Denna skrift har tagits fram för att belysa vikten av att planera och bygga hälso­främ­jande livsmiljöer för en god och jämlik hälsa i befolkningen.

Skriften vänder sig i första hand till beslutsfattare och tjänstemän på kommuner och regioner som jobbar för en hållbar utveckling av våra fysiska livsmiljöer. I den första delen ges en kortare introduktion till folkhälsa och dess koppling till livsmiljön. I del 2 beskrivs olika faktorer i vår livsmiljö som påverkar hälsan. I slutet finns en källförteckning för den som vill fördjupa sig mer inom området.

Vi hoppas att skriften ska ge insikt och argument till kommuner och regioner att jobba än mer medvetet för en hållbar utveckling, och därmed en livsmiljö som främjar en god och jämlik hälsa.

Folkhälsomyndigheten

Johan Carlson
Generaldirektör

Hur våra samhällen och städer är utformade påverkar hur vi arbetar, bor, umgås och förflyttar oss. Detta påverkar i sin tur vår hälsa. En god och jämlik hälsa ökar livskvaliteten för individen samtidigt som den ger samhällsekonomiska vinster, bland annat genom minskade kostnader för hälso- och sjukvård. Kunskap om hälsofrämjande livsmiljöer är därför centralt i planeringen och utformningen av våra samhällen och städer.

Det folkhälsopolitiska målet är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation. För att uppnå målet krävs ett långsiktigt, målinriktat och tvärsektoriellt arbete inom alla de sektorer och nivåer i samhället som har inflytande på folkhälsans utveckling. De åtta folkhälsopolitiska målområdena ger vägledning för brett folkhälsoarbete i samhället, där målområde 5 om boende och närmiljö samlar aspekter relevanta för samhällsplanering, byggande och boende. Målområdena ska liksom Agenda 2030 och de globala målen ses som en helhet som samspelar med varandra, exempelvis avseende vår livsmiljös påverkan för det tidiga livets villkor, kunskaper, kompetenser och utbildning, våra levnadsvanor och vår delaktighet i samhället, det vill säga målområde 1, 2, 6 och 7. För att stärka det långsiktiga arbetet med matvanor och fysisk aktivitet finns även ett delmål i folkhälsopolitiken: Ett samhälle som främjar ökad fysisk aktivitet och bra matvanor för alla.

Figur 1. Folkhälsopolitikens 8 målområden. 1. Det tidiga livets villkor; 2. Kunskaper, kompetenser och utbildning; 3. Arbete, arbetsförhållanden och arbetsmiljö; 4. Inkomster och försörjningsmöjligheter; 5. Boende och närmiljö; 6. Levnadsvanor; 7. Kontroll, inflytande och delaktighet; 8. En jämlik och hälsofrämjande hälso- och sjukvård.

Det folkhälsopolitiska ramverket, med övergripande mål och målområden, synlig­gör vad som är centralt att prioritera avseende insatser och uppföljning. Till varje målområde finns ett antal fokusområden och indikatorer. För målområde 5, Boende och närmiljö, finns tre fokusområden:

• Tillgång till en fullgod och ekonomiskt överkomlig bostad (bland annat indikatorer för kommuners underskott på bostäder till vissa utsatta grupper i utsatta situationer, trångboddhet, barn som berörs av vräkningar).
• Bostadsområden som är socialt hållbara (bland annat indikatorer om trygghet).
• Sunda boendemiljöer på jämlika villkor (bland annat indikatorer för luftkvalitet inomhus och i närheten av bostaden, trafikbuller, tillgång till grönområden).

Denna struktur ger sammantaget en stor mängd indikatorer som rör allt från individ­uella levnadsvanor till samhälleliga förutsättningar som arbete, utbildning, boende och närmiljö, samt möjligheter till delaktighet och inflytande i samhälls­livet och de miljöer som vi vistas och lever i. Många av de nationella indikatorer som är relevanta för samhällsplanering och livsmiljöer kan även användas och kompletteras på regional och kommunal nivå.

Indikatorerna kan användas i ett initialt planeringssteg för att i en nulägesanalys bedöma behovet av planering och förbättring, till exempel om en viss insats riskerar att få olika konsekvenser för olika grupper. Indikatorerna kan också användas för att i ett avslutande skede följa upp om åtgärder har lett till några förbättringar och om de har gett önskad effekt.

Åtgärder för att minska ojämlikheter inom folkhälsopolitikens målområden och andra nationella mål är en väsentlig del i arbetet mot de globala målen. De 17 globala hållbarhetsmålen är odelbara och balanserar de tre dimensionerna av hållbar utveckling: den ekonomiska, den sociala och den miljömässiga. God hälsa och välbefinnande utgör exempelvis hållbarhetsmål 3, men är även en integrerad del av samtliga mål inom Agenda 2030. Mål 11, Hållbara städer och samhällen, handlar om att städer och bosättningar ska vara inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara. Betydelsen av våra livsmiljöers utformning har koppling till i princip samtliga mål i agendan.

Hälsan i en befolkning påverkas av många olika faktorer och kan ses som resultatet av ett samspel mellan individ och samhälle. Medan hälsa är en resurs för individen är folkhälsa ett mål för samhället. För att uppnå en god och jämlik hälsa krävs att människor har jämlika livsvillkor. Dessa villkor och förutsättningar kallas ofta för hälsans bestämningsfaktorer. Bestämningsfaktorerna kan grupperas på olika sätt, från faktorer som individen själv bär på, det vill säga ålder, kön och arv, till samhälleliga faktorer som socioekonomiska, kulturella och miljömässiga förhåll­anden. Många av dessa bestämningsfaktorer ryms inom folkhälsopolitikens åtta målområdena.

Figur 2. Hälsans bestämningsfaktorer. Ett sätt att beskriva vad som påverkar hälsan och dess fördelning i befolkningen är Whiteheads och Dahlgrens regnbågsmodell. Längst in i modellen finns faktorer som individen inte kan påverka, som ålder, kön och arv. Ett lager handlar om sociala nätverk och stöd, som är särskilt viktiga under uppväxtåren. De övriga lagren behandlar levnadsvanor, levnads- och arbetsförhållanden och ytterst generella förhållanden i samhället.

Källa: Dahlgren G, Whitehead M. (1991). Policies and Strategies to Promote Social Equtiy in Health. Stockholm, Sweden: Institute for Futures Studies.

