kan påverkas av kalla ytor är riktvärdet angivet som operativ temperatur.

Riktvärdet för högsta inomhustemperatur under sommaren är 26 °C. Hänsyn bör tas till hur temperaturen varierar över dygnet. I bostäder och boenden för känsliga personer gäller riktvärdet dygnet runt.

När det gäller bostäder och boenden för övriga grupper är det viktigast att temperaturen under natten inte överskrider 26 °C. Om temperaturen är svalare under huvuddelen av natten underlättas sömnen och viss återhämtning kan ske. Då kan det under dagtid vara acceptabelt med något högre temperaturer, det vill säga någon eller några grader högre än 26 °C. Hur hög temperatur som kan anses vara acceptabel dagtid beror på hur länge den håller i sig. Det innebär att om temperaturen ligger bara någon grad över 26 °C så kan det tolereras under något längre tid än om temperaturen ligger flera grader över 26 °C.

I lokaler som enbart används dagtid är riktvärdet 26 °C.

Stöd för bedömningen av vilka som kan anses utgöra känsliga grupper för värme finns i avsnittet Hälsoeffekter av höga temperaturer.

Eftersom det finns olika riktvärden för sommar respektive vår, höst och vinter behöver man avgöra vilken årstid som råder. Ofta brukar detta ge sig av sig självt, men om det handlar om ett gränsfall så kan det vara lämpligt att utgå ifrån den meteorologiska årstidsindelningen.

I den meteorologiska årstidsindelningen definieras sommar som att dygnets medeltemperatur utomhus fem dagar i rad är 10,0 °C eller högre. Hösten definieras som den period då dygnets medeltemperatur fem dagar i rad är högre än 0,0 °C men mindre än 10,0 °C. Man säger att sommar respektive höst anlände det första av dessa dygn (24).

Vid bedömning av temperaturärenden behöver hänsyn tas till hur utrymmet används. Vistelsetiden och hur ofta utrymmet används är exempel på faktorer som behöver vägas in. Avvikelser från riktvärdet kan i vissa fall accepteras om det rör sig om ett utrymme som människor endast använder korta stunder. Störningen kan då bedömas som tillfällig. Även storleken på bostaden (eller lokalen) och tillgången till andra rum har betydelse. En liten bostadsyta innebär att den boende inte kan välja bort ett rum som håller för låg eller för hög temperatur.

För att anses vara en olägenhet för människors hälsa behöver en störning ha en viss varaktighet. Att inomhustemperaturen i exempelvis en bostad över- eller underskrids under någon enstaka dag under en loggningsperiod om ett par veckor, skulle kunna bedömas som en tillfällig störning som inte utgör en olägenhet. Mindre under- eller överskridanden kan också tolereras i vissa fall.

Obehag orsakat av luftrörelser vid kalla förhållanden kallas drag. Riktvärdet för lufthastighet är 0,15 m/s och gäller vid inomhustemperaturer upp till 24 °C. Om utredningen visar att riktvärdet klaras kan man sluta sig till att olägenhet med avseende på drag inte föreligger. I svårbedömda fall kan en utredning och beräkning av dragindex enligt standard SS-EN ISO 7730 göras (3).

Vid bedömningen av vilket riktvärde för golvtemperatur som bör användas är det lämpligt att utgå från vilka som använder lokalen eller bostaden, det vill säga om det är en känslig grupp eller ej. Hur lokalerna används bör dock också vägas in i bedömningen. I verksamheter där man sitter på golvet, exempelvis förskolor, är det viktigt att golvtemperaturen inte är alltför låg. I sådana verksamheter är det lämpligt att riktvärdet för känslig grupp tillämpas.

Även när temperaturen utomhus är mycket lägre eller högre än normalt för årstiden behöver verksamhetsutövare sträva efter att hålla ett termiskt inomhusklimat som inte innebär någon hälsorisk. Men under sådana väderförhållanden kan det vara svårt att klara riktvärdena för inomhustemperatur. För att inte krav på verksamhetsutövaren ska bli oskäligt stränga ska tillsynsmyndigheten göra en avvägning mellan kostnaden för åtgärderna mot nyttan. Detta följer av bestämmelsen om rimlighetsavvägning i 2 kap. 7 § miljöbalken.

Om riktvärdena inte klaras behöver tillsynsmyndigheten göra en sammanvägd bedömning av flera aspekter:

• Hur hög bedöms risken vara för människors hälsa? Är känsliga personer berörda? Finns möjlighet att vara på annan, svalare, plats när det är som varmast inomhus dagtid?
• Vilka åtgärder har verksamhetsutövaren redan vidtagit? Vilka ytterligare åtgärder är möjliga och vilka kostnader skulle de medföra?
• Vilka väderförhållanden råder? Är det mycket kallare eller varmare för årstiden?

När SMHI utfärdat meddelande eller varning om höga temperaturer bör åtgärder vidtas för att minska hälsoriskerna för de som bor i bostäderna eller använder lokalerna. I de allmänna råden ges exempel på olika åtgärder som verksamhetsutövare kan behöva vidta. Verksamhetsutövaren behöver kunna visa för tillsynsmyndigheten att åtgärder vidtagits för att sänka inomhustemperaturen och förebygga hälsoproblem.

När det är höga utomhustemperaturer finns ändå risk att riktvärdet inte klaras. Vid sådana tillfällen behöver tillsynsmyndigheten göra en särskild avvägning mellan den totala kostnaden och miljöpåverkan för ytterligare åtgärder, som exempelvis att installera system för aktiv kylning, och allvarlighetsgraden på olägenheten. Vid tillsyn är det bra om inspektören gör en bedömning av om verksamhetsutövaren har gjort det som är möjligt för att förebygga höga eller låga inomhustemperaturer (exempelvis skärmat av solinstrålning och utnyttjat nattkyla). Ökad utomhusvistelse som innebär svalka kan också vara en åtgärd som kan tillämpas i vissa verksamheter när det är som varmast, även om det inte helt kan ersätta åtgärder som sänker värmen inomhus.

Läs mer i kapitlet Åtgärder för att minska risken för höga inomhustemperaturer.

Bostäder och lokaler i Sverige är ofta bättre anpassade för att stå emot kyla än värme. Uppvärmningssystemen är vanligen dimensionerade så att inomhustemperaturen inte sjunker avsevärt vid extremt låga utomhustemperaturer. Därför är det endast vid mycket långvariga och stränga köldperioder som tillsynsmyndigheten kan behöva överväga att acceptera underskridanden av riktvärdet.

Läs mer i kapitlet Åtgärder för att minska risken för låga inomhustemperaturer.

Alla som bedriver en verksamhet som kan ha en påverkan på människors hälsa eller miljön ska bedriva egenkontroll. Bestämmelserna om egenkontroll i 26 kap. 19 § miljöbalken utgör tillsammans med hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken grunden för kraven på verksamhetsutövares egenkontroll.

Ett väl fungerande och systematiskt egenkontrollarbete ger förutsättningar för att upptäcka fel, dåligt fungerande rutiner eller andra brister innan de orsakat besvär eller negativa hälsoeffekter (olägenheter) för människor. Egenkontrollen kan även minska antalet felanmälningar till verksamhetsutövaren om för låg eller för hög inomhustemperatur.

En förutsättning för en effektiv egenkontroll är att verksamhetsutövaren har den kunskap som behövs för att förhindra att det uppstår olägenheter för människors hälsa. Hur omfattande kunskap en verksamhetsutövare behöver beror på verksamhetens omfattning och karaktär.

