Vägledningen är ett komplement till lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter, lagen (2022:1257) om tobaksfria nikotinprodukter och Folkhälsomyndighetens föreskrifter om utformningen av egenkontrollprogram vid försäljning av tobaksvaror, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare samt tobaksfria nikotinprodukter (HSLF-FS 2024:4).

Vägledningen riktar sig till dig som handlägger ansökningar om tillstånd att sälja tobaksvaror och anmälningar om att sälja elektroniska cigaretter, påfyllningsbehållare och tobaksfria nikotinprodukter samt utövar tillsyn över försäljningen av produkterna.

I vägledningen används de här uttrycken:

Detaljhandel – försäljning till konsumenter

Partihandel – annan försäljning än detaljhandel

Fysiskt försäljningsställe – en viss lokal eller ett annat avgränsat utrymme för detaljhandel

E-cigaretter – elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare som innehåller nikotin

Tobaks- och nikotinprodukter – tobaksvaror och elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare samt tobaksfria nikotinprodukter om det avser samtliga produktkategorier.

Praxis – avgörande från domstolar eller myndigheter i form av domar eller beslut

Prejudikat – mål som avgjorts i högsta instans

Syftet med egenkontroll och egenkontrollprogram är att den som säljer tobaks- och nikotinprodukter ska driva verksamheten i enlighet med lagens krav. Egenkontrollprogrammet kan fungera som en checklista för vad som krävs för att verksamheten ska följa lagen.

Den näringsidkare som säljer tobaks- och nikotinprodukter ska bedriva så kallad egenkontroll. Det innebär att näringsidkaren ska ha rutiner som säkerställer att försäljningen följer de regler som finns i lagen om tobak och liknande produkter, lagen om tobaksfria nikotinprodukter och Folkhälsomyndighetens föreskrifter om egenkontrollprogram.

Egenkontrollprogrammet kan fungera som ett praktiskt stöd eller en checklista så att näringsidkaren och personalen inte missar att göra de kontroller som de förutsätts göra när de säljer tobaks- och nikotinprodukter. Egenkontrollprogrammet är också ett centralt dokument vid kommunens prövning när någon ansöker om tillstånd att sälja tobaksvaror. Det regleras i lagarna att ett egenkontrollprogram ska bifogas till en ansökan samt vid anmälan om att få sälja produkterna. Även vid kommunens tillsyn av försäljning av tobaks- och nikotinprodukter är egenkontrollprogrammet av central betydelse.

Det är viktigt att egenkontrollprogrammet är

• aktuellt
• förankrat hos personalen
• lämpligt för verksamheten.

För att ett egenkontrollprogram ska vara aktuellt ska det uppdateras om det kommer nya lagar inom området eller praxis eller om verksamheten förändras.

Egenkontrollprogrammet ska förankras hos personalen. Den som ansvarar för försäljningen ska därför se till att personalen är insatta i innehållet i egenkontrollprogrammet.

Egenkontrollprogrammet ska vara lämpligt för verksamheten. Det innebär att det ska vara anpassat efter till exempel

• storleken på verksamheten
• antalet anställda
• om det finns extrapersonal
• antalet kassor
• hur stort utbudet av varor och produkter är
• hur försäljningen sker.

Egenkontrollprogrammet behöver också vara anpassat efter om försäljningen bedrivs på ett fysiskt försäljningsställe, i automat eller via internet, eller kanske via flera typer av försäljningssituationer.

Det är viktigt att programmet beskriver de rutiner som ger stöd åt näringsidkaren och personalen för att följa försäljningsreglerna.

Även vid ett tillfälligt försäljningstillstånd ska det finnas ett egenkontrollprogram. Det ska då vara anpassat efter den verksamheten.

I Folkhälsomyndighetens föreskrifter om egenkontrollprogram finns regler om de rutiner som ett egenkontrollprogram minst ska innehålla vid olika försäljningsformer. Reglerna är delvis olika utformade beroende på om det rör sig om detaljhandel, partihandel eller gränsöverskridande distansförsäljning.

Om en detaljhandlare även bedriver gränsöverskridande distansförsäljning måste egenkontrollprogrammet anpassas så att det innehåller rutiner som kan användas för båda försäljningssituationerna. Det är även möjligt att ha ett separat egenkontrollprogram för respektive försäljningssätt.

Namnet på företaget och vilken verksamhet som det gäller för ska alltid anges i egenkontrollprogrammet, oavsett om man bedriver detaljhandel eller partihandel. Det framgår av Folkhälsomyndighetens föreskrifter.

Det är bra om kontaktuppgifter till en ansvarig person för verksamheten framgår av egenkontrollprogrammet. Detta är inte ett lagkrav men kan underlätta vid en tillsyn för både kommunen och den som blir tillsynad.

Egenkontrollprogrammet ska vara skrivet på svenska eller engelska.

Kommunen ska kontrollera att egenkontrollprogrammet är aktuellt, att det följs upp regelbundet och att det uppdateras om näringsidkaren eller personalen upptäcker att det inte ger tillräckligt stöd.

