Den här vägledningen kompletterar den vägledning som redan finns från andra myndigheter på området. Vägledningen beskriver aktuell kunskap på området och resonerar kring bedömningen av lågfrekventa magnetfält kopplat till risker för människors hälsa och kan användas vid prövningsprocessen för byggnation av nya elnät eller ombyggnation av gamla. Vägledningen utgör ett kunskapsunderlag och stöd för tillståndsprövande myndigheter. Vägledningen kan också ge stöd vid fysisk planering samt för tillsynsmyndigheter i deras hälsoskyddstillsyn enigt miljöbalken. Även elnätsföretag och markägare kan ha nytta av vägledningen.

I arbetet med denna vägledning har Institutet för Miljömedicin och Strålsäkerhetsmyndigheten bidragit med kunskapsunderlag om hälsoeffekter. Energimarknadsinspektionen har bidragit med information om koncessionsprocessen. Svenska kraftnät och Energiföretagen har bidragit med information kring utbyggnad av elnät samt åtgärder för att minska människors exponering för lågfrekventa magnetfält.

Vägledningen beskriver det aktuella kunskapsläget när det gäller hälsoeffekter till följd av långvarig exponering för lågfrekventa magnetfält. Vägledningen innehåller även en genomgång av relevanta delar i miljöbalken, rättspraxis på området samt en internationell utblick hur andra länder vägleder inom detta område.

Projektledare på Folkhälsomyndigheten har varit utredare Sara Wall. I den slutliga handläggningen har avdelningschefen Lennie Lindberg medverkat.

Folkhälsomyndigheten

Olivia Wigzell

Vikarierande generaldirektör

Regeringen bedömer att elbehovet kommer att öka markant i Sverige de närmaste decennierna, vilket kommer att kräva ökad elproduktion samt utbyggnad av starkströmsledningar och tillhörande elnätsanläggningar. Denna vägledning ger ett uppdaterat kunskapsunderlag om risken för olägenhet för människors hälsa till följd av långvarig exponering för lågfrekventa magnetfält.

Miljöbalken ska tillämpas så att människors hälsa och miljön skyddas mot risk för olägenheter och skador. Folkhälsomyndigheten är tillsynsvägledande myndighet enligt miljöbalken i bland annat frågor som rör olägenhet för människors hälsa vid exponering av lågfrekventa magnetfält. Länsstyrelsen har en tillsynsvägledande roll inom sitt län. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna är ansvariga för hälsoskyddstillsynen i kommunen. För tillsynsobjekt inom Försvarsmakten har Försvarsinspektören för hälsa och miljö tillsynsansvaret.

Utöver Folkhälsomyndighetens vägledning om lågfrekventa magnetfält är det viktigt att beakta rättspraxis samt relevant vägledning från andra nationella myndigheter som till exempel Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM), Boverket, Arbetsmiljöverket och Energimarknadsinspektionen (Ei).

Denna vägledning gäller endast för bedömning av risk för människors hälsa vid långvarig exponering för lågfrekventa magnetfält från starkströmsledningar och tillhörande elnätsanläggningar. Mätmetoder och detaljerade åtgärdsförslag för att minska lågfrekventa fält omfattas inte, inte heller radiofrekventa fält omfattas.

Denna vägledningen omfattar inte heller elektriska och magnetiska fält för arbetstagare på en arbetsplats.

Arbetsmiljöverket (arbetsmiljoverket.se)

Vägledningen gäller inte lokaler där det bedrivs hälso- och sjukvård, till exempel vårdavdelningar, operationssalar, behandlingsrum och undersökningsrum. För vidare information, se Folkhälsomyndighetens vägledning om lokaler för vård och omsorg.

Tillsynsvägledning lokaler for vård och omsorg

Vägledningen omfattar inte elektromagnetiska fälts påverkan på miljön.

Miljöeffekter av elnät – en förstudie (naturvardsverket.se)

Vägledningens första del innehåller Folkhälsomyndighetens bedömning av olägenheter för människors hälsa till följd av långvarig exponering för lågfrekventa magnetfält. Nästa avsnitt beskriver kort vad lågfrekventa magnetfält är. Det efterföljande avsnittet består av en internationell utblick, sedan följer en översikt av rekommendationer från nationella myndigheter på området. Därefter beskrivs bland annat relevanta delar av miljöbalken, exempelvis vissa av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kapitlet miljöbalken. Avsnittet syftar till att förklara olägenhetsbegreppet, försiktighetsprincipen och skälighetsbedömningen. Det sista kapitlet handlar om lågfrekventa magnetfält och risken för olägenhet för människors hälsa.

Folkhälsomyndigheten bedömer att försiktighet bör beaktas vid bedömning av hälsorisker vid prövning av nätkoncession och tillsyn av starkströmsledningar samt tillhörande elanläggningar. Bedömningen grundar sig på såväl det vetenskapliga som rättsliga underlaget inklusive barnkonventionen, nationella myndigheters bedömningar samt den internationella utblicken och nordiska riktlinjer.

Det finns en vetenskapligt grundad misstanke om att svaga lågfrekventa magnetfält från kraftledningar skulle kunna öka risken för barnleukemi. Trots att inget direkt orsakssamband har kunnat fastställas bedömer Folkhälsomyndigheten, precis som SSM och WHO, att vissa försiktighetsåtgärder bör vidtas för att minska risken för människors hälsa.

Folkhälsomyndigheten anser inte att det finns tillräckligt med vetenskapligt underlag för att sätta ett tröskel-, gräns- eller riktvärde när det gäller exponering för lågfrekventa magnetfält. Det saknas evidens för när exponering för lågfrekventa magnetfält är att betrakta som säker och även lägre värden än 0,4 μT skulle kunna utgöra en risk. Exponeringsnivån 0,4 μT kan därför inte användas som ett riktvärde för allmänhetens exponering för lågfrekventa magnetfält.

Vid planering av nya kraftledningar och tillhörande elanläggningar eller ombyggnation av gamla är det viktigt att vidta försiktighetsmått och beakta tillräckliga avstånd främst till bostäder, skolor och förskolor så att exponering för magnetfält begränsas. Avstånd till kraftledningar och hälsorisker kopplade till exponering för lågfrekventa magnetfält behöver också beaktas av kommunen vid fysisk planering, såväl översikts- som detaljplanering och prövning av bygglov samt etablering av ny bebyggelse nära kraftledningar och tillhörande elnätsanläggningar.

I såväl koncessions- som tillsynsärenden är skälighetsbedömningen en viktig del. Bedömningen innebär att nyttan av skyddsåtgärderna ska jämföras med kostnaderna och att kraven som ställs ska vara miljömässigt motiverade utan att vara ekonomiskt orimliga. Det innebär exempelvis att kostnader för alternativa sträckor eller att byta ut anläggningens utrustning ska vägas mot sannolikheten att människor utsätts för hälsorisker och i så fall i vilken utsträckning. En bedömning ska göras utifrån de specifika förutsättningar som finns i varje enskilt fall. Utöver kostnad innebär skälighetsprincipen att också andra samhälls- och miljöintressen som till exempel klimatmål, kommunikation eller energiförsörjning ska vägas in. Det kan medföra att nivån på försiktighetsåtgärder anpassas och att det läggs mer eller mindre vikt på hälsoriskerna av magnetfälten i de enskilda fallen. Både de fysiska förutsättningarna i form av exempelvis avstånd till lågfrekventa magnetfält samt kostnader varierar i varje enskilt fall och över tid. Folkhälsomyndigheten bedömer därför att det saknas förutsättningar att föreslå typsituationer för när en viss sträckning av starkströmsledningar är rimlig utifrån hälsorisker och en viss kostnad, och att sådana typsituationer snarare riskerar att bli missvisande än vägledande.

Resonemangen i vägledningen syftar till att stödja berörda aktörer i hur de självständigt kan väga samman och slutligen bedöma olika faktorer när det gäller lågfrekventa magnetfält och dess påverkan på människors hälsa.