Verksamhetsutövaren ansvarar också för att den personal som arbetar i verksamheten har rätt kunskap. Vilken kunskap som personalen behöver ha beror på deras yrkesroll och arbetsuppgifter. Personal inom äldreomsorg och skola kan behöva ha kunskap om exempelvis rutiner för vädring och användning av solavskärmning. Personal som arbetar med underhåll och skötsel av fastigheter behöver ha kompetens för att till exempel utreda och felsöka problem med inomhustemperaturen. Om verksamhetsutövaren inte själv har rätt kompetens behöver den inhämtas på annat sätt, exempelvis genom konsulthjälp.

Vilka rutiner och hur detaljerade de behöver vara beror på vad det är för typ av verksamhet, verksamhetens omfattning och om den berör känsliga grupper. Det är viktigt att rutinerna ses över regelbundet och ändras om verksamheten ändras. Det finns också olika krav på vilken dokumenterad egenkontroll som behövs för olika verksamheter.

Mer vägledning om egenkontroll finns på Folkhälsomyndighetens webbplats:

Egenkontroll enligt miljöbalkens regler

Tillsynsvägledning om fastighetsägarens egenkontroll

För att värmesystem och eventuella kylsystem ska fungera som avsett behöver de underhållas och skötas. Det gäller även andra installationer som påverkar inomhustemperaturen, såsom markiser och persienner. Det är viktigt att underhålla dem regelbundet, och det underlättar om det finns en långsiktig underhållsplan.

För en fungerande egenkontroll är det viktigt att verksamhetsutövaren kan hantera felanmälningar om det termiska inomhusklimatet på ett ändamålsenligt sätt. Det behöver även finnas rutiner för att vidta åtgärder och följa upp åtgärdernas effekt.

För att uppnå kraven i 26 kap. 19 § miljöbalken är det lämpligt att verksamhetsutövaren har rutiner för att kontrollera att temperaturen i lokalerna eller bostäderna stämmer överens med den inställda temperaturen. Det kan antingen ske i form av ett automatiserat övervakningssystem eller genom stickprovskontroller av inomhustemperaturen.

Vid brister i fastigheten som påverkar det termiska inomhusklimatet är det lämpligt om verksamhetsutövaren inte bara tar hänsyn till inomhusklimatet i den klagandes bostad eller lokal, utan strävar efter att skapa bra förhållanden i hela byggnaden.

Enligt rättspraxis är det den som har den faktiska och rättsliga möjligheten att vidta en åtgärd som anses vara verksamhetsutövare (25-27). Om det är oklart vem som ansvarar för en viss åtgärd kan till exempel hyresavtal ge viss vägledning för bedömningen. Det är dock inte möjligt att avtala bort ansvaret som verksamhetsutövare enligt miljöbalken. I vissa fall kan bedömningen av vem som har ansvar för en specifik åtgärd eller underhåll vara komplicerad. I en skola kan fastighetsägaren ansvara för vissa åtgärder medan huvudmannen för skolan ansvarar för andra. Begreppet verksamhetsutövare kan alltså avse både en fastighetsägare eller en annan aktör som bedriver en verksamhet såsom en skola eller ett äldreboende.

När det gäller flerfamiljshus kan ägandeförhållandena se olika ut, och det kan därför skifta vem som är verksamhetsutövare för en viss åtgärd. När det gäller hyresrätter bedöms oftast fastighetsägaren ha större rådighet än hyresgästen med anledning av att hyresgästen ofta inte har befogenhet att utföra förändringar i bostaden. Ansvarsfördelningen regleras huvudsakligen i 12 kapitlet jordabalken, även kallad hyreslagen.

När det gäller bostadsrätter har bostadsrättsinnehavaren generellt ansvaret och rådigheten över det inre underhållet, medan bostadsrättsföreningen ansvarar för det yttre underhållet och vissa övriga delar av fastigheten, såsom värmesystem. Enligt bostadsrättslagen (1991:614) har bostadsrättsinnehavaren inte ansvar för reparationer av ledningar för avlopp, värme, gas, elektricitet och vatten och ventilationskanaler, om föreningen har försett lägenheten med ledningarna och de tjänar fler än en lägenhet. Det framgår även att bostadsrättsinnehavaren inte utan styrelsens tillstånd får utföra ingrepp i en bärande konstruktion, ändra befintliga ledningar för avlopp, värme, gas eller vatten, eller göra andra väsentliga förändringar av lägenheten. Montering av markis är en åtgärd som ofta kräver tillstånd från styrelsen.

Anmälningspliktiga verksamheter, till exempel skolor, ska ha en skriftlig fördelning av det organisatoriska ansvaret enligt 4 § förordningen om verksamhetsutövares egenkontroll. I en sådan ansvarsfördelning är det lämpligt att ansvarsfördelningen för åtgärder och underhåll mellan huvudmannen för skolan och fastighetsägaren ingår. En gränsdragningslista, alltså en förteckning över vilka delar i en lokal som bekostas av fastighetsägaren respektive hyresgästen, kan vara en del av en sådan ansvarsfördelning.

Även om det inte finns några krav på att icke anmälningspliktiga verksamheter ska ha en skriftlig ansvarsfördelning, är det en fördel om en sådan finns.

SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) har tagit fram stöd för gränsdragningslistor.

Gränsdragningslista för kommuner och regioner

Fastighetsägaren och nyttjanderättsinnehavare har enligt 9 kap 9 § miljöbalken ett gemensamt ansvar för att vidta de åtgärder som rimligen kan krävas för att hindra uppkomsten av eller undanröja olägenheter för människors hälsa. Det innebär att även om fastighetsägaren har ett huvudansvar, har även den som bor i en bostad också ett visst ansvar. Exempel på detta är att boende använder de solskydd som finns och vädrar på rätt sätt. Vidare är det lämpligt att boende tänker på att möblera på ett sådant sätt att det inte påverkar värmeelementens funktion. Ett annat exempel kan vara att boende drar ner på användningen av hushållsapparater som alstrar värme, såsom ugn och torktumlare vid problem med höga temperaturer.

Klimatet förändras och de flesta svenska byggnader är byggda för att stå emot kyla väl, men sällan för att stå emot de utomhustemperaturer som uppkommer vid värmeböljor. Extremt varma perioder som hittills inträffat vart tjugonde år i genomsnitt, har beräknats kunna inträffa vart tredje till femte år i slutet av århundradet. SMHI har beräknat att utomhustemperaturer på 40 °C då kan bli aktuella vart tjugonde år i södra Sverige (28).

När det är varmt och soligt ute ökar risken för höga inomhustemperaturer. Om inga åtgärder vidtas kan temperaturen bli betydligt högre inomhus än utomhus. Men problem med värme inomhus uppstår inte enbart vid värmeböljor. I många byggnader kan höga inomhustemperaturer uppstå även vid normala sommartemperaturer. I miljöhälsoenkäten 2023 som riktade sig till vuxna svarade 33 procent att de har för varmt inomhus minst en gång i veckan under sommarhalvåret. Det var betydligt fler som rapporterade problem med värme 2023 jämfört med 2015 (1, 29).

I vissa byggnader kan även besvärande värme uppstå under vår och höst när solen står lågt och skiner in genom fönstren. En större andel av solens strålar går igenom fönsterytan när solstrålarnas infallsvinkel är låg. Dessutom skuggas inte fönster lika effektivt av till exempel takutsprång och balkonger vid lågt stående sol (7).

Olika byggnader har olika förmåga att stå emot värme och bibehålla en sval inomhusmiljö. Till exempel har antalet fönster och hur de är placerade stor betydelse för hur mycket sol som kommer in och sedan kan värma upp byggnaden. Skuggande träd och skuggande konstruktioner minskar mängden värme som lagras in i byggnadsstommen. Byggnadens stomme, isolering och innerväggar påverkar hur värmetrög byggnaden är, alltså hur bra den är på att jämna ut temperatursvängningar. Förenklat lagrar en tung stomme av exempelvis betong mer värme, vilket innebär att byggnaden värms upp långsammare, men också tar längre tid att bli sval (7).

