Detta är Folkhälsomyndighetens vägledning till lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter. Den gäller tillsyn av rökförbudet på skolgårdar och motsvarande områden utomhus vid förskolor och fritidshem.

Uttrycket ”skolgårdar och motsvarande områden utomhus vid förskolor och fritidshem” är otympligt och försvårar läsningen. För enkelhetens skull talar vi därför i allmänhet bara om skolgårdar, men resonemangen gäller alltså även motsvarande områden utomhus vid förskolor och fritidshem.

Rökförbud gäller på skolgårdar, enligt 6 kap. 2 § p. 1 LTLP, och det är ägaren eller den som förfogar över området som ansvarar för att lagens bestämmelser följs. Kommunen utövar tillsyn, och Folkhälsomyndigheten och länsstyrelserna ansvarar för att ge kommunerna vägledning i detta. Enligt en överenskommelse mellan Folkhälsomyndigheten och länsstyrelserna har man praktiskt ordnat det så, att frågor från kommunerna i första hand besvaras av länsstyrelserna. Länsstyrelserna kan sedan i sin tur vid behov lyfta frågorna till Folkhälsomyndigheten.

Rökfria skolgårdar bidrar till att rökning blir mindre synligt vilket i sin tur bidrar till att färre barn och unga börjar röka. Det kan också vara ett stöd för de som vill sluta röka. Av de som röker börjar majoriteten att röka i tonåren, så rökförbudet är särskilt viktigt på platser där ungdomar vistas.

Det kan förekomma höga halter av skadliga partiklar runt en person som röker utomhus och det finns inga säkra nivåer för exponering för tobaksrök. Att andas in andras tobaksrök innebär att utsätts för samma skadliga ämnen som den person som röker. Rökfria skolgårdar bidrar därmed till att förebygga ohälsa som orsakas av rökning.

Rökförbudet på skolgårdar infördes i tobakslagstiftningen den 1 juli 1994. Ändå är det fortfarande vanligt med rökning i dessa miljöer. Regeringen har noterat problemområdet och har i den samlade strategin för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken (ANDT-strategin) särskilt pekat på kommunernas tillsyn av rökfria skolgårdar som en viktig insats för att skydda barn och unga från tobaksbruk. De ansvariga myndigheterna har också gjort särskilda satsningar för att stärka efterlevnaden av rökförbudet, men utmaningar kvarstår. Folkhälsomyndigheten och länsstyrelserna har följt upp tillsynsverksamheten, och resultatet visar att kommunernas insatser för rökfria skolgårdar är för små i förhållande till problematiken. Det förklaras ofta med att kommunerna saknar resurser och att området inte är prioriterat.

Denna vägledning är ett komplement till lagen. Den bygger på lagens förarbeten och ska vara ett stöd vid kommunernas tillsyn. Vägledningen följer strukturen i lagen. De flesta kapitel avslutas med tips till kommunen i egenskap av tillsynsmyndighet.

Folkhälsomyndigheten har i sitt tillsynsvägledande uppdrag tagit fram ytterligare stöd, bl.a. en exempelmall på ett tillsynsprotokoll som kommunen kan använda i sin tillsyn. Dessutom finns informationsmaterial till dem som är ansvariga för rökförbudet, som kommunen kan använda i sitt arbete.

Tillsynsprotokoll för tillsyn av rökfria skolgårdar

Kommunen har enligt LTLP ingen rätt att ta ut en avgift för sin tillsyn av rökförbudet. Därför lyfter Folkhälsomyndigheten i denna vägledning även fram exempel och tips för en resurseffektiv tillsyn.

Rökförbudet i LTLP omfattar både tobaksvaror och tobaksliknande produkter, exempelvis e-cigaretter. Alla produkter innehåller inte tobak eller förbränns inte när de används, men användningen jämställs ändå med rökning i reglerna om rökfria miljöer. Detta för med sig att rökning blir mindre synligt i samhället vilket i sin tur bidrar till att färre barn och unga börjar röka. De rökfria miljöerna stödjer också de som vill sluta röka

Punkterna 1 och 2 i lagtexten gäller produkter som innehåller tobak men som är tänkta att användas på olika sätt. Här beskrivs de närmare:

1. Tobaksprodukter som kan förbrukas via förbränning: Rökprodukter såsom cigaretter, cigarrer, cigariller och piptobak. Tobak för vattenpipa.