Magnetfält finns överallt i vår omgivning, och mäts med enheten mikrotesla (μT). Förutom jordens magnetfält (30–60 μT), som är ett statiskt fält, finns också så kallade elektromagnetiska fält som till stor del genereras av teknik i vår omgivning. Skillnaden mellan statiska och lågfrekventa magnetfält är frekvensen på magnetfältet, där 1 Hertz (Hz) = 1 svängning per sekund. Hertz är ett mått på magnetfältsriktningens oscillation över tid. Jordens magnetfält har en frekvens på 0 Hz, medan lågfrekventa magnetfält har frekvenser på upp till 100 kHz.

Elektromagnetiska fält genereras överallt där det finns elektrisk ström, till exempel i närheten av strömförande maskiner och transformatorstationer. Men också i boendemiljön utgör olika elektriska apparater en källa för kontinuerlig, långvarig exponering. Sådan exponering tar vi inte upp i denna vägledning. Denna vägledning handlar om lågfrekventa magnetfält från starkströmsledningar och tillhörande elnätsanläggningar. Dessa förekommer främst med frekvensen 50 Hz, vilket är den frekvens som används för växelströmmen i Sveriges elnät.

Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) anger referensvärden för allmänhetens exponering för magnetfält. Referensvärdena är rekommenderade maxvärden och bygger på riktlinjer från EU. För magnetfält med frekvensen 50 Hz, som är den vanligaste frekvensen i Sveriges elnät, är referensvärdet 100 μT. Detta referensvärde avser omedelbara hälsoeffekter som uppstår redan vid kortvarig exponering, till skillnad från hälsoeffekter kopplade till långtidsexponering. Direkt under de största kraftledningarna i Sverige kan värdet på det lågfrekventa magnetfältet vara10–20 μT. I arbetslivet kan högre exponeringsnivåer förekomma, exempelvis hos lokförare, svetsare och linjearbetare. Ungefär 10 procent av männen och 3 procent av kvinnorna i Sverige exponeras för ett årsmedelvärde på 0,3 μT eller högre i sitt arbete.

Magnetfält och hälsorisker (stralsakerhetsmyndigheten.se)

Det är mycket ovanligt med höga exponeringsnivåer i bostäder: färre än 1 procent av Sveriges befolkning har en genomsnittlig exponeringsnivå på ≥ 0,4 μT. Enligt mätningar som SSM har utfört på lågfrekventa magnetfält i boendemiljöer är ett årsmedelvärde på upp till 0,2 μT i boendemiljö att betrakta som normalt, medan ett årsmedelvärde på 2 μT eller över är att betrakta som kraftigt förhöjt. Genomsnittliga magnetfältsnivåer i städer är omkring 0,1 μT, medan medelvärdet på landsbygden är runt 0,05 μT. Dessa värden kan komma att förändras beroende på den framtida utformningen av elnätet och vilka apparater vi använder oss av i hemmet och under hur lång tid.

2012:69 Magnetfält i bostäder (stralsakerhetsmyndigheten.se)

Värdet 0,4 μT används ofta i studier om långvarig exponering för relativt höga lågfrekventa magnetfält, där det finns risk för negativa hälsoutfall. Det är framför allt barnleukemi som studerats som hälsoutfall i relation till långvarig exponering av lågfrekventa magnetfält i storleksordningen 0,3–0,4 μT. Värdet kan dock inte användas som ett riktvärde eller gränsvärde för när negativa hälsoutfall uppstår, eftersom det har studerats utifrån tillgängligt populationsunderlag snarare än hypoteser om hälsoutfall vid olika exponeringsnivåer. Populationsunderlaget har alltså påverkat vilka värden som studerats eftersom det är få personer som exponeras för förhöjda värden utanför arbetsmiljön och därmed kan ingå som exponerade i studien. Barnleukemi i sin tur är också ovanligt. Det betyder att 0,3–0,4 μT är det värde som tillräckligt många har exponerats för där en ökad förekomst av barnleukemi också har noterats.

Ett associationssamband mellan lågfrekventa magnetfält och barnleukemi har observerats i epidemiologiska studier, men det är däremot inte säkert att lågfrekventa magnetfält orsakar barnleukemi.

Hur höga magnetfälten blir i bostäder och lokaler för allmänna ändamål som ligger nära en kraftledning eller anläggning, beror framför allt på hur mycket ström som går genom ledningen eller anläggningen, avståndet till ledningen eller anläggningen och hur flera fältkällor samverkar. Även ledningens stolptyp påverkar. Vid marken under en kraftledning, rakt under ledningens mitt, är magnetfältet som starkast. Magnetfältens styrka avtar snabbt med avståndet från ledningen.

Figur1: Magnetfältstyrka under de vanligaste typerna av kraftledningar i Sverige. Källa: Strålsäkerhetsmyndigheten.

Magnetfält och hälsorisker (stralsakerhetsmyndigheten.se)

Avstånd för elsäkerhet och hälsa vid översiktsplanering (boverket.se)

Magnetfältet påverkas av avståndet till, utformning av och belastningen i ledningarna. Det finns olika sätt att reducera nivån på det lågfrekventa magnetfältet från kraftledningar. Den viktigaste och vanligaste åtgärden är placeringen av ledningen eller byggnaden. I den fysiska planeringen kan det därför bli aktuellt att ta hänsyn till risker för människors hälsa på grund av lågfrekventa magnetfält från kraftledningar i den strategiska miljöbedömningen. Lokalisering eller sträckningsjustering är vanliga åtgärder, och används vid all nybyggnation av kraftledningar. Att välja olika typer av stolpar kan också var en åtgärd för att minska magnetfältet, då stolparnas utformning och ledningskonfiguration påverkar magnetfältets styrka. I vissa fall kan det vara möjligt att gräva ner en ledning, men det är ovanligt eftersom det finns flera svårigheter förknippat med markkabel. Bland annat påverkas möjligheten till underhåll.

Svenska kraftnät är systemansvariga för kraftsystemet i Sverige och förvaltar och utvecklar Sveriges transmissionsnät för el. De har tillsammans med branschföretagen expertkunskap om vilka åtgärder som kan vidtas för att sänka nivåerna på lågfrekventa magnetfält.

Magnetfält (svk.se)

Energiföretagen (energiforetagen.se)

I det här avsnittet finns en sammanställning av de nordiska ländernas rekommendationer kring långvarig exponering för lågfrekventa magnetfält och risken för olägenhet för människors hälsa. Sverige har gjort liknande bedömningar som Norge, Finland och Danmark när det gäller den direkta skaderisken samt hälsorisker med långvarig exponering för lågfrekventa magnetfält. Här redogörs också kort för WHO:s och EU:s rekommendationer på området.

Det finns en vetenskapligt grundad misstanke om att även svaga magnetfält från kraftledningar skulle kunna öka risken för barnleukemi. Däremot har forskare inte hittat någon förklaring till det observerade sambandet mellan magnetfält och barnleukemi. Världshälsoorganisationen (WHO) har därför klassat magnetfält som möjligen cancerframkallande, vilket är den svagaste misstankegraden.

Electromagnetic fields (who.int)

Exposure to extremely low frequency field (who.int)

Cancer (who.int)

Establishing a dialogue on risks from electromagnetic fields (who.int)

EU har, via Scientific Committee on Emerging and Newly Identified Health Risks (SCENIHR), tittat på forskningsresultat om elektromagnetiska fält och hälsa. De anger att det observerats ett samband mellan barnleukemi och lågfrekventa magnetfält, men att det inte går att hitta någon vetenskaplig förklaring till sambandet.

Potential health effects of exposure to electromagnetic fields (EMF) (ec.europa.eu)

EU har tagit fram en icke-bindande vägledning om åtgärder vid elektromagnetiska fält i nivåer som kan ge direkta hälsoeffekter, och som i första hand kan uppstå på arbetsplatser. Dessa nivåer är i samma storleksordning som det referensvärde som Strålsäkerhetsmyndigheten har, det vill säga 100 μT.

Icke-bindande vägledning för god praxis vid tillämpningen av direktiv 2013/35/EU elektromagnetiska fält. Volym 1, Praktisk vägledning (op.europa.eu)

SSMFS 2008:18 Strålsäkerhetsmyndighetens allmänna råd om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (stralsakerhetsmyndigheten.se)

De danska myndigheterna följer resultaten av internationell forskning samt rekommendationer från WHO och EU.