Kommunen ska kontrollera att det finns rutiner för när egenkontrollprogrammet kan behöva uppdateras, exempelvis om

• reglerna ändras
• utbudet av varor eller produkter ändras (till exempel om utbudet minskar eller ökar och näringsidkaren börjar sälja fler eller färre sorters varor eller produkter)
• det kommit ny praxis eller prejudikat i tillämpningen av gällande lagstiftning
• egenkontrollprogrammet inte fungerar som det stöd det är tänkt att vara
• egenkontrollprogrammet inte följer gällande lagstiftning.

Näringsidkaren ska ha kontroll över försäljningen och se till att personalen följer reglerna. Det är viktigt att eventuella brister åtgärdas. Om reglerna i lagen om tobak och liknande produkter, lagen om tobaksfria nikotinprodukter eller anslutande föreskrifter inte följs kan kommunen besluta om administrativa påföljder mot näringsidkaren för att denna ska rätta till felen.

Kommunen kan rekommendera näringsidkaren att dokumentera vilka åtgärder som gjorts för att komma till rätta med bristerna. Då blir det också lättare för näringsidkaren att följa upp om bristen har rättats till.

Det finns inga lagkrav på var ett egenkontrollprogram ska förvaras, men det ska finnas tillgängligt vid en tillsyn.

När kommunen bedömer egenkontrollprogrammets lämplighet kan dessa frågor vara till hjälp:

• Vad är det för verksamhet (detaljhandel, partihandel, gränsöverskridande distansförsäljning eller flera av dessa)?
• Är egenkontrollprogrammet anpassat för den försäljningssituation som det ska användas i? Beskriver egenkontrollprogrammet till exempel hur ålderskontrollen utförs i respektive försäljningssituation om en näringsidkare både har en fysisk butik och bedriver distansförsäljning?
• Var i butiken sker försäljning och utlämnande? Sker exempelvis utlämnandet från en automat utanför kassorna?
• Hur stort utbud av varor och produkter har verksamheten?
• Hur många kassor finns det?
• Har verksamheten mycket extra personal?
• Hur många anställda har verksamheten?
• Hur stor är personalomsättningen?
• Är det många unga som arbetar i verksamheten?
• Hur många ur personalen hanterar försäljningen?
• Är egenkontrollprogrammet anpassat efter verksamhetens storlek?

Mer information om vad bestämmelserna säger om egenkontroll och egenkontrollprogram hittar du här:

5 kap. 6, 7 och 17 §§ lagen (2018:2088) om tobaksvaror och liknande produkter.

18 § lagen (2022:1257) om tobaksfria nikotinprodukter.

Folkhälsomyndighetens föreskrifter om utformningen av egenkontrollprogram vid försäljning av tobaksvaror och elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare samt tobaksfria nikotinprodukter, HSLF-FS 2024:4.

Regeringens proposition 2004/05:118, Tobakskontroll – genomförande av WHO:s ramkonvention om tobakskontroll m.m., sid. 46 f. och 58.

Regeringens proposition 2016/17:132, Genomförande av tobaksproduktdirektivets bestämmelser om e-cigaretter, sid. 60 f. och 96.

Regeringens proposition 2017/18:156, Ny lag om tobak och liknande produkter, sid. 65.

Regeringens proposition 2021/22:200, Hårdare regler för nya nikotinprodukter, sid. 185.

Rutinerna i ett egenkontrollprogram ska bland annat beskriva hur näringsidkaren säkerställer att man i verksamheten följer kraven på att endast sälja tobaks- och nikotinprodukter som är rätt märkta samt följer kraven på informationsblad och innehållsförteckning vid försäljning av e-cigaretter.

Tobaks- och nikotinbruk är förenat med hälsorisker, och för att minska användandet av tobaks- och nikotinprodukter är det viktigt att informera om deras skadeverkningar.

Reglerna om produktpresentation finns för att inte vilseleda konsumenter, särskilt ungdomar, om de skapar ett intryck av att dessa produkter är mindre skadliga.

Förpackningar till tobaks- och nikotinprodukter ska vara försedda med hälsovarningar. Det betyder att förpackningarna ska ha texter som informerar om hälsoriskerna med att använda produkterna.

Tobaks- och nikotinprodukter får inte märkas på ett sätt som kan locka till köp av produkterna. Det är därför exempelvis förbjudet att förse produkterna med en märkning som liknar ett livsmedel eller en kosmetisk produkt eller att antyda att de har miljöfördelar. För de flesta produkter är det också förbjudet att hänvisa till doft, smak eller tillsatser.

Förpackningar till tobaksfria nikotinprodukter och e-cigaretter och påfyllningsbehållare ska vara märkta med en innehållsdeklaration. E-cigaretter och påfyllningsbehållare ska dessutom ha ett informationsblad.

Mer information om märkning av tobaks- och nikotinprodukter och medföljande information hittar du i Folkhälsomyndighetens vägledning om märkning.

• Hur kontrollerar näringsidkaren att märkningen uppfyller gällande bestämmelser?
• Finns rutiner för när näringsidkaren behöver kontrollera informationsbladet?
• Vilka rutiner finns om näringsidkaren upptäcker att en vara eller produkt saknar märkning eller är felaktigt märkt?