2. Tobaksprodukter som kan förbrukas efter förångning eller annan upphettning: Exempelvis heated tobacco products (HTP), dvs. tobaksprodukter som värms upp på elektronisk väg men som inte förbränns.

Punkterna 3–5 omfattar produkter som inte innehåller tobak. Dit hör e-cigaretter (p. 3) och örtprodukter för rökning (p. 4). I 1 kap. 3 § LTLP finns definitioner av dessa produkter.

3. Elektronisk cigarett: Produkt som kan användas för konsumtion av nikotinånga via ett munstycke, eller beståndsdel av den produkten, inbegripet en patron, en tank och anordningen utan patron eller tank

E-cigaretter används för konsumtion av nikotinånga, så någon förbränning sker inte. Ordet ”användning” i lagtexten innefattar inhalering, men det kan komma att utvecklas produkter där nikotinångan konsumeras på något annat sätt. Användning av sådana produkter omfattas alltså också av bestämmelserna om rökfria miljöer, förutsatt att produkten räknas som en e-cigarett (prop. 2017/18:156 s. 200).

4. Örtprodukter för rökning: Produkter som är baserade på växter, örter eller frukter som inte innehåller tobak och som kan förbrukas via förbränning.

5. Njutningsmedel som till användningssättet motsvarar rökning men som inte innehåller tobak.

Rökförbudet ska vara heltäckande. Punkt 5 har tillkommit för att det inte ska kunna kringgås genom att utelämna något kvalificerande moment i punkterna 1–4. Punkt 5 fångar exempelvis upp e-cigaretter som inte innehåller nikotin (jfr definitionen ovan under p. 3 som förutsätter att nikotinånga konsumeras). Under denna punkt faller även användning av vattenpipor där ånga eller rök inhaleras efter upphettning av så kallade rökstenar (en mineralmassa som har besprutats med nikotin eller annan substans). Även andra produkter som ”röks” och som inte omfattas av p. 1–4 kommer att kunna fångas upp av denna bestämmelse (prop. 2017/18:156 s. 201).

Rökförbudet i LTLP ska inte tillämpas på produkter för rökning som är klassificerade som narkotika enligt narkotikastrafflagen, hälsofarliga varor enligt lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor eller medicintekniska produkter som omfattas av läkemedelslagen eller lagen om medicintekniska produkter (1 kap. 4 § LTLP). Befattning med sådana varor ska i stället hanteras enligt de lagarna.

Kontrollera att:

• ingen använder produkter som omfattas av rökförbudet
• den ansvariga parten vet att rökförbudet inte bara omfattar traditionella tobaksprodukter för rökning.

• Informera skolan eller barnomsorgen om att rökförbudet har utökats, och nu omfattar fler produkter för rökning än traditionella tobaksprodukter.
• Skicka gärna ut Folkhälsomyndighetens faktablad "Rökförbud på skolgårdar och utomhusplatser inom barnomsorgen" till skolor om rökförbudet eller lämna över det i samband med tillsynsbesök.

Rökförbud på skolgårdar och utomhusplatser inom barnomsorgen

Lagen ger ingen definition av ”skolgård” eller ”motsvarande område utomhus vid förskolor och fritidshem”. Vid tillämpningen får man därför söka ledning i förarbetena: proposition 1993/94:98, Vissa ändringar i tobakslagen.

I förarbetena står det så här: ”Med skolgårdar avses gårdar i anslutning till grund- eller gymnasieskolor” (prop. 1993/94:98 s. 12 och 26). Med ett motsvarande område utomhus vid förskolor och fritidshem avses ett område som kan jämställas med en skolgård. Det gäller alltså ett särskilt iordningställt område som klart uppfattas tillhöra ett daghem, fritidshem och liknande inrättning för barnomsorg. Oftast är det inhägnat. Området ska alltså klart uppfattas som att det hör till en skola eller en inrättning för barnomsorg.