Isoleringen har också en inverkan på byggnadens förmåga att stå emot och behålla värme. Lågenergihus kan till exempel få problem med överhettning på grund av hög lufttäthet och tjockare isolering. Om det dessutom finns stora solbelysta fönsterpartier i sådana byggnader kan problemet förvärras (7).

Temperaturen utanför byggnaden har betydelse för inomhustemperaturen. I en tät stad med många hårdgjorda ytor och lite grönska kan utomhustemperaturen bli flera grader högre än omgivande landsbygd. Detta fenomen kallas för urban värmeö (urban heat island). Befolkningen i städer och tätorter är därför extra utsatt vid en värmebölja. Finns det grönområden i omgivningen kan denna värmeöeffekt minskas (30).

Antalet personer som vistas i en lokal eller bostad samtidigt påverkar inomhustemperaturen. Trångboddhet kan öka risken för problem med höga inomhustemperaturer, särskilt under sommaren (31). Likaså kan värmetillskottet från aktiviteter och hushållsapparater vara betydande.

Det är normalt att inomhustemperaturen varierar över dygnet. Ofta är temperaturen som lägst tidig morgon för att sedan öka under dagen, särskilt om solen tillåts lysa in genom fönstren. I förskolor och skolor alstrar verksamheten värme som får inomhustemperaturen att stiga. När verksamheten avtar på eftermiddagen eller kvällen och vädret blir kallare, börjar inomhustemperaturen åter sjunka. I bostäder kan temperaturen istället öka något under kvällen när de boende kommer hem efter att bostaden stått tom under dagen (32).

När utomhustemperaturen stiger vid en värmebölja kommer även inomhustemperaturen att börja stiga. Byggnader har dock alltid en viss värmetröghet. Det innebär att värmen inomhus kan dröja sig kvar flera dagar efter att värmeböljan avklingat och utomhustemperaturen sjunkit.

Att öka beredskapen för att kunna hantera värmeböljor är en viktig del av verksamhetsutövarens egenkontroll. Många åtgärder tar tid att förbereda och utföra, varför arbetet behöver påbörjas i god tid och ha ett långsiktigt perspektiv. Genom att först planera för kommande värmeböljor, undersöka förutsättningarna för byggnaden och dess omgivning och identifiera vilka förebyggande åtgärder som kan vidtas, startar arbetet i rätt ände vilket minimerar risken för både övertemperaturer och en onödig ökning av byggnadernas energianvändning. Det här avsnittet innehåller mer detaljerade beskrivningar av de åtgärder som listas i de allmänna råden.

Solinstrålning genom fönster kan ge stora värmetillskott. Under vintern är solstrålningen ofta önskvärd, eftersom den bidrar med både dagsljus och till att värma upp rummet, men under övriga delen av året kan den bli ett problem och leda till för hög inomhustemperatur. Solskydd, även kallat solavskärmning, är en av de effektivaste passiva åtgärderna för att hålla nere temperaturen inomhus (7). Det finns många olika typer av solskydd som alla har olika för- och nackdelar.

Utvändiga solskydd, exempelvis markiser, jalusier eller utvändiga screengardiner, är mest effektiva för att reducera inomhustemperaturen. Att placera solskydd, exempelvis persienner, mellan glasen i ett fönster kan också vara effektivt. Det finns också olika typer av solreflekterande fönsterglas samt fönsterfilm som minskar värmebelastningen från solen men ändå släpper igenom ljus. (7).

I lägen där det inte är möjligt att ha solskydd på utsidan eller mellan glasen kan invändiga solskydd, exempelvis rullgardiner och persienner, användas. De är mindre effektiva men har fördelen att de ofta är enkla att installera och använda. För att invändiga solavskärmningar ska ha bästa möjliga effekt behöver de ha en reflekterande utsida; persienner kan till exempel vara vita eller metalliska (7).

Det är bra om solavskärmningar är enkla att reglera av boende eller personal så de kan användas endast när de behövs. Förutom den värmesänkande effekten är det viktigt att ta hänsyn till andra aspekter, såsom möjligheten till utblick.

Fasta solavskärmningar och utskjutande byggnadsdelar som balkonger kan vara effektiva för att undvika övertemperaturer inomhus. Balkonger som är placerade i söderläge minskar solinstrålningen för lägenheter våningen under avsevärt, speciellt när solen står högt under sommaren. Nyttan minskar dock vid lågt stående sol (7).

Träd och annan växtlighet är viktiga faktorer som kan sänka temperaturen både utomhus och inomhus. Träd ger ofta bäst kyleffekt eftersom de både erbjuder skugga och har en kylande effekt genom avdunstning (30). Växtligheten kan även ha andra positiva effekter i utemiljön, som minskad UV-exponering samt förbättrad luftkvalitet och ljudmiljö.

Verksamhetsutövaren bör bevara och planera för skuggande träd i den mån det går och med hänsyn till sin rådighet över marken utanför byggnaden. Om marken ägs av någon annan, exempelvis kommunen, är det bra att ha diskussioner om bevarandet och planerandet av träd och annan växtlighet.

Folkhälsomyndigheten har tagit fram en broschyr som belyser vikten gröna utemiljöer för barn i förskola och grundskola.

Lagom sol och mer grönska

Ventilationen är viktig för att hålla en god luftkvalitet, men också för att transportera bort varm luft. Ventilationens betydelse för inomhustemperaturen är särskilt stor i skolor och andra lokaler där många människor vistas och genererar mycket värme.

Styrningen och utformningen av ventilationen kan också ha betydelse för inomhustemperaturen. Om tilluften är för varm kan det höja temperaturen inomhus. Exempelvis kan uteluftintag vara placerade i ett solutsatt läge, vilket är energibesparande under den kalla säsongen, men kan innebära att tilluften blir för varm sommartid. Om en tilluftskanaler är placerade under ett dåligt isolerat tak kan också leda till att tilluften värms upp och blir för varm. Fläktstyrda till- och frånluftssystem kan även byggas om eller anpassas på olika sätt för att tilluften ska hålla en lägre temperatur än uteluften (7).

Det är vanligt att ventilationen stängs av i skolor och andra lokaler under natten, men när det är varmt kan man istället utnyttja den svalare nattluften genom att låta ventilationen vara igång. På så sätt kan man med ventilationens hjälp se till att lokalerna är så svala som möjligt när verksamheten startar (7).

Isolering av tak och väggar påverkar hur mycket av värmen som kan tränga in i byggnaden, men också hur mycket av värmen som hålls kvar. Ventilationsaggregat och kanaler på oisolerade vindar kan till exempel bli varma sommartid, vilket kan leda till att tilluften får en alltför hög temperatur (7).

Vid en maximal utomhustemperatur på 25 °C dagtid och 20 °C nattetid fungerar ofta passiva lösningar som vädring i kombination med effektiva solskydd bra (7). Men när det är varmare än så kan ibland system för komfortkyla behövas om riktvärdet ska klaras.

Komfortkyla innebär att man aktivt kyler en lokal eller byggnad för att den ska hålla en komfortabel inomhustemperatur. Vid val av kylteknik behöver både behovet av kyleffekt och byggnadens förutsättningar vägas in. Energianvändningen behöver också beaktas och det är viktigt att utnyttja förnyelsebara energikällor i så stor utsträckning som möjligt. Genom att utnyttja frikyla, alltså kylan i exempelvis mark, vatten eller uteluft, krävs ingen tillförsel av el annat än till pumpar och fläktar.

Att enbart förlita sig på kylsystem baserade på el är sällan lämpligt eftersom det kan innebära en stor energiförbrukning, och även öka sårbarheten vid elavbrott. Portabla luftkonditioneringsaggregat ses ofta som en enkel lösning, men har nackdelen att de genererar varm luft som behöver ledas ut i det fria. Ofta sker det via en stor slang genom ett öppet fönster. På så vis släpps även den varma uteluften in, vilket bidrar till att öka kylbehovet i rummet (7).