Att arbeta för en god och jämlik hälsa handlar om främjande insatser likväl som att förebygga och minska risken för ohälsa. Det hälsofrämjande arbetet kan exempelvis handla om att natur- och kulturmiljöer och den byggda miljön, utomhus och inomhus, ger möjlighet till fysisk aktivitet, rekreation, möten med andra, välbefinnande och avkoppling. Det förebyggande arbetet kan exempelvis handla om att säkerställa att människor har tillgång till säkra miljöer, utan störningar såsom buller och luftföroreningar, och att de miljöer, vatten och livsmedel vi exponeras för har låg förekomst av hälsofarliga ämnen.

För att bidra till en ökad jämlikhet i hälsa är det viktigt att både fokusera på universella insatser som riktar sig till hela befolkningen och särskilt beakta de grupper i befolkningen som löper störst risk att drabbas av ohälsa. Ett sådant perspektiv brukar kallas proportionell universalism, det vill säga generella insatser som riktar sig till hela befolkningen men som är utformade så att de särskilt motsvarar olika individers och gruppers behov. Det kan exempelvis handla om förstärkta insatser för att nå ut till grupper som annars är svåra att engagera i en medborgardialog eller att anlägga en attraktiv stadspark i eller nära ett socioekonomiskt utsatt område.

Personer med sämre socioekonomiska förutsättningar har i allmänhet mindre inflytande över sin livssituation och sämre möjligheter att förbättra sina levnadsvanor än personer med goda socioekonomiska förhållanden. Det kan till exempel handla om möjligheten att välja var man bor, vilket kan ha betydelse för boendestandarden, karaktären av utomhusmiljön och närheten till grönområden. Det kan också handla om kunskapen om vad som är hälsofrämjande eller negativt för hälsan.

Personer med funktionsnedsättning rapporterar sämre livsvillkor, sämre levnadsvanor och sämre hälsa än personer utan funktionsnedsättning. De rapporterar exempelvis en mer stillasittande fritid och önskar oftare stöd att ändra sina levnadsvanor, jämfört med befolkningen i övrigt. Det är därför viktigt att föra dialog och beakta de krav på tillgänglighet som finns i planering och byggande, så att alla, oavsett förutsättningar, självständigt kan ta sig fram, vistas i och använda sig av den byggda miljön fullt ut.

Barn är ofta känsligare än vuxna för påverkan av den omgivande miljön, och den fysiska omgivningen har stor betydelse för deras utveckling. Barn har oftast inte möjlighet att själva påverka vilka miljöer de vistas i, och olika uppväxtvillkor skapar ojämlikheter i hälsa. Barn till föräldrar med lägre utbildning och inkomst exponeras oftare för olika riskfaktorer i sin bostad och närmiljö.

I planering, utformning och förvaltning är det viktigt att den som planerar, gestaltar eller förvaltar har kunskap om barns förutsättningar och behov. Barns och ungas delaktighet och inflytande behöver därför inkluderas i planeringsprocessen.

Den demografiska utvecklingen i Sverige innebär att andelen äldre i befolkningen kommer att öka. Var femte invånare i Sverige är i dag 65 år eller äldre. Andelen varierar dock kraftigt mellan olika kommuner.

Med stigande ålder blir vi känsligare för många miljöfaktorer, eftersom kroppen förändras när det gäller upptag, ämnesomsättning och utsöndring av hälsoskadliga kemikalier. Äldre kan även vara känsligare på grund av att de oftare har kroniska sjukdomar och andra funktionsnedsättningar. Statistiken visar också att människor deltar mindre i sociala och kulturella aktiviteter ju äldre de blir, och det innebär ökad risk för ensamhet i form av social isolering. Gruppen äldre är dock en heterogen grupp, eftersom åldrandet spänner över flera olika livsfaser.

Hälsofrämjande och förebyggande insatser kan skapa samhällen som är goda att åldras i och bidra till minskade samhällskostnader. Detta är viktigt att ta hänsyn till i planering och utformning av boende och mötesplatser, infrastruktur, trans­porter och hälso- och sjukvård inklusive omsorg.

Att vara del i ett socialt sammanhang, ingå i sociala nätverk, känna delaktighet och bli sedd och hörd är centrala skyddsfaktorer för hälsan. En viktig aspekt i samhällsplaneringen är medborgarnas möjligheter att göra sin röst hörd och på ett demokratiskt sätt kunna påverka sin livsmiljö. Att beakta i sammanhanget är att personer med lägre socioekonomisk position oftare upplever sämre kontroll och inflytande över både sina egna livsvillkor och utvecklingen av samhället i stort, samt mindre gemenskap och delaktighet.

Samrådsskyldigheten enligt plan- och bygglagen är ett exempel på en del av medborgardialogen som syftar till att förbättra beslutsunderlaget och ge möjlighet att påverka planens utformning. Dialogen med medborgarna bör dock inledas i ett tidigt skede, innan den formella planprocessen startar. Olika former av medborgardialoger är ett sätt för kontakt mellan framför allt regionala och kommunala politiker och medborgare för inriktning och prioritering av den offentliga verksamheten.

Vårt boende och de miljöer som vi till vardags vistas i påverkar den sociala miljön, som i sin tur påverkar de människor som bor där. Exempel på sociala aspekter är trygghet, tillit, delaktighet och inkludering i samhället. Andra exempel på sociala aspekter är segregation, brottslighet, trångboddhet, hemlöshet och brist på bostäder. Fysiska egenskaper med påverkan på den sociala miljön är bland annat tillgång till gång- och cykelvägar, luftkvalitet inomhus och utomhus, god ljudmiljö, tillgång till naturvärden nära bostaden samt kultur och service.

Nedan beskrivs en rad områden som är viktiga för hälsofrämjande livsmiljöer och som också kan bidra till en ökad jämlikhet i hälsa.

Bostaden är en viktig plats för återhämtning, vila och rekreation. En sund, trygg och trivsam boendemiljö är ett grundläggande mänskligt behov och den som inte har rimligt goda boendeförhållanden har svårare att klara övriga delar av livet, såsom utbildning och arbete, som i sin tur har stor betydelse för hälsan.

En integrerad, trygg och hälsofrämjande boendemiljö kan främja hälsan på såväl individnivå som områdes- och befolkningsnivå. På motsatt sätt kan hälsan, tilliten och den sociala sammanhållningen påverkas negativt i ett område av hemlöshet, otrygga boendeförhållanden, trångboddhet eller en segregerad och otrygg boendemiljö.

En god inomhusmiljö är viktigt för hälsan. En femtedel av den vuxna befolkningen i Sverige uppger att de har ett eller flera symtom som de relaterar till inomhusmiljön i bostaden, skolan eller arbetet. Det kan röra sig om symtom från slemhinnor och luftvägar, astma, hudsymtom, trötthet och huvudvärk. Det kan även vara allvarliga hälsoeffekter som högre risk för lungcancer till följd av en långvarig exponering för radon. Exponering för fukt och mögel i bostaden under de första levnadsåren har också kopplats till en ökad risk för astma hos barn.