Utifrån förarbetena har Folkhälsomyndigheten dragit följande allmänna slutsatser om skolgårdar eller motsvarande områden inom barnomsorgen:

Bestämmelsen gäller inte motsvarande utomhusområden på skolor för högskoleverksamhet eller annan vuxenundervisning (jfr. prop. 1992/94:185 s. 50). En skolgård kan dock vara gemensam för exempelvis kommunal vuxenutbildning (Komvux) och gymnasieutbildning, och då bedömer Folkhälsomyndigheten att rökförbud gäller på skolgården.

Reglerna om rökförbud gäller inte bostäder (6 kap. 4 § LTLP). Det innebär bl.a. att rökförbudet inte gäller för utomhusplatser vid familjedaghem (prop. 1993/94:98 s. 26). Folkhälsomyndigheten bedömer därför att exempelvis trädgården hos en ”dagmamma” inte omfattas av rökförbudet.

Rökförbudet omfattar enligt Folkhälsomyndighetens bedömning alla som befinner sig på skolgården, dvs. även personal, föräldrar och andra besökare.

Enligt Folkhälsomyndighetens uppfattning är rökförbudet inte begränsat till vissa klockslag. Det gäller alltså även när skolverksamhet inte bedrivs, exempelvis vid studiedagar för personal, vid föräldramöten på kvällstid och liknande. Generellt kan man därför säga att rökförbudet alltid gäller. Det innebär bl.a. att det är rökförbud på en basketplan som exempelvis kvällstid nyttjas av en idrottsförening eller ett Korpenlag – om planen bedöms höra till en skolgård. Det innebär dock enligt Folkhälsomyndigheten inte att den som är ansvarig regelmässigt måste ha personal på plats som upprätthåller rökförbudet när det inte pågår någon skolverksamhet där. Att begära det vore antagligen oproportionerligt. Den ansvariga parten (i regel skolnämnden eller huvudmannen för friskolan) kan dock behöva vidta andra åtgärder för att upprätthålla rökförbudet om det visar sig att det röks på skolgården efter skoltid - exempelvis informera om rökförbudet på olika sätt.

Rökförbudet gäller inom det avgränsade område som utgör skolgården eller motsvarande område inom barnomsorgen, enligt Folkhälsomyndigheten. Det upphör alltså vid avgränsningen.

En konsekvens av detta är att rökförbudet inte gäller för väderskydd, cykelskjul eller liknande som finns i nära anslutning till skolan, men på mark som skolan inte bestämmer över (jfr. Kammarrätten i Göteborg i mål 6154-17 m.fl.). Utanför avgränsningen måste det alltså vara frivilligt att avstå från att röka. Se nedan under Tips.

Om avgränsningen är otydlig är det bra om den ansvariga uppmärksammas på det. I allmänhet är det den ansvariga parten som gör den initiala bedömningen, men tillsynsmyndigheten ska också avgöra skolgårdens avgränsning i sin tillsyn. Det finns ingen skyldighet i LTLP för den ansvariga att informera om var man får röka.

Om skolan hänvisar personer som röker till en plats utanför skolans område tror många att den platsen kommer att omfattas av rökförbudet på skolgården. Det stämmer inte, enligt Folkhälsomyndighetens uppfattning, för rökförbudet gäller bara inom skolgårdsområdet.

Kontrollera att:

• den geografiska avgränsningen för rökförbudet är tydlig
• rökning inte förekommer inom skolgårdsområdet
• det inte finns sådant som kan vilseleda om rökförbudet. Exempelvis får inte askkoppar, eller så kallade rökrutor, förekomma på skolgården. Läs mer om detta i kapitlet Ansvar för skyltning, information och tillsägelser.