Bulleraspekten, och risken för kondens på kalla ytor, är aspekter som också behöver beaktas vid val av kyllösning.

Det kan vara mest angeläget att överväga behovet av komfortkyla i lokaler och omsorgsboenden för känsliga grupper. Det är lämpligt att komfortkyla främst används i kombination med åtgärder som minskar kylbehovet, och inte som enda åtgärd.

Vädring är en viktig passiv metod för att hålla nere inomhustemperaturen. Men för att vädring ska fungera som kylmetod måste det vara kallare ute än inne. Mest effektivt är det att skapa korsdrag så att luften kan röra sig genom hela bostaden eller utrymmet.

Under en värmebölja är utomhustemperaturen hög under dagen, men under natten är det ofta betydligt svalare. Vädring är då en viktig åtgärd för att sänka inomhustemperaturen nattetid, vilket både underlättar sömnen och bidrar till återhämtning.

Att det går att öppna fönstren är viktigt, både för att kunna sänka temperaturen och för att skapa luftomsättning i lokalen vid driftstörningar av ventilationen. Men i vissa fall kan det finnas hinder, exempelvis:

• Fönstren är placerade nära en trafikerad väg med buller och luftföroreningar.
• Det finns risk för inbrott, fall eller andra säkerhetsrisker.
• Fönstren är inte öppningsbara.

Rumsfläktar (bords-, golv- och takfläktar) är ingen egentlig kyllösning eftersom de inte sänker temperaturen. Däremot kan den ökade lufthastigheten ha en kylande effekt på kroppen genom att öka avdunstningen av svett, samtidigt som varm luft förs bort från huden. För äldre personer, som ofta har en minskad förmåga till svettning kan fläktar däremot vara mindre effektiva. Risken för uttorkning bör också beaktas (33). När det handlar om sårbara grupper är det lämpligt att fläktar används med försiktighet och med hänsyn till individuella förutsättningar (16).

I de allmänna råden finns exempel på mer akuta åtgärder som verksamhetsutövare (inklusive fastighetsägare) kan vidta när SMHI har skickat ut meddelanden eller varningar om höga temperaturer. Det är viktigt att verksamhetsutövaren har beredskap vid värmeböljor och är uppmärksam på SMHI:s varningar så att den kan överväga vilka åtgärder som behöver vidtas.

Det är viktigt att nå ut med tydlig information om vilka åtgärder boende och brukare själva kan genomföra för att hantera värmen bättre. Information om hur man bäst vädrar, och påminnelser om att använda befintlig solavskärmning är exempel på sådant som kan ingå. Vidare bör verksamhetsutövare (inklusive fastighetsägare) ha ökad vaksamhet på inomhustemperaturen för att kunna identifiera enskilda bostäder eller lokaler som är särskilt utsatta för övertemperaturer och om möjligt genomföra åtgärder för dessa. Verksamhetsutövare behöver också vara extra uppmärksamma på klagomål och felanmälningar relaterade till värme. Komfortkyla kan behöva övervägas, främst i lokaler och bostäder där känsliga personer vistas.

I verksamheter där känsliga personer vistas en större del av dygnet, till exempel särskilda boenden för äldre, korttidsboenden, bostäder med särskild service och förskolor, är denna beredskap extra viktig. Både fastighetsägaren och den som bedriver verksamheten kan behöva både samverka och vidta åtgärder inom sina respektive ansvarsområden. Det är bra om det finns en termometer hos alla boende och i allmänna utrymmen. Fläktar, luftkonditionering samt passiva kylåtgärder som nattkyla kan behövas.

Även om det oftast är fastighetsägaren som har huvudansvaret för byggnaden, har verksamheter med vård- och omsorgsansvar också ett ansvar att uppmärksamma om temperaturen i bostaden är hög och på det sätt som är möjligt skydda känsliga personer från höga temperaturer i hemmet. Exempel på sådana verksamheter är de som bedriver personlig assistans och hemtjänst. Utöver att ordna en sval omgivning, är det viktigt att känsliga personer får hjälp att få i sig vätska och hålla sig själva svala genom exempelvis en svalkande dusch. Sådana åtgärder på individnivå är en viktig del av vård och omsorg, men tillsyn av detta ingår inte i miljö- och hälsoskyddskontorets tillsynsansvar enligt miljöbalken.

Folkhälsomyndigheten har tagit fram vägledning till handlingsplaner vid värmebölja, samt informationsmaterial till vård, omsorg, riskgrupper och anhöriga.

Värmeböljor – vägledning till handlingsplaner och informationsmaterial

Den som driver en verksamhet eller äger en fastighet behöver ha rutiner för att förhindra att temperaturerna blir för låga. Det kan exempelvis handla om att åtgärda dragiga eller dåligt isolerade fönster, att ha rutiner för att mäta och övervaka temperaturen i fastigheten eller för att underhålla värmesystemet. Det är viktigt att åtgärderna görs på rätt sätt så att de inte leder till andra problem, som fukt eller försämrad luftväxling. Därför är det viktigt att verksamhetsutövaren (som kan vara en fastighetsägare) har kunskap om byggnadens förutsättningar när åtgärder väljs och planeras.

Värmesystemet ska kompensera för värmeförluster genom klimatskärmen, det vill säga väggar, golv, tak och fönster. För att ge tillräcklig och jämn värme i hela huset behöver värmesystemet vara rätt utformat och rätt inställt. Det är också bra om värmesystemet kan anpassa värmeavgivningen vid ändrad utomhustemperatur, ändrad vindhastighet, solinstrålning genom fönster och värmetillskott från människor, elapparater och belysning (7). Ojämn temperatur i en byggnad, där vissa rum eller lägenheter är för kalla medan andra är för varma, kan indikera att värmesystemet inte har rätt kapacitet eller styrning, eller att det inte är rätt injusterat (34).

Värmeelement är oftast placerade under fönstren. På så vis kan de kompensera för eventuell kallstrålning från fönstren och förhindra kallras. Den typ av värmeelement som avger värme till omgivningen genom värmestrålning kallas för radiator. En annan typ av värmeelement är konvektorelement, som fungerar genom att skicka ut en varm luftström uppåt.

Komforten i närheten av ett fönster beror dels på hur varmt och stort elementet är, men också på fönstrets storlek, hur bra isolering fönsterrutan har samt om det finns spaltventiler som släpper in kall uteluft. Även möbleringen påverkar. Det är viktigt att möbler inte placeras precis framför element. I klassrum och liknande utrymmen är det bra att tänka på att inte placera sittplatser alltför nära kalla fönsterytor eller ventilationsdon.

Bättre isolerade fönster (treglasfönster) har ofta så hög temperatur på insidan att kallras och kallstrålning inte är så besvärande. Förutsatt att det inte tas in uteluft vid fönstret kan då mindre element fungera eller utelämnas helt. I många moderna hus har de klassiska vägghängda radiatorerna ersatts av andra lösningar, till exempel golvvärme.

Portabla värmeelement kan i vissa fall utgöra ett komplement till värmesystemet, men är oftast inte lämpliga som en permanent lösning för att kompensera för ett bristfälligt värmesystem.

Under vintern är det ofta önskvärt att få in sol via fönstren eftersom det minskar behovet av värme från värmesystemet (7). Dessutom tillgodoser det människors behov av dagsljus. Det är därför bra om solavskärmningar är reglerbara.

