Denna rapport beskriver resultaten från en enkätbaserad befolkningsstudie om ungas hälsa, relationer och sexliv, UngKAB23. Syftet med studien var att ta fram ny kunskap om ungas sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter (SRHR) och se om det skett förändringar över tid. Målet är att kunskapen ska kunna användas inom det hälsofrämjande och förebyggande arbetet inom hiv, andra sexuellt överförda infektioner (STI) och SRHR.

9 444 unga i åldrarna 16–29 år svarade på enkäten vilket motsvarar en svarsfrekvens på 24 procent. Resultatet redovisas per könsidentitet: tjej, kille och unga med andra könsidentiteter (vilket innefattar icke-binära och de som inte vill kategorisera sig utifrån kön).

De flesta unga är nöjda med sitt sexliv, hade positiva upplevelser av och njöt vid sitt senaste sextillfälle. De flesta kan även visa om de vill ha sex och lätt uppfatta om någon annan vill det. Tjejer upplevde dock sin sexuella debut som mindre positiv och trygg jämfört med killar.

Utsattheten för olika former av våld är utbredd bland unga. Tjejer är mer än killar utsatta för samtliga våldsformer, men framförallt vaginal, oral eller anal penetration mot ens vilja och fysiskt våld i samband med sex.

Resultaten visar också att 7 procent bland dem som inte är heterosexuella har upplevt att någon i deras familj eller släkt använt påtryckningar, hot eller våld för att försöka få dem att ändra sin sexuella identitet.

Ungefär en tiondel av unga rapporterar olika former av hedersrelaterat våld och förtryck, såsom att uppleva krav från ens familj om partners kön (heterosexuell relation), etnicitet eller religion, samt krav på att vänta med sex tills man är gift.

Nästan hälften av alla unga som haft sex, har haft oskyddat sex med en ny eller tillfällig partner under det senaste året. Andelarna är liknande bland tjejer och killar och oskyddat sex är vanligare i yngre åldersgrupper än äldre.

Mensbesvär orsakar en hög grad av frånvaro från skola, arbete och fysisk aktivitet. En dryg femtedel av alla unga mellan 16–19 år har stannat hemma från skolan vid varje mens de senaste 6 månaderna. Få uppger dock att de har sökt hjälp för besvären.

Skolan är den informationskälla om sexualitet och relationer som flest unga uppger. Andra informationskällor som uppges av en hög andel unga är sociala medier och vänner eller syskon.

I den här undersökningen har vi få svarande som rapporterar andra könsidentiteter än tjej eller kille. Det betyder att resultaten för dessa unga endast gäller för dem som svarat på enkäten, och inte går att generalisera till alla unga med andra könsidentiteter än tjej eller kille.

Bland unga med andra könsidentiteter som svarat på enkäten rapporterades en hög utsatthet för våld och diskriminering. De rapporterade även mindre trygghet och mindre positiva upplevelser i relation till sitt sexliv.

Undersökningen visar att förutsättningarna för en god sexuell och reproduktiv hälsa är ojämlikt fördelade bland unga i Sverige, inte minst vad gäller sexuellt våld och hedersrelaterat våld och förtryck. För att uppnå målet i SRHR-strategin om en god, jämlik och jämställd sexuell och reproduktiv hälsa i befolkningen behöver våldet omedelbart upphöra och SRHR-insatser på nationell, regional och kommunal nivå stärkas.

This report describes the results from a survey-based population study on young people's health, sexuality, and relationships – the UngKAB23. The aim of the study was to generate new knowledge about young people's sexual and reproductive health and rights (SRHR) and to determine if there have been changes over time. The goal is that this knowledge will be used in health promotion and prevention efforts related to HIV, other sexually transmitted infections (STIs), and SRHR.

A total of 9,444 young people aged 16–29 participated in the survey, corresponding to a response rate of 24 per cent. The results are presented by gender identity: girls, boys, and young people with other gender identities (including non-binary individuals and those who do not wish to categorise themselves by gender).

The majority of young people are satisfied with their sex lives, have had positive experiences, and felt pleasure during their most recent sexual encounter. Most young people can also express whether they want to have sex and easily perceive whether someone else wants it. However, girls were less likely than boys to describe their sexual debut as positive and safe.

Exposure to various forms of violence is widespread among young people. Girls are more likely than boys to experience all forms of violence, particularly vaginal, oral, or anal penetration against their will and physical violence during sex.

The results also show that 7 per cent of non-heterosexual young people have experienced pressure, threats, or violence from family members in an attempt to change their sexual identity.

Approximately one in ten young people report various forms of honour-based violence and oppression, such as family-imposed restrictions on the gender (heterosexual partner), ethnicity, or religion of a partner, as well as requirements to abstain from sex until marriage.

Almost half of all young people who have had sex have had unprotected sex with a new or casual partner in the past year. The proportions are similar for girls and boys, and unprotected sex is more common among younger age groups than older ones.

Menstrual-related symptoms cause significant absences from school, work, and physical activities. Over 20 per cent of young people aged 16–19 have stayed home from school during every menstruation over the past six months—however, few report seeking help for their symptoms.

The school is the main source of information about sexuality and relationships for most young people. Other significant sources of information include social media, friends, and siblings.

In this study, we had few respondents reporting other gender identities than girl or boy. This means that the results for these young people apply only to those who responded to the study and cannot be generalised to all young people with other gender identities.

Among those young people with other gender identities who responded to the survey, high levels of exposure to violence and discrimination were reported. They also reported feeling less safe and having less positive experiences regarding their sex lives.

The survey shows that the conditions for good sexual and reproductive health are unevenly distributed among young people in Sweden, in particular concerning sexual violence and honour-related violence and oppression. To achieve the goal in the SRHR strategy of good, fair, and equal sexual and reproductive health in the entire population, violence needs to stop immediately and SRHR-related efforts need to be strengthened at the national, regional and municipal levels.

Denna rapport handlar om ungas sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter (SRHR). Rapporten baseras på enkätsvar från undersökningen Ungas hälsa, relationer och sexliv (UngKAB23), som besvarades av 9 444 deltagare i åldrarna 16–29 år. Svarsfrekvensen var 24 procent. Syftet är att ta fram kunskap om ungas och unga vuxnas SRHR. Målet är att resultaten ska användas i det hälsofrämjande och förebyggande arbetet inom hiv, andra sexuellt överförda infektioner (STI) samt SRHR.

Rapporten riktar sig främst till yrkesverksamma som arbetar med hälsofrämjande och förebyggande arbete inom SRHR, hiv och STI. Det gäller exempelvis personal på ungdomsmottagningar, STI-mottagningar, mottagningar för unga män samt lärare och personal inom elevhälsa. Den riktar sig även till tjänstemän och beslutfattare på nationell, regional och lokal nivå, exempelvis inom rättsväsendet och socialtjänsten, samt till civilsamhällets organisationer. Rapporten är framtagen av utredarna Klara Abrahamsson och Matilda Bredell under ledning av enhetschef Desireé Ljungcrantz.

Lennie Lindberg

Avdelningschef, Avdelningen för smittskydd och hälsoskydd

Folkhälsomyndigheten

Folkhälsomyndigheten är en kunskapsmyndighet vars huvudsakliga uppdrag är att verka för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen. I det ingår sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) som är en viktig del av den allmänna hälsan och påverkar de flesta människor under livet. Arbetet med SRHR utgår ifrån en nationell strategi (1) och en handlingsplan (2) och dess övergripande mål är att skapa förutsättningar för en god, jämlik och jämställd SRHR i hela befolkningen.

Utöver arbetet inom SRHR, ansvarar vi för att samordna det nationella förebyggande arbetet mot hiv och andra sexuellt överförda infektioner (STI), inom ramen för den nationella hivstrategin (3).

Vi ansvarar även för att följa hälsan hos homosexuella, bisexuella, transpersoner, queera personer och personer med intersexvariation (hbtqi-personer), och samordna det nationella arbetet för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter, i linje med en nationell strategi (4) och handlingsplan (5). Dessa uppdrag har legat till grund för utformningen av den här undersökningen.

Det finns två tidigare svenska befolkningsundersökningar om ungas sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter: UngKAB09 (8) som genomfördes som en baslinjestudie 2009 och uppföljaren UngKAB15 (6) från 2015. Studierna har delvis olika design, men det har ändå varit möjligt att jämföra flera resultat. 2017 genomfördes dessutom en av de mest omfattande svenska befolkningsundersökningarna om SRHR, med svarspersoner mellan 16–84 år (7).

Unga och unga vuxna är en prioriterad grupp enligt ovan nämnda nationella styrdokument inom SRHR och hiv och STI (1-3). Åldersspannet inom vilket unga och unga vuxna ryms varierar i olika studier och styrdokument. I den här rapporten har vi utgått ifrån den nationella strategin för SRHR och tillhörande handlingsplan, vilket betyder att unga och unga vuxna avser personer 16–29 år. Hädanefter benämns de som ”unga”.

Övergången från barndom till tonår präglas av fysisk, kognitiv, social och emotionell utveckling (8, 9), och åldersspannet 16–29, som sträcker sig från att vara en tonåring i början av gymnasiet till att vara en ung vuxen, kan vara förknippad med olika grad av sårbarhet i relation till SRHR. Tonårsperioden innebär sexuell mognad och ett ökat fokus på relationer och den egna identiteten (9, 10). Majoriteten har sin sexuella debut under tonåren. Tidigare studier visar att den genomsnittliga åldern för sexuell debut är 16 år (6). Behoven hos tonåringar kan skilja sig från behoven hos unga vuxna, men gemensamt för unga inom hela åldersspannet är att de behöver och har rätt till lättillgänglig och kunskapsbaserad information om SRHR.

Gruppen unga är heterogen utifrån fler faktorer än ålder, exempelvis påverkar faktorer som könsidentitet, etnicitet, sexuell läggning, socioekonomiska förutsättningar, eventuella funktionsnedsättningar och utsatthet för diskriminering deras sexuella och reproduktiva hälsa på olika sätt (11).

UngKAB23 är en del av uppföljningen inom SRHR-området och återspeglar delar av den samtid som unga befinner sig i. Det är därmed viktigt att sätta undersökningen i relation till en omvärldsanalys av SRHR och hiv och STI bland unga i Sverige.

När det gäller STI och hiv har trenderna gått åt olika håll sedan UngKAB15 (6) genomfördes 2015. Förekomsten av klamydia har minskat bland unga och unga vuxna mellan åren 2015 och 2023, särskilt bland tjejer i åldern 15–19 år. Under 2015 rapporterades 37 819 fall, och under 2023 rapporterades 32 298 fall (12).

Mellan 2010 och 2023 ökade förekomsten av både syfilis och gonorré (13), med ett trendavbrott under pandemiåren 2020–2021 (14). Under 2023 ökade antalet nya gonorréfall med 25 procent jämfört med 2022. Ökningen var störst bland män som har sex med män (MSM), men förekom även bland unga kvinnor, särskilt i åldrarna 20–24 år (14). Antalet nya fall av syfilis är betydligt lägre än för gonorré (15). I åldrarna 15–24 år har det rapporterats cirka 5 fall per 100 000 invånare bland män och 3 fall per 100 000 invånare bland kvinnor.

Under 2022 började infektionen mpox spridas genom sexuell smitta i större omfattning, men spridningen i Sverige har hittills varit begränsad (16).

Förekomsten av hiv har också minskat sedan 2015: Under 2015 rapporterades 450 nya fall av hiv och 2023 rapporterades 304 nya fall (37). Jämfört med året innan, 2022, skedde en minskning med 31 procent. Forskning har visat att hiv inte överförs vid sex, om hivinfektionen är välbehandlad (17, 18). Detta gäller oavsett om kondom används vid sex eller inte. Kondom rekommenderas dock fortsatt av Folkhälsomyndigheten för att undvika oönskad graviditet och/eller andra STI (19). År 2017 började ett läkemedel som förebygger hivöverföring, preexpositionsprofylax (PrEP), förskrivas i Sverige. Det finns tillgängligt för personer med en ökad risk för hiv.

När det gäller sexuella rättigheter ledde den så kallade #metoo-rörelsen under 2017 till fler offentliga samtal om sexuella övergrepp, sexuellt våld och sexuellt samtycke, alltså om rätten att bestämma över sin egen kropp och sexualitet. Året därpå ändrades den svenska sexualbrottslagstiftningen till att bygga på principen att allt sex ska vara frivilligt (20). Folkhälsomyndighetens befolkningsundersökning SRHR2017 publicerades 2019 och visade att 57 procent av tjejer och 26 procent av killar i åldern 16–29 år hade erfarenhet av sexuella trakasserier (7).

Under 2020 uppstod covid-19-pandemin, som medförde stora konsekvenser för hälsa och liv. Uppföljningar bland unga 16–29 år i Sverige visar dock ganska små förändringar i levnadsvanor och generell hälsa, med undantag för att den psykiska hälsan blev något sämre (21). De tillfälliga restriktionerna var mindre omfattande i Sverige jämfört med många andra länder, men trots detta blev en konsekvens en minskad tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster såsom hiv- och STI-testning (22). Tillsammans med ett förändrat rese- och kontaktmönster på grund av restriktioner, kan detta ha bidragit till minskningen av rapporterade fall av gonorré under pandemiåren 2020–2021 (14).

En trend som fortsatt öka under de senaste åren är användningen av digitala och sociala medier bland unga. I dag använder en majoritet (85 procent) av alla tonåringar sociala medier varje dag (23). Inom SRHR-området finns både risker och möjligheter med digital medieanvändning. En forskningssammanställning visar bland annat att användning av digitala medier ökar risken för sämre kroppsuppfattning, samtidigt kan användning bidra till sociala relationer och socialt stöd, i synnerhet för unga hbtqi-personer (24).

2018 lanserades en ny global definition av SRHR, framtagen av Guttmacher-Lancet-kommissionen, och denna anammades inom det svenska SRHR-arbetet. Under 2020 lanserades Sveriges första nationella strategi för SRHR (1) vilket medförde en tydligare riktning för det samlade arbetet med SRHR. 2023 kompletterades strategin med en handlingsplan (2) som omfattar mål och prioriteringar för de kommande 5–10 åren. Nedan listas exempel på svenska styrdokument och lagstiftning med relevans för SRHR som har tillkommit sedan 2015:

• Den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor träder i kraft (2016)
• Regeringen tar fram en ny strategi mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar (2017)
• Förbud mot erkännande av utländska barnäktenskap (se bl.a. prop. 2017/18:288) (2017)
• Ny sexualbrottslagstiftning träder i kraft och tydliggör att alla sexuella handlingar ska vara frivilliga och bygga på samtycke (se bl.a. prop. 2017/18:177) (2018)
• Regeringen definierar hedersrelaterat våld och förtryck (se bl.a. prop. 2019/20:131) (2019)
• Barnkonventionen blir svensk lag (se bl.a. prop. 2017/18:186) (2020)
• Folkhälsomyndigheten lanserar Sveriges första nationella strategi för SRHR (2020)
• Nya bestämmelser om förebyggande av våld i nära relationer och om barnfridsbrott (se bl.a. prop. 2020/21:163) (2021)
• Ett särskilt brott för hedersförtryck införs (se bl.a. prop. 2021/22:138) (2021)
• Regeringen lanserar Sveriges första nationella handlingsplan för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter (2021)
• Skolverket ändrar i läroplanerna och kunskapsområdet ”sex och samlevnad” byter namn till ”sexualitet, samtycke och relationer” (2022)
• Folkhälsomyndigheten lanserar Sveriges första nationella handlingsplan för SRHR (2023)
• Nya könstillhörighetslagen träder i kraft (2024)
• Folkhälsomyndigheten lanserar en ny strategi mot hiv/aids och vissa andra sexuellt överförbara infektioner (2024)
• Regeringen lanserar en uppdaterad handlingsplan för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter (2025)

SRHR är en betydelsefull del av den allmänna hälsan och välbefinnandet under hela livet. SRHR omfattar många olika delar, där det förebyggande arbetet mot hiv och STI är en viktig del (3). Detta arbete vägleds av två nationella strategier som på ett tydligt sätt betonar vikten av synergier i arbetet med hiv och STI och SRHR. Därtill har det, som tidigare nämnts, tillkommit en definition och ett ramverk för SRHR genom Guttmacher-Lancet-kommissionen (25). Definitionen togs fram 2018 och den svenska översättningen lyder:

Sexuell och reproduktiv hälsa är ett tillstånd av fysiskt, känslomässigt, psykiskt och socialt välbefinnande i förhållande till alla aspekter av sexualitet och reproduktion, och inte bara avsaknad av sjukdom, dysfunktion eller skada. Därför bör ett positivt förhållningssätt till sexualitet och reproduktion bekräfta den roll som njutbara sexuella relationer, tillit och kommunikation spelar för självkänslan och det allmänna välbefinnandet. Alla människor har rätt att fatta beslut om sina egna kroppar och ha tillgång till hälso- och sjukvård och andra hälsofrämjande insatser som stödjer den rätten.