Sambanden mellan inomhusmiljön och hälsan är komplexa, eftersom flera faktorer påverkar. Viktiga faktorer är luftens innehåll av partiklar, mögelsporer och kemiska ämnen som vi andas in. Men också störande buller, brist på dagsljusinsläpp eller för låg eller hög temperatur påverkar oss negativt. Hur vi upplever inomhusmiljön skiljer sig åt mellan olika människor och påverkas av till exempel känslighet, ålder, livsstil, kön och eventuell sjukdom. Inomhusmiljön påverkas heller inte bara av byggnadens utformning, installationer och byggnadsmaterial, utan också av hur den används, underhålls och vårdas. Möjligheten att välja boende och påverka inomhusmiljön påverkas därtill av vår socioekonomiska position.

Kommunerna ansvarar för att skapa förutsättningar för att alla invånare ska kunna ha ett bra boende. Cirka 70 procent av landets kommuner rapporterar dock att de har ett underskott på bostäder. Vid brist på bostäder blir konsekvenserna särskilt påtagliga för grupper som är nya på bostadsmarknaden eller har en svag ekonomisk situation.

Ett mått på socioekonomisk tillhörighet är boendet och graden av trångboddhet. Trångboddhet är kopplad till inkomst, utbildning och etnicitet. Det är fyra gånger så vanligt med trångboddhet bland låginkomsthushåll som bland hushåll med höga inkomster. Det är också vanligare bland dem som bor i hyresrätt eller är ensamstående med barn och bland utrikesfödda. Trångboddhet tycks särskilt påverka barns och ungas uppväxtvillkor, med till exempel sämre möjligheter att sköta skolarbetet och upprätthålla sociala kontakter.

Trångboddhet medför även en risk för ökad smittspridning och är i vissa områden också förknippad med undermåligt underhåll av bostäderna, problem med bristande ventilation, dålig luftkvalitet, fukt, mögel, skadedjur med mera.

Luftkvaliteten inomhus är viktig för ett sunt boende. Det finns stora skillnader i hur man uppfattar luftkvaliteten mellan olika boendeformer. Boende i småhus rapporterar i mindre grad besvär med luftkvaliteten jämfört med boende i bostadsrätt. Störst andel som rapporterar besvär med luftkvaliteten bor i hyresrätt.

Ungdomar har generellt svårare att hävda sig i konkurrensen på bostadsmarknaden. Även om det finns en kommunal bostadsförmedling eller en bostadskö hos allmännyttan, så har den som är ung inte haft lika lång tid på sig att samla kötid. Dessutom är inkomsten ofta oregelbunden och betalningsförmågan begränsad. Det gör att oavsett om det är brist på bostäder generellt, saknas ofta bostäder för ungdomar.

Hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden beror i stor utsträckning på strukturella orsaker som bristen på lämpliga bostäder, hyresnivåer som hushåll med genomsnittliga eller lägre inkomster inte klarar och höga krav för att godkännas som hyresgäst.

Personer i hemlöshet är en heterogen grupp. Här finns personer som lever i akut hemlöshet (personer som bland annat sover utomhus, i skyddat boende eller på härbärgen) och personer som inte kommer in på den ordinarie bostadsmarknaden eller på arbetsmarknaden. Bostadsbristen har gjort det svårare att få ett hyreskontrakt. Detta har lett till svårigheter i framför allt grupper som ännu inte kommit in på den ordinarie bostadsmarknaden, exempelvis unga vuxna, nyanlända i Sverige och hushåll med svag ekonomi. Även många barnfamiljer har svårt att komma in på den ordinarie bostadsmarknaden och blir därför hänvisade till osäkra boendeförhållanden och många tillfälliga lösningar. Hemlöshet och osäkert boende kan få negativa konsekvenser för barns fysiska och psykiska hälsa och skolgång.

Under 2020-talet kommer de stora barnkullarna från 1940-talet att bli över 80 år gamla. Gruppen över 65 år beräknas också växa fram till 2070, då var fjärde invånare i Sverige beräknas vara över 65 år. Det innebär större behov av vård och omsorg, men också särskilda krav på bostadsbeståndet. Stora delar av det ordinarie bostadsbeståndet har bristande tillgänglighet för personer med nedsatt rörlighet och många äldre har en bostad som det blir svårt att bo kvar i om rörligheten försämras.

Personer med funktionsnedsättning behöver ofta anpassade bostäder. Enligt den nationella bostadsmarknadsenkäten 2022 uppger dock fler än hälften av alla kommuner att de har underskott på någon form av bostäder med särskild service för personer med funktionsnedsättning. Vanligast är brist på gruppbostäder.

De gemensamma platser och rum som finns i och mellan husen är viktiga länkar i våra städer och samhällen. De inkluderar gator och torg, samhällsservice, naturområden och parker, lek- och idrottsplatser och gång- och cykelbanor. Välplanerade gemensamma miljöer kan bidra till kommunikation och social samverkan, vilket i sin tur kan förbättra människors självaktning och bidrar till att minska risken för socialt utanförskap.

En god gestaltning av våra miljöer behövs på alla planeringsnivåer: från materialval och utformning av byggnadsdetaljer, tillvaratagande av dagsljus, till bebyggelsens placering och koppling till sin omgivning. På den övergripande planeringsnivån kan vi påverka utbudet av samhällsservice och hur staden används, knyta samman olika stadsdelar och överbrygga barriärer i den byggda strukturen och motverka bostadssegregation. Att det skapas utrymme för naturliga mötesplatser och kultur- och fritidsmöjligheter – att se det småskaliga i det stora – kan ha betydelse för vilken typ av möten och social interaktion som sker i grannskapet.

Utformningen av våra bostadsområden och offentliga platser kan användas för att påverka hälsostatus och minska ojämlikheter. Socialt hållbara bostadsområden kan handla om bland annat sammansättningen av invånarna, tillgången till samhällsfunktioner och den upplevda tryggheten i området. Många personer med lägre inkomster är ofta hänvisade till billigare bostäder i socioekonomiskt svagare stadsdelar. Detta kan leda till ökad boendesegregation, där vissa bostadsområden kan kategoriseras som utsatta. Dessa områden kännetecknas bland annat av riskfaktorer för ohälsa såsom hög arbetslöshet och låga inkomster. Därtill kan ett områdes rykte påverka investerares och servicefunktioners vilja att etablera sig där, vilket i sin tur riskerar en negativ spiral där segregationen förstärker befintliga skillnader i levnadsvillkor mellan olika områden.