Värmeförluster genom byggnadens klimatskal kan minskas genom olika åtgärder. Dåligt isolerade eller dragiga fönster och dörrar kan leda till problem med kallstrålning, kallras och drag. Att se över att fönstrens tätning i form av drevning och lister är ofta en enkel åtgärd. Det är samtidigt viktigt att säkerställa att inflödet av tilluft inte påverkas negativt, då det i vissa hus är tänkt att ett visst läckage genom fönstren ska fungera som tilluft för ventilationen. Framförallt gäller detta hus med självdrag. I sådana fall kan det minskade inflödet behöva kompenseras med nya tilluftsventiler.

Olika typer av fönster har olika isoleringsförmåga, även kallat U-värde. Traditionella tvåglasfönster släpper exempelvis ut betydligt mer värme än moderna treglasfönster. I vissa fall kan därför fönsterbyte eller komplettering av befintliga fönster med ett extra energiglas vara en lämplig åtgärd.

Tilläggsisolering av byggnadskonstruktionen såsom vind eller yttertak kan vara en åtgärd som förbättrar inomhusklimatet både när det är varmt och kallt ute (34).

Risken för störande drag är störst i samband med kall väderlek. Vid lufthastigheter inomhus över riktvärdet (0,15 m/s vid inomhustemperaturer upp till 24 °C) kan olika åtgärder vara aktuella, beroende på vad som orsakar luftrörelserna. Drag kan uppstå till följd av exempelvis otätheter i väggar eller fönster, bristfällig isolering eller ventilationens utformning.

Risken för drag är särskilt stor vid självdrags- eller frånluftssystem, där tilluften tas direkt utifrån utan att förvärmas (7). Faktorer som kan påverka risken för drag är tilluftstemperaturen, storleken på luftflödet, tilluftens hastighet och placeringen av tilluftsdon eller uteluftsventiler. Att förvärma tilluften eller reducera tilluftshastigheten genom en mer spridd inblåsning av luften kan vara några sätt att minska risken för drag via ventilationen (8). Det är viktigt att uppmärksamma problem med drag eller kyla från ventilationen. Annars finns det en risk att boende själva försöker åtgärda problemet genom att sätta igen friskluftsintagen, vilket kan leda till problem med luftkvaliteten.

Fönstervädring kan också leda till ett oönskat drag. Vädring under den kalla årstiden sker därför lämpligast genom korsdrag under en kort tid. På så vis byts luften ut utan att rummen kyls ner alltför mycket (8).

Drag kan också uppkomma genom kallras, som uppstår när en kall yta, till exempel ett fönster, kyler luften närmast fönstret. Den kalla luften är tyngre än varmare luft och får därför en nedåtriktad rörelse. För att motverka detta placeras värmeelementen under fönstren, där de värmer upp den kalla luften vid fönstren.

Detta kapitel beskriver hur det termiska inomhusklimatet kan utredas. Metoden baseras på ett kunskapsunderlag till denna vägledning, Metod för temperaturutredning i befintliga byggnader (32), som i sin tur är baserad på bland annat standarden SS-EN ISO 7726 (35). Metoden är anpassad för att fungera vid verksamhetsutövarens (fastighetsägarens) eller tillsynsmyndighetens utredning av tillsynsärenden enligt miljöbalken.

I miljöbalkens 26 kapitel om tillsyn finns bestämmelser om verksamhetsutövarens undersökningsskyldighet. Där anges att verksamhetsutövaren är skyldig att göra de undersökningar av verksamheten som behövs och åtgärda eventuella brister.

Tillsynsmyndighetens uppgift är att följa upp verksamhetsutövarens utredning och eventuella åtgärder. Om klagomålet eller misstanken om olägenheten för människors hälsa kvarstår vid uppföljningen, behöver tillsynsmyndigheten göra en bedömning av den utredning som verksamhetsutövaren har gjort. Tillsynsmyndigheten kan även göra egna mätningar. Det är tillsynsmyndigheten som avgör om den vill göra egna mätningar av temperaturen eller enbart utgå från verksamhetsutövarens utredning.

Tillsynsmyndigheten kan som ett första steg göra en enklare mätning för att få en uppfattning om det termiska inomhusklimatet. Exempelvis kan en förenklad mätning vid klagomål på kyla utgöras av en korttidsmätning eller enklare loggning av lufttemperaturen. Även om inte alla moment utförs vid en förenklad mätning är det lämpligt att huvuddragen från metodbeskrivningen nedan följs.

Därefter kan tillsynsmyndigheten bedöma om ytterligare utredning är nödvändig. En förenklad mätning kan, om resultatet är tydligt, vara tillräcklig för att bedöma ett ärende. Men ofta behöver en utförlig utredning enligt metodbeskrivningen nedan göras.

Operativ temperatur tar hänsyn till både luftens temperatur och till värmestrålningen till och från varma och kalla ytor.

När det är kallt ute kan människors upplevelse av inomhustemperaturen påverkas av att fönster och väggar blir kalla. Risk för störande kalla ytor kan då förekomma exempelvis vid tvåglasfönster, speciellt om det läcker in kall uteluft via bristfällig drevning (isolering mellan fönster och karm). Om kall uteluft läcker in i konstruktionen på grund av att byggnadens klimatskärm är otät, i kombination med undertryck inne jämfört med ute, kan både vägg och golv bli kalla över stora ytor. Sådana kalla ytor kan upptäckas exempelvis med en värmekamera. Vid dessa förhållanden kan den operativa temperaturen vara någon grad lägre än lufttemperaturen. Att mäta den operativa temperaturen när det är kallt ute ger därför säkrast resultat och är skälet till att riktvärdena i tabell 1 och 2 anges i operativ temperatur.

I många inomhusmiljöer med god isolering i väggar och fönster är skillnaden mellan operativ temperatur och lufttemperatur emellertid liten, oftast mindre än 1 °C och sällan mer än 2 °C. Väl utförda mätningar av lufttemperatur kan därför vara tillräckliga om de gett tydliga resultat. Nedan följer två exempel.

• Om lufttemperaturen uppmätts till under 18 °C kan man räkna med att den operativa temperaturen inomhus också är lägre än 18 °C.
• Om lufttemperaturen är över 20 °C kan man räkna med att operativa temperaturen är minst 18 °C.

Vid utredning av höga inomhustemperaturer under sommaren är det oftast tillräckligt att mäta lufttemperaturen. Därför anges riktvärdet för sommar i måttet lufttemperatur. I särskilda fall, till exempel när man misstänker kraftig strålningsvärme från ett varmt tak, kan det dock vara lämpligt att mäta den operativa temperaturen. Den operativa temperaturen jämförs då med riktvärdet för lufttemperatur i tabell 3 i de allmänna råden.

Under vår, vinter och höst anges de övre riktvärdena i operativ temperatur. Att mäta den operativa temperaturen när det är kallt ute ger säkrast resultat.

För utredning av termiskt klimat inomhus behövs vanligtvis denna utrustning:

• Lufttermometer
• Globtermometer eller annan utrustning för att mäta operativ temperatur
• Temperaturloggrar
• Kontakttermometer
• Rökgenerator/ampull och måttband
• Lufthastighetsgivare
• Utrustning för att filma och för tidtagning, till exempel en mobiltelefon
• Stativ
• Mätprotokoll
• Planritning av bostad eller lokal (där valda mätpunkter markeras)

Denna utrustning kan också vara användbar:

• Värmekamera
• IR-termometer

Det är viktigt att kalibrera instrument regelbundet, och att följa de kalibreringsintervall som instrumenttillverkaren lämnat. Vanliga intervall för temperaturinstrument är en gång per år, och för lufthastighetsmätare var sjätte månad.

Enligt SS-EN ISO 7726 ska utrustning för mätning av temperatur ha en mätosäkerhet som inte överstiger ±0,5 °C, helst inte ±0,2 °C.

Utrustning för mätning av lufthastighet ska enligt SS-EN ISO 7726 ha en mätosäkerhet som inte överstiger ±0,05 m/s, plus ytterligare 5 procent av avläst värde i m/s.