Mer detaljerad information finns på Folkhälsomyndighetens webbplats:

Vägledning för kommunernas tillsyn över märkning enligt lag om tobak och liknande produkter samt lag om tobaksfria nikotinprodukter

Mer information om vad lagen och förarbetena säger om märkning och produktpresentation hittar du här:

3 kap. 1–6 §§ lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter.

7–8 §§ lagen (2022:1257) om tobaksfria nikotinprodukter.

3 kap. 1 och 9–12 §§ förordningen (2019:223) om tobak och liknande produkter.

11–13 §§ förordningen (2022:1263) om tobaksfria nikotinprodukter.

Folkhälsomyndighetens föreskrifter om utformningen av egenkontrollprogram vid försäljning av tobaksvaror och elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare samt tobaksfria nikotinprodukter, HSLF-FS 2024:4.

Folkhälsomyndighetens föreskrifter om utformningen av hälsovarningarnas placering på förpackning av tobaksvaror, HSLF-FS 2016:46.

Folkhälsomyndighetens föreskrifter om elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare, HSLF-FS 2018:41 (3 kap. 1 §).

Folkhälsomyndighetens föreskrifter om tobaksfria nikotinprodukter, HSLF-FS 2023:24 (6–10 §§).

Regeringens proposition 1975/76:49 med förslag till lag om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror, sid. 9 f. och 21 f.

Regeringens proposition 1992/93:185 om tobakslag, sid. 32 f. och 57 f.

Regeringens proposition 2015/16:82, Åtgärder för ökad folkhälsa på tobaksområdet – genomförande av EU:s tobaksproduktdirektiv, sid. 36 ff. och 69 ff.

Regeringens proposition 2016/17:132, Genomförande av tobaksproduktdirektivets bestämmelser om e-cigaretter, sid. 33 f. och 86 f.

Regeringens proposition 2017/18:156, Ny lag om tobak och liknande produkter, sid. 72, 139 f. och 180 f.

Regeringens proposition 2021/22:200, Hårdare regler för nya nikotinprodukter, sid. 148 och 153.

Egenkontrollprogrammet ska bland annat innehålla rutiner för att det på försäljningsstället finns ett tydligt och klart synbart meddelande med information om förbudet mot att sälja eller lämna ut tobaks- och nikotinprodukter till den som inte har fyllt 18 år. Det ska också innehålla rutiner för att ålderskontroll sker både vid försäljning och utlämning.

Ett av lagstiftningens viktigaste syften är att förhindra att barn och ungdomar hamnar i ett tobaks- och nikotinbruk. Det är endast ett fåtal personer som börjar röka och snusa efter tonåren. Tobak innehåller nikotin som kan skapa ett starkt beroende som kan vara mycket svårt att bryta. Forskningen visar att tillgängligheten till tobaks- och nikotinprodukter har betydelse för när ungdomar börjar använda tobak. Det är därför ålderskontrollen är så viktig.

E-cigaretter och tobaksfria nikotinprodukter innehåller samma beroendekomponent som tobaksvaror, det vill säga nikotin. Lagstiftaren har därför bestämt att även e-cigaretter och tobaksfria nikotinprodukter ska omfattas av åldersgränsen och ålderskontrollen.

Det är inte tillåtet att sälja eller lämna ut tobaks- och nikotinprodukter till någon som inte har fyllt 18 år. Det är den som säljer eller lämnar ut produkterna som ska försäkra sig om att åldern är uppnådd. Men det är den som är ansvarig för verksamheten som ska se till att det finns rutiner som säkerställer att ålderskravet upprätthålls. Tobaks- och nikotinprodukter får inte lämnas ut om det finns anledning att tro att de kommer att lämnas över till någon som inte har fyllt 18 år.

Åldersgränsen gäller för både detaljhandel och gränsöverskridande distansförsäljning. Det betyder att köparens ålder ska kunna kontrolleras vid all försäljning och utlämnandet av varan, även när försäljningen sker genom automater eller distanshandel, obemannade butiker eller liknande försäljning.

Egenkontrollprogrammet ska beskriva vilka rutiner som finns för att motverka att tobaks- och nikotinprodukter lämnas ut till någon som inte har fyllt 18 år. Egenkontrollprogrammet ska beskriva rutinen för ålderskontroll.

Som vägledning kan nedanstående användas:

Vid försäljning i butik ska kommunen kontrollera att det finns rutiner för hur personalen ska agera för att förvissa sig om att mottagaren har fyllt 18 år. Detta kan ske genom att begära legitimation eller på annat likvärdigt sätt om personalen är osäker på kundens ålder. Rutiner bör finnas för att alltid begära legitimation om kunden ser ut att vara under 25 år. Om kunden då inte kan visa legitimation får tobaks- och nikotinprodukter inte lämnas ut.

Det ställs samma krav på ålderskontroll vid försäljning via internet och automater som vid försäljning i en fysisk butik. Om tobaks- och nikotinprodukter säljs via dessa kanaler ska egenkontrollprogrammet innehålla rutiner som visar hur åldern kontrolleras både vid försäljningen och vid utlämnandet av tobaks- och nikotinprodukter. Om produkterna säljs via automat ska automaten finnas under uppsikt av personal, oavsett om det finns en åldersgräns för att få tillträde till lokalen eller inte.