Sundhetsstyrelsens rekommenderade försiktighetsmått vid nybyggnation och utbyggnad av högspänningsledningar:

• Nya bostäder och nya verksamheter där barn vistas ska inte byggas nära befintliga högspänningsanläggningar.
• Nya högspänningsanläggningar bör inte byggas nära befintliga bostäder och barnverksamheter.

Begreppet "nära" kan inte definieras generellt utan måste bestämmas i den enskilda situationen utifrån en bedömning av den specifika exponeringen.

Bedömningen utgår från Världshälsoorganisationens bedömning att lågfrekventa magnetiska fält klassas som möjligen cancerframkallande.

Sundhetsstyrelsens referensvärde för den akuta skaderisken är 200 µT. Värdet 0,4 µT ingår inte i Sundhetsstyrelsens rekommendationer men används av branschen som ett utredningsvärde.

Højspænding (sst.dk)

Magnetfelter (energinet.dk)

Finland har satt ett gränsvärde på 200 µT för att begränsa befolkningens exponering för lågfrekventa magnetiska fält som orsakas av kraftledningar. Här handlar det om den direkta skaderisken och inte den långvariga exponeringen.

På grund av den vetenskapliga osäkerheten rekommenderar Strålsäkerhetscentralen (STUK) att nya kraftledningar och bostadshus ska byggas så att det genomsnittliga magnetfältet från kraftledningar inte är högre än 0,4 µT i områden där barn vistas stadigvarande. Med tanke på osäkerheten bedömer STUK att det är lämpligt att undvika att placera skolor och daghem nära kraftledningar.

Förutom hänsyn till människors hälsa placeras nya kraftledningar helst i gamla korridorer för att visa hänsyn till naturmiljön.

Electricity networks generate electric and magnetic fields (stuk.fi)

De norska myndigheterna hänvisar till ett gränsvärde på 200 µT som skyddar befolkningen mot alla vetenskapligt dokumenterade negativa hälsoeffekter orsakade av lågfrekventa magnetfält, oavsett exponeringstid.

Om de förväntade nivåerna i byggnader är över 0,4 µT krävs en utredning. Detta är alltså en utredningsnivå fastställd av de norska myndigheterna, men inte ett gränsvärde eftersom det inte är dokumenterat att det finns något orsakssamband mellan lågfrekvent magnetiska fält och en högre förekomst av leukemi hos barn. Utredningsnivån har fastställts för att myndigheterna vill ta hänsyn till den vetenskapliga osäkerhet som finns på området.

Det er ikkje vist at det er helseskadeleg å bu eller opphalde seg nær høgspentanlegg (dsa.no)

SSM:s allmänna råd om begränsning av allmänhetens exponering för lågfrekventa magnetfält är baserade på ICNIRP, 1998a och IEEE, 2002, genom den Europeiska Unionens råd som redovisas i rapporten 1999/519/EC (1), vilket är i linje med WHO:s rekommendation. De allmänna råden tar endast hänsyn till etablerade orsakssamband mellan lågfrekventa magnetfält och negativ hälsopåverkan. Strålsäkerhetsmyndighetens bedömning är att de allmänna råden bör efterföljas. Gällande referensvärde för lågfrekventa magnetfält med frekvensen 50 Hz, alltså det magnetiska fält som kraftledningar i allmän miljö alstrar, är 100 μT.

På grund av misstanken om att svaga lågfrekventa magnetfält skulle kunna öka risken för barnleukemi ger Strålsäkerhetsmyndigheten följande rekommendationer vid samhällsplanering och byggande:

• Sträva efter att utforma eller placera nya kraftledningar och elektriska anläggningar så att exponering för magnetfält begränsas.
• Undvik att placera nya bostäder, skolor och förskolor nära elanläggningar som ger förhöjda magnetfält.
• Sträva efter att begränsa fält som starkt avviker från vad som kan anses normalt i hem, skolor, förskolor respektive aktuella arbetsmiljöer.

Åtgärderna måste kunna genomföras till rimliga kostnader.

Kraftledningar (stralsakerhetsmyndigheten.se)

Magnetfält (stralsakerhetsmyndigheten.se)

Hälsorisker med magnetfält (stralsakerhetsmyndigheten.se)

Boverket har vägledning om elnät i planering. Hela planeringskedjan berörs, från regionplanering till prövning av bygglov och förhandsbesked. I planeringen behöver omgivningspåverkan från elnät, stationer och andra elnätsanläggningar beaktas. Skyddsavstånd kan behövas för att förebygga skador på grund av kontakt med el, brandrisk samt hälsorisker från buller och magnetfält. Vid planläggning ska bebyggelse och byggnadsverk lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till bland annat människors hälsa och säkerhet samt risken för olyckor.

Vid planläggning och i ärenden om bygglov eller förhandsbesked enligt denna lag ska bebyggelse och byggnadsverk lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till

1. människors hälsa och säkerhet,
2. jord-, berg- och vattenförhållandena,
3. möjligheterna att ordna trafik, vattenförsörjning, avlopp, avfallshantering, elektronisk kommunikation samt samhällsservice i övrigt,
4. möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar samt bullerstörningar, och
5. risken för olyckor, översvämning och erosion.

Bebyggelse och byggnadsverk som för sin funktion kräver tillförsel av energi ska lokaliseras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till energiförsörjningen och energihushållningen.

Ny vägledning om elnät i planering (boverket.se)

Avstånd för elsäkerhet och hälsa vid översiktsplanering (boverket.se)

Avvägning mellan elnät och andra allmänna intressen (boverket.se)

Arbetsmiljöverket har föreskrifter om elektromagnetiska fält som avser att skydda arbetstagare i närhet av utrustning som ger ifrån sig elektromagnetiska fält. På de allra flesta arbetsplatser finns det elektromagnetiska fält. De är vanligtvis så låga att hälsoeffekter kan uteslutas. Det är oftast i samband med starka strömmar eller höga spänningar som omedelbara effekter kan uppträda. Det är arbetsgivarens ansvar att arbetsmiljön är god och att ingen blir sjuk, skadar sig eller dör på grund av sitt arbete.

Elektromagnetiska fält (av.se)

Energimarknadsinspektionen (Ei) handlägger ansökningar från nätföretag om tillstånd att bygga och använda starkströmsledningar (så kallad koncession). Prövningen sker enligt ellagen och miljöbalken. En del av prövningen är att Ei bedömer om ledningen kan leda till olägenheter för människors hälsa och om sådana olägenheter eller risken för olägenheter kan minskas genom olika åtgärder. Om det finns åtgärder som kan minska olägenheter eller sänka risken för olägenheter ska Ei kräva att de åtgärderna vidtas, om det inte är orimligt. Vid den bedömningen ska Ei bland annat ta hänsyn till kostnaderna för åtgärderna.

Koncessioner (ei.se)

Magnetfält (ei.se)

Elsäkerhetsverket har tagit fram starkströmsföreskrifter och allmänna råd med regler för minsta avstånd mellan kraftledningar och bland annat byggnader och vissa typer av verksamheter. Starkströmsföreskrifterna anger också att starkströmsanläggningar ska vara utförda enligt god elsäkerhetsteknisk praxis.

Byggnader nära kraftledningar (elsäkerhetsverket.se)

Vid prövning om nätkoncession enligt ellagen (1997:857) ska vissa bestämmelser i miljöbalken tillämpas (2 kap. 17 § ellagen). Syftet är att väva in miljöhänsyn i koncessionsprövningen. Det är exempelvis fråga om hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken och bestämmelser om miljöbedömningar i 6 kap. miljöbalken. I denna vägledning är fokus på hur försiktighets-, lokaliserings- samt skälighetsprincipen i 2 kap. miljöbalken kan tillämpas.

Särskilda regler om hälsoskydd

Inom ramen för miljöbalkstillsynen är bland annat försiktighets-, lokaliserings och skälighetsprincipen i 2 kap. miljöbalken, samt hälsoskyddsbestämmelserna i 9 kap. 3 och 9 § miljöbalken aktuella. Tillsynen tar sikte på befintliga ledningar och anläggningar, till skillnad från prövning av nätkoncession som avser nya ledningar och anläggningar respektive ändring av sådana. Tillsynen kan till exempel inledas genom att en enskild vänder sig till den kommunala tillsynsmyndigheten med ett klagomål eller genom att tillsynsmyndigheten inleder ett tillsynsärende på eget initiativ.