Vid klagomålsärenden kan det vara bra att mäta vid samma eller likartade förhållanden som när störningen uppstår. Ta därför reda på om störningen eller klagomålet uppstår vid en viss väderlek eller viss tid på dygnet eller om störningen kan sättas i samband med något annat förhållande.

Mätning i förskolor och skolor eller andra lokaler för allmänna ändamål utförs lämpligen vid ordinarie verksamhet. Mätningarna behöver utföras på ett sådant sätt att barnens eller personalens närvaro inte stör mätningarna.

I bostäder är det lämpligt om det har varit ett normalt antal personer i lägenheten åtminstone någon timme innan mätningen.

Notera termometerns tidskonstant (responstid); den är avgörande för hur länge en mätning bör pågå. Varje mätning bör pågå tillräckligt länge för att givarna ska hinna stabiliseras termiskt med sin omgivning, det vill säga cirka 1,5 gånger instrumentets tidskonstant. Tidskonstanten framgår vanligen av mätinstrumentets manual. Typiska värden på tidskonstanten för kommersiellt tillgängliga lufttermometrar varierar från några tiotal sekunder till flera minuter. Kontakttermometrar är ofta avsevärt snabbare än lufttemperaturgivare och typiska värden på tidskonstanten kan variera från några sekunder till någon minut. Större globtermometrar kan dock ha mycket lång responstid (se faktaruta).

Kontrollera även att mätinstrumenten är kalibrerade enligt tillverkarens anvisningar.

Om loggrar ska användas behöver man programmera önskad tidpunkt för start av loggningen och önskat tidsintervall mellan varje mätvärde. Läs mer i avsnittet Förberedelser inför loggning längre ner i detta kapitel.

Vid en mätning behöver parametrarna väderförhållanden, tekniska installationer och övriga mätförhållanden beaktas och dokumenteras.

• Notera om det är blåsigt eller stilla, molnigt eller soligt samt om det regnar eller är uppehållsväder.
• Mät lufttemperaturen utomhus på en skuggig plats, helst både före och efter mätningarna inomhus. Alternativt kan utomhustemperaturen loggas under hela den tid som mätningen inomhus pågår. En annan möjlighet är att utnyttja data från eventuella väderstationer på huset eller någon annan närbelägen mätstation, exempelvis från SMHIs tjänst för öppna data. Observationsdata för temperatur kan laddas ner via nedanstående länk.
• www.smhi.se/data/meteorologi/temperatur

Notera om de tekniska systemen som är relevanta för störningen (ventilation, värme och i förekommande fall komfortkyla) verkar vara i drift och fungerar som de ska.

• Undersök om radiatorerna känns kalla eller varma. Använd gärna värmekamera om det finns en sådan.
• Kontrollera om det finns radiatortermostater och vilket inställt värde de har.
• Bedöm ventilationens funktion. Notera om eventuella uteluftsventiler är öppna eller stängda. Det är viktigt att uteluftsventiler hålls i normalt, öppet läge under mätningen.

• Notera antal personer som vistas i rummet under mätningen. Inför en loggning är det bra om boende eller personal ombeds att regelbundet göra noteringar om exempelvis vädring och antal närvarande personer. Läs mer i avsnittet Långtidsmätning (loggning).
• Vid mätning av operativ temperatur får inte människor uppehålla sig nära mätpunkten eftersom värmestrålning från människokroppen kan påverka globtermometerns mätvärde. Ett lämpligt avstånd är minst två meter. Det kan även vara bra att ”sikten” mellan mätteknikern och mätpunkten skyms av något föremål, till exempel en möbel. Då når inte värmestrålningen från personen fram till globtermometern.
• Vid lufthastighetsmätning kan personer som rör sig i rummet påverka mätningen. Mätinstrumentet är därför ofta försedd med en lång sladd mellan själva lufthastighetsgivaren och avläsningsenheten för att mätteknikern ska kunna stå på tillräckligt avstånd och inte störa mätningen. Ett lämpligt avstånd är minst två meter.
• Fråga boende eller personal om innerdörrarna brukar vara öppna eller stängda. Vid korttidsmätningarna är det lämpligt att hålla dörrarna i samma läge som de vanligen har. Dokumentera dörrarnas typiska läge så gott det går i samband med loggning.
• Notera läget på eventuella solavskärmningar. Undvik att mäta i direkt solljus. Om fönstren är direkt solbelysta kan man behöva överväga om gardin, persienn eller annan solavskärmning behöver användas i de rum där detta finns. Ange om och varför mätningen utförs utan solavskärmning i mätprotokollet.

Vistelsezonen beskrivs i de allmänna råden som ett område i ett rum avgränsat av två horisontella plan, ett 0,1 meter över golv och ett annat på 2,0 meters höjd över golv samt vertikalt 0,6 meter från yttervägg, dock 1,0 meter framför fönster eller ytterdörr.

Mätningar görs normalt i vistelsezonen. Lägenheter som till storleken är mindre än normalt kan bedömas ha en annan vistelsezon än vad som anges i de allmänna råden om temperatur inomhus. I en studentlägenhet eller annan liten bostad kanske det bara går att möblera utanför vistelsezonen och detta kan tillsynsmyndigheten behöva ta hänsyn till vid mätning och bedömning.

• Välj ut vilka rum som mätningen ska genomföras i.
• Välj om möjligt två eller flera mätpunkter inom vistelsezonen för mätning av operativ temperatur eller lufttemperatur. Välj mätpunkterna så att mätresultatet kan visa om hela vistelsezonen i ett rum har acceptabelt termiskt klimat. Om de boende eller de som använder lokalen pekat ut en plats som speciellt besvärande genomförs mätning där.
• Vid utredning av kalla temperaturer kan det vara bra att välja mätpunkter som kan misstänkas utsättas för kallstrålning eller drag. Exempelvis kan en punkt en meter från yttervägg, mitt framför ett fönster eller en uteluftsventil, väljas. Eventuellt kan kalla ytor identifieras med en IR-termometer eller värmekamera, och punkter väljas utifrån det.
• Mätningarna görs normalt på 1,1 meters höjd eller på en höjd som bestäms med ledning av personens klagomål.
• Det är olämpligt att mäta i direkt solljus. Välj därför mätpunkter utifrån risken för inkommande sol.
• Golvtemperaturen mäts på golvytan, förslagsvis i samma punkter som ovan. Alternativt kan golvtemperaturen mätas i en annan punkt i vistelsezonen där man noterat att golvet verkar vara särskilt kallt.

En korttidsmätning innebär att mätteknikern avläser mätvärdet (lufttemperatur eller operativ temperatur) på plats.

1. Placera givaren (globgivare eller lufttemperaturgivare) i den mätpunkt som valts enligt ovan. Montera utrustningen på stativ och justera höjden över golvet.
2. Starta mätutrustningen.
3. Läs av mätvärdet när temperaturen har stabiliserats.
4. Genomför mätning i eventuella återstående mätpunkter.
5. Mät golvtemperaturen i en eller flera punkter i vistelsezonen med en kontakttermometer.
6. Fyll i mätprotokollet (se bilaga).

Vid klagomål eller misstanke om att det förekommer drag bör luftens medelhastighet kontrolleras. Det är lämpligt att genom en rökvisualisering välja ut en eller flera punkter för lufthastighetsmätning. Om det är uppenbart var i vistelsezonen draget uppstår kan man avstå från rökvisualiseringen och istället mäta lufthastigheten direkt.

Det är relevant att mäta lufthastigheten i punkter som

• boende eller de som vistas i lokalen upplever som dragiga, på en höjd som bestäms med ledning av klagomålet,
• verkar vara utsatta för drag. Mätpunktens läge, även dess höjd över golvet, bestäms med ledning av rökvisualiseringen.