Det talas oftast om utsatta områden i segregationssammanhang, men det är snarare så att en polarisering drivs av att den resursstarka delen av befolkningen bor åtskilt. Det är därmed staden i sin helhet som är segregerad, inte enskilda områden. Det är då avgörande att olika välfärdsinstitutioner som skola och hälso- och sjukvård finns närvarande och fungerar väl i alla områden. Detta gäller även i förhållandet mellan den tätare befolkade tätorten och den glesare befolkade landsbygden.

Alla påverkas av ett samhälle som är segregerat. Det påverkar bland annat känslan av gemenskap, trygghet och tillit. Samtidigt får segregation mer negativa konsekvenser för boende i områden med socioekonomiska utmaningar än för boende i andra områden.

Att känna sig säker och trygg i sin boende- och närmiljö påverkar vår rörelsefrihet och hälsa. Säkerheten och tryggheten för de som bor och vistas i området kan påverkas genom planering, byggande och underhåll. Med en ökad trygghet i närområdet är det färre som avstår från att gå ut ensamma, fler som tar sig till och från området, och det blir lättare att nyttja de utomhusmiljöer som främjar hälsa.

Boende i storstäder och i storstadsnära kommuner är enligt den nationella trygghetsundersökningen mest otrygga, följt av boende i större städer eller kommuner nära större stad. De som bor i mindre städer, tätorter eller landsbygdskommuner känner sig generellt mer trygga. I städerna är andelen personer som upplever sig otrygga generellt sett större bland boende i socioekonomiskt svaga områden än bland boende i övriga urbana områden. Särskilt stor är skillnaden i otrygghet vid utevistelse på sena kvällar i det egna bostadsområdet och oro för överfall eller misshandel. Kvinnor upplever otrygghet i större utsträckning än män och det är även en större andel kvinnor än män som helt avstår från att gå ut på grund av otrygghet. Detta medför att kvinnor oftare än män utarbetar strategier för att slippa hamna i en hotfull situation, exempelvis när de väljer väg och färdsätt, eller helt avstår från en aktivitet.

Det kan vara olika svårt att säkerställa att samhällsfunktioner som behövs i olika livsskeden är tillgängliga för medborgare oavsett bostadsområde, i såväl stad som landsbygd. Medvetna insatser och planering behövs därför på kommunal, regional och nationell nivå för en jämlik tillgång till samhällsservice.

Under flera år har befolkningen minskat i många kommuner. Minskningen har varit störst i gles- och landsbygdsområden. Det beror i första hand inte på en stor utflyttning från kommunerna utan främst på de demografiska förutsättningarna. En minskande befolkning i gles- och landsbygder innebär sämre ekonomiskt underlag för både kommersiell och offentlig service. Konkurrensförutsättningar och köptrohet för små butiker på mindre orter påverkas även av större butiker i stadskärnor eller externa handelsområden.

Färre serviceställen innebär längre avstånd och i många gles- och landsbygder är kollektivtrafiken dessutom för undermåligt utbyggd för att fungera för arbetspendling. Tillgång till bil är ofta en nödvändighet för arbetsresor, serviceärenden och fritidssysselsättningar.

Servicetjänster på nätet och andra digitala servicelösningar används i samma utsträckning i landsbygder och i städer, även om möjligheterna till god uppkoppling kan variera. Men även om tekniken finns på plats kan det finnas begränsningar för befolkningen i glesa delar av landet att använda vissa tjänster. Det kan till exempel vara långt till uthämtningsställen för varor som beställts, eller att butiker som erbjuder e-handel med dagligvaror har begränsningar i hur långa avstånd de levererar.

Samtidigt som digitala verktyg och kommunikationskanaler skapar möjligheter att vara socialt delaktig, utan att behöva ta sig från hemmet, kan det vara en utmaning för bland annat personer med vissa funktionsnedsättningar och äldre personer.

Tillgången till en förskole- och skolgård med tillräcklig yta, en miljö som stimulerar till både lek, fysisk aktivitet och samtal, är viktig för barnens motoriska och kognitiva utveckling. Detta är särskilt viktigt för de barn som inte i övrigt har tillgång till en god fysisk utemiljö. Generellt sett har skolor i större tätorter mindre friyta än skolor i mindre tätorter och utanför tätorter. Boverkets och SCB:s uppföljning 2018-2020 om skolgårdars friyta visar dock att ytorna fortsätter att minska. Det är även stora skillnader mellan olika delar av landet och skolor med olika huvudmän.

Tillgång till grönska i den byggda miljön har en betydande roll för människors hälsa och välbefinnande. Den tätorts- och bostadsnära naturen blir extra värdefull eftersom den kan nyttjas oftare än naturområden som ligger längre bort.

Grönskan har många hälsofrämjande effekter vilka beror på flera komplexa sam­band mellan fysiska och psykologiska processer i kroppen. Exempelvis kan miljöer med mycket växtlighet stimulera och motivera människor att vara fysiskt aktiva. Något som i sin tur kan bidra till att minska långvarigt sittande och reducera risken för övervikt och fetma. Vistelser i gröna miljöer kan även ha en stressreducerande effekt och ge möjlighet till vila, rekreation och återhämtning. Förbättrad tillgång till stadsgrönska kan dessutom främja sociala interaktioner och känslan av gemenskap hos både vuxna och barn. Natur, grönområden och parker kan därför utgöra en resurs för att möta våra folkhälsoutmaningar och bidra till en god och jämlik hälsa.

En tilltalande utemiljö kan ge området en ökad identitet och närvaro samtidigt som den kan öka den sociala sammanhållningen och leda till ett större ansvarstagande för utemiljön. En utmaning är att både bygga i lägen som är eftertraktade, och samtidigt behålla grönstrukturens olika värden och funktion. En hållbar stadsplanering behöver understödja en god tillgång till grönytor. De behöver också vara tillgängliga och nåbara för alla, oavsett exempelvis kön, ålder, socioekonomi, etnicitet och funktions­nedsättning.

När staden expanderar och fler byggnader uppförs, riskerar attraktiva grönområden att tas i anspråk, vilket kan försämra människors chans att ta del av naturens hälsofördelar. I förlängningen kan det påverka möjligheten till en meningsfull fritid och livskvalitet för invånarna, något som är centralt för stadens attraktivitet.

En central faktor är kvalitativa grönområden på gångavstånd från våra hem, men de behöver också finnas i närheten av barns utemiljöer kring förskolor och skolor. I forskningen har 300 meter visat sig vara ett gränsvärde för hur långt man är beredd att gå till ett grönområde för att man ska använda det ofta. Vidare är de positiva hälsoeffekterna av stadsgrönska oftast mest påtagliga i socialt utsatta områden. En av flera anledningar kan vara ett större behov av platser att vistas på utanför hemmet, eftersom trångboddhet oftare förekommer i dessa områden.