Den grundläggande regleringen inom hälsoskyddsbestämmelser är att bostäder och lokaler för allmänna ändamål ska brukas så att risk för olägenhet för människors hälsa inte uppstår. Hälsoskyddsbestämmelserna tar sikte såväl på hur fast egendom påverkar människors hälsa som påverkan från faktorer omkring byggnaderna..

Bestämmelserna om hälsoskydd preciseras i förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMH). Uppräkningen av olika störningar i 33 § FMH är exemplifierande, och även om lågfrekventa magnetfält inte uttryckligen nämns kan lågfrekventa magnetfält enligt Folkhälsomyndighetens bedömning anses utgöra en sådan liknande störning. Myndigheten bedömer att det följer av bestämmelsens formulering i punkt 1:

33 § I syfte att hindra uppkomst av olägenhet för människors hälsa skall en bostad särskilt;

1. ge betryggande skydd mot värme, kyla, drag, fukt, buller, radon, luftföroreningar och andra liknande störningar, […]

Oftast är det bostadshus där människor vistas under en längre sammanhängande tid som kan bli aktuella för tillsyn enligt miljöbalken, exempelvis åretruntboende och fritidshus. Det kan också vara lokaler för allmänna ändamål där människor vistas en längre sammanhängande tid, som exempelvis förskolor och skolor.

Generellt inom miljöbalkstillsynen gäller att den som har de faktiska och rättsliga möjligheterna att vidta åtgärder mot störningar och olägenheter anses vara verksamhetsutövare, men att bedömningen måste göras utifrån förhållandena i det enskilda fallet.

I fråga om lågfrekventa magnetfält kan den som är ansvarig för ledningar eller elnätsanläggningar anses vara verksamhetsutövare med anledning av att denne har rådighet att göra ändringar i sin anläggning. Den som är ansvarig för en verksamhet eller byggnad intill en ledning, och där personer utsätts för lågfrekventa magnetfält, kan också anses vara verksamhetsutövare eftersom denne kan ha möjlighet att utföra åtgärder för att begränsa exponeringen. Det kan till exempel vara fastighetsägaren av ett flerfamiljshus eller verksamhetsutövaren för en skola.

Att någon annan än ledningsinnehavaren kan åläggas ett ansvar vid tillsyn minskar inte ledningsinnehavarens ansvar vid prövning av nätkoncession.

Mot bakgrund av att det finns en vetenskaplig grundad misstanke om att lågfrekventa magnetfält från starkströmsledningar och elnätsanläggningar skulle kunna utgöra hälsorisker, kan de utgöra olägenhet för människors hälsa eller risk för sådan enligt miljöbalken. Olägenhet för människors hälsa är ett grundläggande begrepp i miljöbalkens hälsoskyddsbestämmelser. Med olägenhet avses i 9 kap. 3 § miljöbalken en störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka en människas hälsa menligt i fysisk eller psykisk mening och som inte är ringa eller helt tillfällig. Begreppet kan inkludera negativa hälsoeffekter av både fysisk och psykisk karaktär. Det innefattar inte bara direkt hälsoskadliga störningar, utan även störningar som påverkar människors psykiska välbefinnande, som till exempel oro. Olägenhetsbegreppet är alltså bredare än att endast omfatta hälsoeffekter ur ett medicinskt perspektiv.

Olägenheterna ska dock kunna kopplas till den fysiska miljön, det vill säga ha anknytning till någon form av användning av fast eller lös egendom. Bedömningen måste utgå från vad människor i allmänhet anser vara en olägenhet och inte enbart en enskild persons reaktion i det enskilda fallet.

En störning bör ha en viss varaktighet för att anses vara en olägenhet för människors hälsa. Antingen bör störningen pågå under en sammanhängande tid eller så ska den vara återkommande. Ringa eller helt tillfälliga störningar omfattas inte. I bedömningen av om det föreligger risk för olägenhet för människors hälsa ska man ta hänsyn till personer som är något känsligare än normalt.

Bedömningen av om en störning ska omfattas av begreppet olägenhet ska göras utifrån en medicinsk eller hygienisk bedömning, utan att det tas hänsyn till ekonomiska eller tekniska avvägningar. Det är först när tillsynsmyndigheten ska besluta om krav på åtgärder som det ska göras en avvägning om åtgärderna är proportionerliga utifrån kostnad och andra intressen.

Särskilda regler om hälsoskydd

Det här avsnittet beskriver tillämpningen av tre av hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken vid prövning av nätkoncession och tillsyn av lågfrekventa magnetfält: försiktighetsprincipen, lokaliseringsprincipen och skälighetsprincipen. Hänsynsreglerna tillämpas parallellt med varandra och det innebär att de olika intressen som respektive bestämmelse värnar om vägs mot varandra. Skälighetsprincipen i 2 kap. 7 § innebär en slutlig avvägning där det prövas om åtgärderna är rimliga i förhållande till bland annat kostnad.

Försiktighetsprincipen i 2 kap. 3 § miljöbalken är en övergripande bestämmelse vars huvudsakliga syfte är att framhålla skyldigheten att förebygga eller begränsa skador och olägenheter på människors hälsa och miljön.

Försiktighetsprincipen tillämpas av den som ansöker om nätkoncession i form av bedömning av ledningens påverkan på människors hälsa. Samma bestämmelse tillämpas även av myndigheten som handlägger ansökan om nätkoncession, som bedömer om sökanden beaktat risker för människors hälsa och miljön i tillräcklig utsträckning. Principen tillämpas också av tillsynsmyndigheten som bedömer hur befintliga ledningar påverkar människors hälsa. Den som ansöker om nätkoncession bör vid behov analysera i vilken utsträckning människor utsätts för lågfrekventa magnetfält, i form av exempelvis exponeringsnivåer och exponeringstid, och utifrån det anpassa utformningen av sträckningen.

Tillämpning av försiktighetsprincipen kan även variera utifrån vem eller vilka som utsätts för olika hälsorisker. När det är fråga om sträckningar som innebär att barn utsätts för varaktig exponering för lågfrekventa magnetfält bör särskild försiktighet iakttas mot bakgrund av rådande kunskapsläge om barnleukemi. Utöver exponering i bostaden kan det även avse ledningens sträckning och elanläggningar i närhet till grundskole- och förskolebyggnader. Sådan försiktighet innebär exempelvis att sökanden för nätkoncessionen behöver analysera närmare vilka risker en föreslagen sträckning av starkströmsledningar kan medföra för människors hälsa, men också att tillstånds- eller tillsynsmyndigheten kan ställa krav på kompletteringar i händelse av att sökanden inte redovisat risker för människors hälsa tillräckligt utförligt. Notera också att krav på försiktighetsåtgärder även kan ställas när orsakssambandet mellan verksamhetens påverkan och risker för människors hälsa i viss utsträckning är osäkert.

Allmänna hänsynsregler enligt miljöbalken

Ytterligare ett exempel på hänsynsregler som ska beaktas framgår av bestämmelsen i 2 kap. 6 § miljöbalken som reglerar placeringen av verksamheter och dess påverkan på miljön och människors hälsa. Lokaliseringsprincipen innebär att valet av plats för en verksamhet eller åtgärd ska vara lämplig, under förutsättning att dess ändamål ska kunna uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön.

När det gäller kraftledningar och lågfrekventa magnetfält skulle ett exempel kunna vara att en föreslagen luftledning ersätts med markkabel en kortare sträcka, till exempel där sträckningen passerar bebyggelse och kan utgöra risk för människors hälsa. Lokaliseringsprincipen ska, liksom samtliga hänsynsregler, också tillämpas med skälighetsprincipen. Det innebär exempelvis att en alternativ plats som visserligen bedöms innebära mindre miljö- eller hälsorisker än huvudförslaget ska vägas mot den kostnad och andra intressen som det alternativa förslaget innebär.