Om inga sådana punkter har identifierats väljs en centralt belägen plats, exempelvis mitt framför ett fönster, eller mitt framför en uteluftsventil, 1 meter från yttervägg. Mätningen görs lämpligtvis 1,1 meter över golvet.

1. Placera lufthastighetsgivaren i den utvalda mätpunkten. Montera utrustningen på stativ och justera höjden över golvet. Ett lämpligt avstånd mellan lufthastighetsgivaren och mätteknikern är minst två meter.
2. Starta mätutrustningen.
3. Påbörja mätningen av lufthastigheten när värdena är stabila, och mät under cirka 3 minuter. Notera lufthastighetens medelvärde under den aktuella treminutersperioden.
4. Genomför mätning i eventuella återstående mätpunkter enligt 1–3.
5. Fyll i mätprotokollet (se bilaga).

Observera att instrument för mätning av lufthastighet är mycket känsliga, och luftrörelserna i ett rum påverkas kraftigt av människor som rör sig i rummet eller av fönster som öppnas. Om mätningen skulle visa en lufthastighet över riktvärdet bör mätningen göras om för att säkerställa att det underkända resultatet inte berodde på sådan oönskad inverkan.

Vid en utredning av det termiska inomhusklimatet är det ofta bra att göra en loggning av temperaturen. Genom loggningen är det möjligt att följa hur det termiska inomhusklimatet varierar över dygnet, vilket är särskilt användbart vid utredning av höga temperatur under sommaren. En loggning kan också visa hur temperaturen varierar med vädret, eller med varierande aktivitetsnivå inomhus. Loggning kan göras av både lufttemperatur och operativ temperatur.

Utför loggningen i det eller de rum som bedöms som mest relevanta, utifrån exempelvis den klagandes besvär. Välj om möjligt två eller flera mätpunkter inom vistelsezonen i enlighet med beskrivningen i avsnittet Mätpunkter. Om det bedöms vara tillräckligt kan endast en mätpunkt väljas.

För dokumentation av vädret inför loggning, se avsnittet Väderförhållanden.

En loggning behöver pågå tillräckligt länge för att täcka in varierande utomhustemperatur, olika solhöjd, olika aktiviteter i huset och olika driftfall för ventilationen. Ett intervall om fem eller tio minuter kan vara lagom.

Utför loggningen under minst två dygn, men det är bra att programmera loggarna för en betydligt längre period. Om väder, verksamhet och andra förhållanden bedöms ha varit representativa kan loggningen avslutas efter de två dygnen. Om någon avvikelse från de avsedda förhållandena noteras är det bra om loggningen får fortsätta ytterligare något dygn. Längre loggningar, på någon eller några veckor, kan ge ännu mer tillförlitliga bedömningsunderlag vilket kan vara relevant i svårbedömda ärenden. Längre loggningar kan också fånga upp de variationer i inomhustemperatur som kan förekomma, särskilt under sommaren. Kontrollera att den loggande utrustningens minne räcker hela den avsedda mätperioden.

Under den aktuella perioden är det bra om personal eller boende ombeds föra loggbok över verksamheten i rummet. Loggboken kan exempelvis vara i form av en kalender där det noteras när det är människor i rummet, hur många som då vistas där, och när rummet lämnas tomt. Det är lämpligt att de också noterar när de vädrar och använder eventuell solavskärmning.

I vissa fastigheter finns givare som loggar inomhustemperaturen i varje lägenhet eller lokal. Temperaturgivarna har till uppgift att styra temperaturen i fastigheten. Givarna sitter inte alltid där människor vistas utan kan vara monterade i bostadens hall eller i frånluftskanalen. Data från givare som är placerade utanför vistelsezonen kan ge en indikation på det termiska inomhusklimatet, men kan oftast inte ersätta en korrekt utförd loggning enligt den metod som beskrivs här.

Dokumentera resultatet av kontrollen. Exempel på mätprotokoll finns i bilagan Mätprotokoll termiskt inomhusklimat. Den person som utfört mätningarna ansvarar för att mätprotokollet är fullständigt och rätt ifyllt.

Arbetsmiljöverket – statlig myndighet som ansvarar för arbetsmiljöfrågor där inomhustemperatur ingår.

www.av.se

Boverket – statlig myndighet för samhällsplanering, stadsutveckling, byggande och boende. Tar fram byggregler som gäller vid uppförande och ändring av byggnader, där termiskt klimat i byggnader ingår.

www.boverket.se

Energimyndigheten – statlig myndighet som bland annat bidrar med fakta, kunskap och analyser om tillförsel och användning av energi i samhället, och arbetar för en trygg energiförsörjning.

Energimyndigheten

Länsstyrelserna – samordnar arbetet med miljö- och hälsoskydd inom länet.

www.lansstyrelsen.se

MSB – Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Ger stöd till kommuner, länsstyrelser och övriga organisationer i beredskapsarbetet kring värmeböljor. MSB har även en karttjänst som kan användas för att identifiera områden med höga temperaturer och områden med svalkande effekt.

www.msb.se

SKR – Sveriges Kommuner och Regioner. En medlems- och arbetsgivarorganisation för kommuner och regioner. SKR:s uppgift är att stödja och bidra till att utveckla kommuner och regioners verksamhet.

www.skr.se

SMHI – Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. Statlig myndighet med uppdraget att vara ett expertorgan inom meteorologi, hydrologi, oceanografi och klimatologi. 

www.smhi.se

Svenska solskyddsförbundet – branschorganisation för företag verksamma som komponenttillverkare, grossister, producenter och detaljister inom solskyddsbranschen. Har information om solskydd på sin webbplats.

www.solskyddsforbundet.se

Svensk ventilation – branschorganisation inom ventilation som företräder ventilationsföretag inom tillverkning, installation och service i Sverige. Arbetar med frågor som rör byggnaders energianvändning och inomhusklimat.

www.svenskventilation.se

Aktiva kylsystem – System som producerar kyla med hjälp av en kylmaskin som drivs av el.

Frikyla – Kylenergi som hämtas direkt från omgivningen från exempelvis sjövatten, luft eller mark, utan hjälp av kylmaskin. En form av passivt kylsystem.

Kallras – Uppstår när en kall yta, till exempel ett fönster, kyler luften närmast fönstret. Den kalla luften är tyngre än varmare luft och får därför en nedåtriktad rörelse.

Kallstrålning – Obehag orsakat av strålningstemperaturskillnad mellan en kall yta och människan.

Komfortkyla – Kyla som används för att upprätthålla en önskad inomhustemperatur och skapa god komfort för de som vistas i en lokal.

Lufttemperatur – Ett mått på luftens temperatur.

Nattkyla – byggnaden kyls nattetid genom att ventileras eller vädras med sval uteluft.

Operativ temperatur – Medelvärdet av lufttemperaturen och medelstrålningstemperaturen från omgivande ytor.

Passiva kylsystem – System som producerar kyla med hjälp av naturlig kyla, exempelvis kallt vatten i borrhål eller kall luft. Exempel på passiv kyla är frikyla och nattkyla.

Relativ luftfuktighet (RF) – Relativ luftfuktighet är kvoten av ånghalten vid en viss temperatur och mättnadsånghalten vid samma temperatur, uttryckt i procent.

Solskydd – Solavskärmningar som markiser, persienner och jalusier.

Strålningstemperaturskillnad – Skillnaden mellan två motstående ytors värmestrålning till en viss mätpunkt. Skillnaden mäts till exempel mellan golv och tak.

Termiskt inomhusklimat – Faktorer som påverkar människans värmeutbyte med omgivningen, till exempel lufttemperatur, operativ temperatur och drag.

Termisk komfort – Ett tillstånd där man är nöjd med temperaturupplevelsen och inte önskar utföra några temperaturjusteringar i omgivningen.