Kammarrätten i Sundsvalls dom den 17 december 2020 i mål 2752-20.

I målet som avsåg försäljning av tobaksvaror i automater uppställda i en annans lokaler (en nattklubb), hade sökanden överlämnat delar av egenkontrollen på ägaren av nattklubben där automaten stod uppställd. Det medförde att sökanden i stor utsträckning fick förlita sig på återrapportering från nattklubbsägaren. Det minskade sökandens möjligheter att själv uppmärksamma fel, brister och behov – liksom vilka åtgärder som behövdes vid försäljningsstället för att säkerställa egenkontrollen. Ett sådant överlämnande innebar därför enligt domstolen att sökanden inte kunde anses ha visat att verksamheten skulle komma att bedrivas i enlighet med lagen i fråga om egenkontroll och egenkontrollprogram.

Avgörandet gäller automatförsäljning av tobaksvaror när en stor del av egenkontrollen har överlämnats till en fristående part. Folkhälsomyndigheten bedömer att motsvarande bör gälla vid automatförsäljning av e-cigaretter, påfyllningsbehållare och tobaksfria nikotinprodukter när en stor del av egenkontrollen har överlämnats till en fristående part.

Avgörandet innebär att det ställs höga krav på säljaren i fråga om bland annat ålderskontroll vid försäljning från automat, i synnerhet när den står uppställd hos en fristående aktör. Enligt Folkhälsomyndigheten bör det dock inte tolkas som att det i praktiken råder ett förbud mot denna försäljningsform. Automatförsäljning nämns som en möjlig försäljningsform i lagen om tobak och liknande produkter och lagen om tobaksfria nikotinprodukter.

Kammarrätten i Göteborgs dom den 9 februari 2023 i mål nr 4039-22.

Sökanden ville bedriva distanshandel med tobaksvaror med hjälp av en postoperatör. Kommunen avslog ansökan med hänvisning till att sökandens rutiner för ålderskontroll i egenkontrollprogrammet inte bedömdes säkerställa att det gjordes en lämplig ålderskontroll vid utlämning av postoperatör.

Kammarrätten ansåg att tobakslagens bestämmelser om egenkontrollprogrammets utformning inte kan tolkas så restriktivt att det innebär ett hinder mot att bedriva detaljhandel genom distansförsäljning. En sådan verksamhet är till sin art utformad på ett sätt som innebär att kontrollen av mottagarens ålder måste utföras av en postoperatör eller dess ombud.

Enligt domstolen måste företagen, utöver att ha rutiner för ålderskontroll, även se till att den som lämnar ut försändelserna får kännedom om att de innehåller tobaksvaror och att hanteringen medför ett särskilt ansvar enligt lagen om tobak och liknande produkter.

Sökanden överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen men nekades prövningstillstånd. Kammarrättens dom står därför fast.

Kammarrätten i Göteborg gjorde samma uttalanden i en dom den 21 december 2022 i mål nr 1718-22. Också i det fallet överklagade sökanden domen till Högsta förvaltningsdomstolen men nekades prövningstillstånd.

Avgörandena gäller distanshandel med tobaksvaror där en del av ålderskontrollen utförs av en postoperatör. Enligt Folkhälsomyndigheten bedömning bör det dock inte tolkas som att det i praktiken råder ett förbud mot denna försäljningsform. Distansförsäljning nämns uttryckligen i lagen om tobak och liknande produkter och i lagen om tobaksfria nikotinprodukter som en möjlig försäljningsform.

Syftet med meddelandet är att informera konsumenterna och därmed öka kunskapen om åldersgränsen. På så sätt blir meddelandet även ett stöd för personalen vid ålderskontroll.

Oavsett om försäljningen bedrivs i en fysisk butik eller via internet eller automater ska det finnas ett tydligt och klart synbart meddelande med information om förbudet mot att sälja eller lämna ut tobaks- och nikotinprodukter till någon som inte har fyllt 18 år. Detta avser varor och produkter som regleras i lagen om tobak och liknande produkter och lagen om tobaksfria nikotinprodukter. Det finns inga andra krav på meddelandet än att det ska vara tydligt och klart.

• Beskrivs rutinerna för ålderskontroll för de som arbetar i kassan?
• Beskrivs rutinerna för när man ska be om legitimation?
• Beskrivs hur ålderskontroll sker vid försäljning och utlämnande av tobaks- och nikotinprodukter vid webbhandel?
• Beskrivs hur ålderskontroll sker vid försäljning och utlämnande av tobaks- och nikotinprodukter vid försäljning via automater?
• Beskrivs var varuautomaten är placerad i butiken eller rummet?
• Beskrivs hur handlaren håller varuautomaten under uppsikt?
• Beskrivs hur man undviker att tobaks- och nikotinprodukter lämnas över till någon som är under 18 år?
• Beskrivs var meddelandet om åldersgränsen är placerat samt hur det är utformat?

Mer information om vad lagen och förarbetena säger om ålderskontroll och meddelande hittar du här:

5 kap. 17–18 §§ lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter.