Miljö är en viktig bestämningsfaktor för hälsa och interagerar med flera av de andra bestämningsfaktorerna I den byggda miljön är det främst luftföroreningar och omgivningsbuller som bidrar till både sjuklighet och förtida död. I dag bor 85 procent av Sveriges befolkning i tätorter och faktorer såsom urbanisering, förtätning och fler transporter gör att allt fler människor riskerar att exponeras.

Luftföroreningar i stadsmiljöer beror främst på trafik, uppvärmning av bostäder och industriell verksamhet. Luftföroreningar kan också transporteras lång väg med vindar, och en betydande andel av ozon och andra luftföroreningar kommer på så sätt till Sverige från andra europeiska länder. Bostadens läge har stor betydelse för hur mycket en person exponeras för luftföroreningar. I en bostad nära gator med mycket trafik kan luftföroreningar även tränga in i bostaden. Ungefär 26 procent av de som bor i storstäder uppger att de har besvär av bilavgaser utomhus i närheten av bostaden.

Luftföroreningar är den enskilt största miljörelaterade hälsorisken i Europa med stora kostnader för samhället. De höga halter av luftföroreningar som förekommer i många europeiska städer orsakar att människor får besvär, insjuknar och dör i förtid, främst av sjukdomar i hjärtat, kärlen och luftvägarna. I internationella jämförelser är luftkvaliteten i Sverige god. Ändå orsakar luftföroreningar i Sverige varje år cirka 1 000 sjukhusinläggningar i hjärt- och kärlsjukdom och bidrar till cirka 8 000 förtida dödsfall. Luftföroreningar orsakar, bidrar till och förvärrar även sjukdomar i luftvägarna hos barn. Luftföroreningar har visats orsaka cancer, och forskningen visar även att exponering för luftföroreningar kan ha kopplingar till folkhälsosjukdomar hos vuxna såsom diabetes typ 2, övervikt, systemisk inflammation, Alzheimers och demens. Luftföroreningar är därtill en primär orsak till klimatförändringen som i sin tur förstärker många negativa hälsoeffekter.

Goda ljudmiljöer är främjande för hälsan och ger möjlighet till återhämtning och avkoppling. Närmare 20 procent av Sveriges befolkning, motsvarande två miljoner människor, är utsatta för trafikbuller som överstiger riktvärdena. Vägtrafik är den klart dominerande källan följt av spårtrafik och flygtrafik. Cirka 30 procent av befolkningen har något bostadsfönster i bullerutsatt läge. Efter trafikbuller anges störningar från grannar i flerbostadshus som huvudsaklig källa till bullerstörningar.

Buller påverkar vår hälsa och vår möjlighet till en god livskvalitet. Höga bullernivåer kan exempelvis störa aktiviteter såsom vila, avkoppling eller sömn. Att sova dåligt till följd av buller under en längre tid försämrar kroppens återhämtning och därmed hälsan på många olika sätt. Studier har bland annat visat samband mellan sömnstörning och ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar, övervikt, diabetes, nedsatt prestation och inlärning samt försämrad psykisk hälsa.

Buller kan ha både tillfällig och permanent påverkan på människans fysiologiska funktioner. En tillfällig påverkan, exempelvis av ett plötsligt ljud, kan ge höjd hjärtfrekvens och tillfälligt förhöjt blodtryck. På sikt kan det orsaka psykisk ohälsa och stress, och långvarig exponering för flyg- och vägtrafikbuller kan öka risken för hjärt-kärlsjukdomar.

Hälsoeffekter av miljöfaktorer, både positiva och negativa, beror på exponeringens omfattning och inneboende egenskaper, liksom på människors individuella känslighet. Exponeringen för luftföroreningar och buller påverkar alltså inte alla på samma sätt, och det är en ojämlik fördelning av både sårbarhet och exponering i befolkningen. Individuella faktorer såsom ålder och hälsostatus påverkar hur känsliga personer är för exponering av miljörelaterade risker. Dessutom påverkar individers socioekonomiska status, såsom utbildningsnivå, inkomst och arbete, möjligheten att hantera, minska eller undvika exponering för miljörelaterade risker. Kunskap och medvetenhet om miljörelaterade hälsorisker kan även variera med utbildningsgrad och språkförståelse.

Äldre personer och barn, människor med mindre materiella resurser samt människor med underliggande sjukdom är generellt mer sårbara för luftföroreningar och buller än den allmänna befolkningen. Det är också de som i allmänhet har mindre inflytande över sin livssituation och minst möjlighet att påverka hur och var de bor, arbetar eller går i skolan, faktorer som påverkar förutsättningarna för att uppnå en god och jämlik hälsa.

Höga halter av luftföroreningar har negativa effekter på barns lungutveckling, och cirka 600 ungdomar beräknas varje år växa upp med sänkt lungfunktion. Risken för astma ökar bland barn som bor nära hårt trafikerade vägar. Luftföroreningar har även negativa effekter på barns neurologiska utveckling och kognitiva förmåga. Det kan i sin tur påverka deras prestation i skolan och senare i livet, vilket kan leda till sämre produktivitet och livskvalitet.

Det är främst äldre som riskerar att bli sjuka av luftföroreningar, och flera studier visar på högre sjukhusinläggningar för lungsjukdomar och hjärt-kärlsjukdomar hos äldre. Äldre personer har redan en förhöjd risk att drabbas av exempelvis cancer och hjärt-kärlsjukdomar, och de med underliggande hälsoproblem tenderar att vara särskilt känsliga för luftföroreningar.

Buller påverkar människor olika beroende på vilken typ av buller det är, vilken styrka det har, vilka frekvenser det innehåller och hur det varierar över tiden. Det har även betydelse i vilken situation vi utsätts för buller. Störning är en subjektiv reaktion som påverkas av många andra faktorer än bara själva bullret, särskilt vid låga ljudnivåer. Exempel på sådana faktorer är individens attityd, hälsotillstånd och känslighet. Om flera belastningsfaktorer förekommer samtidigt kan den negativa effekten av bullret förstärkas. Variationen i känslighet för ljud är mycket stor. Grupper som kan vara mera känsliga för ljud än andra är till exempel personer med en hörselskada, barn, personer med annat modersmål, äldre och sjuka personer samt personer som ska lära sig något nytt.