För att uppnå sexuell och reproduktiv hälsa krävs erkännande av sexuella och reproduktiva rättigheter, som baseras på mänskliga rättigheter för alla att:

• respekteras i sin kroppsliga integritet, sitt privatliv och sitt personliga självbestämmande
• fritt få definiera sin egen sexualitet, inklusive sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck
• avgöra om och när man vill vara sexuellt aktiv
• välja sina sexualpartners
• ha säkra och njutbara sexuella upplevelser
• besluta om, när och med vem äktenskap ska ingås
• avgöra om, när och hur man vill ha barn och hur många barn man vill ha
• under hela livet ha tillgång till information, resurser, tjänster och det stöd som krävs för att uppnå det ovanstående, utan risk för diskriminering, tvång, utnyttjade och våld. (26)

Definitionen markerar hur förverkligande av sexuella och reproduktiva rättigheter är en förutsättning för att människor ska kunna uppnå en god sexuell och reproduktiv hälsa. Den betonar också ett positivt synsätt på sexualitet och reproduktion och antar en holistisk syn på sexuell och reproduktiv hälsa.

Begreppen jämlikhet och jämställdhet kan användas som vägledning i arbetet för en god hälsa i hela befolkningen, för att synliggöra att vissa grupper kan behöva kompensatoriska insatser. Förenklat handlar jämlikhet om lika rättigheter och möjligheter för alla individer, medan jämställdhet handlar om jämlikhet mellan grupperna kvinnor och män. Båda begreppen är centrala för SRHR.

Unga är en prioriterad grupp i det nationella SRHR-arbetet (1) samt det förebyggande arbetet mot hiv och STI (3). Unga som grupp har sämre förutsättningar att uppnå en god SRHR, jämfört med befolkningen i stort. Det visar till exempel befolkningsstudien SRHR2017 där förekomsten av sexuellt våld är vanligast inom åldersgruppen 16–29 år, och att den minskar med stigande ålder. Samma studie fann att unga killar var mindre nöjda med sitt sexliv, jämfört med andra åldersgrupper. Vidare var det vanligast att ha känt smärta vid eller efter sex bland tjejer och unga kvinnor 16–29 år, och andelen minskade med stigande ålder (7). Antal rapporterade fall av STI, och särskilt klamydia och gonorré, är vanligast bland unga under 30 år (3).

Förutsättningar för en jämlik och jämställd sexuell och reproduktiv hälsa i befolkningen formas av strukturella faktorer såsom lagar, styrdokument och ekonomiska villkor (25). Exempelvis kan tillgång till ungdomsmottagning spela roll för ungas möjlighet att få sina sexuella och reproduktiva rättigheter tillgodosedda (27). Strukturella faktorer förstärker ofta existerande ojämlikheter på individnivå, som baseras på exempelvis kön, könsidentitet eller socioekonomiska villkor. Ojämlikheter i SRHR, såsom en högre förekomst av sexuellt våld bland tjejer och icke-binära jämfört med killar, synliggör både bristande jämställdhet och jämlikhet som finns i samhället (6, 28).

Synen på sexualitet varierar mellan sammanhang och grupper och över tid (29, 30). Historiskt sett har de flesta studier om ungas sexualitet fokuserat på negativa hälsoutfall såsom STI, hiv, oönskade graviditeter och sexuellt våld. På senare år har en mer positiv sexualsyn fått stå i fokus inom forskning, och inom såväl den internationella definitionen av SRHR (25) som den nationella SRHR-strategin. I den senare står att det hälsofrämjande arbetet inom SRHR ska förmedla en ”positiv, normmedveten och ansvarsfull sexualsyn med respekt för individens frihet” (2).

På individnivå är sexuellt välbefinnande ett centralt begrepp inom den positiva ansatsen till sexualitet. Välbefinnandet kan även innefatta fler aspekter, såsom frihet att leva så öppet som man önskar med sin sexuella läggning, vara nöjd med sitt sexliv, ha positiva sexuella upplevelser, kunna kommunicera om sex och ha förmåga till sexuell njutning (9, 31). En person kan känna sexuellt välbefinnande i förhållande till sig själv genom till exempel kroppsuppfattning, och i förhållande till andra genom till exempel förmågan att skapa ömsesidigt respektfulla relationer (9).

Normer och värderingar, det vill säga samhällets förväntningar och oskrivna regler, är centrala för hur sexualitet uppfattas och uttrycks och formar därmed även ungas möjligheter att uttrycka sig sexuellt (10, 25). Normer konstrueras genom sociala interaktioner och social inlärning (32) och kan baseras på exempelvis kön, etnicitet, sexuell läggning eller ålder (10). Normer kan möjliggöra för unga att uttrycka sin sexualitet, men också på olika sätt begränsa deras möjligheter att fatta beslut om sin sexualitet och reproduktion.

SRHR-området präglas av normer om bland annat maskulinitet, femininitet, heterosexualitet och tvåsamhet (1, 10, 33). Heteronormer innebär föreställningar om att alla är heterosexuella och att det endast finns två kön. Alla som inte vill definiera sig som tjej eller kille faller utanför denna norm. Handlingsplanen för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter fastslår att det behövs ett arbete med att förändra destruktiva eller begränsande normer kring sexualitet, femininitet och maskulinitet, för att alla, oavsett könsidentitet och könsuttryck, ska få sina rättigheter tillgodosedda (5). Heteronormer kan också påverka i vilken mån individer uttrycker och är öppna med sin sexuella läggning (33).

Heteronormer och maskulinitetsnormer kan även begränsa handlingsutrymmet för unga cis- och heterosexuella personer. Ett exempel på en maskulinitetsnorm är förväntningen om att unga heterosexuella killar i princip alltid ska vilja ha sex (10). Denna norm kan ge sig i uttryck av att killar upplever det som svårare än tjejer att säga nej till sex (7), och därmed sällan säger nej till sex (32). Tidigare studier har visat att det är vanligt att vuxna män upplever en press kring att ta sexuella initiativ, och att de kan uppleva att de måste säga ja för att inte såra sin partner eller riskera att framstå som mindre maskulin (32).

I svensk lagstiftning räknas individer som barn i åldern 0–18 år. I den här undersökningen är därmed svarspersonerna 16–18 år i juridisk mening barn. Människors förutsättningar för en god, jämlik och jämställd sexuell och reproduktiv hälsa grundläggs dock långt före 18 års ålder och rättigheterna behöver tillgodoses från födseln och under resten av livet. Därför behövs ett barnrättsperspektiv på SRHR.

FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) blev 2020 en del av svensk lag. Den fastslår att barn har rätt att bilda och uttrycka åsikter och få dessa beaktade i alla frågor som berör dem. Den fastslår även att barns fysiska och psykiska integritet ska respekteras i alla sammanhang, och att barn har rätt till frihet från diskriminering och våld (34). Den nämner även att länders hälso- och sjukvårdssystem ska kunna möta ungas specifika behov inom SRHR, såsom att erbjuda tjänster som främjar ungas sexuella och reproduktiva hälsa och tillgodose uppfyllande av deras rättigheter (35).

Sedan 2010 finns även en strategi för barns rättigheter i Sverige (36). UngKAB23 bidrar till denna genom att ta fram aktuell kunskap om ungas levnadsvillkor som ”ska ligga till grund för beslut och prioriteringar som rör barn”, och spridningen av resultaten ska leda till att ”beslutsfattare och relevanta yrkesgrupper ska ha kunskap om barnets rättigheter och omsätta denna kunskap i berörda verksamheter” (36). UngKAB23 bygger på ungas egna svar, vilket enligt barnkonventionen är en grundpelare för att man ska kunna sprida resultaten (34).

Syftet med undersökningen var att ta fram kunskap om ungas och unga vuxnas sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter (SRHR). Syftet var också att se om det skett förändringar i ungas SRHR över tid. Målet är att resultaten ska bidra med ny kunskap, som kan användas inom det hälsofrämjande och förebyggande arbetet inom hiv, andra sexuellt överförda infektioner (STI) och SRHR.

Studien är en enkätbaserad tvärsnittsstudie, med ett stratifierat, obundet slumpmässigt urval av den unga befolkningen i åldern 16–29 år i Sverige. Det innebär att alla individer inom ett stratum (en grupp) har samma sannolikhet att komma med i urvalet, men sannolikheten varierar mellan stratum. Folkhälsomyndigheten gav Statistiska centralbyrån (SCB) uppdraget att göra datainsamlingen. Enkäten var konstruerad som en webbenkät.

Enkäten togs fram av utredare på Folkhälsomyndigheten, i samverkan med Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Jämställdhetsmyndigheten, Nationellt centrum för kvinnofrid, Nationellt centrum för hedersrelaterat våld och förtryck, Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU), Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter (RFSL) och RFSL Ungdom samt forskare och yrkesverksamma inom regioner och kommuner som arbetar inom SRHR-området.

I framtagandet av enkäten användes undersökningen UngKAB15 som utgångspunkt, men flera frågor togs bort eller omformulerades. Ett antal frågor lades även till, med koppling till nya uppdrag som Folkhälsomyndigheten fått sedan 2015.

Enkätformuläret granskades av mättekniska experter hos SCB, i syfte att minska risken för mätfel. Fokus i granskningen låg på frågor, svarsalternativ, eventuella instruktioner och disposition och layout (37). Enkäten testades även genom sju kognitiva intervjuer med unga personer, i åldrarna 16–30 år. Resultat från intervjuerna beaktades i den fortsatta utformningen av enkäten.

Frågeområdena i enkäten omfattade följande:

• hälsa och relationer
• omständigheter för det första och det senaste sextillfället
• nöjdhet med sexlivet
• kondomanvändning och testning för hiv och STI
• hälsa i samband med mens
• preventivmedelsanvändning
• erfarenheter kring abort
• hedersrelaterat våld och förtryck
• våld, diskriminering och sex mot ersättning
• uppfattning om skolans undervisning
• ungas källor till information om SRHR
• bakgrundsinformation om respondenterna, såsom sexuell identitet, könsidentitet och transerfarenhet.

Den slutliga enkäten innehöll 46–96 frågor. De svarande kunde slussas förbi frågor som inte berörde dem. Frågor om menstruell hälsa, erfarenheter av abort och vissa frågor om reproduktiv hälsa gavs endast till dem som hade kvinna som juridiskt kön. Detta för att minska risken för felsvar och minska svarsbördan för dem med juridiskt kön man.

Enkäten innehöll inga fritextsvar utan enbart flervalsfrågor. För enkäten i sin helhet hänvisas till bilaga 1. Nedan listas enkätens frågeområdena och de villkor som styrde vilka respondenter som fick vilka frågor.

Alla unga, oavsett om de haft sin sexuella debut eller inte:

• Hälsa och relationer
• Hedersrelaterat våld och förtryck
• Fysiskt, psykiskt, digitalt och sexuellt våld
• Diskriminering
• Informationskällor
• Skolans undervisning
• Bakgrundsvariabler
• Öppenhet med sexuell identitet (ställdes till dem som uppgett annat än heterosexuell på frågan om sexuell identitet)

De som haft sin sexuella debut:

• Upplevelser av den sexuella debuten
• Nöjdhet med sexlivet
• Kondom- och preventivmedelsanvändning vid den sexuella debuten
• Fysiskt våld vid sex
• Hiv/STI-testning
• Sex mot ersättning

De som haft sex mer än en gång:

• Upplevelser av det senaste sextillfället
• Kondom- och preventivmedelsanvändning vid det senaste sextillfället

De med det juridiska könet kvinna:

• Menstruell hälsa
• Könsstympning
• Hindrad att få tillgång till/använda preventivmedel

De med det juridiska könet kvinna och som haft sex:

• Gjort abort
• Press att genomföra abort eller att avstå från att genomföra abort

Utöver detta använde vi data om svarspersonernas ålder och juridiska kön från SCB:s register och kopplade ihop dessa med enkätdata.

I enkäten efterfrågade vi sexuell identitet och sexuell läggning, beroende på fråga, och därför används båda begreppen i rapporten.

Urvalsramen för undersökningen utgjordes av unga och unga vuxna i åldern 16–29 år som är folkbokförda i Sverige. Urvalsramen skapades med hjälp av data från Registret över totalbefolkningen, version 2023-06-30. Urvalsramen stratifierades på juridiskt kön, ålder och region. Stratumen baserades på följande: tre åldersgrupper, 16–19 år, 20–24 år och 25–29 år; de två juridiska kön som finns i SCB:s register, kvinna och man; sju geografiska regioner i Sverige. Totalt bildades 42 stratum.

En stickprovsberäkning genomfördes i samråd med SCB (37). Utifrån stickprovsberäkningen drogs ett stratifierat obundet slumpmässigt urval på 39 894 personer från urvalsramen.

Enkäten var endast tillgänglig på digitala plattformar såsom dator, surfplatta och mobiltelefon. Vidare erbjöds enkäten enbart på svenska. I inbjudan till att delta i undersökningen medföljde ett följebrev med information om studiens syfte, om hur svaren hanteras, bevaras och används, och om respondentens rättigheter. Dessutom ingick kontaktinformation till SCB och Folkhälsomyndigheten (se vidare avsnittet Juridiska och etiska överväganden).

På senare år är det allt färre som svarar på enkätundersökningar. I syfte att förhoppningsvis kunna öka svarsfrekvensen genomfördes ett experiment som innebar att halva urvalet fick ett följebrev med kortare text. Se bilaga 2 och 3 för följebreven.

Urvalspersoner med digital brevlåda fick utskicken den vägen, och resten fick utskicken via post. Totalt gjordes fem utskick. Det tredje och femte utskicket skickades via post till samtliga, även till dem med digital brevlåda. Alla utskick bestod av följebrevet, som hänvisade till en inloggningssida. För att logga in till webblanketten användes e-legitimation eller inloggningsuppgifter i form av användarnamn och lösenord som fanns i brevet. För digitala utskick var e-legitimation det enda möjliga inloggningssättet, och övriga uppgiftslämnare fick välja om de ville logga in med e-legitimation eller användarnamn och lösenord.

Efter urvalsdragningen upptäcktes att 106 personer utgjorde övertäckning. Detta ledde till att enkäten skickades till totalt 39 894 individer och besvarades av 9 444 personer, vilket gav en svarsfrekvens på 24 procent. Svarsfrekvensen var förväntad enligt studiedesignen och tidigare befolkningsundersökningar inom samma åldersgrupp. Bland dem som fick det ordinarie följebrevet var svarsfrekvensen 22,8 procent och bland dem som fick det förkortade 24,5 procent.