19–20 §§ lagen (2022:1257) om tobaksfria nikotinprodukter.

Folkhälsomyndighetens föreskrifter om utformningen av egenkontrollprogram vid försäljning av tobaksvaror och elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare samt tobaksfria nikotinprodukter, HSLF-FS 2024:4.

Regeringens proposition 1995/96:228, Åldersgräns vid tobaksköp, sid. 17 f. och 25 f.

Regeringens proposition 2004/05:118, Tobakskontroll – genomförande av WHO:s ramkonvention om tobakskontroll m.m., sid. 20 f. och 57.

Regeringens proposition 2016/17:132, Genomförande av tobaksproduktdirektivets bestämmelser om e-cigaretter, sid. 59 f. och 93 f.

Regeringens proposition 2017/18:156, Ny lag om tobak och liknande produkter, sid. 199.

Hårdare regler för nya nikotinprodukter 2021/22:200, sid. 273 f.

Egenkontrollprogrammet ska innehålla rutiner för hur näringsidkaren säkerställer att styckförpackningar av tobaksvaror uppfyller kraven på identitets- och säkerhetsmärkning.

Syftet med reglerna om spårbarhets- och säkerhetsmärkning är att motverka den olagliga handeln med tobaksvaror.

Genom den unika identitetsmärkningen är det möjligt att spåra tobaksvarorna och bland annat se var de är tillverkade, vilket datum de är tillverkade och leveransvägen från tillverkning till detaljhandeln.

Genom säkerhetsmärkningen är det möjligt att kontrollera att en tobaksvara inte är illegal.

Styckförpackningar till tobaksvaror ska ha en unik identitetsmärkning och en säkerhetsmärkning. Om förpackningen inte har en identitets- och en säkerhetsmärkning får tobaksvaran inte säljas till konsumenten.

Partihandlare ska ha rutiner som säkerställer att de följer de bestämmelser som finns om registrering i systemet för spårbarhet.

• Finns det rutiner för att kontrollera att det finns identitets- och säkerhetsmärkning på förpackningarna?
• Finns det rutiner för hur näringsidkaren och personalen ska agera om det saknas identitets- och säkerhetsmärkning?
• Finns det rutiner för hur partihandlaren ser till att styckförpackningarna registreras vid ankomst och när de lämnar partihandlaren?

Mer detaljerad information finns på Folkhälsomyndighetens webbplats:

Spårbarhetsmärkning och säkerhetsmärkning av tobaksvaror

Frågor och svar om spårbarhet och säkerhetsmärkning av tobaksvaror

Spårbarhetsmärkningen och säkerhetsmärkningen – det här gäller för partihandlare och distributörer

Vägledning för kommunernas tillsyn över den unika identitetsmärkningen och säkerhetsmärkningen på tobaksvaror

Mer information om vad lagen och förarbetena säger om identitets- och säkerhetsmärkning hittar du här:

3 kap. 7 § lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter.

Folkhälsomyndighetens föreskrifter om utformningen av egenkontrollprogram vid försäljning av tobaksvaror och elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare samt tobaksfria nikotinprodukter, HSLF-FS 2024:4.

Folkhälsomyndighetens föreskrifter om säkerhetsmärkning på styckförpackningar av tobaksvaror, HSLF 2019:4.

Regeringens proposition 2017/18:156, Ny lag om tobak och liknande produkter, sid. 109 ff. och 183 ff.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU av den 3 april 2014 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG.

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/574 av den 15 december 2017 om tekniska standarder för inrättande och drift av ett spårbarhetssystem för tobaksvaror.

Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/576 av den 15 december 2017 om tekniska standarder för säkerhetsmärkning som ska tillämpas på tobaksvaror.

Nedanstående finns redogörelse över de regler som finns gällande marknadsföring av tobaks- och nikotinprodukter. Vid frågor gällande marknadsföring hänvisas till Konsumentverket.

Restriktioner för reklam och marknadsföring är en viktig del för att motverka att försäljningen av tobaks- och nikotinprodukterna ökar. De allvarliga hälsoeffekter som tobaks- och nikotinbruket för med sig är väl kända. Lagstiftaren vill framförallt motverka att barn och ungdomar lockas till att börja använda tobaks- och nikotinprodukterna. Därför får produkterna inte skönmålas eller framstå som mindre skadliga än vad de är.

Marknadsföring av tobaksvaror är förbjudet. Däremot är det tillåtet med vissa meddelanden inne på försäljningsstället, till exempel neutral information om att du säljer tobaksvaror samt varulistor och prislistor. Reglerna för marknadsföring av tobaksvaror finns i lagen om tobak och liknande produkter och i Konsumentverkets allmänna råd om marknadsföring av tobaksprodukter (KOVFS 2009:7).

Kommersiella meddelanden på försäljningsställen ska placeras så att de, i den mån det är möjligt, inte kan ses utifrån. Kommersiella meddelanden om tobaksvaror bör bara finnas på den plats på försäljningsstället där tobaksvarorna säljs. Meddelanden får inte utformas så att de tilltalar barn.