Skälighetsprincipen i 2 kap. 7 § miljöbalken innebär att kraven i hänsynsreglerna (2 kap. 2–5 §§ och 6 § miljöbalken) gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. När tillsyns- och tillståndsmyndigheterna bedömer vilka åtgärder och krav som är rimliga ska nyttan av skyddsåtgärderna jämföras med kostnaderna.

När det gäller nyttan av försiktighetsåtgärderna kan det handla om att minska exponering för lågfrekventa magnetfält och därmed hälsoriskerna för människor som bor och vistas i närheten av ledningar eller anläggningar. Åtgärderna kan till exempel påverka dragningen av en viss sträckning av ledningen vid ny nätkoncession eller att ändra befintlig sträckning eller anläggning vid tillsyn. Vid tillsyn kan det bli aktuellt med åtgärder som exempelvis att byta typ av stolpar som genererar minskade lågfrekventa magnetfält, eller att en verksamhet upphör att använda hela eller delar av sina lokaler med anledning av att fältet anses vara för hög i dem.

Utgångspunkten för prövning av nätkoncession är att de som bor och de som bedriver verksamhet i den sökta ledningens närhet ska kunna fortsätta med det utan att utsättas för olägenheter. Därför ska endast de åtgärder som den sökande själv kan vidta beaktas vid prövningen av nätkoncession.

Tillämpningen av skälighetsprincipen är komplex, inte minst eftersom bedömningen alltid ska avse förhållandena i det enskilda fallet, såsom sannolikheten för att en olägenhet ska uppkomma, hur allvarlig olägenheten kan bli och känsligheten i det område eller hos de personer som kan beröras.

Det är den ekonomiska kostnaden för genomförandet av kraven på försiktighetsåtgärder som ska beaktas i en skälighetsbedömning. När det gäller kostnad är bedömningen objektiv, vilket innebär att hänsyn ska tas till vad som är ekonomiskt rimligt utifrån branschförhållanden och inte den aktuella verksamhetsutövarens betalningsförmåga. När det gäller lågfrekventa magnetfält från starkströmsledningar och tillhörande anläggningar innebär det att tillstånds- och tillsynsmyndigheten kan begära in underlag från verksamhetsutövaren vad det skulle kosta att göra alternativa dragningar eller ändra utformningen på befintliga ledningar.

Skälighetsprincipen ska beakta samtliga krav enligt hänsynsreglerna, vilket medför intresseavvägningar mellan flera skyddsintressen och försiktighetsmått. Av lagtexten framgår uttryckligen att totalförsvarsverksamhet är ett intresse att beakta. Detta kan innebära att förslag till nya sträckningar av starkströmsledningar kan behöva dras på alternativa sätt för att undvika att sträckningen medför påverkan på Försvarsmaktens verksamheter.

Ett annat exempel på intresseavvägningar är att en alternativ sträckning för en ledning kan innebära minskade hälsorisker i och med att den placeras långt ifrån bebyggelse men samtidigt medföra omfattande påverkan på artskydd på grund av att den föreslås gå genom känsliga naturmiljöer.

Ett ytterligare exempel är att försiktighetsmått i form av krav på åtgärder kan vägas mot andra miljömål. I ett avgörande från Mark- och miljööverdomstolen ansågs allmänintresset av att ha återvinningsstationer i närområdet för att uppnå relaterade miljömål väga tyngre än risken för bullerstörningar från sådana.

Av förarbetena till miljöbalken (2, 3) framgår att det inte är fråga om en specifik uppräkning av samhälls- och miljöintressen som skyddsåtgärderna kan komma att behöva vägas mot, utan att detta behöver utvecklas i rättspraxis. Exempel på intressen som försiktighetsåtgärder skulle kunna vägas mot kan vara klimatmål, kommunikation och energiförsörjning.

Det finns begränsat med rättspraxis som gäller tillämpningen av miljöbalken när det gäller hur människors hälsa påverkas av lågfrekventa magnetfält. De två vägledande avgöranden som refereras nedan är de enda från Mark- och miljööverdomstolen som avser lågfrekventa magnetfälts påverkan på människors hälsa.

Ytterligare ett vägledande avgörande från Mark- och miljööverdomstolen (dom från Mark- och miljööverdomstolen 2019-11-12, mål nr M 1769-18) som kan vara relevant avsåg frågan om markkabel kunde läggas med anledning av att luftledning skulle vara sämre utifrån hänsyn till rennäring och naturmiljö. Även om frågan om människors hälsa inte specifikt var aktuellt i den domen, och att verksamhetsutövarens kostnadsutredning bedömdes något bristfällig, skulle avgörandet ändå kunna visa på att det slutliga ställningstagandet om markkabel inte är uteslutet även i ärenden där risker för människors hälsa är i fokus.

Nedan anges också ett avgörande från mark- och miljödomstolen som gällde lågfrekventa magnetfält från en kraftledning vid en skola. Även om domen inte är vägledande kan den ändå vara av intresse för att visa tillämpningen av miljöbalkens bestämmelser när det gäller lågfrekventa magnetfält och dess påverkan på människors hälsa.

Den kommunala tillsynsmyndigheten hade meddelat ett förbud om att ha en kraftledning närmare än 65 meter från en viss fastighet. Mark- och miljööverdomstolen bedömde att de lågfrekventa magnetfälten utgjorde sådana olägenheter för människors hälsa som avses i 9 kap. 3 § miljöbalken. Domstolen hänvisade till uttalanden i förarbeten till miljöbalken om att en eventuell osäkerhet om en olägenhets farlighet inte ska befria verksamhetsutövaren från ansvar. Det är verksamhetsutövarens skyldighet att vidta åtgärder som hindrar eller motverkar de olägenheter som uppkommer på grund av verksamheten. Enligt domstolen var förbudet inte mer ingripande än vad som krävs. När det gällde proportionalitetsbedömningen bedömde domstolen att olägenheterna var så pass omfattande att kostnaden för en alternativ sträckning inte var orimlig för verksamhetsutövaren.

Den kommunala tillsynsmyndigheten förelade ledningsinnehavaren att minska de lågfrekventa magnetfälten från en kraftledning i ett kolonistugeområde. Även här hänvisade domstolen till miljöbalkens försiktighetsprincip och resonemanget om att hälsorisker. Även om orsakssambandet till viss del är osäkert, fritar det inte verksamhetsutövaren från ansvar. Domstolen anger också att psykisk oro för att en verksamhet kan medföra hälsorisker i sig är en olägenhet, och det ska också vägas samman vid den slutliga bedömningen.

Domstolens slutliga ställningstagande var att ledningsinnehavaren skulle åläggas att minska det lågfrekventa magnetfältet, men att den kunde välja andra åtgärder än de som angavs i det ursprungliga föreläggandet.

Den kommunala tillsynsmyndigheten förbjöd en skola att använda de delar av skolbyggnaden och skolgården som låg inom ett visst avstånd från en kraftledning. Mark- och miljödomstolen bedömde att det med hänsyn till försiktighetsprincipen fanns fog för att låta användningsförbudet omfatta ett visst klassrum så länge den aktuella närliggande kraftledningen fanns kvar. Mot bakgrund av skälighetsprincipen undantogs matsal och idrottshall från förbudet under förutsättning att vistelsen i dessa delar av byggnaden begränsades så långt det var möjligt och att vistelsetiden för varje elev inte översteg 1 timme per vecka i gymnastiksalen och 30 minuter per dag i matsalen. Klassrum bedömdes vara enklare att ersätta med temporära lokaler till dess att kraftledningen revs.

Bestämmelserna i 2 kap. miljöbalken i form av försiktighets- och skälighetsprincipen innebär att verksamhetsutövaren behöver visa att den tänkta verksamheten inte innebär risker för miljön eller människors hälsa. Resonemangen i förarbetena till miljöbalken om att viss osäkerhet när det gäller kunskapsläget inte fritar verksamhetsutövaren från ansvar, har betydelse vid bedömning om försiktighetsåtgärder ska vidtas. När det gäller handläggning av såväl tillsyns- som nätkoncessionsärenden kopplat till starkströmsledningar eller närliggande elanläggningar och lågfrekventa magnetfält, får det till följd att ledningsinnehavaren kan behöva vidta försiktighetsåtgärder som exempelvis alternativa sträckningar av ledningar som innebär mindre exponering för människor, trots att det innebär högre ekonomiska kostnader än det ursprungliga alternativet. Resonemangen bekräftas av rättspraxis trots att den är något begränsad. Av förarbetena framgår också att den aktuella omgivningens känslighet, inklusive vilka som vistas där, påverkar balansgången mellan att iaktta försiktighet och ta hänsyn till kostnad. När det gäller lågfrekventa magnetfält och det aktuella kunskapsläget om förhöjd risk för barnleukemi kan det därför tala för att försiktighet får väga tyngre.