Objektsbortfallet, det vill säga antalet som inte besvarade inbjudan till att delta i undersökningen, var 30 450 personer. Det partiella bortfallet, det vill säga att enkäten bara delvis var besvarad, var generellt lågt (mellan 0,0–0,7 procent). På två frågor var bortfallet högre (cirka 5 procent). På en av dessa två frågor motsvarade bortfallet på 5 procent endast 1 individ, och på den andra frågan 105 individer.

Folkhälsomyndigheten gav SCB i uppdrag att göra en utökad bortfallsanalys för att se om vissa grupper i högre utsträckning än övriga hade besvarat enkäten (37). Analysen visade att enkäten i lägre utsträckning besvarades av 25–29-åringar, unga med låga meritvärden (betyg i årskurs 9), unga utan eftergymnasial utbildning, de som har det juridiska könet man, utrikes födda och unga vars föräldrar har låg utbildningsnivå.

Skevheter i vilka som svarat, det vill säga att personerna i bortfallet och de som svarat på enkäten skiljer sig åt avseende undersökningsvariablerna, kan leda till osäkra resultat. Ett sätt att hantera detta är att genomföra bortfallsjustering av de inkomna svaren, med hjälp av så kallade kalibreringsvikter. När dessa används kan risken för systematiska fel för skattningar reduceras. Förutom att det finns skevheter i vilka som svarat, som redovisat ovan, är även bortfallet relativt stort i denna studie (se Svarsfrekvens).

De registervariabler som användes för att justera vikterna var: kön, ålder, födelseland (grupperat), region, utbildningsnivå, föräldrars utbildningsnivå och meritvärde i årskurs 9. Användning av vikter gör att vi, när det gäller killar och tjejer, kan redovisa resultat för hela populationen och inte bara för de svarande, men det går inte att justera för alla aspekter. Se vidare teknisk rapport (37).

I denna undersökning finns uppgifter om juridiskt kön från registerdata och uppgifter om svarspersonernas självupplevda könsidentitet från enkätdata. För att synliggöra erfarenheter från de unga där deras juridiska kön inte överensstämmer med deras könsidentitet beskrivs resultaten i denna rapport utifrån enkätfrågan om könsidentitet.

Enkätfrågan om könsidentitet hade fem svarsalternativ: tjej, kille, icke-binär, jag vill inte kategorisera mig utifrån kön och jag vet inte. De som svarade ”vet inte” exkluderades från analyserna och de som svarade icke-binär och jag vill inte kategorisera mig utifrån kön bildade kategorin ”unga med andra könsidentiteter”. På de frågor som endast gick till dem med det juridiska könet kvinna baserat på registerdata (exempelvis frågor om menstruell hälsa) bestod kategorin unga med andra könsidentiteter även av de som svarat att deras könsidentitet var kille, utöver de som svarat icke-binär och jag vill inte kategorisera mig utifrån kön.

Andelarna som presenteras i resultatdelen är skattningar av förhållandet på befolkningsnivå, när det gäller dem med könsidentitet tjej och kille. För unga med andra könsidentiteter är resultaten mer osäkra. Dels eftersom det är en liten grupp i denna undersökning, och dels eftersom det inte finns några kalibreringsvikter (se avsnittet Bortfallsanalys och bortfallsjustering) som anpassats efter könsidentitet, då denna uppgift inte finns i register. Det innebär att vi inte kan uttala oss om de unga som uppger en annan könsidentitet än tjej eller kille på populationsnivå, utan endast om de inom denna grupp som svarade på enkäten. Trots detta ansågs det viktigt ur ett jämlikhetsperspektiv att de som svarade skulle erbjudas fler svarsalternativ utöver tjej eller kille på frågan om könsidentitet, samt att presentera resultat för unga med andra könsidentiteter än tjej eller kille i rapporten, även om dessa resultat inte går att generalisera.

Frågor som färre än 30 personer har svarat på märks med ett (a) i tabeller och med en notering i löpande text, eftersom små grupper leder till mer osäkra estimat. Dessutom kommer inget estimat att presenteras på frågor där färre än 5 personer har svarat. Detta på grund av både en risk att enskilda individer ska kunna identifieras och att estimaten blir alltför osäkra. I bilaga 4 finns samtliga frågor och svar med andelar och konfidensintervall.

De resultat som presenteras i rapporten har tagits fram med hjälp av programvaran R, version 4.4.1.

Alla som bjöds in till undersökningen fick ett följebrev med information om varför uppgifterna samlades in, vem som var personuppgiftsansvarig och hur de insamlade uppgifterna skulle användas. Det stod även att registerdata skulle sammanföras med enkätdata. Genom att besvara enkäten samtyckte respondenterna till att delta i studien och till att insamlade enkätdata skulle samköras med registerdata. De kunde när som helst avbryta sitt deltagande, och resultaten inkluderar inte ofullständiga svar, det vill säga svar från de som inte tryckte på knappen ”skicka in mina svar” efter enkätens sista fråga.

Enligt artikel 9 i dataskyddsförordningen får även känsliga personuppgifter (till exempel om sexuell identitet och hälsa) samlas in om det finns ett statistikändamål med datainsamlingen (38).

I följebrevet och i enkätens slut fanns kontaktuppgifter till Folkhälsomyndigheten och SCB, om respondenterna skulle ha några frågor om undersökningen. För frågor av privat karaktär fanns i stället en lista med kontaktuppgifter till verksamheter dit unga kan vända sig med frågor eller funderingar om välmående, sexualitet och relationer.

Studien godkändes av Etikprövningsmyndigheten den 28 augusti 2023 (dnr 2023-04158-01).

• 47 procent identifierar sig som tjejer, 51 procent som killar och 2 procent som andra könsidentiteter (icke-binär eller vill inte kategorisera sig utifrån kön).
• 77 procent är heterosexuella. En högre andel killar (84 procent) än tjejer (73 procent) är heterosexuella.
• Majoriteten är födda i Sverige (78 procent) och en dryg femtedel (22 procent) är födda i något annat land.

Högst andel unga tjejer och killar återfinns inom åldersgruppen 25–29 år (37 procent). De som är 16–19 år utgör 28 procent, och de som är 20–24 år utgör 34 procent. Bland både tjejer och killar är andelarna per åldersgrupp liknande som för totalen.

Unga med andra könsidentiteter återfanns främst inom åldersgruppen 20–24 år (39 procent) samt inom åldersgruppen 16–19 år (36 procent). 25 procent återfanns inom den äldsta åldersgruppen, 25–29 år.

47 procent identifierar sig som tjejer och 51 procent som killar. De som är icke-binära utgjorde 1 procent och de som inte vill kategorisera sig utifrån kön utgjorde också 1 procent.

2 procent är eller har varit transpersoner. Bland tjejer och killar är det 1 procent vardera. Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var det 39 procent som är eller har varit transpersoner.

77 procent är heterosexuella. En högre andel killar (84 procent) än tjejer (73 procent) är heterosexuella (tabell 1). Bland de med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var 10 procent (färre än 30 svarspersoner) heterosexuella (tabell 2).

8 procent är bisexuella. En högre andel tjejer (12 procent) än killar (4 procent) är det. Bland de med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var 17 procent bisexuella.

3 procent är homosexuella. En ungefär lika stor andel killar (3 procent) som tjejer (2 procent) är det. Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var 12 procent (färre än 30 svarspersoner) homosexuella (tabell 2).

(a) = Färre än 30 svarspersoner

(a) = Färre än 30 svarspersoner

1 procent har någon form av intersexvariation. Bland tjejer är det 1 procent och bland killar 1 procent (färre än 30 svarspersoner). Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var det 6 procent (färre än 30 svarspersoner).

Majoriteten (78 procent) är födda i Sverige. Andelarna var ungefär desamma bland tjejer (80 procent) och killar (78 procent). Bland de unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var 75 procent födda i Sverige.

10 procent har en mamma med förgymnasial utbildning, 41 procent en mamma med gymnasial utbildning och 49 procent en mamma med högskole- eller universitetsutbildning. Andelarna är liknande bland tjejer och killar.

Bland de unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten hade 5 procent en mamma med en förgymnasial utbildning, 39 procent en mamma med gymnasial utbildning och 56 procent en mamma med en högskole- eller universitetsutbildning.

13 procent har en pappa med en förgymnasial utbildning, 49 procent en pappa med en gymnasial utbildning och 38 procent en pappa med en högskole- eller universitetsutbildning. Andelarna är liknande bland tjejer och killar.

Bland de unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten hade 6 procent en pappa med en förgymnasial utbildning, 50 procent en pappa med en gymnasial utbildning och 44 procent en pappa med högskole- eller universitetsutbildning.

• 71 procent har en bra eller mycket bra hälsa.
• Andelen med bra eller mycket bra hälsa är högre bland killar (76 procent) än tjejer (67 procent).
• Andelen bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten som hade en bra eller mycket bra hälsa var 44 procent.
• En högre andel tjejer (33 procent) än killar (24 procent) har någon långvarig sjukdom, funktionsnedsättning eller annat långvarigt hälsoproblem.

71 procent har en bra eller mycket bra hälsa och 23 procent en någorlunda bra hälsa. 6 procent har en dålig eller mycket dålig hälsa. En högre andel killar (76 procent) än tjejer (67 procent) har en bra eller mycket bra hälsa. Andelen som hade en bra eller mycket bra hälsa bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var 44 procent.

Psykosomatiska hälsobesvär var i denna enkät följande: huvudvärk, ont i magen, känt sig nere, varit irriterad eller på dåligt humör, känt sig orolig och haft svårt att somna. Besvären mättes genom att varje respondents svar slogs ihop så att varje respondent fick ett värde från 1 till 4, där en lägre poängsumma innebär färre besvär.

Det totala medelvärdet för hälsobesvär är 2,1. Killar har ett medelvärde på 1,9, jämfört med 2,3 bland tjejer. Killar uppger alltså färre besvär under de senaste 6 månaderna jämfört med tjejer. De med andra könsidentiteter som svarade på enkäten hade ett medelvärde på 2,5.

29 procent har en långvarig sjukdom, funktionsnedsättning eller något annat långvarigt hälsoproblem som de fått fastställt av läkare. En högre andel tjejer (33 procent) än killar (24 procent) har detta. Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten hade 54 procent en långvarig sjukdom, funktionsnedsättning eller något annat långvarigt hälsoproblem.

51 procent är singlar och 46 procent har en relation, 1 procent har flera parallella relationer och 2 procent har en annan relationsstatus.

En högre andel tjejer (54 procent) än killar (40 procent) har en relation. Knappt 1 procent bland tjejer och killar har flera parallella relationer. 3 procent bland tjejer och 2 procent bland killar har en annan relationsstatus.

Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var 53 procent singlar, 36 procent hade en relation, 5 procent hade flera parallella relationer och 7 procent hade en annan relationsstatus.

• Majoriteten (73 procent) har haft sex med någon annan.
• Medelåldern för sexuell debut är 16,7 år.
• 73 procent kände sig trygga vid den sexuella debuten och 66 procent hade en positiv upplevelse av den sexuella debuten.
• 90 procent hade en positiv upplevelse av det senaste sextillfället och 94 procent kände sig trygga vid det senaste sextillfället.
• 75 procent är nöjda med sitt nuvarande sexliv.

73 procent har haft sex med någon annan person minst en gång. En högre andel tjejer (78 procent) än killar (69 procent) har haft sex med någon. Andelen bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var 57 procent.

Medelåldern för sexuell debut är 16,7 år (standardavvikelse 0,05). Den genomsnittliga debutåldern bland killar är 17 år (standardavvikelse 0,08) och bland tjejer 16,4 år (standardavvikelse 0,05). Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var medelåldern 16,5 år (standardavvikelse 0,37).

Medianåldern för sexuell debut är 16 år (standardavvikelse 0,25) oavsett könsidentitet.

73 procent kände sig trygga vid den sexuella debuten. En högre andel killar (80 procent) än tjejer (68 procent) kände sig trygga. Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var andelen som känt sig trygga vid den sexuella debuten 66 procent.

66 procent hade en positiv upplevelse av den sexuella debuten. Andelarna är högre bland killar (77 procent) än tjejer (56 procent). Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten hade 58 procent haft en positiv upplevelse av den sexuella debuten.

75 procent är mycket eller ganska nöjda med sitt sexliv. En högre andel tjejer (79 procent) än killar (72 procent) är mycket eller ganska nöjda (figur 1). Andelen bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var 65 procent.

Figur 1. Andelar (%) som är mycket eller ganska nöjda med sitt sexliv, tjejer, killar och totalt.

Vidare hade 90 procent en positiv upplevelse av det senaste sextillfället (figur 2). Liknande andelar killar (92 procent) som tjejer (89 procent) svarar det. Andelen med en positiv upplevelse bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var 76 procent.

Figur 2. Andelar (%) som hade en positiv upplevelse av senaste sextillfället, tjejer, killar och totalt.

94 procent kände sig trygga vid det senaste sextillfället. Liknande andelar killar (96 procent) som tjejer (93 procent) svarar det. Andelen trygga vid senaste sextillfället bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var 84 procent.

86 procent njöt vid det senaste sextillfället. En högre andel killar (90 procent) än tjejer (83 procent) svarar det. Andelen som njöt vid senaste sextillfället bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var 74 procent.

89 procent kunde säga eller visa hur de ville ha sex vid det senaste sextillfället. Liknande andelar killar (91 procent) som tjejer (88 procent) kunde det. Andelen bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var 73 procent.

76 procent anser det lätt eller mycket lätt att uppfatta om någon vill ha sex med dem (figur 3). En högre andel tjejer (87 procent) än killar (65 procent) svarar det. Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var det 61 procent.

Figur 3. Andelar (%) som anser det lätt eller mycket lätt att uppfatta om någon vill ha sex med dem, tjejer, killar och totalt.

73 procent anser det lätt eller mycket lätt att kunna säga eller visa om de själva vill ha sex med någon. En högre andel tjejer (79 procent) än killar (66 procent) svarar det. Andelen bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var 60 procent.

Bland unga med en annan sexuell identitet än heterosexuell är 47 procent så öppna med sin sexuella identitet som de vill vara. En något högre andel tjejer (49 procent) än killar (46 procent) är det. Andelen bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var 39 procent.

De som är delvis så öppna som de vill vara är 33 procent – 36 procent bland tjejer och 28 procent bland killar. Andelen bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var 32 procent.

De som svarar att de inte är så öppna med sin sexuella identitet som de vill vara är 15 procent – 11 procent bland tjejer och 18 procent bland killar. Andelen bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var 23 procent.

Frågan ställdes till alla som svarat något annat än heterosexuell på frågan om sexuell identitet.

• 8 procent har gjort abort en gång och 2 procent har gjort abort flera gånger
• 18 procent bland dem som genomfört abort har upplevt att någon pressat dem att genomföra abort. Högst andel uppger att en partner har pressat dem att genomföra abort.

8 procent bland tjejer har genomfört abort en gång och 2 procent har genomfört abort flera gånger. Andelen bland unga med andra könsidentiteter redovisas inte på grund av för få svarande.

Bland tjejer med erfarenhet av abort har 18 procent blivit pressade till att genomföra abort. Andelen bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten redovisas inte på grund av för få svarande.

Bland tjejer som pressats att genomföra abort har högst andel (58 procent) blivit pressade av en nuvarande eller före detta partner.

Bland tjejer har 1 procent blivit pressade till att avstå från att genomföra abort. Andelen bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var för låg för att redovisas.

Bland dem som blivit pressade till att avstå från att genomföra abort har högst andel (50 procent) blivit pressade av en nuvarande eller tidigare partner (färre än 30 svarspersoner).

• 3 procent tillåts inte, eller har inte tillåtits, att ha en partner för sin familj.
• 4 procent får bara ha en partner om de är förlovade eller gifta med personen.
• 11 procent har, eller har haft, krav från sin familj på att deras partner ska ha ett annat kön (heterosexuell relation).
• 9 procent har, eller har haft, krav från sin familj på att de ska vänta med sex tills de gifter sig.