Urban värmeöeffekt – Fenomenet att urbana områden generellt är varmare än sin omgivning. Det är främst ett nattligt fenomen.

Verksamhetsutövare – Används i denna vägledning för den som bedriver en verksamhet med bostäder eller lokaler för allmänna ändamål och som har den faktiska och rättsliga möjligheten att vidta åtgärder mot störningar och olägenheter. Det kan till exempel vara en fastighetsägare.

Värmebölja – En period om flera dagar i följd med höga dagstemperaturer. I denna vägledning används begreppet brett och kan avse både en kortare och längre period med höga utomhustemperaturer. Observera att denna definition är bredare än SMHIs definition av värmebölja, se smhi.se.

Värmeö – Se urban värmeöeffekt.

KOL – kroniskt obstruktiv lungsjukdom

MET – metabolic equivalent of task, ett mått på en persons energiförbrukning vid en specifik fysisk aktivitet

RF – relativ fuktighet

m/s – meter per sekund

WHO – World Health Organization, Världshälsoorganisationen

1. Folkhälsomyndigheten. Miljöhälsoenkät för vuxna. 2023.
2. Folkhälsomyndigheten. Hälsoeffekter av värme respektive kyla inomhus (opublicerat kunskapsunderlag) 2020.
3. SIS. SS-EN ISO 7730:2006. Ergonomi för den termiska miljön - Analytisk bestämning och bedömning av termisk komfort med hjälp av indexen PMV och PPD samt kriterier för lokal termisk komfort.
4. SIS. SS-EN 16798-1:2019. Byggnaders energiprestanda - Ventilation för byggnader - Del 1: Indataparametrar för inomhusmiljö för konstruktion och bestämning av byggnaders energiprestanda gällande luftkvalitet, termiskt klimat, belysning och akustik - Modul M1-62019.
5. WHO. WHO Housing and health guidelines. 2018. Hämtad från: https://apps.who.int/iris/bitstream/handle/10665/276001/9789241550376-eng.pdf?sequence=1&isAllowed=y.
6. WHO. Health impacts of low indoor temperatures, Report on a WHO meeting. Copenhagen: WHO; 1987. Hämtad från: http://www.theclaymoreproject.com/uploads/associate/365/file/Health%20Documents/WHO%20-%20health%20impact%20of%20low%20indoor%20temperatures%20(WHO,%201985).pdf.
7. Boverket. Nuläge termisk komfort - en kuskapssammanställning. 2022.
8. Socialstyrelsen. Temperatur inomhus; 2005.
9. Ekberg L. Mått och metoder för bedömning termiskt inomhusklimat (opublicerat kunskapsunderlag) 2020.
10. Folkhälsomyndigheten. Värmestress i urbana utomhusmiljöer. 2018. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/e5286456e91c442a923c6884d84f79be/varmestress-urbana-utomhusmiljoer-18061-webb-181112.pdf.
11. Reinikainen LM, Jaakkola JJ. Significance of humidity and temperature on skin and upper airway symptoms. Indoor Air. 2003;13(4):344-52. DOI:10.1111/j.1600-0668.2003.00155.x.
12. Tartarini F, Schiavon S, Cheung T, Hoyt T. CBE Thermal Comfort Tool: Online tool for thermal comfort calculations and visualizations. Softwarex. 2020;12. DOI:ARTN 100563 10.1016/j.softx.2020.100563.
13. M. Kwan JWTK. The standard oxygen consumption value equivalent to one metabolic equivalent (3.5 ml/min/kg) is not appropriate for elderly people. International Journal of Food Sciences and Nutrition. 2004;55:3:179-82.
14. Åström CE, K.L.; Langner, J.; Forsberg, B. Developing a Heatwave Early Warning System for Sweden: Evaluating Sensitivity of Different Epidemiological Modelling Approaches to Forecast Temperatures. International Journal of Environmental Research and Public Health. 2015;12(1):254-67.
15. Folkhälsomyndigheten. Hälsokonsekvenser av klimatförändring i Sverige - En risk- och sårbarhetsanalys. 2021.
16. Folkhälsomyndigheten. Hälsoeffekter av värmeböljor – En kunskapssammanställning. 2022. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/h/halsoeffekter-av-varmeboljor/?pub=112090.
17. Tham S, Thompson R, Landeg O, Murray KA, Waite T. Indoor temperature and health: a global systematic review. Public Health. 2020;179:9-17. DOI:https://doi.org/10.1016/j.puhe.2019.09.005.
18. Anderson M, Carmichael C, Murray V, Dengel A, Swainson M. Defining indoor heat thresholds for health in the UK. Perspect Public Health. 2013;133(3):158-64. DOI:10.1177/1757913912453411.
19. SMHI. Tropiska nätter. Hämtad från: https://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/temperatur/tropiska-natter-1.1085.
20. WHO. Heat and health in the WHO European Region: updated evidence for effective prevention. 2021. Hämtad från: https://apps.who.int/iris/bitstream/handle/10665/339462/9789289055406-eng.pdf.
21. Ebi KL, Capon A, Berry P, Broderick C, de Dear R, Havenith G, et al. Hot weather and heat extremes: health risks. Lancet. 2021;398(10301):698-708. DOI:10.1016/S0140-6736(21)01208-3.
22. Pawel Wargocki DPW. The Effects of Moderately Raised Classroom Temperatures and Classroom Ventilation Rate on the Performance of Schoolwork by Children (RP-1257). HVAC&R Research. 2007;13(2).
23. Pawel Wargocki JAP-S, Sergio Contreras-Espinoza. The relationship between classroom temperature and children´s performance in school. Building and Environment. 2019;157:197-204.
24. SMHI. Hämtad från: https://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/arstider-1.1082.
25. Tillsynsavgift och verksamhetsutövarbegreppet vid miljöfarlig verksamhet, MÖD 2005:64, (2005).
26. Miljöteknisk undersökning på Ryssbergsbacken, MÖD 2010:23, (2010).
27. Tillsynsavgift avseende fastigheten X i Göteborgs kommun, M 4570-18, (2019).
28. SMHI. Värmeböljor i Sverige, Faktablad nr 49. 2011. Hämtad från: https://www.smhi.se/polopoly_fs/1.16889!/webbFaktablad_49.pdf.
29. Folkhälsomyndigheten. Miljöhälsoenkät för barn. 2015.
30. Folkhälsomyndigheten. Värme och människa i bebyggd miljö - Kunskapsstöd för åtgärder som minskar hälsoskadlig värme. 2019. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/da3f008f2fbc4d9f8424a3eb73f0d1a5/varme-manniska-bebyggd-miljo.pdf.
31. Abdul Hamid A, Von Platten, J., Mjörnell, K., Johansson, D., Bagge, H. Determining the Impact of High Residential Density on Indoor Environment, Energy Use, and Moisture Loads in Swedish Apartments-and Measures for Mitigation. Sustainability 2021;13, 5446.
32. Ekberg L. Metod för temperaturutredning i befintliga byggnader (opublicerat kunskapsunderlag). 2021.
33. Jay O, Capon A, Berry P, Broderick C, de Dear R, Havenith G, et al. Reducing the health effects of hot weather and heat extremes: from personal cooling strategies to green cities. The Lancet. 2021;398(10301):709-24. DOI:https://doi.org/10.1016/S0140-6736(21)01209-5.
34. Boverket. Boverkets energiguide. 2023 [uppdaterad 23 oktober 2023]. Hämtad från: https://www.boverket.se/sv/energiguiden/.
35. SIS. SS-EN ISO 7726. Ergonomi för termiskt klimat - Instrument för mätning av fysiska storheter, 2002.

Mätprotokoll, termiskt inomhusklimat (PDF, 228 kB)