Förutom att vi blir störda av buller kan det inverka på talförståelse och kommunikation, försvåra inlärning och påverka koncentration och prestation negativt. Det är svårare att behålla koncentrationen på en specifik uppgift i en bullrig miljö än i en tyst miljö. Bullret är tröttande och sänker prestationsförmågan. Barn är känsliga för buller eftersom de hela tiden utökar sin språkliga förståelse och sitt ordförråd, och barns inlärning försämras mer av bullerstörningar än vuxnas. I synnerhet påverkas barn med hörselnedsättning, läs- och skrivsvårigheter och adhd samt barn med annat modersmål än det som talas i klassrummet.

Klimatförändringen ger upphov till mer extrema väderfenomen som värmeböljor, torka, och skyfall. Risken för översvämningar, ras, skred och skogsbränder ökar och luft- och vattenkvaliteten påverkas. Konsekvenserna av extremväder är många. De kan ha direkta hälsoeffekter, exempelvis genom fler fall av hjärt-kärlsjukdom vid hög temperatur eller olycksfall vid kraftigt oväder, och viktig infrastruktur och sjukvård kan slås ut eller överbelastas. Städer är särskilt utsatta på grund av hårdgjorda ytor som lagrar värme och försvårar dagvattenhanteringen. På sikt påverkas även inomhusmiljön med högre risk för hälsoproblem orsakade av till exempel fukt och mögel. Även posttraumatisk stress och mental ohälsa kan ses till följd av extrema väderhändelser.

Klimatförändringen orsakar förändringar i ekosystemen som påverkar förekomsten och utbredningen av vissa smittbärande djur och insekter, främst fästingar men även myggor och gnagare. Även pollensäsongerna påverkas – de kan bli längre, med högre halter och mer allergent pollen. Ett förändrat klimat leder också till påverkan på livsmedelsförsörjning samt förändringar i tillgången till och kvaliteten på dricksvatten. Risken för smittspridning via dricksvatten och livsmedel ökar genom högre temperaturer, ändrade flöden samt förorenade vattentäkter och bevattningsvatten. Med varmare vattentemperaturer ökar även risken för giftiga algblomningar och tillväxten av bakterier som kan orsaka badsårsfeber.

Påverkan av ett förändrat klimat på hälsa varierar mellan olika områden på jorden. Generellt förstärker klimatförändringen befintliga hälsoproblem med störst konsekvenser för sårbara grupper och samhällen. På våra breddgrader kommer effekterna vara lindrigare, men eftersom vårt samhälle och vår miljö och befolkning är anpassade till dagens klimat kommer det ändå att ge konsekvenser.

De sårbara grupperna varierar med de olika hälsoeffekterna, men generellt är det äldre, små barn, redan sjuka och personer med funktionsnedsättning som drabbas värst. Barn bär redan den större delen av den klimatrelaterade sjukdomsbördan globalt. Klimatförändring kan i ett globalt perspektiv även driva på befolkningsomflyttningar, vilket i sin tur påverkar sårbarhet och sjukdomsmönster som är kopplade till migration och ökad befolkningstäthet. Framför allt i situationer med låg tillgång till boende, sanitet och vård finns ökad risk för bland annat smittspridning, psykisk ohälsa, undernäring och konflikt.

I Sverige är värmeböljor det område som är mest studerat utifrån hälsokonsekvenser. Exponeringen för höga temperaturer inom städer och regioner påverkas mycket av kvaliteten på boendemiljön. Värmeöeffekten gör dessutom att temperaturer i urbana miljöer blir mycket högre än omgivningarna. Hälsoeffekterna varierar från milda till allvarliga symtom. Både sjuklighet och dödlighet under värmeböljor väntas i synnerhet öka hos de som har underliggande sjukdomar såsom hjärt-kärl-, lung- eller njursjukdomar. Grupper med nedsatt förmåga att reglera kroppstemperatur och vätskebalans är särskilt sårbara, liksom de med nedsatt förmåga att skydda sig. Det gäller främst äldre, kroniskt sjuka, personer med fysisk och psykisk funktionsnedsättning, ensamboende, små barn och gravida samt personer som tar vissa mediciner. Personer med ett större socialt skyddsnät har lägre risk för allvarlig värmestress under värmeböljor.

Att gå eller cykla till en viss målpunkt är en av de viktigaste formerna av fysisk aktivitet. Många människor får till exempel sin vardagsmotion genom att de regelbundet går eller cyklar till stationen eller hållplatsen när de reser med kollektivtrafiken. Att gå, cykla eller resa kollektivt, i stället för att resa med egen bil, bidrar samtidigt till att minska luftföroreningarna, transportbullret och antalet trafikolyckor. Detta sammantaget främjar vår hälsa och bidrar till en samhällsekonomisk vinst.

En välfungerande kollektivtrafik i kombination med god infrastruktur för gång och cykel är viktiga aspekter att beakta i samhällsplaneringen för att främja en god och jämlik hälsa i hela befolkningen. Kollektivtrafiken är viktig för tillgängligheten till arbetsplatser, skolor, fritidsaktiviteter och service. Det gäller särskilt för äldre, barn och unga samt personer med svag socioekonomisk position.

Befolkningstäthet, bebyggelse och demografi påverkar självklart hur vi transporterar oss, eftersom närheten till olika målpunkter har betydelse för möjligheten att gå eller cykla. Barn och unga cyklar mer än vuxna, och det största antalet cykelresor sker i större städer med omgivande kommuner där fler människor också bor. Ungefär en tredjedel av cykelresorna sker till eller från arbetet och var sjunde cykelresa går till eller från skolan.

Studier visar att graden av fysisk aktivitet påverkas av möjligheterna att gå och cykla i vardagen, där människor som bor i ”promenadvänliga” bostadsområden är mer fysiskt aktiva än dem i mindre promenadvänliga områden.

Huruvida trafikmiljön upplevs som säker har också betydelse. Barns rörelsefrihet har till exempel minskat, där en bidragande orsak är att vägen till skolan upplevs alltmer osäker med längre avstånd och mer trafik.

Det finns även skillnader i resmönster mellan befolkningen som helhet och personer med funktionsnedsättning. Framför allt gör personer med funktionsnedsättning färre resor kopplat till skola och arbete. Personer med funktionsnedsättning gör också färre långväga resor. Det gäller särskilt personer med en rörelsenedsättning och deras användning av kollektivtrafiken.

Kollektivtrafiken rymmer både allmänna hinder för alla resenärer och särskilda hinder för personer med funktionsnedsättning. För personer med någon form av funktionsnedsättning är dock alla slags hinder mer påfrestande och besvärligare än för befolkningen i övrigt.