• Se om gränsen för rökförbudet behöver förtydligas. En avgränsning blir tydligast med ett staket eller liknande, men något sådant krav finns inte i lagen. I stället kan man informera om rökförbudet med två eller flera strategiskt uppsatta skyltar inom området, eller med översiktliga kartor. Skyltningen ska vara tydlig!
• Lagens rökförbud gäller endast inom den avgränsade skolgården. I princip är det alltså tillåtet att röka utanför det avgränsade området – dvs. att öppet röka inför eleverna. Syftet med bestämmelsen är bl.a. att göra rökning mindre synligt, särskilt i förhållande till barn och ungdomar. Därför kan skolan uppmuntras att arbeta tobaksförebyggande, till exempel med policyfrågor om rökfri skoltid. Läs mer i faktabladen Att förebygga tobaksbruket bland unga – erfarenheter från svenska skolor och Att införa rökfria skolgårdar – vad säger forskningen?.
• Det måste vara tydligt att detta inte ingår i kommunens tillsynsuppdrag, utan sker inom ramen för kommunens preventiva tobaksarbete.

LTLP innebär även rökförbud vid entréer till lokaler och andra utrymmen som allmänheten har tillträde till.

I förarbetena till lagen står att allmänheten normalt har tillträde till de lokaler som räknas upp i 6 kap. 2 § p. 1─6, och där ingår även skolans lokaler. Det gäller alltså lokaler som är öppna för allmänheten (prop. 2017/18:156 s. 94). Justitieombudsmannen (JO) har samma syn på saken och konstaterar att en skola är en myndighetslokal och därmed tillgänglig för allmänheten. Samtidigt ser JO begränsningar: ”Det är dock ingen allmän plats där allmänheten har rätt att vistas efter eget gottfinnande, utan det ligger i skolnämndens hand att avgöra vad som ska gälla för tillträde till lokalerna” (JO-beslut dnr. 1003-1997). Huvudmannen har alltså själv möjlighet att begränsa allmänhetens tillträde till lokalerna.

Den generella utgångspunkten är alltså att allmänheten har tillträde till skolans lokaler. Rökförbudet vid entréer gäller därför vid skolans entréer – förutom eventuella entréer till lokaler som endast används av skolans personal och därmed är avsedda för en mindre krets (jfr. prop. 2017/18:156 s. 203). Folkhälsomyndighetens bedömer att detta resonemang även bör gälla för friskolor.

Entréer som ligger inom skolgårdsområdet omfattas av rökförbudet för skolgårdar, oavsett vilka som använder dem.

Kontrollera att:

• rökning inte förekommer vid entréer som omfattas av rökförbudet.

• Finns det entréer som inte omfattas av något rökförbud enligt lagen (t.ex. entréer till lokaler som endast används av skolans personal)? Skolan kan då hålla dem rökfria genom förbyggande insatser, exempelvis policyarbete. Det kan vara ett hinder för det tobaksförebyggande arbetet i skolan att personal och andra vuxna röker i anslutning till skolan så att eleverna ser det. Läs mer i faktabladet Att förebygga tobaksbruket bland unga – erfarenheter från svenska skolor.
• Observera att tips av detta slag inte ingår i kommunens tillsynsuppdrag, utan sker inom ramen för kommunens preventiva arbete.

Det går att göra avvikelser från rökförbudet på skolgårdar om det finns särskilda skäl för det, enligt 6 kap 7 § LTLP.

”Särskilda skäl” är ett uttryck som används i lagtext för att markera att man kan frångå en huvudregel om det finns ovanliga eller särskilt beaktansvärda omständigheter. Förarbetena till lagen innehåller dock få exempel på sådana särskilda skäl, men i fråga om skolgårdar nämns att ”det kanske inte finns anledning att upprätthålla rökförbudet t.ex. under sommarsemestrar eller längre helger” (prop. 1993/94:98 s. 27).

Om uttalandet fortfarande är relevant innebär det ett avsteg från den grundregel som beskrivits i avsnittet Rökförbud på skolgårdar och motsvarande områden inom barnomsorgen ovan, nämligen att rökförbudet på skolgårdar i princip alltid gäller (på samma sätt som för övriga rökfria utomhusmiljöer).

Det är i första hand den som ansvarar för att upprätthålla rökförbudet som bedömer om det finns särskilda skäl för att avvika från rökförbudet. Sedan är det tillsynsmyndigheten som i varje enskilt fall avgör om det verkligen finns särskilda skäl (prop. 1992/93:185 s. 55).

Den som äger eller hyr en lokal eller ett område utomhus ansvarar för att upprätthålla rökförbudet. I detta sammanhang är det skolans- eller barnomsorgens huvudman som är juridiskt ansvarig för rökförbudet.