Förenta nationernas (FN:s) konvention om barnets rättigheter, den så kallade barnkonventionen, gäller sedan 2020 som svensk lag. I alla åtgärder som rör barn ska barnets bästa beaktas i första hand. Barn har rätt att komma till tals och ska ges möjlighet att höras i frågor som rör dem.

Av artikel 24 i konventionen framgår att medlemsstaten ska se till att barnet har rätt till bästa möjliga hälsa och tillgång till hälso- och sjukvård och rehabilitering. Med hälsa avses inte bara frånvaron av sjukdom utan även förebyggande åtgärder för att främja barns hälsa och artikeln innefattar därmed också ett folkhälsoperspektiv.

FN:s kommitté för barnets rättigheter övervakar efterlevnaden av barnkonventionen och tar fram vägledande kommentarer för hur artiklarna i konventionen ska tillämpas. Utifrån misstanken om riskerna med lågfrekventa magnetiska fält är det därför intressant att lyfta kommitténs kommentar av artikel 24 om vikten av att främja goda livsmiljöer för barn och minimera risker för miljörelaterad ohälsa.

CRC/C/GC/26: General comment No. 26 (2023) on children’s rights and the environment with a special focus on climate change (ohchr.org)

De hälsoutfall som har studerats i relation till lågfrekventa magnetfält är framför allt barnleukemi och hjärntumörer hos barn, cancer hos vuxna, neurodegenerativa sjukdomar (till exempel amyotrofisk lateral skleros (ALS) och Alzheimers sjukdom), hjärt- och kärlsjukdom samt graviditetsutfall. Många av de hälsoutfall som studerats i relation till magnetfältsexponering är sällsynta; exempelvis är förekomsten av barnleukemi cirka 5 fall/100 000 barn per år (0–14 år) (4), och förekomsten av ALS uppskattas till cirka 2,8 fall/100 000 personer per år (5).

Kombinationen av sällsynt exponering och sällsynta sjukdomar gör att epidemiologiska studier ofta har mycket begränsad statistisk styrka, och behöver baseras på en mycket stor befolkning för att kunna få fram statistiskt säkerställda resultat. Detta har medfört att tillgängliga studier ofta har använt olika kategoriseringar av exponeringen i sina analyser, och att den högsta exponeringsnivån som analyserats bestämts av tillgång på data snarare än vetenskapliga bedömningar. Detta ger större utrymme för slumpmässig påverkan på definitionen av exponeringskategorin.

För att öka den statistiska styrkan har flera projekt kombinerat originaldata från flertalet av de tillgängliga studierna av barnleukemi och hjärntumörer hos barn i vad som kallas poolade studier, och har därmed kunnat använda homogena definitioner av exponeringen och av exponeringskategorierna för alla inkluderade studier. Sådana poolade studier har givits stor vikt vid bedömningen av det vetenskapliga underlaget.

WHO:s cancerforskningsinstitut, IARC (International Agency for Research on Cancer) klassificerade 2001 lågfrekventa magnetfält i grupp 2B: möjligen carcinogent, vilket är den svagaste misstankegraden (6). Klassificeringens innebörd är att forskningsresultat stödjer hypotesen att exponeringen kan påverka cancerrisken, men det går inte att utesluta andra förklaringar till de observerade sambanden, som exempelvis förväxling/påverkan från andra riskfaktorer (så kallade confounding factors eller förväxlingsfaktorer) eller andra metodproblem. Inte heller något stöd för hypotesen från djurstudier eller mekanistiska studier konstaterades. För andra cancerformer bland barn, eller cancer bland vuxna, var det vetenskapliga underlaget inte tillräckligt för att göra en bedömning.

WHO gjorde 2007 en bredare hälsoriskbedömning av exponering för lågfrekventa elektriska och magnetiska fält (7). De bedömde att de ytterligare få studier av barnleukemi som publicerats efter IARC:s klassificering inte gav någon anledning att ändra klassificeringen. De konstaterade också att det samband som observerats i epidemiologiska studier inte hade stöd från experimentella studier på djur eller mekanistiska studier på celler. För annan barncancer och de flesta cancerformer bland vuxna ansåg WHO:s expertgrupp på samma sätt som IARC att det vetenskapliga underlaget inte var tillräckligt.

Vid tidpunkten för WHO:s granskning fanns endast ett fåtal studier av Parkinsons sjukdom och multipel skleros (MS), och ingen av studierna antydde något samband med magnetfältsexponering.

Fler studier fanns tillgängliga om Alzheimers sjukdom och ALS, där det för ALS fanns indikationer på en ökad risk i yrken relaterade till elektricitet. Det finns ingen känd biologisk mekanism som skulle kunna förklara hur exponering för svaga lågfrekventa magnetfält kan ge upphov till ALS, och det konstaterades att exponering för elektrisk chock skulle kunna vara en förväxlingsfaktor.

För Alzheimers sjukdom konstaterades motstridiga resultat, men studier som hade högre kvalitet fann ingen ökad risk. Sammantaget bedömdes det vetenskapliga underlaget för ALS och Alzheimers sjukdom som otillräckligt för att konstatera ett samband.

Exponering för elektrisk chock är en känd riskfaktor för hjärt- och kärlsjukdom, men när det gäller magnetfältsexponering vid nivåer som ligger under referensvärdena fann WHO:s expertgrupp att studierna av sjuklighet och dödsfall i hjärt- och kärlsjukdomar inte funnit några samband med exponering för lågfrekventa magnetfält, förutom i en enskild studie. Den sammantagna bedömningen var att det vetenskapliga underlaget inte stödjer ett samband mellan magnetfältsexponering och kardiovaskulära sjukdomar.

För graviditetsutfall konstaterade WHO:s expertgrupp att epidemiologiska studier av mammans eller pappans magnetfältsexponering inte funnit ogynnsamma effekter på graviditetsutfall. Svag evidens fanns för att mammans exponering för magnetfält medförde en ökad risk för missfall, men det fanns också studier som inte fann någon ökad risk. Underlaget bedömdes som otillräckligt och det rekommenderades ytterligare forskning inom detta område.

Man fann motstridiga och icke övertygande resultat från studier av sömnbesvär, depression och självmord, och bedömde att det vetenskapliga underlaget var otillräckligt för en bedömning.

EU-kommissionens expertgrupp SCENIHR (Scientific Committee on Emerging and Newly Identified Health Risks) har regelbundet sammanställt forskningen om elektromagnetiska fält och hälsoeffekter (8-10). Slutsatsen i SCENIHR 2015 avseende barncancer är att bedömningen att lågfrekventa magnetfält möjligen är carcinogena kvarstår baserat på risken att insjukna i barnleukemi vid exponeringsnivåer över 0,3–0,4 μT. Däremot konstaterades ingen ökad risk för hjärntumörer hos barn och ingen påverkan på överlevnaden efter barnleukemidiagnos. Genomgången av experimentella data från studier på djur eller celler gav fortfarande inte något stöd för hypotesen eller någon mekanistisk förklaring till de observerade sambanden för barnleukemi. Det vetenskapliga underlaget tillåter inte slutsatser om kausala samband, och alternativa förklaringar kan inte uteslutas (11-13).

Avseende cancer hos vuxna analyserade en stor registerbaserad studie risken för olika typer av cancer i relation till magnetfältsexponering i bostaden, och fann inte några ökade risker vid högre exponering. För yrkesmässig magnetfältsexponering och risken för cancer har ett stort antal studier publicerats, men SCENIHR:s expertgrupp bedömde att det inte framträder något entydigt mönster i resultaten.