Fysisk aktivitet är en viktig förutsättning för en god hälsa för alla under hela livet. Regelbunden aktivitet främjar människors fysiska och psykiska hälsa och välbefinnande, och kan bidra till en ökad livskvalitet och ett längre liv med friska år. All rörelse innefattas i begreppet fysisk aktivitet, såsom friluftsliv, idrott, trädgårdsarbete, promenader, cykling och aktiviteter på arbetet eller i hemmet.

Det finns stor potential för att främja ett aktivt vardagsliv för alla om samhället satsar på stödjande miljöer för fysisk aktivitet. Närmiljön har betydelse och det bör vara enkelt att välja hälsosamma levnadsvanor och skapa goda rutiner, för alla. En god bebyggd miljö som stimulerar till fysisk aktivitet i vardagen kan bidra till rörelsefrihet för alla och att fler människor vistas ute i samhället, vilket i sig även kan bidra till ökad social interaktion och trygghet.

En utmaning för folkhälsan är den samhällsutveckling som bidragit till att vi sitter mer. Många svenska ungdomar och vuxna är inaktiva merparten av den vakna tiden (i snitt 70 procent), det vill säga de rör sig lite och står eller sitter i hög grad stilla. Långa perioder av sittande är enskilt en riskfaktor för ohälsa, även bland personer som i övrigt är fysiskt aktiva. En för låg grad av fysisk aktivitet är den huvudsakliga bidragande orsaken till två procent av alla dödsfall i Sverige. Det är därmed den tionde viktigaste riskfaktorn för dödlighet.

De svenska riktlinjerna för fysisk aktivitet och långvarigt sittande utgår från WHO:s riktlinjer. Enligt dessa bör vuxna ägna sig åt fysisk aktivitet på minst måttlig ansträngningsnivå 150–300 minuter i veckan, något som en majoritet uppger att de uppfyller. Den rekommenderade tiden är högre för barn 6–17 år, i genomsnitt minst 60 minuter per dag. Bland barn och unga 11–15 år är det dock få som når den rekommendationen.

Andelen vuxna respektive barn som når rekommendationen har i princip varit oförändrad sedan början av 2000-talet.

Människors grad av fysisk aktivitet och långvarigt sittande påverkas av de förutsättningar som finns i vardagen såsom den fysiska, sociala och kulturella miljön samt de socioekonomiska faktorerna. Olika grupper har därmed olika förutsättningar.

Att som barn få in rutiner för fysisk aktivitet i vardagen kan även skapa förutsättningar för mer hälsofrämjande levnadsvanor i vuxen ålder. Alla barn och unga bör ha tillgång till en god, välfungerande utemiljö och möjlighet att leka och utvecklas i hälsosamma och inspirerande sammanhang. Skolan kan i detta främja fysisk aktivitet för samtliga elever oavsett förutsättningar. Genom sin undervisning och möjligheterna till rörelse under såväl lektioner som raster på skolgården har den en viktig kompensatorisk roll. Vägen till och från skola, arbete och fritidssysselsättningar är också viktiga tillfällen till utevistelse och fysisk aktivitet.

Mat är grunden för liv och hälsa och kan bidra till motståndskraft mot till exempel infektioner. Tyvärr är ohälsosam konsumtion av mat i dag en av de största riskfaktorerna för ohälsa och för tidig död i Sverige. Ohälsosam konsumtion av mat bidrar till eller orsakar bland annat diabetes typ 2, hjärt-kärlsjukdom och vissa cancerformer samt ökar risken att bli sjuk i infektionssjukdomar. Under 2019 dog närmare 9 000 personer av för hög kroppsvikt, och ytterligare drygt 14 000 personer dog av annat till följd av sin matkonsumtion. Dessa siffror har varit tämligen stabila under åren. En stor del av sjukdoms- och dödsfallen går att förebygga.

Övervikt och fetma ökar med ålder och över tid. Statistik från SCB och Folkhälsomyndigheten visar att andelen personer med fetma har tredubblats sedan 1980-talet och är nu 16 procent för både män och kvinnor. Det betyder att över en miljon vuxna har fetma. Under det senaste decenniet har gruppen vuxna med fetma ökat med i genomsnitt 3 procentandelar per år. Ingenting talar för att denna utveckling kommer att avstanna, om inte insatser görs. Övervikt och fetma ökar i alla samhällsgrupper, även om det finns skillnader.

Baserat på att drygt en miljon svenskar i åldern 16–84 år har en vikt som klassas som fetma, skattas den totala årliga samhällskostnaden för fetma till 70 miljarder kronor. Fetma får negativa konsekvenser för både individen och samhället. Konsekvenserna består bland annat av försämrad livskvalitet, sjukdomar och förkortad livslängd samt förlorad produktion. Till denna kostnad kommer ytterligare kostnader för matrelaterad ohälsa. En väsentlig del av dessa kostnader, som samhället bär i stort, skulle kunna undvikas genom en mer hälsofrämjande utformning av samhället och preventiva insatser.

Det finns en skillnad i matkonsumtion av mat mellan olika grupper i samhället, såsom mellan män och kvinnor, människor i stad och landsbygd och mellan grupper med olika socioekonomiska förutsättningar. Generellt äter kvinnor mer hälsosamt än män, med högre intag av frukt, grönsaker och fisk samt lägre konsumtion av söta drycker. Det finns också en tydlig social gradient. Skillnader i skolbarns konsumtion ses inte bara utifrån kön och ålder, utan det finns även en tydlig koppling till föräldrarnas socioekonomiska status.

Skillnader i matrelaterad hälsa finns också mellan dessa grupper. Det är till exempel högre risk för grupper med sämre socioekonomiska förutsättningar att ha fetma, insjukna i diabetes typ 2 och hjärt-kärlsjukdom. Det är även vanligare att personer med arbetarbakgrund anger att de har diabetes, högt blodtryck och nedsatt psykiskt välbefinnande. De skattar också sin hälsa som sämre och anger i högre grad att de är stressade, jämfört med tjänstemän. Även de geografiska skillnaderna i matrelaterad hälsa är stora.

Vad människor äter påverkas av många faktorer, såsom utbud, pris, smak, tillgänglighet, kultur, socioekonomi och sociala normer. Därför har livsmiljön, stor betydelse för vad människor äter. I dagens samhälle exponeras vi för mat och dryck i många olika situationer. Förutom den snabba utvecklingen av snabbmatsställen, kaféer och möjligheter till hämtmat, erbjuds även livsmedel i många delar av detaljhandeln. Dessutom går det att köpa mat och dryck dygnet runt. Vi lever därmed i en matmiljö som inbjuder till konstant konsumtion, och risken för att äta och dricka mer än vi behöver är överhängande.