Det finns både kommunala huvudmän och enskilda (privata) huvudmän. I vissa fall kan även regioner och staten vara huvudman för skolan.

I kommunen är det en ”skolnämnd” som ansvarar för skolverksamheten och som i normalfallet har ansvaret för att upprätthålla rökförbudet. På skolan brukar rektorn vara nämndens företrädare.

Om skolan ska få en sanktion – exempelvis ett föreläggande – är det alltså huvudmannen som är rätt mottagare. Läs mer i kapitlet Kommunens befogenheter: förelägganden och förbud.

Kontrollera:

• vem som är huvudman för verksamheten och därmed juridiskt ansvarig
• vem som är ansvarig för verksamheten på plats och som myndigheten kan ha dialog med utifrån tillsynen. Kontrollera gärna detta före tillsynen.

I förarbetena till ”gamla” tobakslagen (1993:581) står att den ansvariga parten ska vidta de åtgärder som behövs för att enskilda ska följa bestämmelserna om rökförbudet. I det ingår att markera var rökning är förbjuden (exempelvis genom skyltar). Den ansvariga måste också övervaka att reglerna följs och vid behov ge information och tillsägelser (prop. 1992/93:185 s. 56).

I 6 kap. 9 § LTLP har denna innebörd av ansvaret lagfästs, och i förarbetena till bestämmelsen står att bestämmelsen inte ska vare sig inskränka eller utvidga ansvaret (prop. 2017/18:156 s. 206). Det tolkar Folkhälsomyndigheten som att den ansvariga fortfarande ska ”vidta de åtgärder som behövs för att enskilda ska följa bestämmelserna om rökförbudet”, och med andra ord är uppräkningen av åtgärder i bestämmelsen inte uttömmande. Exempelvis omfattar ansvaret att avlägsna sådant som kan vilseleda om rökförbudet (se nedan).

Den ansvariga partens främsta skyldighet är att skylta om rökförbudet, och det är numera ett uttryckligt lagkrav. Uttrycket ”tydligt informera om rökförbudet” innebär enligt Folkhälsomyndigheten att det är just förbudsskyltar som ska sättas upp. Det räcker alltså inte med en skylt som exempelvis föreskriver att ”här bryr vi oss om varandra – rökning undanbeds”. Sådana budskap kan dock komplettera det primära budskapet om rökförbudet.

Enligt förarbetena till lagen tänker man sig att det räcker med ganska enkla lösningar för att uppfylla kravet på skyltning. Lagstiftaren låter också i stor utsträckning de ansvariga att själva avgöra hur skyltningen bör se ut, utifrån de särskilda förhållandena på plats (prop. 2017/18:156 s. 163). Därefter är det upp till kommunen att i sin tillsyn bedöma om skyltningen i det enskilda fallet följer bestämmelsen om att tydligt informera om rökförbudet.

De som berörs av rökförbudet, eller ska kontrollera att det upprätthålls, ska lätt kunna se inom vilket område rökförbudet gäller, enligt Folkhälsomyndighetens bedömning. Otydliga gränser beskrivs också som en utmaning när det gäller att upprätthålla rökfria skolgårdar. Den ansvariga parten måste därför markera det tydligt. Tydligast blir det förstås med ett staket eller liknande, men det finns inget lagkrav på det.

Om avgränsningen är otydlig bör områdets gränser klarläggas mellan den ansvariga och tillsynsmyndigheten.

Betydelsen av skolans fysiska miljöbeskrevs i intervjustudierna som belyste möjligheter och utmaningar när man skulle införa och upprätthålla rökfria skolgårdar. Exempel på hinder som nämndes i intervjuerna med rektorer och miljöinspektörer var otydliga gränser för skolgården, avsaknad av skolgård eller föremål som bjuder in till rökning eller som signalerar att det är okej att röka.

Du kan läsa mer om svårigheterna att upprätthålla rökfria skolgårdar när den fysiska avgränsningen är oklar i faktabladet Att förebygga tobaksbruket bland unga – erfarenheter från svenska skolor.