Det är förbjudet med gratisutdelning av tobaksvaror eller presenter, erbjudanden om olika förmåner, rabatter och tävlingar vid köp av tobaksvaror.

Det finns även regler om så kallad indirekt marknadsföring av tobaksvaror. Med detta avses en marknadsföring där en annan vara än en tobaksvara eller en tjänst eller ett varukännetecken som helt eller delvis används för en tobaksvara eller som är registrerat eller inarbetat för en tobaksvara.

Det finns inga särskilda regler i lagen om tobak och liknande produkter om hur e-cigaretter får marknadsföras på försäljningsstället. Marknadsföringen måste dock följa de generella reglerna i marknadsföringslagen (2008:486) som säger att marknadsföring bland annat inte får vara vilseledande eller aggressiv. Inne på fysiska försäljningsställen är det tillåtet att använda sådana kommersiella meddelanden för e-cigaretter och påfyllningsbehållare som inte är påträngande, uppsökande eller uppmanar till bruk av sådana produkter.

Marknadsföring av tobaksfria nikotinprodukter till konsumenter ska vara särskilt måttfull. Det gäller vid all marknadsföring oavsett var reklamen eller marknadsföringen förekommer. Reklam eller annan marknadsföring får inte vara påträngande, uppsökande eller uppmana till bruk av tobaksfria nikotinprodukter.

Hänvisning till produktens smak får endast göras om det är motiverat av konsumentens behov av produktinformation.

Marknadsföringen får inte riktas särskilt till eller skildra barn eller ungdomar som inte har fyllt 25 år.

Tillverkare, partihandlare och importörer får inte sponsra evenemang eller verksamheter dit allmänheten har tillträde om sponsringen främjar tobaksfria nikotinprodukter. Bestämmelser om förbud mot sponsring i tv, radio och på videodelningsplattformar och produktplacering i tv och på videodelningsplattformar finns i radio- och tv-lagen (2010:696).

Den som säljer tobaks- och nikotinprodukter ska se till att reglerna för reklam och marknadsföring på försäljningsstället efterlevs. Tänk på att reglerna skiljer sig åt mellan tobaksvaror, e-cigaretter och påfyllningsbehållare samt tobaksfria nikotinprodukter.

• Beskrivs hur näringsidkaren säkerställer att kommersiella meddelanden i butiken följer reglerna? Näringsidkaren bör ge exempel på vilka kommersiella meddelanden som tillåts.
• Om det finns kommersiella meddelanden i butiken, bör näringsidkaren beskriva var dessa är placerade.
• Näringsidkaren bör beskriva hur det säkerställs att det inte finns reklam i butiken som riktar sig mot barn eller ungdomar.
• Näringsidkaren bör beskriva hur det säkerställs att kunderna inte erbjuds gratisprover, rabatter, tävlingar eller liknande i butiken.

Kontakta Konsumentverket om ni behöver vägledning i hur produkterna får marknadsföras.

Konsumentverket.se

Egenkontrollprogrammet ska innehålla en beskrivning av hur detalj- eller partihandlaren säkerställer att det inte säljs förpackningar med mindre mängd än vad som anges. Det ska även innehålla en beskrivning hur näringsidkaren säkerställer att de e-cigaretter och påfyllningsbehållare som säljs uppfyller kraven på innehåll och utformning.

Syftet med reglerna om mängd och innehåll i förpackningarna är att det inte ska vara möjligt att sälja styckevis till ett billigt pris. Detta kan locka barn och unga att köpa varorna.

Bakom regleringen av innehåll i och utformning av e-cigaretter finns en önskan på EU-nivå om gemensamma säkerhetskrav och ett högt folkhälsoskydd.

Till konsumenter får en näringsidkare bara tillhandahålla

• styckförpackningar med cigaretter som innehåller minst 20 cigaretter
• styckförpackningar med rulltobak som innehåller tobak som väger minst 30 gram
• styckförpackningar med portionsförpackat snus som innehåller minst 20 portioner.

De här tobaksvarorna får man alltså inte sälja i förpackningar som innehåller mindre mängder än ovan. Det är exempelvis inte tillåtet att öppna en cigarettförpackning och sälja cigaretter styckvis. När det gäller snusstockar och cigarettlimpor ska varje enskild förpackning i stockarna och limporna uppfylla kraven.

I vissa fall kan det vara svårt för näringsidkaren att kontrollera mängden genom att endast titta på förpackningarna. Folkhälsomyndigheten bedömer att näringsidkaren rimligtvis inte behöver öppna varje förpackning som säljs för att kontrollera mängden. Det är därför endast när det finns särskild anledning att kontrollera förpackningen som man kan behöva undersöka att förpackningarna innehåller rätt mängd. Ett exempel är om en kund har uppmärksammat näringsidkaren på att mängden i förpackningen inte är korrekt. Av rutinen ska det därför framgå vilken beredskap näringsidkaren har för att avgöra när en förpackning kan behöva kontrolleras.

För e-cigaretter och påfyllningsbehållare gäller bland annat följande:

• de ska ha ändamålsenliga påfyllningsbehållare som inte överstiger 10 milliliter
• vätskemängden i engångscigaretter och engångspatroner får inte överstiga 2 milliliter
• de får inte innehålla vätska med mer nikotin än 20 milligram per milliliter
• de ska vara barn- och manipulationssäkra, vara skyddade mot skador och läckage och ha en mekanism som säkerställer påfyllning utan läckage.