3 procent har blivit hindrade från att få tillgång till information om sexualitet och relationer under tonåren, från antingen familj, släkt, någon annan närstående, ens kultur, ens religion eller något annat. Andelarna är samma bland tjejer och killar (3 procent vardera). Andelen bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var 11 procent (färre än 30 svarspersoner). Andelen som är osäkra på frågan är 9 procent – 8 procent bland tjejer, 9 procent bland killar och 9 procent bland dem med andra könsidentiteter (färre än 30 svarspersoner).

3 procent tillåts inte, eller har inte tillåtits, att ha en partner för sin familj. Andelarna är samma för tjejer och killar (3 procent vardera). Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var andelen 5 procent (färre än 30 svarspersoner).

4 procent tillåts eller tilläts bara att ha en partner om de var förlovade eller gifta med personen. Andelarna är liknande för tjejer (5 procent) och killar (4 procent). Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var andelen 4 procent (färre än 30 svarspersoner).

11 procent har, eller har haft, krav från sin familj på att deras partner ska ha ett annat kön (heterosexuell relation) (figur 4). Andelarna är samma för tjejer och killar (11 procent vardera). Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var andelen 8 procent (färre än 30 svarspersoner).

9 procent är osäkra på om sådana krav finns, bland tjejer 7 procent och bland killar 9 procent. Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var andelen 21 procent.

9 procent har, eller har haft, krav från sin familj på att de ska vänta med sex tills de gifter sig. Andelen är något högre bland tjejer (10 procent) än killar (7 procent). Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var det 9 procent (färre än 30 svarspersoner).

10 procent totalt – 10 procent bland killar och 11 procent bland tjejer – har eller har haft krav från sin familj på att deras partner ska ha samma etniska eller kulturella bakgrund. Bland unga med andra könsidentiteter var andelen 14 procent (färre än 30 svarspersoner).

11 procent totalt – 11 procent bland killar och 13 procent bland tjejer – har eller har haft krav från sin familj på att deras partner ska ha samma religiösa bakgrund. Bland unga med andra könsidentiteter var andelen 9 procent (färre än 30 svarspersoner).

Figur 4. Andelar (%) som upplevt att familjen ställt krav när det gäller sex före äktenskap och val av partner, tjejer, killar och totalt.

1 procent bland både tjejer och killar känner en oro eller rädsla för att deras familj ska förlova eller gifta bort dem mot deras vilja. Andelen bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var för låg för att redovisas.

Mindre än 1 procent har redan blivit bortgifta mot sin vilja. Bland killar är det mindre än 1 procent. Andelarna bland tjejer och dem med andra könsidentiteter är för låga för att redovisas.

• En högre andel tjejer (24 procent) än killar (2 procent) har utsatts för anal, oral eller vaginal penetration mot sin vilja.
• En högre andel tjejer (18 procent) än killar (3 procent) har utsatts för fysiskt våld i samband med sex.
• 7 procent rapporterar att någon använt påtryckningar, hot eller våld för att försöka få dem att ändra sin sexuella identitet.

13 procent har utsatts för anal, oral eller vaginal penetration mot sin vilja. En högre andel tjejer (24 procent) än killar (2 procent) har utsatts för det (figur 5). Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var andelen 18 procent.

Bland unga som utsatts för penetration mot sin vilja är det vanligast totalt att ha utsatts av en bekant (44 procent). Andelen bland tjejer (45 procent) är högre än bland killar (40 procent, färre än 30 svarspersoner). Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var det vanligast att ha utsatts av en nuvarande eller före detta partner (49 procent, färre än 30 svarspersoner).

11 procent har utsatts för någon form av fysiskt våld i samband med sex. En högre andel tjejer (19 procent) än killar (3 procent) har utsatts för det. Andelen bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var 21 procent (färre än 30 svarspersoner).

Det är vanligast att en tillfällig sexpartner (55 procent) har utsatt de unga för fysiskt våld i samband med sex. Andelen bland tjejer (56 procent) är något högre än bland killar (53 procent). Andelen bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var 49 procent (färre än 30 svarspersoner).

9 procent rapporterar att någon fått dem att göra något sexuellt via en webbkamera eller mobiltelefon mot deras vilja. En högre andel tjejer (15 procent) än killar (3 procent) rapporterar det (figur 5). Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var andelen 17 procent.

Det är vanligast att någon okänd (60 procent) har fått unga att göra något sexuellt via en webbkamera eller mobiltelefon mot deras vilja. En högre andel killar (68 procent) än tjejer (58 procent) rapporterar detta. Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var andelen 79 procent (färre än 30 svarspersoner).

Vidare rapporterar 8 procent att någon mot deras vilja spridit, eller hotat att sprida, sexuella bilder eller filmer. En högre andel tjejer (13 procent) än killar (4 procent) rapporterar det (figur 5). Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var andelen 6 procent (färre än 30 svarspersoner).

Det är totalt vanligast att en okänd (45 procent) har spridit, eller hotat med att sprida, sexuella bilder. En högre andel killar (65 procent) än tjejer (37 procent) rapporterar det. Andelen bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var 83 procent (färre än 30 svarspersoner). Bland tjejer är det vanligast att en bekant (42 procent) har spridit, eller hotat med att sprida, sexuella bilder.

Figur 5. Andelar (%) som upplevt olika former av sexuellt våld, tjejer, killar och totalt.

7 procent bland dem som inte är heterosexuella rapporterar att någon i deras familj eller släkt använt påtryckningar, hot eller våld för att försöka få dem att ändra sin sexuella identitet. Andelarna är samma för tjejer och killar (6 procent vardera). Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var det 6 procent som rapporterade detta.

25 procent har någon gång utsatts för psykiskt våld. En högre andel tjejer (33 procent) än killar (16 procent) har utsatts för detta. Andelen bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var 46 procent.

Det är vanligast att en nuvarande eller före detta partner har utsatt de unga för psykiskt våld (56 procent). Andelen är högre bland tjejer (64 procent) än bland killar (40 procent). Andelen bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var 52 procent (färre än 30 svarspersoner).

17 procent har någon gång utsatts för fysiskt våld. En högre andel tjejer (19 procent) än killar (15 procent) har utsatts för detta. Andelen bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var 26 procent.

Det är totalt vanligast att ha blivit utsatt av någon bekant (36 procent). En högre andel killar (43 procent) än tjejer (30 procent) uppger det. Bland killar är det vanligast att ha utsatts för fysiskt våld av en okänd (50 procent). Bland tjejer är det vanligast att ha utsatts för fysiskt våld av en nuvarande eller före detta partner (46 procent). Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var det lika höga andelar som utsatts av någon bekant (46 procent, färre än 30 svarspersoner) som av en familjemedlem (46 procent, färre än 30 svarspersoner).

Bland tjejer är det 1 procent som blivit omskurna eller könsstympade (färre än 30 svarspersoner). Andelen bland unga med andra könsidentiteter rapporteras inte på grund av för få svarande.

Den vanligaste diskrimineringsgrunden är kön, vilket rapporteras av 17 procent. Bland tjejer är kön den vanligaste grunden till diskriminering (26 procent) och bland killar etnisk tillhörighet (10 procent). Se tabell 3.

(a) = Färre än 30 svarspersoner

De unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten uppgav i högre grad än tjejer och killar att de blivit diskriminerade eller särbehandlade under de senaste 6 månaderna, utifrån samtliga diskrimineringsgrunder. Bland dem var diskriminering på grund av ens könsidentitet/könsuttryck (37 procent) vanligast. Vidare hade 30 procent av dem upplevt diskriminering på grund av ens sexuella läggning (tabell 4).

(a) = Färre än 30 svarspersoner

3 procent har fått ersättning för sex. En något högre andel tjejer (4 procent) än killar (2 procent) har fått ersättning för sex. Andelen bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var 11 procent (färre än 30 svarspersoner).

1 procent har gett någon ersättning för sex. Bland killar är det 2 procent. Andelen bland tjejer och unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten rapporteras inte på grund av för få svarande.

• Medelåldern för första mens är 12,5 år.
• Mensvärk (60 procent) och humörförändringar före eller under mensen (58 procent) är de vanligaste mensbesvären.
• 68 procent av dem som haft något mensbesvär vet var de kan få hjälp med dessa, och 36 procent har sökt hjälp eller stöd.
• 16 procent har stannat hemma från skola eller studier varje mens under det senaste halvåret på grund av mensbesvär.
• 14 procent har avstått från fysisk aktivitet under det senaste halvåret på grund av mensbesvär.

Medelåldern för första mens bland tjejer är 12,5 år (standardavvikelse 0,02) och medianen 12 år (standardavvikelse 0,25). Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var medelåldern för första mens 12,3 år (standardavvikelse 0,12) och medianen 12 år (standardavvikelse 0,25) .

86 procent visste då vad mens var. Bland tjejer är andelen 86 procent och bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten 80 procent.

Unga rapporterar mensbesvär vid varje mens under det senaste året enligt följande:

• Mensvärk: totalt 60 procent – och 60 procent bland tjejer och 71 procent bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten.
• Riklig mens (exempelvis blöder klumpar, blöder igenom skydd, använder dubbla skydd): totalt 24 procent – och 23 procent bland tjejer och 33 procent bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten.
• Humörförändringar före eller under mensen (exempelvis ledsen, arg, orolig): totalt 59 procent – och 59 procent bland tjejer och 66 procent bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten.
• Övriga mensrelaterade symtom (exempelvis koncentrationssvårigheter, huvudvärk, yrsel, trötthet): totalt 41 procent – och 40 procent bland tjejer och 49 procent bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten.

68 procent av de som har haft något mensbesvär under det senaste året vet vart de kan vända sig för att få hjälp och stöd med besvären. Bland tjejer är andelen 68 procent och bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten 58 procent.

37 procent har sökt hjälp eller stöd för mensbesvär. Bland tjejer är det 36 procent och bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten 38 procent.

9 procent har sjukskrivit sig från arbete eller praktik på grund av mensbesvär vid varje mens under de senaste 6 månaderna (figur 8). Bland tjejer är det 9 procent och bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten 8 procent (färre än 30 svarspersoner). Dessutom har totalt 12 procent stannat hemma från arbete någon enstaka gång under det senaste halvåret. Andelarna är även 12 procent uppdelat på tjejer och unga med andra könsidentiteter (färre än 30 svarspersoner).

Vidare har 16 procent stannat hemma från skola eller studier, på grund av mensbesvär, vid varje mens under de senaste 6 månaderna. Bland tjejer är det 16 procent och bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten 18 procent (färre än 30 svarspersoner).

Dessutom har totalt 18 procent stannat hemma på grund av mensbesvär någon enstaka gång under det senaste halvåret. Bland tjejer är det 18 procent och bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten 20 procent (färre än 30 svarspersoner).

I åldersgruppen 16–19 år, motsvarande gymnasieåldern, har 22 procent stannat hemma från skola eller studier varje mens på grund av mensbesvär. Bland tjejer är det 23 procent. Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var det 18 procent (färre än 30 svarspersoner).

14 procent har på grund av mensbesvär avstått från fysisk aktivitet vid i stort sett varje mens under de senaste 6 månaderna. Bland tjejer är det 13 procent och bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten 30 procent (färre än 30 svarspersoner). Ytterligare 27 procent har avstått från fysisk aktivitet någon enstaka gång, 27 procent bland tjejer och 22 procent bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten (färre än 30 svarspersoner).

Figur 8. Andelar (%) bland tjejer som uppger påverkan på dagliga aktiviteter vid mens.

Figur 9. Andelar (%) bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten som uppgav påverkan på dagliga aktiviteter vid mens. Färre än 30 svarspersoner på samtliga andelar.

• Kondom är den vanligaste preventivmetoden vid den sexuella debuten.
• P-piller, minipiller eller mellandoserade piller är de vanligaste preventivmedlen vid det senaste sextillfället.
• 45 procent av dem som har haft sex, har haft sex utan kondom med en ny eller tillfällig partner under de senaste 12 månaderna.

51 procent använde kondom första gången de hade sex med någon. Andelarna är samma (51 procent) bland tjejer och killar. Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var andelen 44 procent.

39 procent använde inte kondom första gången de hade sex, 38 procent av tjejerna och 40 procent av killarna. Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var det 32 procent som inte använde kondom första gången de hade sex.

4 procent – 4 procent bland tjejer och 5 procent bland killar – svarar ”inte aktuellt” på frågan. Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var andelen som svarade ”inte aktuellt” 20 procent.

De vanligaste preventivmedlen vid den sexuella debuten var p-piller, minipiller eller mellandoserade piller som 26 procent använde (tabell 5). En någon högre andel tjejer (28 procent) än killar (25 procent) uppger detta. Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var det 12 procent (tabell 6).

13 procent är osäkra på om de använde något av de listade preventivmedlen vid sin sexuella debut. En högre andel killar (23 procent) än tjejer (4 procent) är osäkra.

47 procent använde inte något av de listade preventivmedlen vid den sexuella debuten (det vill säga svarar nej), en högre andel tjejer (56 procent) än killar (37 procent). Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var andelen 54 procent.

(a) = Färre än 30 svarspersoner, (b) = Redovisas inte pga. för få svarande

(a) = Färre än 30 svarspersoner, (b) = Redovisas inte pga. för få svarande

22 procent använde kondom vid sitt senaste sextillfälle. En högre andel killar (26 procent) än tjejer (19 procent) gjorde det. Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var andelen 20 procent (färre än 30 svarspersoner).

6 procent – 7 procent bland tjejer och 4 procent bland killar – svarar ”inte aktuellt” på frågan. Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var andelen 27 procent.

30 procent använde p-piller, minipiller eller mellandoserade piller vid sitt senaste sextillfälle. En lika hög andel tjejer som killar (30 procent) uppger det (tabell 7). Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var andelen 17 procent (färre än 30 svarspersoner) (tabell 8).

(a) = Färre än 30 svarspersoner, (b) = Redovisas inte pga. för få svarande

(a) = Färre än 30 svarspersoner, (b) = Redovisas inte pga. för få svarande

4 procent bland tjejer har blivit hindrade från att få tillgång till eller att använda preventivmedel på grund av en partner, någon i deras familj, en annan person, deras kultur eller religion.

Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var det 4 procent som hade blivit hindrade (färre än 30 svarspersoner).

45 procent av dem som har haft sex, har haft sex utan kondom med en ny eller tillfällig partner under de senaste 12 månaderna. Andelarna är liknande bland tjejer (46 procent) och killar (45 procent).

Figur 9. Andelar (%) som haft sex utan kondom med en ny eller tillfällig partner per åldersgrupp, bland tjejer, killar och totalt.

Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var det 40 procent som haft oskyddat sex med en ny eller tillfällig partner. O skyddat sex med en ny eller tillfällig partner är vanligare i yngre åldersgrupper än äldre (figur 9 och tabell 9).

• 28 procent har testat sig för STI under de senaste 12 månaderna.
• En högre andel tjejer (37 procent) än killar (19 procent) har testat sig för STI under de senaste 12 månaderna.
• 11 procent har testat sig för hiv under de senaste 12 månaderna.
• En högre andel tjejer (13 procent) än killar (8 procent) har testat sig för hiv under de senaste 12 månaderna.

28 procent har testat sig för STI under de senaste 12 månaderna, antingen genom ett hemtest eller på en mottagning. En högre andel tjejer (37 procent) än killar (19 procent) har testat sig för STI. Andelen bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten som testat sig var 25 procent (färre än 30 svarspersoner).

13 procent har använt hemtest. En högre andel tjejer (15 procent) än killar (11 procent) har använt det. Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten hade 10 procent använt hemtest (färre än 30 svarspersoner).

18 procent har testat sig på en mottagning. En högre andel tjejer (27 procent) än killar (10 procent) har testat sig på en mottagning. Bland unga med andra könsidentiteter hade 15 procent testat sig på en mottagning (färre än 30 svarspersoner).