Den ansvariga måste också övervaka att reglerna om rökförbudet följs. Om någon röker trots rökförbudet ska den ansvariga parten – eller någon företrädare (t.ex. skolans personal) – ingripa för att informera och säga till. Folkhälsomyndigheten bedömer dock inte att den som är ansvarig regelmässigt måste ha personal på plats som upprätthåller rökförbudet när det inte pågår någon skolverksamhet på platsen.

Om det inte räcker med information och tillsägelser får skolan avvisa den person som röker där det råder rökförbud. Det innebär att personen efter tillsägelse är skyldig att lämna platsen.

Avvisning är främst tänkt för besökare. Om en anställd bryter mot rökförbudet bör man i stället använda de allmänna regler som gäller för anställningen. I förarbetena står vidare att man inte bör avvisa elever på skolan (prop. 1992/93:185 s. 28). I så fall kan dessa elever bara få en uppmaning om att sluta röka på platsen.

När någon avvisas behöver den ansvariga inte informera om var det är tillåtet att röka. Det finns alltså ingen sådan skyldighet enligt lagen (prop. 2017/18:156 s. 100).

På skolgården får det inte finnas föremål eller platser som bjuder in till rökning eller som signalerar att det är okej att röka, exempelvis askkoppar eller platser som är iordningställda för rökning. Sådana ”vilseledande budskap” måste tas bort (prop. 2017/18:156 s. 100, prop. 1993/94:98 s. 26).

Enligt Folkhälsomyndigheten är det mera osäkert hur man ska förhålla sig till exempelvis fimpar och tomma cigarettpaket som ligger slängda på marken. Om mängden eller utbredningen visar att de har samlats på marken under en längre tid kan det möjligen betraktas som ett vilseledande budskap.

Om det finns föremål på skolgården som används som askkoppar, trots att de inte är avsedda för det ändamålet, kan man antagligen inte begära att föremålen tas bort (jfr. Kammarrätten i Göteborg i mål 6154-17 m.fl.). Däremot kan det vara bra att märka dem med skyltar som upplyser om rökförbudet.

Reglerna om rökförbud är inte kopplat till något straff (exempelvis böter eller fängelse) enligt lagen. Det är alltså inte straffbart att röka inom ett område med rökförbud. Inte heller den som är ansvarig för rökförbudet kan få något straff om denne inte gör tillräckligt för att förbudet ska följas. Däremot kan kommunen besluta om en administrativ sanktion (dvs. ett föreläggande eller förbud med eller utan vite) mot den som är ansvarig för rökförbudet. Läs mer i kapitlet Kommunens tillsyn.

Kontrollera att:

• det finns skyltar som tydligt informerar om rökförbudet på skolgården
• den ansvariga har tydliggjort skolgårdens område för de berörda
• den ansvariga parten eller dess företrädare övervakar rökförbudet
• den ansvariga parten eller dess företrädare ingriper för att ge information och tillsägelser om någon bryter mot rökförbudet
• det inte finns något som kan vilseleda om rökförbudet, exempelvis askkoppar eller rökrutor.

Erfarenheter från undersökningar visar att skolledningens engagemang har betydelse för att skapa en gemensam förståelse och legitimitet för det tobaksförebyggande arbetet i skolan. I faktabladet Att förebygga tobaksbruket bland unga – erfarenheter från svenska skolor finns tips på hur skolor kan arbeta framgångsrikt för att förhindra rökning och övrigt tobaksbruk.

Observera att tips av detta slag inte ingår i kommunens tillsynsuppdrag, utan sker inom ramen för kommunens preventiva arbete.

Kommunen ansvarar för tillsynen över de rökfria miljöer som finns angivna i 6 kap. 2 § – däribland skolgårdar. Tillsynsansvaret innebär bl.a. att kommunen ska kontrollera att den ansvariga parten följer lagens krav samt ge information och råd (prop. 2001/02:64 s. 48, prop. 2003/04:65 s. 25). Tillsynen sker normalt genom att kommunen inspekterar de rökfria miljöerna (prop. 2017/18:156 s. 164) men det kan också vara en s.k. skrivbordstillsyn.