• Hur säkerställer näringsidkaren att styckförpackningarna till cigaretter, rulltobak och portionssnus inte innehåller mindre mängd än vad som är tillåtet?
• Hur säkerställer näringsidkaren att mängden och koncentrationen i nikotinvätskan följer reglerna?
• Hur säkerställer näringsidkaren att personalen inte öppnar förpackningar och säljer innehållet styck- eller portionsvis (cigaretter, rulltobak och portionsförpackat snus)?

5 kap. 13 § lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter.

2 kap. 8 § lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter.

2 kap. 9, 10 och 14 §§ förordningen (2019:223) om tobak och liknande produkter.

Folkhälsomyndighetens föreskrifter om utformningen av egenkontrollprogram vid försäljning av tobaksvaror och elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare samt tobaksfria nikotinprodukter, HSLF-FS 2024:4.

Regeringens proposition 2004/05:118, Tobakskontroll – genomförande av WHO:s ramkonvention om tobakskontroll m.m., sid. 20 f. och 57 f.

Regeringens proposition 2015/16:82, Åtgärder för ökad folkhälsa på tobaksområdet – genomförande av EU:s tobaksproduktdirektiv, sid. 48 och 72.

Regeringens proposition 2016/17:132, Genomförande av tobaksproduktsdirektivets bestämmelser om e-cigaretter, sid. 29 ff. och 85.

Regeringens proposition 2017/18:156, Ny lag om tobak och liknande produkter, sid. 104 ff. och 198.

Egenkontrollprogrammet ska innehålla uppgifter om hur butiken säkerställer att man inte säljer varor och produkter som inte är rapporterade eller anmälda till Folkhälsomyndigheten.

Skälet till reglerna om rapportering och produktanmälan är att det är viktigt att övervaka utvecklingen av nya produkter.

Tillverkare och importörer av tobaksvaror ska till Folkhälsomyndigheten lämna uppgifter om ingredienser och kvantiteter av dessa ingredienser i tobaksvaror.

Tobaksvaror som inte har rapporterats till Folkhälsomyndigheten får inte tillhandahållas konsumenter på marknaden.

Tillverkare och importörer ska anmäla nya tobaksvaror som de avser att tillhandahålla konsumenter på den svenska marknaden till Folkhälsomyndigheten.

En ny tobaksvara som inte har anmälts till Folkhälsomyndigheten får inte tillhandahållas konsumenter på den svenska marknaden.

Med ny tobaksvara menas en tobaksvara som inte tillhör någon av kategorierna cigaretter, rulltobak, piptobak, tobak för vattenpipa, cigarrer, cigariller, tobak för användning i näsan eller tobak för användning i munnen.

Tillverkare och importörer av e-cigaretter ska anmäla alla sådana produkter som de avser att tillhandahålla konsumenter på den svenska marknaden till Folkhälsomyndigheten.

E-cigaretter som inte har anmälts till Folkhälsomyndigheten får inte tillhandahållas konsumenter på den svenska marknaden.

Tillverkare och importörer ska anmäla alla tobaksfria nikotinprodukter som de avser att tillhandahålla konsumenter på den svenska marknaden till Folkhälsomyndigheten.

Tobaksfria nikotinprodukter som inte har anmälts till Folkhälsomyndigheten får inte tillhandahållas konsumenter på den svenska marknaden.

Finns rutiner för hur butiken säkerställer att man inte säljer varor och produkter som inte är rapporterade eller anmälda till Folkhälsomyndigheten? Exempelvis genom att använda den lista med varor och produkter som Folkhälsomyndigheten publicerar på sin webbplats?

Lista på offentliggjorda rapporter om tobaksvaror

Lista på offentliggjorda produktanmälningar av e-cigaretter

Lista på anmälda tobaksfria nikotinprodukter (tfn.folkhalsomyndigheten.se)

2 kap. 2, 4 och 7 §§ lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter.

5 § lagen (2022:1257) om tobaksfria nikotinprodukter.

2 kap. 1–8 §§ förordningen (2019:223) om tobak och liknande produkter.

Folkhälsomyndighetens föreskrifter om rapportering av ingredienser i tobaksvaror, årlig rapportering om marknadsundersökningar m.m. och utökad rapporteringsskyldighet samt anmälan och rapportering av nya tobaksvaror, HSLF-FS 2016:45.

Folkhälsomyndighetens föreskrifter om tobaksfria nikotinprodukter, HSLF-FS 2023:24.

Regeringens proposition 2015/16:82, Åtgärder för ökad folkhälsa på tobaksområdet – genomförande av EU:s tobaksproduktdirektiv, sid. 26 f., 55 f. och 73 f.

Regeringens proposition 2015/16:132, Genomförandet av tobaksproduktdirektivets bestämmelser om e-cigaretter, sid. 27 f. och 84 f.

Regeringens proposition 2017/18:156, Ny lag om tobak och liknande produkter, sid. 176 f.