11 procent har testat sig för hiv under de senaste 12 månaderna. Bland tjejer är det 13 procent och bland killar 8 procent som har gjort ett hivtest. Andelen bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var 15 procent (färre än 30 svarspersoner).

• Skolan är ungas huvudsakliga källa till information om sexualitet och relationer under tonåren.
• Skolans SRHR-relaterade undervisning har främst handlat om kondomer, kroppen, STI och mens.
• De ämnen som är minst vanliga inom skolans undervisning är könsidentiteter, sätt att bli förälder på, menscykeln och att kritiskt granska pornografi.
• 60 procent har haft minst ett hälsosamtal med elevhälsan under sin skoltid. Drygt hälften (34 procent) har då fått frågor om sexualitet och relationer.

Den vanligaste informationskällan om sexualitet och relationer under tonåren är undervisning i skolan (76 procent), följt av sociala medier och vänner eller syskon (60 procent vardera) (figur 10). En högre andel killar (78 procent) än tjejer (75 procent) rapporterar skolan som informationskälla.

Vidare rapporterar en högre andel tjejer än killar följande informationskällor: ungdomsmottagningen, elevhälsan, andra mottagningar, vänner eller syskon, partner, föräldrar och sociala medier.

En högre andel killar än tjejer uppger följande informationskällor: undervisning i skolan, sidor på webben, porr, min religion och från annat håll.

Figur 10. Andelar (%) som uppger olika källor till information om sexualitet och relationer under tonåren, tjejer, killar och totalt.

Andelen bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten och som uppgav skolan som en källa till information var 70 procent. De vanligaste informationskällorna bland dem, förutom undervisning i skolan, var sociala medier och sidor på webben (tabell 10).

(a) = Färre än 30 svarspersoner

Unga har främst fått kunskap om kondomer (87 procent), sexuellt överförda infektioner (80 procent), kroppen (85 procent) och mens (84 procent) inom skolans undervisning, se tabell 11. Andelarna är högre bland killar än tjejer på alla frågor förutom mens.

Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var det genomgående lägre andelar än bland tjejer och killar (tabell 12). Det vanligaste svaret bland dem var kondomer, mens och kroppen.

60 procent har haft ett eller flera hälsosamtal med elevhälsan under sin skoltid (figur 11). En högre andel tjejer (66 procent) än killar (55 procent) har haft det. Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var det 52 procent.

19 procent är osäkra på om de haft ett sådant samtal eller inte, 17 procent bland tjejer och 20 procent bland killar. Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var det 20 procent som var osäkra.

Bland dem som haft ett sådant samtal uppger 34 procent att den vuxna tog upp frågor om sexualitet och relationer. Andelarna är liknande bland killar (36 procent) och tjejer (33 procent). Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var andelen 36 procent.

Figur 11. Andelar (%) som haft samtal med elevhälsan om sexualitet och relationer och som fått frågor om sexualitet och relationer under dessa samtal, tjejer, killar och totalt.

UngKAB23 är den hittills största studien av ungas sexuella hälsa som genomförts i Sverige. Knappt 40 000 bjöds in att delta i undersökningen och 9 444 personer svarade på enkäten, vilket är en svarsfrekvens på 24 procent. Detta är lågt, men samtidigt jämförbart med tidigare liknande studier inom samma målgrupp. Exempelvis hade UngKAB09 en svarsfrekvens på 24 procent och UngKAB15 26 procent. Det förkortade följebrevet i denna undersökning, som utformades för att öka svarsfrekvensen, resulterade i en något högre svarsfrekvens i gruppen som fick det (24,5 procent jämfört med 22,8 procent).

Den låga svarsfrekvensen kan bland annat bero på ett stort antal frågor, vilket kan göra unga mindre benägna att svara. Det var därmed viktigt att i möjligaste mån begränsa antalet frågor i enkäten, trots att den hade som syfte att undersöka ett omfattande kunskapsområde. Exempelvis ställdes frågor om ens senaste sextillfälle och kondomanvändning enbart till dem som haft sex med någon. Det medförde att respondenterna endast fick frågor som var relevanta för dem. Möjligheten att koppla enkätsvaren till registerdata medförde också att svarspersonerna fick något färre frågor att svara på. Metodutveckling i linje med detta bedöms kunna vara en framgångsfaktor för att öka svarsfrekvensen i framtida undersökningar.

På grund av den låga svarsfrekvensen genomfördes en bortfallsanalys som visade vilka grupper av unga som svarade i mindre utsträckning. Skevheter i vilka som svarar kan leda till mer osäkra resultat och även till under- eller överskattning av andelar på vissa frågor. På grund av dessa skevheter blev det viktigt att genomföra statistisk viktning av de inkomna svaren. Denna metod har dock vissa begränsningar och kan inte alltid förbättra estimaten för alla redovisningsgrupper.

Exempelvis är inte viktningen baserad på könsidentitet. För dem med könsidentiteten tjej eller kille kan estimaten trots detta sägas vara robusta eftersom det är stora grupper i vår undersökning, men för gruppen unga med andra könsidentiteter är estimaten mer osäkra. Därför gäller, som redovisats tidigare, resultaten för denna grupp endast dem som svarade på enkäten, och är inte generaliserbara till hela populationen unga med andra könsidentiteter.

På frågor där färre än 30 personer har svarat har vi angett detta, eftersom det medför att estimaten blir mer osäkra. Dessutom angavs inga estimat på frågor som färre än 5 personer hade svarat på. Detta både på grund av en risk att individer ska kunna identifieras samt att estimaten blir alltför osäkra.

Det partiella bortfallet var lågt, vilket innebär att de flesta respondenter svarade på alla de frågor som de fick. Det indikerar att enkätfrågorna uppfattades som relevanta och lätta att förstå och svara på. Den fråga som fick ett bortfall på 5 procent (105 individer) var frågan om upplevelser av våld, hot eller påtryckningar av någon i ens familj i syfte att försöka ändra ens sexuella identitet. Anledningen till att de unga valt att inte svara på frågan kan vara att den upplevs som känslig och att svarspersonerna velat skydda sina familjemedlemmar, eller att de inte är öppna med sin sexuella identitet inför sin familj och därför inte vet hur de ska besvara frågan.

På grund av låg svarsfrekvens och att vissa grupper svarar i lägre utsträckning än andra behöver framtida kunskapsframtagning använda sig av andra metoder för datainsamling. Dels för att säkrare kunna generalisera resultaten till hela populationen unga i Sverige och dels för att kunna beskriva en mer varierad bild av ungas SRHR, utifrån fler bakgrundsfaktorer. Dessutom, som beskrivet ovan, finns det skäl att vilja presentera resultat utifrån bakgrundsfaktorer trots att det inte finns statistiska vikter som är anpassade för dessa faktorer. I vårt fall gäller det frågan om könsidentitet. Andra metoder, som kan komplettera och förstärka resultaten från omfattande enkäter såsom UngKAB23, kan exempelvis vara panelundersökningar eller kortare webbenkäter. Dessutom kan kvalitativa studier såsom intervjuer och fokusgruppsdiskussioner ge en fördjupad och nyanserad bild av ungas SRHR utifrån fler perspektiv. Framtida kunskapsframtagning behöver synliggöra hur olika faktorer kan spela roll för sexuell och reproduktiv hälsa, såsom socioekonomiska villkor, sexuell identitet, etnicitet och olika funktionsnedsättningar.

Ur ett barnrättsperspektiv är det viktigt att öka förutsättningarna för att kunna samskapa kommande UngKAB-undersökningar tillsammans med unga. Samskapande kan innebära att ungas delaktighet ökar i flera aspekter som rör undersökningen. Det kan exempelvis handla om att mer inkludera unga i behovsanalys av kunskapsluckor, det vill säga att unga får identifiera vilka frågor som de anser är viktiga att yrkesverksamma har kunskap om. En avvägning kan behöva göras mellan uppföljning över tid av frågor som är centrala för SRHR och områden som unga ser som viktiga att undersöka. Även i att sprida resultat kan de unga vara delaktiga, exempelvis genom att tillsammans med yrkesverksamma få tillfälle att diskutera resultaten och vad de kan innebära för dem.

Sexuellt välbefinnande är viktigt för allmän hälsa och välmående. Majoriteten upplever att de kan säga eller visa hur de ville ha sex vid det senaste sextillfället. Dessutom har de flesta en positiv upplevelse av och kände sig trygga vid det senaste sextillfället. Andelarna är ungefär lika höga bland tjejer som bland killar. Dessa resultat stämmer väl med UngKAB15, som visade att 95 procent uppgav att deras senaste sextillfälle hade varit på en trygg plats där de kände sig säkra (6).

Även om majoriteten av unga upplever sitt sexliv som positivt, finns det begränsad kunskap om vad som påverkar sexuellt välbefinnande. Vi vet inte heller tillräckligt mycket om varför unga med andra könsidentiteter rapporterade lägre andelar på alla ovan nämnda frågor. Samma resultat sågs i UngKAB15, där de som inte kategoriserade sig som tjejer eller killar i mindre utsträckning kände sig trygga vid senaste sextillfället (6).

Fördjupad kunskap om främjande faktorer för sexuellt välbefinnande behöver därför inkluderas inom SRHR-området så som handlingsplanen för SRHR (2) föreslår. Det gäller även mer specifikt nöjdhet med sexlivet, som kan ses som en del av sexuellt välbefinnande (31) (se vidare nedan).

Studien visar att 75 procent av de unga är ganska eller mycket nöjda med sitt sexliv, vilket är en betydligt högre andel än i UngKAB15-undersökningen (56 procent). Skillnaden beror troligen delvis på att frågan i UngKAB15 ställdes till alla, oavsett om de hade haft sex med någon eller inte. I UngKAB23 var det endast de som hade haft sex med någon som fick svara, vilket gör frågan mer specifik – även om ett sexliv också kan omfatta onani. Därmed är det svårt att uttala sig om huruvida det är en högre, lägre eller oförändrad andel unga som är nöjda med sitt sexliv jämfört med tidigare mätningar.

Andelen som är nöjda med sexlivet är något högre bland tjejer än bland killar. Studien SRHR2017 visade också att andelen 16–29-åringar som var nöjda med sexlivet var högre bland tjejer (57 procent) än killar (32 procent) (7). Dessa resultat kan framstå som motsägelsefulla i relation till att en högre andel killar än tjejer har haft en positiv upplevelse av och kände sig trygga vid den sexuella debuten samt njöt vid det senaste sextillfället. Dock är dessa faktorer endast en del av vad sexuell nöjdhet kan bestå av. Exempelvis kan avsaknad av en relation påverka känslan av nöjdhet. Detta kan också vara en orsak till skillnaden i nöjdhet mellan tjejer och killar eftersom en högre andel tjejer har en relation i denna studie, och tidigare studier har visat att killar oftare än tjejer saknar att ha en sexpartner (7).

Liksom på frågorna om upplevelser av senaste sextillfället var det en lägre andel bland de unga med andra könsidentiteter som svarat på enkäten som rapporterade att de var nöjda med sitt sexliv, jämfört med tjejer och killar.

Den genomsnittliga åldern för sexuell debut är liknande i denna mätning (16,4 år för tjejer och 17 år för killar) som i UngKAB15 (16,1 år för tjejer och 16,6 år för killar) (6). Sammantaget har tidigare svenska studier visat en relativt oförändrad medelålder för sexuell debut bland unga under nästan tre decennier (30, 39, 40).

9 procent i vår undersökning har upplevt krav från sin familj på att vänta med sex tills de gift sig. Vi vet dock inte huruvida dessa krav har påverkat åldern för deras sexuella debut. Därför behövs det mer kunskap om hur upplevda krav och normer kring sexuell debut kan påverka ungas självbestämmande kring när, hur och med vem de vill ha sex (1).

Två tredjedelar av de som haft sex har haft en positiv upplevelse och känt sig trygga vid den sexuella debuten. Andelen är dock betydligt högre bland killar än tjejer, vilket är i linje med UngKAB09 (40), där killar beskrev den sexuella debuten mer positivt än tjejer. Tidigare forskning har visat att killar generellt njuter mer av och oftare får orgasm vid den sexuella debuten, jämfört med tjejer (41). En tidigare svensk studie visade också att 65 procent av alla tjejer som besökte ungdomsmottagningen hade upplevt smärta vid den sexuella debuten (42), vilket kan påverka i vilken grad debuten upplevdes som positiv.

Omständigheter kring den sexuella debuten, exempelvis användning av preventivmedel och kondom, att personen själv ville ha sex (det vill säga utan yttre påverkan), att tajmningen för debuten upplevdes som bra och att båda parter ville ha sex lika mycket, kan vara betydelsefulla för sexuell hälsa. Studier har sett samband, och starkare sådana bland tjejer, mellan en brist på dessa faktorer och en förekomst av sexuellt våld, STI och oönskade graviditeter (43). De unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten upplevde i lika låg grad som tjejer sin sexuella debut som positiv och trygg. Detta visar på vikten av att ta fram kunskap om vad som främjar positiva och trygga upplevelser av den sexuella debuten, och att särskilt beakta upplevelser hos tjejer och unga med andra könsidentiteter.

Drygt två tredjedelar har lätt att kommunicera att de vill ha sex. Andelen är högre än i en tidigare svensk studie, som dock innefattade personer 18–79 år gamla, där drygt hälften menade att de kunde förmedla om, när och hur de vill ha sex (44).

Samtidigt som tjejer och killar i liknande utsträckning upplever att de kunde säga eller visa hur de ville ha sex vid det senaste sextillfället, har killar svårare att visa någon att de vill ha sex, och att uppfatta om någon vill ha sex med dem. Killars lägre förmåga till att kunna visa att de vill ha sex behöver undersökas vidare. Rådande hetero- och maskulinitetsnormer, som bland annat innefattar att det främst är killar som förväntas ta sexuella initiativ (10, 32), skulle kunna påverka killars förmåga att uppfatta sexuella initiativ från tjejer.

Tidigare studier har dessutom visat att killar har svårare än tjejer att säga nej till sex (7) samt att de, delvis utifrån påverkan av normer kring sexualitet, sällan gör det (32). Tidigare studier har även visat att unga män (18–29 år) använde verbal kommunikation vid det senaste sextillfället i mindre utsträckning än män i äldre åldersgrupper (44). Vidare visade UngKAB15 att killar inte såg det som lika viktigt som tjejer att kunna prata om sex med sin partner (6).

Färdigheterna att kunna uppfatta om någon vill ha sex, eller att själv visa sexuellt intresse, kan hänga samman med relationsstatus. En högre andel tjejer än killar i vår undersökning uppgav att de var i en relation och tidigare studier har visat att de som har en relation skattar sin förmåga att kommunicera om sex som högre (44).

Vi har inte ställt frågor om hur man upplevde kommunikation och samspel med ens sexpartner, utan bara om man upplevde att man själv kunde förmedla hur man själv ville ha sex. Kommande studier behöver undersöka nyanserna inom sexuell kommunikation och hur det förhåller sig till samtycke.

Sexuell kommunikation kan spela roll för sexuellt välmående och nöjdhet med sexlivet (1, 44). Det spelar även roll för att förebygga hiv och STI, eftersom svårigheter att uttrycka sin vilja i sexuella sammanhang också kan innefatta svårigheter att föreslå kondom. Professionella som möter unga behöver tillsammans med de unga kunna ifrågasätta rådande normer kring kön och sexualitet, och uppmuntra såväl tjejer, killar och dem med andra könsidentiteter till att öka på sina färdigheter i sexuell kommunikation.

Resultaten visar att omkring en tiondel av unga, oavsett könsidentitet, har en familj som ställer eller har ställt krav på att deras partner ska vara av motsatt kön eller ha samma etniska, kulturella eller religiösa bakgrund.