För neurodegenerativa sjukdomar fann SCENIHR 2015 att enbart ett fåtal ytterligare studier hade publicerats sedan 2009 års rapport. Dessa gav inte något stöd för en ökad risk för Alzheimers sjukdom, så som rapporterades i studierna som refererades i SCENIHR 2009. Sammantaget gör SCENIHR 2015 bedömningen att det inte finns övertygande evidens för en ökad risk för neurodegenerativa sjukdomar i relation till exponering för lågfrekventa magnetfält.

SCENIHR 2015 utvärderade flera studier av graviditetsutfall, exempelvis för tidig födsel, födelsevikt, födelsevikt i relation till fostrets ålder samt missbildningar. De flesta studierna fann ingen effekt av magnetfältsexponering på risken för negativa graviditetsutfall i huvudanalyserna, men några av studierna fann indikationer på ökad risk i olika subgruppsanalyser eller i relation till någon specifik indikator på exponeringen. Sammantaget gör SCENIHR:s expertgrupp bedömningen att resultaten från de nyare studierna inte påvisar någon effekt av magnetfältsexponering på graviditetsutfall eller reproduktiv funktion.

Health Council of the Netherlands (HCN) expertgrupp publicerade 2018 en meta-analys av studier som undersökt exponering för magnetfält i bostaden och risken för barncancer (14, 15). Kommitténs slutsatser om risken för barnleukemi överensstämmer med IARC, WHO och SCENIHR, det vill säga att epidemiologiska studier visar relativt samstämmigt en ökad risk för barnleukemi bland barn som exponeras för lågfrekventa magnetfält i bostaden, men brist på evidens från djurexperimentella studier och mekanistiska studier förhindrar säkerställandet av ett orsakssamband.

Kommittén fann också en ökad risk för hjärntumör bland barn som exponeras för magnetfält i bostaden, men inget samband med avstånd till kraftledning. Detta avviker från observationer gjorda av IARC, WHO och SCENIHR, men två studier har inkluderats som inte fanns tillgängliga vid de tidigare bedömningarna. Resultaten från de enskilda studierna av hjärntumör hos barn är mindre samstämmiga än för barnleukemi, och det är värt att notera att en av de nyare studierna inte fann någon ökad risk för barnleukemi, utan enbart för hjärntumör hos barn. För andra typer av barncancer fanns inte tillräckligt underlag för en utvärdering.

HCN:s expertgrupp har publicerat en omfattande meta-analys av neurodegenerativa sjukdomar (16). Sammantaget observeras en något förhöjd risk för ALS bland personer som exponeras för magnetfält över bakgrundsnivå i sitt yrke, men risken ökar inte med ökad exponering och resultaten varierar stort mellan olika studier. Även för Alzheimers sjukdom observerades en något förhöjd risk sammantaget. Separata analyser gjordes för studier med komplett yrkeshistorik respektive de med mer begränsad yrkesinformation. Varken för ALS eller för Alzheimers sjukdom observerade kommittén något samband med magnetfältsexponering i bostaden från kraftledningar. För Parkinsons sjukdom är resultaten i tillgängliga studier mer samstämmiga, och pekar inte på någon ökad risk, varken i relation till yrkesmässig magnetfältsexponering eller för exponering i bostaden.

HCN:s expertgrupp har publicerat en meta-analys av lågfrekvent magnetfältsexponering och risken för cancer hos vuxna (17). Samma metod som i analyserna av neurodegenerativa sjukdomar har använts. Sammantaget observerades en något förhöjd risk för leukemi bland personer som i sitt yrke exponerades för magnetfält över bakgrundsnivå. Inget exponerings-responssamband observerades dock, då risken var lägre i analyser av de högsta exponeringsnivåerna och för längre exponeringstid. I studier med komplett information om yrkeshistorik var sambandet lägre än när alla studier inkluderades och var inte heller statistiskt säkerställt. Även exponering i bostaden var förenat med en något förhöjd risk, men resultatet baseras på få studier som inte är helt samstämmiga.

För hjärntumör hos vuxna fann man ingen ökad risk relaterat till bostadens avstånd till kraftledning eller magnetfältsexponering i bostaden. För yrkesmässig exponering varierar resultaten och när alla studier kombineras är risken något förhöjd. När analyserna begränsas till studier som mätt magnetfältsexponering kvantitativt fanns inte något samband. Inte heller när analysen begränsades till studier med fullständig information om yrkeshistorik. En meta-analys av enbart de högsta exponeringsnivåerna fann inte någon ökad risk för hjärntumör.

För bröstcancer hos kvinnor fann kommittén inte någon ökad risk i relation till exponering i bostaden. För yrkesexponering observerades en något förhöjd risk, men utan exponerings-responssamband. Andra riskfaktorer för bröstcancer förklarar sannolikt den låga riskökningen, men HCN:s expertgrupp ansåg att någon slutsats inte kan dras. Baserat på samma material bedömde SCENIHR att resultaten för bröstcancer talar emot ett samband.

HCN analyserade också andra typer av tumörer: testikelcancer, pankreascancer, lungcancer, prostatacancer och hudmelanom. Inga indikationer på ökad risk i relation till magnetfältsexponering konstaterades, men endast få studier finns tillgängliga för dessa tumörformer, och några säkra slutsatser om avsaknad av risk kan inte dras.

De enskilda studier som publicerats de senaste åren och därför inte täcks av rapporter från någon av expertgrupperna förändrar inte bedömningen för något av hälsoutfallen (18, 19). En studie som poolat originaldata från fyra nya studier av barnleukemi som inte tidigare har ingått i en poolad analys fann däremot inte någon ökad risk för barnleukemi (20). Över tid ses en gradvis försvagning av sambandet för barnleukemi när resultaten från de tre poolade studier som finns tillgängliga jämförs (11, 12, 20), men sammantaget syns fortfarande en något förhöjd risk, som dock inte längre är statistiskt signifikant.

I SSM:s vetenskapliga råds sammanfattningar av forskningsläget beskrivs att en association mellan barnleukemi och lågfrekventa magnetfält har observerats i epidemiologiska studier på ett samstämmigt sätt (21-26). Det vill säga att en förhöjd incidens av barnleukemi har observerats för grupper som långvarigt utsätts för nivåer över 0,3–0,5 μT. Rapporterna redogör också för att en biofysikalisk mekanism för detta samband inte har kunnat hittas. Utan robust stöd från djur- och cellstudier går det inte att fastställa ett orsakssamband. Vad gäller associationer till andra sjukdomar kommenterar rådets sammanfattning undersökningar av bröstcancer, Alzheimers, ALS, hjärt- och kärlsjukdomar och Parkinsons sjukdom och dess möjliga koppling till exponering för lågfrekventa magnetfält.

Det bedöms i rapporterna som tämligen säkert att det inte finns någon association mellan bröstcancer och lågfrekventa magnetfält. Vad gäller Alzheimers sjukdom var resultaten motstridiga men studier av yrkesmässig exponering indikerar att en association skulle kunna vara möjligt. Dessa studier är ofta känsliga för störningsvariabler och publiceringsbias. Vad gäller ALS har liknande associationer som vid studier på Alzheimers hittats, men studierna har samma problematik och osäkerheter. Nyare studier under tiden för sammanfattningens publicering tyder på att det är osannolikt att det finns ett samband mellan lågfrekventa magnetfält och Parkinsons sjukdom, och detsamma gäller också för hjärt- och kärlsjukdomar.

De expertgrupper som granskat den vetenskapliga litteraturen om exponering för lågfrekventa magnetfält är relativt samstämmiga i sina bedömningar. Slutsatsen är att epidemiologiska studier av exponering för lågfrekventa magnetfält i bostaden och risken för barnleukemi sammantaget ger upphov till en misstanke om en ökad risk att insjukna vid exponeringsnivåer (≥ 0,3–0,4 μT). Metodproblem så som förväxlingsfaktorer (confounding) eller selektionsfel kan dock inte uteslutas och kan ha påverkat resultaten. Detta tillsammans med avsaknad av stöd från djurexperimentella och mekanistiska studier gör att det inte går att dra slutsatsen att det handlar om ett orsakssamband.