Den fysiska tillsynen innebär ett besök på skolgården. Folkhälsomyndigheten ser denna tillsynsform som den huvudsakliga medan skrivbordstillsynen är ett komplement eller ett sätt att upprätthålla kontinuiteten enligt en tillsynsplan.

En fysisk tillsyn kan vara oanmäld eller föranmäld, beroende på vad man vill uppnå. Om man vill att företrädare för skolan ska medverka kan det så klart bli nödvändigt att föranmäla tillsynen.

En skrivbordstillsyn kan innebära att kommunen skickar ett antal frågor om rökförbudet till skolan, exempelvis hur det övervakas, och skolan uppmanas att svara. En skrivbordstillsyn befriar inte tillsynsmyndigheten från att utföra fysisk tillsyn, för en skriftlig redogörelse från skolan kan knappast ersätta iakttagelserna vid en inspektion.

Kommunen har inget ansvar för att upprätthålla rökförbudet, utan tillsynsansvaret handlar bara om att kontrollera att den ansvariga uppfyller sina skyldigheter (prop. 2017/18:156 s. 164). Om den ansvariga parten brister i sitt ansvar kan kommunen ge den förelägganden och förbud (se mer i kapitlet Kommunens befogenheter: förelägganden och förbud nedan).

• Försök att få med fler än skolans företrädare på en föranmäld tillsyn, exempelvis skolsköterskan och någon ur elevrådet. Genom att engagera skolledningen och personalen ökar chansen att man lyckas hålla skolgården rökfri. Du kan läsa mer om det i faktabladet Att förebygga tobaksbruket bland unga – erfarenheter från svenska skolor.
• Se till att tillsynen är strukturerad, och följ en tillsynsplan. Gör regelbundna tillsynsbesök för att informera och kontrollera, och använd sanktioner när det är befogat.

Utöver denna vägledning har Folkhälsomyndigheten tagit fram en exempelmall på ett tillsynsprotokoll som kommunen kan använda i sin tillsyn. Protokollet ger förslag på frågeställningar och kontrollområden.

Dessutom finns ett faktablad till ansvariga för rökförbudet på skolgårdar som kommunen kan använda i sin tillsynsverksamhet i kontakt med skolan eller andra berörda, Rökförbud på skolgårdar och utomhusplatser inom barnomsorgen.

Kommunen kan inte ta ut avgifter för att finansiera tillsynen av skolgårdar enligt LTLP, så i praktiken blir tillsynen en kostnad för kommunen. Kommunen kan dock hålla kostnaderna nere på olika sätt:

• Samordna tillsynen internt
  När det gäller tillsyn enligt miljöbalken får kommunen ta ut en avgift. Tillsynen enligt de olika lagarna kan utföras av olika nämnder eller förvaltningar, men tillsynen kan ändå göras gemensamt för att få effektivitetsvinster. Det kan också vara en fördel för skolan eftersom man på så sätt kan minska antalet tillsynsbesök. Kommunal tillsyn kan också effektiviseras genom att man kontrollerar skolgårdar samordnat med utomhusmiljöer i allmänhet (exempelvis busstationer och lekplatser).
• Avtala om samverkan
  Avtalssamverkan innebär att två eller flera kommuner ingår avtal om att en kommun ska utföra någon av de andras uppgifter, helt eller delvis, och det regleras i 9 kap. 37 § kommunallagen (2017:725). Exempelvis kan en anställd i en annan kommun få i uppdrag att göra tillsyn och besluta på kommunens vägnar i ett ärende eller en typ av ärenden. Sådan samverkan kan vara värdefull, inte minst för små kommuner, för att dels hålla nere kostnaderna, dels ge kommunen en större erfarenhetsbas.
• Använd skrivbordstillsyn
  Genom skrivbordstillsyn kan många frågor redas ut på distans. En sådan tillsyn ska dock komplettera en fysisk tillsyn, inte ersätta den. Resultaten av en skrivbordstillsyn kan även ge kommunen ett bra underlag för att planera tillsynsverksamheten och kommande tillsynsbesök.