Hedersrelaterat våld och förtryck har undersökts i flera tidigare studier med högstadie- och gymnasieelever (28, 45, 46). I vår undersökning rapporterar knappt en tiondel krav från familjen på att vänta med sex tills de gift sig, vilket liknar resultaten i undersökningen Unga, sex och internet bland elever i årskurs 3 på gymnasiet (45).

I brottsbalken finns ett särskilt brott för hedersförtryck, där motivet för handlingarna är att bevara en familjs, grupps eller släkts heder. Dessa handlingar omfattar exempelvis upprepade kränkningar av någons integritet (4 kap. 4 e § BrB). Hedersförtryck är även en särskild straffskärpningsgrund för varje särskilt brott (29 kap 2 § BrB).

Den nationella SRHR-strategin belyser även rätten att fritt välja om, när och med vem eller vilka man vill ha en relation eller leva tillsammans med (1). I linje med handlingsplanen för SRHR (2) behövs fördjupad kunskap om ungas utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck och dess konsekvenser för hälsa. Utöver det behövs riktade och samordnade insatser på flera nivåer i samhället för att säkerställa att alla unga får sina sexuella och reproduktiva rättigheter uppfyllda.

Resultaten från undersökningen visar att 1 procent av tjejer har blivit pressade att avstå från att genomföra abort, 3 procent har hindrats från att få tillgång till eller använda preventivmedel, och bland de som gjort abort, har 18 procent upplevt press att genomföra abort. Högst andel bland tjejerna uppger att de har pressats om att genomföra abort av en partner. Tidigare studier har visat att unga killar uttrycker ambivalens inför beslut om abort, då de å ena sidan håller med om att beslutet är den gravidas samtidigt som de upplever frustration över att sakna juridisk möjlighet att påverka beslutet (10, 47).

Abortlagen ger gravida rätt till fri abort till och med 18:e graviditetsveckan (48). Därefter behöver den gravida personen tillstånd av Socialstyrelsen. SRHR-strategin belyser även att alla har rätt att välja om, när, hur många och på vilket sätt de önskar få barn, samt att tillgång till preventivmedel och trygga och säkra aborter och abortvård är avhängigt för att dessa rättigheter ska bli uppfyllda (1). Som handlingsplanen för SRHR uttrycker behövs mer kunskap om möjligheter och hinder för unga att göra informerade val om sin reproduktiva hälsa (2).

Resultaten visar att förekomsten av våld är hög bland unga. Tjejer är mer utsatta för psykiskt våld, fysiskt våld, penetration mot ens vilja och fysiskt våld i samband med sex, jämfört med killar. Ojämställdheten mellan tjejer och killar är mest påtaglig avseende penetration mot ens vilja. Det finns också stora skillnader mellan tjejer och killar gällande fysiskt våld i samband med sex. Att många unga har utsatts för våld och att det råder stora könsskillnader bekräftas av tidigare studier och kartläggningar (6, 7, 28, 49-51). Resultaten visar även att många av de unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten hade utsatts för samtliga våldsformer, vilket är i linje med tidigare studier (6, 52). Eftersom vi mätte utsatthet för våld någon gång i livet, vet vi inte huruvida de unga utsatts en eller flera gånger eller om våldet skett tidigare i livet eller är pågående.

Ungas svar på vem som har utsatt dem för våld varierar beroende på den ungas könsidentitet och vilken våldsform det gäller. På flera av frågorna är det vanligast att en nuvarande eller tidigare partner har utsatt dem för våld.

Därtill har sju procent bland de som svarat annat än heterosexuell på frågan om deras sexuella identitet utsatts för våld, hot eller påtryckningar från sin familj, i syfte att försöka ändra deras sexuella identitet. Liknande siffror har setts i tidigare studier (53).

Erfarenheter av sexuellt våld innebär flera negativa konsekvenser för både hälsa och sexuellt välbefinnade (54). Dessutom har studier visat att det finns samband mellan erfarenheter av sexuellt våld och en ökad risk för oönskade graviditeter och STI (55).

I brottsbalken finns flera brott kopplade till olika former av våld, exempelvis misshandel, ofredande, kvinnofridskräkning, olaga hot, hedersförtryck och barnfridsbrott (3-5 kap BrB). I 6 kapitlet BrB regleras sexualbrotten och omfattar brott där någon utsätts för sexuella handlingar mot sin vilja eller i en situation där personen inte kan samtycka t.ex. våldtäkt mot barn, andra former av sexuella övergrepp och sexuellt utnyttjande.

Insatser för att att motarbeta våld utgår framförallt från jämställdhetspolitiken (56). Våld i ungas nära relationer ingår i den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Samtidigt är våldsprevention och jämställdhet viktiga områden inom SRHR-arbetet. De SRHR-strategiska myndigheterna som tillsammans arbetar för att uppfylla den nationella SRHR-handlingsplanen, bidrar också till arbetet med att förebygga våld, tvång och förtryck. Dessa insatser är i linje med syftena i den lagstadgade barnkonventionen (35), samt med målen inom folkhälsopolitiken (57) och jämställdhetspolitiken (58).

Resultaten från denna undersökning belyser behovet som lyfts av Jämställdhetsmyndigheten om att fler våldsförebyggande insatser behöver utvecklas, implementeras och utvärderas (59). Det behövs framförallt mer kunskap om hur sexuellt våld kan förebyggas (60). Trots en skärpt sexualbrottslagstiftning och ett ökat fokus på sexuellt samtycke inom skolans undervisning indikerar resultaten från denna och tidigare studier (28, 51) att utsattheten för sexuellt våld inte har minskat bland unga.

I denna studie har nästan en fjärdedel (22 procent) av de unga i åldern 16–19 år stannat hemma från skolan vid varje mens under de senaste 6 månaderna, på grund av mensbesvär. En svensk studie bland tjejer i årskurs 9 visade att 14 procent var frånvarande från skolan varje månad på grund av menssmärta (61). Att det är något högre frånvaro i denna undersökning kan delvis bero på att olika typer av mensbesvär har inkluderats. Tidigare studier har exempelvis visat att de som rapporterar kraftiga blödningar kan begränsas i sina möjligheter att delta i dagliga aktiviteter (62). Andelen som har stannat hemma från skolan samt avstått från fysisk aktivitet på grund av mensbesvär är i denna studie högre bland unga med andra könsidentiteter som svarat på enkäten, jämfört med tjejer. Det var färre än 30 personer med andra könsidentiteter än tjej som svarade på frågan, men resultatet stärks av tidigare studier som visar att de som inte identifierar sig som tjejer kan känna sig obekväma i sin kropp under mens, vilket kan leda till olika former av begränsningar (63).

Det är vidare få i denna studie som har sökt hjälp för mensbesvär. Tidigare studier visar att mensbesvär ofta bagatelliseras, bland både vårdpersonal och de som upplever mensbesvär, och att det kan påverka att många avstår från att söka hjälp (63, 64).

Medelåldern för första mens är i denna studie 12,5 år. Barn behöver därför förberedande information om mens i mellanstadieåldern. Höga andelar bland både tjejer och killar uppger att de har fått information om mens i skolan, men lägre om menscykeln. Kunskap om menscykeln kan öka förståelsen för hur den kan påverka hälsa och välmående (inte bara under själva mensen) och öka förståelsen för när under menscykeln som det är störst sannolikhet att bli gravid.

SRHR-strategin lyfter behovet av att erbjuda unga kunskap, individanpassad rådgivning och stöd i reproduktiva frågor, exempelvis menstruell hälsa (1). Detta kan förslagsvis ske inom elevhälsan, genom att de ställer standardiserade frågor om menstruell hälsa. I handlingsplanen för SRHR lyfts också behovet av att ta fram insatser för att stärka ungas allmänna och sexuella hälsa i samband med mens och undersöka om hälso- och sjukvårdpersonal behöver vägledning inom området (2).

Omkring en femtedel identifierar sig som något annat än heterosexuell, det vill säga homosexuell, bisexuell, pansexuell, asexuell eller att de inte vill kategorisera sig utifrån sexuell identitet. I UngKAB15 var andelen 17 procent, men där fanns andra svarsalternativ på frågan. Knappt hälften av alla unga som inte är heterosexuella är inte så öppna med sin sexuella identitet som de vill vara. Tidigare studier visar att hbtqi-personer är mer utsatta för hot, våld, mobbning och diskriminering än andra unga, och upplever mindre trygghet i olika miljöer (52). Enligt en ungdomsenkät från 2021 uppgav 18 procent av hbtq-personer att någon försökt påverka deras läggning, könsidentitet eller könsuttryck. 5 procent rapporterade allvarligare omvändelseförsök, som ”behandlingar”, tvångsäktenskap, eller hot om att föras ut ur Sverige (53). Detta kan påverka hur öppen med sin sexuella läggning man kan vara.

Vi har inte undersökt hur öppna unga generellt är med sin sexuella identitet, utan om de är så öppna som de själva önskar vara. Frågan är formulerad på det sättet eftersom det viktiga inte är hur öppna de är, utan om de känner att de kan vara öppna med sin sexuella läggning i den utsträckning de själva önskar. Det behövs utifrån resultaten från denna studie insatser på många arenor för att alla unga ska kunna leva så pass öppet som de önskar oavsett sexuell läggning.

I denna undersökning var den främsta orsaken till upplevd diskriminering eller särbehandling kön för tjejer och etnicitet för killar. Det går i linje med resultaten från UngKAB15 (6). Totalt sett var alla former av upplevd diskriminering vanligare i UngKAB15 än i denna mätning. Det kan bero på att upplevelser från de senaste 12 månaderna efterfrågades i UngKAB15, samt att frågan där innehöll ordet ”kränkt” utöver ”diskriminerad eller särbehandlad” (6).

Diskrimineringslagen skyddar personer från att diskrimineras utifrån någon av de sju diskrimineringsgrunderna kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder (65). Utöver det betonar den nationella strategin för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck (66) samt SRHR-strategin (1) rätten att fritt definiera sin sexualitet inklusive sexuella läggning. Vidare betonar handlingsplanen för SRHR (2) att kunskapsframtagning som syftar till att synliggöra hur olika diskrimineringsgrunder påverkar människors sexuella och reproduktiva hälsa behöver ha ett intersektionellt perspektiv. Det kan synliggöra hur olika maktordningar växelverkar och bidrar till diskriminering (67, 68).

Andelen som har använt kondom vid det senaste sextillfället är 22 procent, vilket överensstämmer väl med UngKAB15 (25 procent) (6). Dessutom har nästan hälften av alla som har haft sex, haft oskyddat sex med en ny eller tillfällig partner under det senaste året. I UngKAB15 var frågan annorlunda ställd, då den mätningen frågade om oskyddade anala eller vaginala samlag istället för ’sex’, och även inkluderade antal partners (6). Den förra mätningen efterfrågade dessutom inte om partnern var ny eller tillfällig. Detta försvårar för möjligheten att kunna jämföra de olika mätningarna.

I denna undersökning använder den yngsta åldersgruppen (16–19 år) kondom med en ny eller tillfällig partner i lägst utsträckning. I UngKAB15 var det däremot lägst andel som använde kondom inom den äldsta åldersgruppen (25-29 år), men denna skillnad kan delvis bero på hur frågan ställdes, analyserades och presenterades. Det finns indikationer på att kondomanvändningen minskat bland yngre, från en svensk studie bland 15-åringar. Där sågs en halvering av andelen som använde kondom vid sitt senaste sextillfälle, jämfört med den föregående mätningen. 29 procent bland tjejer och 42 procent bland killar hade använt kondom i den undersökningen (69). Dessa resultat visar sammantaget på en låg kondomanvändning bland unga inom hela åldersspannet 15–29 år.

Oskyddat sex med en ny partner ökar risken för att få en STI eller hiv. Obehandlad gonorré, syfilis, klamydia och hiv kan i olika grad leda till allvarliga hälsokonsekvenser (70). Unga behöver vara medvetna om riskerna för att få en STI vid oskyddat sex med en ny eller tillfällig partner och fortsättningsvis påminnas om vikten av att använda kondom vid dessa tillfällen.

Resultaten bör ställas i relation till den sexuella praktiken, som kan vara mer eller mindre riskfylld i relation till STI, hiv och oönskad graviditet, men frågor om vilken typ av sex svarspersonerna hade ingick inte i denna enkät. För att spegla komplexiteten kring preventivmedelsanvändning och olika sexuella praktiker inkluderades svarsalternativet ”inte aktuellt för mig”, utöver svarsalternativet ”nej” på frågorna om kondomanvändning vid sexuell debut och senaste sextillfället. Bland unga med andra könsidentiteter var det 20 procent (färre än 30 svarspersoner) som svarade ”inte aktuellt för mig” gällande den sexuella debuten och 27 procent gällande sitt senaste sextillfälle.

SRHR-strategin betonar rätten till njutbara sexuella upplevelser, utan risk för sexuellt överförda infektioner och oönskade graviditeter. För att säkerställa att unga har möjlighet till det behövs beteendeförändrande insatser som förbättrar ungas färdigheter i säkrare sex (3). Tidigare studier visar att unga generellt anser sig veta när de bör använda kondom, men den faktiska användningen är inkonsekvent (71). Kommande studier behöver undersöka kondom- och preventivmedelsanvändning i relation till sexuella praktiker.

Trots att knappt hälften av alla unga har haft oskyddat sex med en ny eller tillfällig partner under det senaste året, är det få (28 procent) som har testat sig för STI under det senaste året. Unga behöver påminnas om vikten av att testa sig, särskilt om de har haft oskyddat sex med ny eller tillfällig partner.

Denna undersökning efterfrågade erfarenheter av att ha testat sig någon gång under senaste året, vilket skiljer sig från tidigare studier: I UngKAB15 hade 53 procent någon gång testat sig för hiv eller STI (6). På samma sätt går det inte att direkt jämföra våra resultat om hivtestning under det senaste året (11 procent) med en tidigare panelundersökning om kunskap om och attityder till hiv i den svenska befolkningen, där 16 procent inom samma åldersgrupp någon gång hade testat sig för hiv (72).

En högre andel tjejer än killar har testat sig på en mottagning (27 respektive 10 procent), vilket är likt resultatet i UngKAB15 (6) och indikerar en risk för ett mörkertal av STI bland unga män. Könsskillnaderna kan delvis förklaras av normer om kön som gör att tjejer tar mer ansvar för sin och sina partners sexuella och reproduktiva hälsa jämfört med killar (73). Det kan också bero på att många mottagningar där testning sker är anpassade efter tjejers behov, vilket återspeglas i att en majoritet av ungdomsmottagningarnas besökare är tjejer (27). Detta stöds även av resultaten från denna studie om att fler tjejer än killar uppger ungdomsmottagningen som en källa till information om sexualitet och relationer. Både SRHR-strategin och hivstrategin betonar vikten av god tillgång till testning för att effektivt kunna förebygga överföringen av hiv och STI (1, 3). Likaså behövs jämlik tillgång till stöd, vård och behandling, och insatserna måste vara tillgängliga för alla, oavsett bakgrund och förutsättningar.

Drygt hälften uppger att hormonella preventivmedel eller kopparspiral användes vid det senaste sextillfället, vilket är oförändrat jämfört med UngKAB15 (även om svarsalternativen skiljer sig något åt). En lägre andel använde långtidsverkande preventivmedel såsom hormonspiral, jämfört med korttidsverkande såsom p-piller. Det är viktigt att arbeta vidare för ökad tillgänglighet till långtidsverkande preventivmedel, eftersom de tros ha bidragit till de senaste årens minskning i antalet aborter som en följd av oönskade graviditeter, i åldersgruppen 15–19 år (74).