Regeringens proposition 2021/22:200, Hårdare regler för nya nikotinprodukter, sid. 141 ff.

Egenkontrollprogrammet ska innehålla rutiner för hur personalen informeras och får det stöd som de behöver för att kunna följa lagen om tobak och liknande produkter och anslutande föreskrifter.

Den som bedriver detalj- eller partihandel är ansvarig för att verksamheten uppfyller de krav som ställs i lagen om tobak och liknande produkter och lagen om tobaksfria nikotinprodukter. I många fall är det anställda som utför själva försäljningen och inte den som är huvudansvarig för verksamheten. Det är därför viktigt att personalen får både den information och det stöd som den behöver för att kunna följa reglerna.

I fråga om tobaksvaror finns det ett uttalat lagkrav på att näringsidkaren ska ge personalen den information och det stöd som den behöver. Vid försäljning av e-cigaretter finns ett sådant krav uttalat i lagens förarbeten.

För tobaksfria nikotinprodukter finns det däremot inget sådant krav i lagar eller förarbeten. Därför finns inget krav i föreskrifterna på att ett egenkontrollprogram för försäljning av tobaksfria nikotinprodukter ska innehålla rutiner som säkerställer att personalen får den information och det stöd som den behöver för att kunna följa reglerna i lagen. Men Folkhälsomyndigheten bedömer att det ändå är lämpligt att den som bedriver detaljhandel med sådana produkter ger personalen information och stöd så att den kan följa reglerna.

Finns det rutiner för hur näringsidkaren

• säkerställer att personalen har fått information och utbildning om reglerna?
• beskriver hur ofta personalen informeras eller utbildas om reglerna?
• visar att näringsidkaren har informerat eller utbildat personalen?
• visar hur oerfaren och ung personal ges extra stöd?
• visar hur de nyanställda, innan de börjar sälja tobaks- och nikotinprodukter, känner sig trygga i hur de ska hantera konfliktfyllda situationer och vet vem de kan vända sig till för att få hjälp?
• säkerställer hur information och stöd ges till personalen?
• beskriver hur personalen får stöd i att hantera konfliktfyllda situationer?
• ser till att det finns mer erfaren personal som nyanställda och unga personer kan ta hjälp av under arbetspasset?

Mer information om vad lagen och förarbetena säger om information och stöd till personalen hittar du här:

2 kap. 2, 3 och 7 §§ lagen om tobak och liknande produkter.

5 kap. 10 och 12 §§ lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter.

5 § lagen (2022:1257) om tobaksfria nikotinprodukter.

Folkhälsomyndighetens föreskrifter om egenkontrollprogram vid försäljning av tobaksvaror, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare, HSLF-FS 2019:20.

Regeringens proposition 2009/10:207, Olovlig tobaksförsäljning, sid. 16 f. och 35.

Regeringens proposition 2016/17:132, Genomförande av tobaksproduktdirektivets bestämmelser om e-cigaretter, sid. 96.

Regeringens proposition 2017/18:156, Ny lag om tobak och liknande produkter, sid. 72 f. och 197.

Tillståndsplikten för parti- och detaljhandel ska stötta arbetet mot den illegala handeln med tobaksvaror. Syftet med kontrollskyldigheten är att säkerställa att partihandlare endast säljer till den som har tillstånd.

Partihandlaren har ansvar att se till att den som köper tobaksvaror har tillstånd. Det finns inget krav på att partihandlaren ska kontrollera tillståndet vid varje köp, men i lagen om tobak och liknande produkter står det att partihandlaren ska förvissa sig om att den som köper varan har tillstånd att sälja tobaksvaror.

Rutinerna ska innehålla en beskrivning av hur partihandlaren säkerställer att den som köper tobaksvaran har tillstånd.

Beskrivning av hur partihandlaren säkerställer att den som köper tobaksvaror har tillstånd. Beskrivningen ska visa när kontroll görs och när en förnyad kontroll ska göras. Exempelvis kan förnyad kontroll behöva göras med viss regelbundenhet, om partihandlaren har fått kännedom om ändrade förhållanden hos mottagaren eller om partihandlaren endast vid enstaka tillfällen har sålt tobaksvaror till mottagaren.

5 kap. 10 § lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter.

Folkhälsomyndighetens föreskrifter om egenkontrollprogram vid försäljning av tobaksvaror, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare, HSLF-FS 2019:20.

Regeringens proposition 2017/18:156, Ny lag om tobak och liknande produkter, sid. 73 och 196.

I tabell 1 finns en översikt av innehållet i ett egenkontrollprogram för detaljhandel. I tabell 2 finns en översikt av innehållet i ett egenkontrollprogram för partihandel. Tabell 1 är uppdelad i produktkategorier så du kan se en översikt av innehållet i egenkontrollprogrammet vid försäljning av tobaksvarar, e-cigaretter respektive tobaksfria nikotinprodukter.

Dessa tabeller ska inte ses som en uttömmande sammanfattning av vad ett egenkontrollprogram ska innehålla. ”S” innebär att rutiner är ett ska-krav. ”B” innebär att rutiner kan vara bra att ha i ett egenkontrollprogram.