Genom tillsynsbesöket ska kommunen bedöma om huvudmannen för verksamheten sköter sitt ansvar enligt reglerna om rökfria miljöer. Om det inte finns några anmärkningar kan ärendet avslutas utan vidare åtgärder. Det gäller också om tillsynen endast mynnar ut i förbättringsförslag.

Skulle det finnas kritik är lagens utgångspunkt att bristerna ska rättas till på frivillig väg. Kommunen kan dock ge förelägganden och förbud om:

• bristerna inte rättas till frivilligt
• det är uppenbart att de inte kommer att rättas till
• det är brådskande (prop. 2017/18:156 s. 99).

Sanktioner är en viktig del av en effektiv tillsyn, när de behövs. Det är alltså ett påtryckningsmedel som tillsynsmyndigheten bör använda när det finns anledning till det. Samtidigt tvekar en del tillsynshandläggare att använda sanktioner eftersom de är osäkra på vad de kan begära eller hur ett föreläggande eller förbud bör utformas. Nedan ges några tips om förelägganden och förbud.

Förelägganden och förbud får kombineras med vite, och de kan användas i samband med både fysisk tillsyn och skrivbordstillsyn.

Föreläggandet eller förbudet ska här riktas till huvudmannen för verksamheten (se även kapitlet Ansvar för att upprätthålla rökförbudet ovan).

Vill man att en företeelse endast ska upphöra är det lämpligast med ett förbud.

Exempel: NN förbjuder XX att använda Y-området som rökruta eftersom det hör till skolgården.

Ett föreläggande är lämpligare om man i stället behöver kräva en aktiv, praktisk och konkret åtgärd av mottagaren.

Exempel: NN förelägger XX att avlägsna alla askkoppar på skolgården.

Innehållet i och formen för kommunens beslut regleras i bl.a. förvaltningslagen (2017:900), lagen (1985:206) om viten och delgivningslagen (2010:1932). Det innebär bl.a. att beslutet normalt måste motiveras (32 § förvaltningslagen) och innehålla information om hur det kan överklagas (33 § förvaltningslagen).

• Det går att kräva en mängd olika åtgärder av den ansvariga parten, utöver de som uttryckligen nämns i paragrafen om ansvar (dvs. 6 kap. 9 § LTLP). Det blir innebörden av att den ansvariga ”ska vidta de åtgärder som behövs”.
• Förklara tydligt vilka åtgärder den ansvariga ska vidta, och hur snart. Föreläggandet eller förbudet ska gälla en klart definierad prestation eller underlåtenhet (Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2017 ref. 21). Kommunen kan alltså inte begära att den ansvariga exempelvis ska ”se till att ingen rökning förekommer på berörda skolgårdar” utan måste vara mer precis än så när den ställer krav genom förelägganden och förbud (jfr. Kammarrätten i Göteborg, mål 6154-17 m.fl.).
• Se till att åtgärden är proportionerlig, för tillsynsmyndigheten får inte begära mer än vad situationen kräver. Antagligen vore det oproportionerligt att exempelvis kräva ständig övervakning av rökförbudet på en skolgård.
• Fundera på om det hade varit möjligt att begära en lika ingripande åtgärd i en annan miljö med rökförbud (exempelvis en uteservering).

I sin tillsynsverksamhet har kommunen bl.a. rätt att få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen (7 kap. 17 § LTLP). Bestämmelsen kan exempelvis ligga till grund för att begära in redogörelser eller handlingar i samband med en skrivbordstillsyn.

Kommunen har också rätt att få tillträde till bl.a. områden som berörs av LTLP eller för att t.ex. göra undersökningar (7 kap. 18 § LTLP). Bestämmelsen kan exempelvis åberopas om skolan motsätter sig ett tillsynsbesök.

Om kommunen beslutat att ge den ansvariga parten ett föreläggande eller förbud om något, ska en kopia av beslutet skickas till Folkhälsomyndigheten, Polismyndigheten och den länsstyrelse som kommunen hör till.

Beslut till Folkhälsomyndigheten skickas till e-postadressen info@folkhalsomyndigheten.se. Rubricera gärna ärendet ”Beslut enligt lagen om tobak och likande produkter”.

Hos Folkhälsomyndigheten används besluten i första hand för uppföljning av kommunernas åtgärder.