Ungefär samma andel tjejer och killar (cirka 30 procent) uppger att korttidsverkande preventivmedel (till exempel p-piller) användes vid det senaste sextillfället. Detta indikerar att en kommunikation och samförstånd finns om vilket preventivmedel som använts. Dock rapporterar en högre andel killar än tjejer att de var osäkra på om preventivmedel hade använts, vilket kan bero på att det är tjejer som tar eller har ett visst preventivmedel, och därmed har ökad kännedom om det och även lättare att minnas. Tjejer tenderar att ta det övergripande ansvaret för preventivmedelsanvändning i heterosexuella relationer (47, 73). Det kan till exempel bero på att kondom är den enda preventivmetod som män kan använda och ha kontroll över.

SRHR-strategin belyser vikten av individanpassad rådgivning och stöd i reproduktiva frågor (1). Ungas individuella behov av preventivmetoder behöver tillgodoses, eftersom alla unga inte kan eller vill använda hormonbaserade preventivmedel. I linje med handlingsplanen för SRHR behövs det mer kunskap om ungas möjligheter och hinder för att göra informerade val om sin reproduktiva hälsa.

Frågan om källor till information om sexualitet och relationer visar att en högre andel tjejer än killar har fått information från ungdomsmottagningen. Ungdomsmottagningen kan ge råd och stöd om pubertet, sexualitet och relationer, och bland personalen finns olika yrkesprofessioner. Tjejer och unga som är födda i Sverige är de som mest använder ungdomsmottagningarnas tjänster (27). Därför har det genom åren tagits lokala initiativ i landet för att öka andelen killar som kommer till ungdomsmottagningen.

I linje med handlingsplanen för SRHR behövs mer kunskap om beteenden, behov och barriärer för killars användning av arenor och tjänster inom SRHR-området (2). Det är angeläget med tanke på resultaten från denna studie om exempelvis testning, kommunikation om sex samt kondomanvändning. Killars behov av hälsofrämjande och förebyggande insatser inom SRHR riskerar att inte uppfyllas om de inte kommer i kontakt med ungdomsmottagningen i samma utsträckning som tjejer, och därmed blir det svårare att nå det jämställdhetspolitiska delmålet om jämställd hälsa (58).

4 procent bland tjejer och 2 procent bland killar har någon gång fått ersättning för sex. Bland unga med andra könsidentiteter som svarade på enkäten var andelen 11 procent. Sex mot ersättning handlar om att ge eller få ersättning i utbyte mot sexuella tjänster, till exempel pengar, kläder, alkohol, droger eller boende. Som första landet i världen förbjöd Sverige 1999 köp av sexuella tjänster (75). Förebyggande åtgärder mot sex mot ersättning är viktigt, inte bara eftersom det är en brottslig handling att köpa sexuella tjänster, men också för att det kan vara en kränkning av någons rättigheter. Utöver det har personer som haft sex mot ersättning en högre risk att få hiv och andra STI (3). Därför är det en prioriterad grupp i den nationella strategin mot hiv/aids och vissa andra sexuellt överförbara infektioner (3).

SRHR-strategin betonar behovet av att stärka tillgången till sociala insatser för personer som tar emot ersättning för sex (1). Insatser för unga med andra könsidentiteter riskerar dock att försvåras av att arbetet mot prostitution och människohandel – där många åtgärder för personer som fått ersättning för sex ingår – ligger inom jämställdhetsområdet och utgår ifrån tvåkönsnormen (58). För att skapa effektiva stödjande och förebyggande insatser måste även personer med andra könsidentiteter tydligt inkluderas. Detta skulle säkerställa att alla unga, oavsett könsidentitet, får det stöd de behöver för att minska riskerna för sex mot ersättning, prostitution, sexuell exploatering och våld.

Resultaten visar att skolan är ungas främsta källa till information om sexualitet och relationer under tonåren, följt av sociala medier och vänner. I UngKAB15 var internet, följt av kompisar, skolundervisning och ungdomsmottagningen, de vanligaste informationskällorna (6). Då ställdes inte frågan i relation till tonåren, vilket delvis kan förklara denna skillnad. Möjligen har även det ökade fokuset på sexualitet, samtycke och relationer i läroplanerna stärkt skolans roll som källa till information om sexualitet och relationer (76).

I skolan ges unga möjlighet att lära sig om och reflektera över sexualitet och relationer, vilket är viktigt för att förebygga hiv och STI samt stärka ungas sexuella välmående (1-3). Resultaten visar att unga uppfattar att skolans undervisning särskilt fokuserar på kondomer, STI och kroppen. Det är viktiga områden, särskilt eftersom kondomanvändningen bland unga är fortsatt låg och eftersom killar sällan besöker ungdomsmottagningar, där de annars kunde få denna information.

Däremot finns också utvecklingsområden. Bland annat är det relativt få som anser att könsidentiteter och sexuella identiteter har tagits upp i undervisningen. Detta riskerar att osynliggöra dels variationen av könsidentiteter och sexuella identiteter som finns, dels de elever som själva är hbtqi-personer. De med andra könsidentiteter som svarade på enkäten rapporterade genomgående mer sällan att de lärt sig om olika ämnen, vilket överensstämmer med resultaten från UngKAB15 (6). Detta kan indikera att de är mindre nöjda med undervisningen och att skolundervisningen skulle behöva vara mer normkritisk och inkluderande. För att kunna säkerställa att alla unga får den kunskap de behöver och har rätt till, behöver ämnesområdet sexualitet, samtycke och relationer återkommande följas upp.

I denna undersökning uppgav killar oftare än tjejer att pornografi var en informationskälla (54 jämfört med 21 procent). En tidigare kartläggning av forskning om pornografins påverkan på barn och unga bekräftar resultatet att vissa ser pornografi som en källa till information (77). Kartläggningen såg dock även att en hög konsumtion av pornografi kunde kopplas till en rad riskfaktorer för hälsa, bland annat ensamhet, depressiva symtom, alkohol- och tobakskonsumtion, svårigheter med känsloreglering samt bristfälliga relationer med sina föräldrar, men inga orsakssamband till pornografikonsumtion kunde klarläggas. Samtidigt var en slutsats från kartläggningen att pornografi kan spela en viktig roll i ungas sexuella utforskande och identitetsskapande. Befolkningsundersökningen SRHR2017 visade också att de som använde pornografi minst tre dagar i veckan uppgav en sämre självskattad sexuell hälsa, men inte heller här kunde några slutsatser dras kring orsakssamband (7). Mer kunskap behövs om hur unga värderar pornografi i relation till andra informationskällor, vilken typ av information om sex som pornografi kan bidra med och hur pornografikonsumtion kan påverka ungas hälsa.

Alla elever har rätt till en allsidig, återkommande och inkluderande sexualundervisning som bidrar till att stärka deras kunskap, handlingsförmåga och normmedvetenhet (1). I linje med handlingsplanen för SRHR är det därmed viktigt att lärare får kunskapsbaserad fortbildning om SRHR (2).

Denna undersökning visar att 60 procent har haft minst ett så kallat hälsosamtal med elevhälsan under sin skoltid. En femtedel är osäkra, vilket kan bero på att de inte minns. Alla elever ska erbjudas minst tre hälsobesök under grundskoleåren samt ett under gymnasieåren, och dessa innefattar både allmänna hälsokontroller och möjligheter till samtal om hälsa och välmående (78).

Bland dem som svarar att de har haft hälsosamtal med elevhälsan uppger 34 procent att de fick frågor om sexualitet och relationer. Detta överensstämmer med en litteratur- och intervjustudie som pekar på att elevhälsan är en outnyttjad resurs för att främja ungas SRHR och förebygga hiv och STI (79). Det finns en tendens att elevhälsan arbetar reaktivt, vilket innebär att ungas rätt till kunskap inte uppfylls och att det förebyggande arbetet därmed är bristfälligt (79). Att arbeta främjande och förebyggande inom områden såsom SRHR ingår i elevhälsans ansvarsområde och bör integreras fullt ut i dess verksamhet. Det är av stor vikt att personalen får lämplig fortbildning, särskilt då både skolan och elevhälsan framträder som mer centrala informationskällor än i UngKAB15 (6).

Elevhälsan har potential att bidra till att öka förutsättningarna för en jämlik SRHR bland unga. I SRHR-strategin lyfts att elevhälsan bör lyfta frågor om SRHR med elever, som en del av skolans hälsofrämjande arbete (1). Elevhälsan är i dag en relativt oreglerad lagstadgad hälsoverksamhet vars utbud, kompetens och arbetssätt kopplat till SRHR varierar stort över landet, vilket skapar ojämlika förutsättningar för unga. För att kunna synliggöra dessa ojämlikheter behövs en översyn av elevhälsan, i linje med aktuella utredningar (80), och en systematisk inkludering av SRHR-frågor inom dess verksamhet, i linje med aktuella regeringsuppdrag (81). I utformningen av en sådan översyn behöver ungas röster om hur elevhälsan bör vara utformad tas tillvara.

Denna undersökning ger en delvis positiv bild av ungas sexuella och reproduktiva hälsa, men innehåller också negativa resultat som tydliggör ungas utsatthet, inte minst vad gäller sexuellt våld och hedersrelaterat våld och förtryck. Ungas utsatthet för våld och förtryck måste upphöra och flera områden behöver åtgärder, för att öka förutsättningarna för en god och jämlik SRHR bland unga.

De flesta unga är nöjda med sitt sexliv, hade positiva upplevelser av och njöt vid sitt senaste sextillfälle. De flesta kan även visa om de vill ha sex och lätt uppfatta om någon annan vill det.

Resultaten från undersökningen visar på en hög utsatthet för olika former av våld bland unga, och att en högre andel tjejer än killar har utsatts för sexuellt våld. Vidare rapporterar unga att deras familjer utsätter dem för hedersrelaterat våld och förtryck. Det är högsta prioritet att utveckla effektivt våldsförebyggande arbete för att alla unga ska kunna leva i frihet från våld och förtryck.

Det finns områden inom ungas SRHR som inte tidigare har undersökts på befolkningsnivå i Sverige. Exempel på sådana resultat från undersökningen är att

• en lägre andel tjejer än killar har upplevt en positiv sexuell debut
• tjejer har upplevt påtryckningar att göra abort
• mensbesvär begränsar vardagen för många unga
• killar har svårare än tjejer att uppfatta om någon vill ha sex och visa om de själva vill ha sex
• få unga har fått samtal om sexualitet och relationer genom elevhälsan.

Det var få svarande med andra könsidentiteter än tjej eller kille i undersökningen. Därför kan vi inte generalisera resultaten för denna grupp, så som vi kan för dem med könsidentiteterna tjej och kille. Resultaten från de i denna grupp som svarat visar bland annat att de upplever en låg grad av trygghet och positiva upplevelser kopplat till sexlivet, samt att de i hög grad är utsatta för diskriminering och samtliga former av våld. Detta visar att erfarenheter bland unga med andra könsidentiteter än tjej eller kille behöver undersökas närmare.

För att stärka förutsättningarna för en god, jämlik och jämställd SRHR bland unga behövs bland annat följande:

• fler och effektivare våldsförebyggande insatser, inklusive utveckling, implementering och utvärdering av strategier för att förebygga våld
• ett systematiskt arbete inom socialtjänsten för att fånga upp och erbjuda akuta insatser till unga som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck
• stöd till unga som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck
• bättre tillgång till samtal om SRHR inom elevhälsan för alla elever
• fler möjligheter för unga att öva på kommunikation om sex, för att främja ömsesidighet och respektfulla relationer
• bättre tillgång till metoder som kan öka ungas kondomanvändning
• ett intensifierat arbete på ungdomsmottagningar för att nå ut till killar och vara en relevant källa till information och stöd för dem
• insatser som uppmuntrar till testning för sexuellt överförda infektioner
• ett systematiskt arbete inom elevhälsan för att fånga upp och stödja unga med mensbesvär.

Olika metoder behövs för att bättre identifiera och analysera erfarenheter från mindre grupper, såsom gruppen unga med andra könsidentiteter. På grund av en generellt låg svarsfrekvens i enkätundersökningar behöver vi också använda olika metoder när vi samlar in data om ungas SRHR. Unga själva kan med fördel involveras i framtida datainsamlingar så att vi kan säkerställa att undersökningarna är relevanta för dem. Det kan också möjliggöra att resultaten från undersökningarna får effekt på målet i SRHR-strategin och handlingsplanen om att skapa förutsättningar för en god, jämlik och jämställd SRHR i hela befolkningen.

Asexuell – en person som inte har någon sexlust eller som inte vill inkludera andra i sin sexualitet.

Bisexuell – person som kan bli kär i och/eller attraherad av människor oavsett kön, eller av fler än ett kön. Se vidare pansexualitet.

Cisperson – en person vars könsidentitet stämmer överens med det juridiska kön som hen tilldelades vid födseln.

Digitalt sexuellt våld – våld som utövas över nätet, telefonen eller olika sociala plattformar, exempelvis att sprida någons privata bilder med sexuellt innehåll mot deras vilja eller tvinga en annan person att göra saker framför en kamera som personen inte vill.

Diskriminering – negativ särbehandling eller bristande tillgänglighet utifrån någon av diskrimineringsgrunderna (se nedan).

Diskrimineringsgrunderna – de faktorer som ingår i diskrimineringslagen (2008:567): kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.

Funktionsnedsättning – en nedsatt funktion i relation till vad som uppfattas som normen. Det kan handla om fysisk, psykisk eller kognitiv funktionsnedsättning.

Fysiskt våld – våld som manifesteras genom till exempel örfilar, slag, stryptag eller sparkar.

Hedersrelaterat våld och förtryck – former av fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld samt kontrollerande beteenden som motiveras av att bevara en familjs, släkts eller ett samhälles ”heder” eller ”anseende”.

Heteronormer – antaganden om att det endast finns två kön, att alla tjejer endast attraheras av killar och vice versa, samt att relationer alltid omfattar endast två personer.

Heterosexuell – en person som blir kär i och/eller attraherad av någon med ett annat kön än det egna.

Homosexuell – en person som blir kär i och/eller attraherad av någon som har samma kön.

Icke-binär – en person vars könsidentitet inte är kvinna eller man. Icke-binär betyder inte samma sak för alla som definierar sig som det: en del känner sig som både tjej och kille, medan andra tycker att de befinner sig mellan de två kategorierna.

Intersektionalitet – ett analytiskt begrepp som beskriver hur olika maktordningar, som kön, etnicitet och socioekonomisk position, samverkar och påverkar individers livsvillkor och erfarenhet av diskriminering eller privilegier.

Intersexvariation – ett medfött tillstånd som innebär att könskromosomernas, könskörtlarnas (testiklar eller äggstockar) eller könsorganens utveckling inte följer det förväntade.

Juridiskt kön – det kön som anges i exempelvis folkbokföringen och passet och som reglerar personnumrets utformning.

Jämlikhet – lika rättigheter och möjligheter för alla människor.

Jämställdhet – lika rättigheter och möjligheter för kvinnor och män.

Konfidensintervall – ett statistiskt begrepp som anger en skattning av osäkerheten som uppstår på grund av att vi använder urval. Ett konfidensintervall på 95 procent betyder att om vi skulle upprepa urvalsundersökningen skulle vi i 95 procent av fallen täcka in det sanna (men okända) värdet.

Könsidentitet – det eller de kön som en person känner sig som.

Könsstympning/omskärelse (kvinnlig) – omfattar alla kirurgiska ingrepp som rör borttagande delvis eller helt av de externa genitalierna eller annan åverkan på de kvinnliga könsdelarna av kulturella eller andra icke-medicinska skäl.

Könsuttryck – en persons sätt att uttrycka sin upplevda könstillhörighet, genom till exempel sina kläder, sitt kroppsspråk eller sin röst.

Maktordning – en samhällsstruktur där olika grupper har olika grad av tillgång till makt, resurser och inflytande. Dessa ordningar kan baseras på exempelvis kön, etnicitet eller socioekonomisk position.

Menstruell hälsa – ett tillstånd av fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande, och inte enbart frånvaro av sjukdom eller oförmåga, i relation till menstruationscykeln.