De flesta studierna har undersökt magnetfältsexponering från kraftledningar. Över tid finns en tendens att sambandet har försvagats, och den senaste poolade analysen av originaldata från de nyaste studierna fann inte någon ökad risk för barnleukemi baserat på ett stort antal fall och kontroller.

Kombinerade resultat från de tre stora poolade analyserna av barnleukemi som finns tillgängliga, observerar fortfarande ett förhöjt riskestimat vid exponering ≥ 0,4 μT, men sambandet är inte längre statistiskt säkerställt. Möjliga förklaringar till försvagningen av sambandet över tid har diskuterats. Skillnader i studiernas kvalitet är inte någon sannolik förklaring. Förekomst av exponering för en okänd riskfaktor för barnleukemi som kan ha varit en förväxlingsfaktor i tidigare studier men som blivit mindre vanlig i befolkningen under senare tid skulle kunna vara en förklaring. Det finns dock inte någon teori om vilken denna okända riskfaktor skulle kunna vara.

Påverkan från ett flertal tänkbara riskfaktorer för barnleukemi som kan vara relaterade till bostadens närhet till en kraftledning har undersökts, men ingen av dessa har ändrat de tidigare observerade ökade riskerna. Slumpmässig variation diskuteras också, men studierna har varit mycket samstämmiga vilket talar emot slumpen som förklaring.

När det gäller hjärntumörer hos barn tyder de flesta studier på att risken inte är förhöjd. För leukemi och hjärntumör hos vuxna är resultaten mindre samstämmiga där vissa studier indikerar en något förhöjd risk, medan andra inte funnit någon effekt. Underlaget, som till största delen kommer från studier av exponering i yrket, tillåter inte säkra slutsatser. Andra yrkesexponeringar kan vara korrelerade till magnetfältsexponering och bättre exponeringsmätning, med kartläggning av arbetsuppgifter, skulle behövas för att klarlägga eventuella samband. För bröstcancer bland kvinnor talar resultaten samstämmigt emot en ökad risk.

För neurodegenerativa sjukdomar talar resultaten från studier av magnetfält från kraftledningar samstämmigt emot en ökad risk. Resultaten från studier av yrkesmässig exponering är mer motstridiga, och exponering för elektrisk chock har förts fram som en tänkbar förväxlingsfaktor avseende sambandet med ALS. EU-kommissionens expertgrupp, SCENIHR, drar slutsatsen att evidensen talar emot en ökad risk för neurodegenerativa sjukdomar, medan HCN:s expertgrupp anser att det finns en indikation på ett samband mellan magnetfältsexponering och risken för ALS samt Alzheimers sjukdom, baserat på yrkesstudierna. Osäkerhet kvarstår när det gäller ett eventuellt samband mellan magnetfältsexponering i yrket och ALS och Alzheimers sjukdom, och ytterligare forskning av hög kvalitet behövs för att utröna detta. Tydligare överväganden om kritisk exponeringsperiod innan diagnos, samt bättre exponeringsskattning och kontroll över andra riskfaktorer är nödvändigt för att förbättra studierna. För Parkinsons sjukdom är expertgrupperna överens om att evidensen talar emot ett samband, medan antalet studier för multipel skleros är för få för en säker bedömning.

1. 1999/519/EC: Council Recommendation of 12 July 1999 on the limitation of exposure of the general public to electromagnetic fields (0 Hz to 300 GHz), (1999).
2. Regeringen. Regeringens proposition 1997/98:45 Miljöbalk. 1997. p. 232-3.
3. Regeringen. Regeringens proposition 1997/98:45 Miljöbalk 1997. p. 459.
4. Statistikdatabas för cancer [Internet]. 2024 [citerad 2024-01-04]. Hämtad från: https://sdb.socialstyrelsen.se/if_can/val.aspx.
5. Sennfält S, Kläppe U, Thams S, Samuelsson K, Press R, Fang F, et al. The path to diagnosis in ALS: delay, referrals, alternate diagnoses, and clinical progression. Amyotroph Lateral Scler Frontotemporal Degener. 2023;24(1-2):45-53. DOI:10.1080/21678421.2022.2053722.
6. IARC. Non-ionizing radiation. Part 1, static and extremely low-frequency (ELF) electric and magnetic fields. Lyon2002.
7. Organization WWH. Extremely Low Frequency Fields. Environmental Health Criteria Document No. 238, Extremely low frequency Fields. 2007.
8. SCENIHR. Scientific Committee on Emerging and Newly Identified Health Risks: Potential health effects of exposure to electromagnetic fields (EMF). 2015.
9. SCENIHR. Scientific Committee on Emerging and Newly Identified Health Risks: Health Effects of Exposure to EMF. 2009.
10. SCENIHR. Scientific Committee on Emerging and Newly Identified Health Risks: Possible effects of Electromagnetic Fields (EMF) on Human Health 2007.
11. Kheifets L, Ahlbom A, Crespi CM, Draper G, Hagihara J, Lowenthal RM, et al. Pooled analysis of recent studies on magnetic fields and childhood leukaemia. Br J Cancer. 2010;103(7):1128-35. DOI:10.1038/sj.bjc.6605838.
12. Ahlbom A, Day N, Feychting M, Roman E, Skinner J, Dockerty J, et al. A pooled analysis of magnetic fields and childhood leukaemia. Br J Cancer. 2000;83(5):692-8. DOI:10.1054/bjoc.2000.1376.
13. Greenland S, Sheppard AR, Kaune WT, Poole C, Kelsh MA. A pooled analysis of magnetic fields, wire codes, and childhood leukemia. Childhood Leukemia-EMF Study Group. Epidemiology. 2000;11(6):624-34. DOI:10.1097/00001648-200011000-00003.
14. Netherlands HCot. Power lines and health part I: childhood cancer. 2018.
15. Linet MS, Hatch EE, Kleinerman RA, Robison LL, Kaune WT, Friedman DR, et al. Residential exposure to magnetic fields and acute lymphoblastic leukemia in children. N Engl J Med. 1997;337(1):1-7. DOI:10.1056/nejm199707033370101.
16. Netherlands HCot. Power lines and health: neurodegenerative diseases. 2022.
17. Netherlands HCot. Power lines and health: cancer in adults. 2022.
18. Zagar T, Valic B, Kotnik T, Korat S, Tomsic S, Zadnik V, et al. Estimating exposure to extremely low frequency magnetic fields near high-voltage power lines and assessment of possible increased cancer risk among Slovenian children and adolescents. Radiol Oncol. 2023;57(1):59-69. DOI:10.2478/raon-2023-0002.
19. Khan MW, Juutilainen J, Auvinen A, Naarala J, Pukkala E, Roivainen P. A cohort study on adult hematological malignancies and brain tumors in relation to magnetic fields from indoor transformer stations. Int J Hyg Environ Health. 2021;233:113712. DOI:10.1016/j.ijheh.2021.113712.
20. Amoon AT, Swanson J, Magnani C, Johansen C, Kheifets L. Pooled analysis of recent studies of magnetic fields and childhood leukemia. Environ Res. 2022;204(Pt A):111993. DOI:10.1016/j.envres.2021.111993.
21. Strålsäkerhetsmyndigheten. Recent Research on EMF and Health Risk – Eleventh report from SSM’s Scientific Council on Electromagnetic Fields. 2016.
22. Strålsäkerhetsmyndigheten. Recent Research on EMF and Health Risk – Twelfth report from SSM’s Scientific Council on Electromagnetic Fields. 2017.
23. Strålsäkerhetsmyndigheten. Recent Research on EMF and Health Risk-Thirteenth report from SSM’s Scientific Council on Electromagnetic Fields. 2018.
24. Strålsäkerhetsmyndigheten. Recent Research on EMF and Health Risk – Fourteenth report from SSM’s Scientific Council on Electromagnetic Fields. 2019.
25. Strålsäkerhetsmyndigheten. Recent Research on EMF and Health Risk - Fifteenth report from SSM’s Scientific Council on Electromagnetic Fields. 2020.
26. Strålsäkerhetsmyndigheten. Recent Research on EMF and Health Risk – Sixteenth report from SSM’s Scientific Council on Electromagnetic Fields. 2021.