Pansexuell – person som blir kär i och/eller attraherad av människor av alla kön, eller oavsett kön. Bisexualitet behöver inte innebära att man enbart attraheras av två kön, men vissa föredrar pansexualitet för att ”pan” betyder ”alla”.

Psykiskt våld – våld som manifesteras genom exempelvis hot, utpressning eller kränkande, nedvärderade eller förödmjukande ord.

Sex mot ersättning – att få eller ge ersättning i utbyte mot sex (exempelvis pengar, presenter eller tjänster).

Sexuell identitet/sexuell läggning – det eller de kön som en person attraheras av; man kan till exempel vara heterosexuell, homosexuell, bisexuell, pansexuell eller queer.

Sexuellt samtycke – innebär att den som deltar i en sexuell handling uttrycker att hen vill delta, med ord eller kroppsspråk. Alla sexuella handlingar ska vara frivilliga.

Sexuellt våld – omfattar sexuella handlingar mot ens vilja, exempelvis förnedring, trakasserier och våldtäkt. Det kan också handla om att tvinga någon att utföra olika typer av sexuella handlingar.

Transperson – ett paraplybegrepp för personer vars könsidentitet och/eller könsuttryck inte stämmer överens med normen för det juridiska kön som de tilldelades vid födseln.

Queer – kan betyda olika saker för olika personer, men innefattar att inte passa in i normerna för kön, sexualitet eller relationer, till exempel att inte vilja definiera sitt kön eller sin sexuella identitet.

Hbtqi – ett samlingsbegrepp för homosexuella, bisexuella, transpersoner, queera och personer med intersexvariation

Hiv – humant immunbristvirus

MSM – män som har sex med män

PrEP – preexpositionsprofylax, en läkemedelsbehandling som förebygger hiv

SRHR – sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter

STI – sexuellt överförda infektioner

UngKAB – studie om ungas kunskap, attityder och beteenden

1. Folkhälsomyndigheten. Nationell strategi för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Stockholm; 2020.
2. Folkhälsomyndigheten. Nationell handlingsplan för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Stockholm; 2023.
3. Folkhälsomyndigheten. Nationell strategi mot hiv/aids och vissa andra sexuellt överförbara infektioner. Stockholm; 2024.
4. Regeringskansliet. En strategi för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Stockholm; 2022.
5. Regeringskansliet. Stolt och trygg: Handlingsplan för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter. Stockholm; 2025.
6. Folkhälsomyndigheten. Sexualitet och hälsa bland unga i Sverige – UngKAB15 – en studie om kunskap, attityder och beteende bland unga 16–29 år. Stockholm; 2017.
7. Folkhälsomyndigheten. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) i Sverige 2017 – Resultat från befolkningsundersökningen SRHR2017. Stockholm; 2019.
8. Patton GC, et al. Our future: a Lancet commission on adolescent health and wellbeing. Lancet. 2016;387:2423-78.
9. Kågesten A, van Reeuwijk M. Healthy sexuality development in adolescence: proposing a competency-based framework to inform programmes and research. Sex Reprod Health Matters. 2021;29(1):104-20.
10. Häggström-Nordin, Magnusson C. Ungdomar, sexualitet och relationer: Studentlitteratur; 2016.
11. Schindele AC, Areshoug Josefsson K, Lindroth M. Vulnerability Analysis in Sexual and Reproductive Health and Rights (SRHR)-Indications of Intersecting Vulnerable Positions in a National Survey Among Young People in Sweden. Sex Res Social Policy. 2022(19):1034–45
12. Folkhälsomyndigheten. Klamydiainfektion – sjukdomsstatistik 2024 [Tillgänglig från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/statistik-a-o/sjukdomsstatistik/klamydiainfektion/?tab=tab-report.
13. Folkhälsomyndigheten. Slutredovisning av underlag till uppdaterad strategi för hiv och STI. Stockholm; 2023.
14. Folkhälsomyndigheten. Gonorré – sjukdomsstatistik 2024. Tillgänglig från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/statistik-a-o/sjukdomsstatistik/gonorre/?tab=tab-report.
15. Folkhälsomyndigheten. Syfilis – sjukdomsstatistik 2024. Tillgänglig från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/statistik-a-o/sjukdomsstatistik/syfilis/.
16. Folkhälsomyndigheten. Sjukdomsinformation om mpox 2024. Tillgänglig från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/smittsamma-sjukdomar/mpox/.
17. Rodger AJ, Cambiano V, Bruun T, Vernazza P, Collins S, Degen O, et al. Risk of HIV transmission through condomless sex in serodifferent gay couples with the HIV-positive partner taking suppressive antiretroviral therapy (PARTNER): final results of a multicentre, prospective, observational study. The Lancet. 2019;393(10189):2428-38.
18. Rodger AJ, Cambiano V, Bruun T, Vernazza P, Collins S, van Lunzen J, et al. Sexual Activity Without Condoms and Risk of HIV Transmission in Serodifferent Couples When the HIV-Positive Partner Is Using Suppressive Antiretroviral Therapy. Jama. 2016;316(2):171-81.
19. Folkhälsomyndigheten. Smittsamhet vid behandlad hivinfektion. Stockholm; 2021.
20. Åklagarmyndigheten. Sexualbrott Stockholm 2024 [Tillgänglig från: https://www.aklagare.se/om-brottsligheten/olika-brottstyper/sexualbrott/.
21. Folkhälsomyndigheten. Unga och covid-19-pandemin - ungas livsvillkor, levnadsvanor och hälsa. Stockholm; 2022.
22. Hentges M, Kågesten AE, Brandén G, Kosidou K, Michielsen K, Ekström AM, et al. Effects of COVID-19 measures on access to HIV/STI testing and condoms among adults in Sweden: a cross-sectional online survey. Scand J Pub Health. 2024(52.3):299-308.
23. Mediemyndigheten. Unga & medier 2023 - En statistisk undersökning av ungas medievanor och attityder till medieranvändning.
24. Folkhälsomyndigheten. Forskningssammanställning om digital medieanvändning och psykisk, fysisk och sexuell hälsa samt levnadsvanor bland barn och unga. Stockholm; 2024.
25. Starrs AM, Ezeh AC, Barker G, Basu A, Bertrand JT, Blum R, et al. Accelerate progress—sexual and reproductive health and rights for all: report of the Guttmacher-Lancet Commission Lancet. 2018;391(10140):2642–92.
26. Folkhälsomyndigheten. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter för alla - En sammanfattning av Guttmacher-Lancet-kommissionens slutrapport. Stockholm; 2018.
27. Sveriges Kommuner och Regioner. Ungdomsmottagningar och ungas sexuella hälsa - Nuläge och vägar framåt. Stockholm; 2020.
28. Jernbro C, Landberg Å. Våld i ungas nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. Stockholm; 2024.
29. Edgardh K. Adolescent sexual health in Sweden. Sex Transm Infect. 2002;78:352-6.
30. Forsberg M. Ungdomar och sexualitet. En forskningsöversikt år 2005. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut; 2005.
31. Mitchell KR, Lewis R, O'Sullivan LF, Fortenberry JD. What is sexual wellbeing and why does it matter for public health? Lancet Public Health. 2021;6(8):e608-e13.
32. Murray SH. Heterosexual Men’s Sexual Desire: Supported by, or Deviating from, Traditional Masculinity Norms and Sexual Scripts? Sex Roles. 2018;78(1):130-41.
33. Pollitt AM, Mernitz SE, Russell ST, Curran MA, Toomey RB. Heteronormativity in the Lives of Lesbian, Gay, Bisexual, and Queer Young People. J Homosex. 2021;68(3):522-44.
34. Regeringskansliet. Konvention om barnets rättigheter (svenska). Stockholm; 2018.
35. Barnombudsmannen. Ungdomars hälsa och utveckling inom ramen för konventionen om barnets rättigheter. Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 4.; 2003.
36. Regeringskansliet. Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige. Stockholm; 2011.
37. Statistiska centralbyrån (SCB). Ungas sexuella hälsa: Teknisk rapport - En beskrivning av genomförande och metoder. 2024.
38. EUR-Lex. Dataskyddsförordningen 2016. Available from: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=celex%3A32016R0679.
39. Lewin B, redaktör. Sex i Sverige; Om sexuallivet i Sverige 1996. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut; 1998.
40. Tikkanen R, Abelsson J, Forsberg M. UngKAB09 - Kunskap, attityder och sexuella handlingar bland unga. Göteborg: Göteborgs Universitet; 2011.
41. Peragine DE, Skorska MN, Maxwell JA, Impett EA, VanderLaan DP. A Learning Experience? Enjoyment at Sexual Debut and the Gender Gap in Sexual Desire among Emerging Adults. J Sex Res. 2022;59(9):1092-109.
42. Elmerstig E, Wijma B, Swahnberg K. Young Swedish women's experience of pain and discomfort during sexual intercourse. Acta Obstet Gynecol Scand. 2009;88(1):98-103.
43. Palmer MJ, Clarke L, Ploubidis GB, Mercer CH, Gibson LJ, Johnson AM, et al. Is “Sexual Competence” at First Heterosexual Intercourse Associated With Subsequent Sexual Health Status? J Sex Res. 2017;54(1):91-104.
44. Folkhälsomyndigheten. Sexuell kommunikation, samtycke och hälsa – En enkätstudie om hur personer kommunicerar i sexuella situationer och vilka konsekvenser detta kan få. Stockholm; 2019.
45. Svedin C-G, Landberg, Å., Jonsson, L. Unga, sex och internet-efter #metoo. 2021.
46. Baianstovu RÍ, Strid S, Särnstedt Gramnaes E, Cinthio H, Enelo J-M. Heder och samhälle: Det hedersrelaterade våldets och förtryckets uttryck och samhällets utmaningar. Örebro University; 2019.
47. Ekstrand M, Tydén T, Darj E, Larsson M. Preventing pregnancy: a girls' issue. Seventeen-year-old Swedish boys' perceptions on abortion, reproduction and use of contraception. Eur J Contracep Reprod Health Care. 2007;12(2):111-8.
48. Abortlag. Svensk författningssamling (SFS). 1974:595.
49. Öberg M, Heimer G, Lucas S. Lifetime experiences of violence against women and men in Sweden. Scand J Public Health. 2021;49(3):301-8.
50. Korkmaz S, Överlien C, Lagerlöf H. Youth intimate partner violence: prevalence, characteristics, associated factors and arenas of violence. Nordic Social Work Research. 2022;12(4):536-51.
51. Brottsförebyggande rådet. Våld i ungas parrelationer. Stockholm; 2021.
52. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). Jag är inte ensam, det finns andra som jag - Unga hbtqi-personers hälsa och levnadsvanor. 2022.
53. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). Unga hbtq-personers utsatthet för omvändelseförsök i Sverige. 2022.
54. Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK). Våld och Hälsa. En befolkningsundersökning om kvinnors och mäns våldsutsatthet samt kopplingen till hälsa. Uppsala; 2014.
55. Hammarström S, Alehagen S, Kilander H. Violence and sexual risk taking reported by young people at Swedish youth clinics. Ups J Med Sci. 2022;127(1).
56. Regeringskansliet. Makt mål och myndighet - feministisk politik för en jämställd framtid. Stockholm; 2016.
57. Folkhälsomyndigheten. Nationella folkhälsomål och målområden. Stockholm; 2023. Tillgänglig från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/om-folkhalsa-och-folkhalsoarbete/tema-folkhalsa/vad-styr-folkhalsopolitiken/nationella-mal-och-malomraden/.
58. Regeringskansliet. Mål för jämställdhet. Stockholm; 2016. Tillgänglig från: https://www.regeringen.se/regeringens-politik/jamstalldhet/mal-for-jamstalldhet/.
59. Jämställdhetsmyndigheten. Dags att prioritera det våldsförebyggande arbetet - En fördjupad uppföljning av målet om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Göteborg; 2024.
60. Jämställdhetsmyndigheten. Att förebygga sexuell exploatering. Göteborg; 2022.
61. Söderman L, Edlund M, Marions L. Prevalence and impact of dysmenorrhea in Swedish adolescents. Acta Obstet Gynecol Scand. 2019;98(2):215-21.
62. Bitzer J, Serrani M, Lahav A. Women's attitudes towards heavy menstrual bleeding, and their impact on quality of life. Open Access Journal. 2013;4:21-8.
63. Folkhälsomyndigheten. Menstruell hälsa bland unga vuxna – En intervjustudie om erfarenheter av menstruation och menstruationscykeln hos personer 18–29 år. Stockholm; 2023.
64. Iacovides S, Avidon I, Baker FC. What we know about primary dysmenorrhea today: a critical review. Hum Reprod Update. 2015;21(6):762-78.
65. Riksdagen. Diskrimineringslag. Svensk författningslag (SFS) 2008:567 [Available from: https://www.do.se/diskriminering/lagar-om-diskriminering/diskrimineringslagen.
66. Regeringskansliet. En strategi för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Stockholm; 2014.
67. Crenshaw K. Mapping the Margins: Intersectionality, Identity Politics, and Violence against Women of Color. Stanford Law Review. 1991;43(6):1241-99.
68. Bowleg L. The problem with the phrase women and minorities: intersectionality-an important theoretical framework for public health. Am J Public Health. 2012;102(7):1267-73.
69. Folkhälsomyndigheten. Skolbarns hälsovanor i Sverige 2021/2022 - Nationella resultat. Stockholm; 2023.
70. Folkhälsomyndigheten. Anmälningspliktiga sjukdomar 2023. Tillgänglig från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/overvakning-och-rapportering/anmalningspliktiga-sjukdomar/.
71. Unis B, Johansson I, Sällström C. Rural High School Students’ Sexual Behavior and Self-Esteem. Open Journal of Nursing. 2015;5(1).
72. Folkhälsomyndigheten. Allmänhetens kunskap om och attityder till hiv – En enkätundersökning i den svenska befolkningen. Stockholm; 2022.
73. Caddy C, Temple-Smith M, Coombe J. Who does what? Reproductive responsibilities between heterosexual partners. Culture, Health & Sexuality. 2023;25(12):1640-58.
74. Socialstyrelsen. Statistik om aborter 2023. Stockholm; 2024.
75. Lag om förbud mot köp av sexuella tjänster. Sveriges författningssamling (SFS). 1998: 408.
76. Skolverket. Sexualitet, samtycke och relationer 2023. Tillgänglig från: https://www.skolverket.se/skolutveckling/inspiration-och-stod-i-arbetet/stod-i-arbetet/sexualitet-samtycke-och-relationer.
77. Barnombudsmannen. Kartläggning av forskning om pornografins inverkan på barn och unga. Stockholm; 2021.
78. Skolverket och Socialstyrelsen. Hälsobesök i olika åldrar. 2023. Tillgänglig från: https://kunskapsguiden.se/omraden-och-teman/barn-och-unga/vagledning-for-elevhalsa/halsobesok-och-halsokontroller/halsobesok-i-olika-aldrar/.
79. Folkhälsomyndigheten. Elevhälsans arbete med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) – En kartläggande litteratur- och intervjustudie. Stockholm; 2023.
80. Regeringskansliet. En förbättrad elevhälsa. Dir 2024:30. Stockholm; 2024.
81. Socialstyrelsen. Hälsoprogram för barn och unga - delredovisning om förutsättningar för uppföljning av barns och ungas hälsa och utveckling samt att följa upp och utvärdera det nationella hälsoprogrammet. Stockholm; 2024.

1. Enkäten
2. Ordinarie följebrev
3. Förkortat följebrev
4. Samtliga frågor och svar, andelar och konfidensintervall

Om du vill ta del av bilagorna till denna publikation beställer du dessa via e-post. Ange artikelnummer och publikationens titel. Om utlämnandet av bilagor innebär en avgift kommer du att bli meddelad detta.

info@folkhalsomyndigheten.se