I internationella studier ses samband mellan det totala livsmedelsutbudet i ett område och risken för hjärt-kärlsjukdom, diabetes, övervikt och fetma. Forskning visar också att snabbmatsrestauranger, servicebutiker och liknande nära skolor kan påverka barns konsumtion negativt och leda till ökad risk för övervikt. Studierna visar också att en medveten satsning på mer hälsosamma utbud kan påverka försäljning och konsumtion positivt.

Marknadsföring, reklam och produktplacering påverkar människors syn på mat och konsumtion. Det gäller även barn. I det offentliga rummet – på reklampelare, i sociala medier, i kollek­tivtrafik, i butiksfönster – exponeras vi för mycket reklam om mat. Energität och näringsfattig mat marknadsförs i större utsträckning än mer hälsosam mat och det finns forskning som visar att den typen av reklam kan skilja sig mellan bostads­områden.

Från både Sverige och andra länder finns data på att andelen som har övervikt eller fetma är högre bland människor som lever i socioekonomiskt svaga områden jämfört med socioekonomiskt starka områden. Till exempel visar en svensk studie en 70 procent högre risk att barn i socioekonomiskt svaga områden har fetma. En del av skillnaden kan förklaras av faktorer som utbildning och inkomst, men de förklarar inte hela skillnaden. Det verkar som att det finns en oberoende områdeseffekt, det vill säga att sociala och fysiska faktorer i området har betydelse. Det kan till exempel handla om utbud av livsmedel och mat, marknadsföring och reklam samt sociala och kulturella normer.

Sverige är inte självförsörjande på livsmedel. Ett stort beroende av transporter, fungerande infrastruktur och insatsvaror i produktionen gör samhället sårbart. Många regioner, främst storstadsregionerna, är mycket sårbara när det gäller livsmedelsförsörjning. En ökad regional och lokal livsmedelsproduktion och konsumtion kan bidra till minskade transporter, minskat omvärldsberoende, högre grad av självförsörjning och bättre beredskap. Det är viktigt att dessa inte enbart har fokus på lönsamhet för producenter och andra i livsmedelskedjan, utan att också hälsan hos befolkningen får utrymme. Till exempel kan stadsodling bidra till sociala interaktioner och ökad kunskap om livsmedelsförsörjning.

Här listas de källor som skriften bygger på, och i vilka man kan få fördjupad information. Utöver dessa källor finns mycket information på Folkhälsomyndighetens webbplats, Folkhälsstudio och Folkhälsodata.

Folkhälsomyndigheten. På väg mot en god och jämlik hälsa. Stödstruktur för det statliga folkhälsoarbetet. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2020 [citerad 1 februari 2021]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/p/pa-vag-mot-en-god-och-jamlik-halsa--stodstruktur-for-det-statliga-folkhalsoarbetet/

Boverket. Bostadsmarknadsenkäten 2022. Karlskrona: Boverket; 2022. [uppdaterad 23 maj 2022: citerad 19 januari 2023]. Hämtad från: https://www.boverket.se/sv/samhallsplanering/bostadsmarknad/bostadsmarknaden/bostadsmarknadsenkaten/

Boverket. Bostadsmarknadsenkäten 2020. Karlskrona: Boverket; 2020. [uppdaterad 14 maj 2020: citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://www.boverket.se/sv/samhallsplanering/bostadsmarknad/bostadsmarknaden/bostadsmarknadsenkaten/

Boverket. Bostäder och platser för ungdomar. Lägesrapport till ungdomspolitiken. Karlskrona: Boverket; 2019. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://www.boverket.se/sv/om-boverket/publicerat-av-boverket/publikationer/2019/bostader-och-platser-for-ungdomar/

Vetenskapliga Rådet för Hållbar Utveckling (VRHU). Människors hälsa i växande städer. Stockholm: VRHU; 2018. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: http://www.sou.gov.se/wp-content/uploads/2016/06/rk_26106-Vetenskapsr%C3%A5det_nov-2018_webb.pdf

Delegationen mot segregation. Ett nationellt system för uppföljning av segregation. Huddinge: Delegationen mot segregation; 2018. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://www.delmos.se/wp-content/uploads/2020/10/Ett-nationellt-uppfoljningssystem-av-segregation_webb2.pdf

Folkhälsomyndigheten. Miljöhälsorapport 2017. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2017. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/m/miljohalsorapport-2017/

Folkhälsomyndigheten. Ljus och hälsa. En kunskapssammanställning med fokus på dagsljusets betydelse i inomhusmiljö. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2017. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/l/ljus-och-halsa/

Socialstyrelsen. Hemlöshet – omfattning och karaktär. Stockholm: Socialstyrelsen; 2017. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2017-11-15.pdf

Boverket. Trångboddhet i storstadsregionerna. Karlskrona: Boverket; 2016. Rapport 2016:28. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://www.boverket.se/sv/om-boverket/publicerat-av-boverket/publikationer/2016/trangboddheten-i-storstadsregionerna/

Folkhälsomyndigheten. På väg mot en god och jämlik hälsa. Stödstruktur för det statliga folkhälsoarbetet. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2020. [citerad 1 februari 2021]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/p/pa-vag-mot-en-god-och-jamlik-halsa--stodstruktur-for-det-statliga-folkhalsoarbetet/

Nationella Healthy Cities Nätverket. Tillitsfrämjande samhällsplanering. Malmö: Healthy Cities Sverige, Malmö stad; 2020. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://www.healthycities.se/wp-content/uploads/2020/05/Tillitsfra%CC%88mjande-stadsplanering-april-2020-2.pdf

Boverket. Boendesegregation. Karlskrona. Boverket; 2023. [uppdaterad 2 januari 2023; citerad 13 februari 2023]

Boverket. Brottsförebyggande och trygghetsskapande perspektiv och åtgärder i samhällsbyggnadsprocessen. Karlskrona: Boverket; 2019. Rapport 2019:20. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://www.boverket.se/sv/om-boverket/publicerat-av-boverket/publikationer/2019/brottsforebyggande-och-trygghetsskapande-perspektiv/

Tillväxtverket. Tillgänglighet till kommersiell och offentlig service 2018. Stockholm: Tillväxtverket; 2018. Rapport 0249. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://tillvaxtverket.se/vara-tjanster/publikationer/publikationer-2018/2018-04-18-tillganglighet-till-kommersiell-och-offentlig-service-2018.html

Kommissionen för jämlik hälsa. Nästa steg på vägen mot en mer jämlik hälsa. Förslag för ett långsiktigt arbete för en god och jämlik hälsa. Slutbetänkande (SOU 2017:47). Stockholm: Wolters Kluwers; 2017. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: http://kommissionjamlikhalsa.se/publikationer/sou-201747-nasta-steg-pa-vagen-mot-en-mer-jamlik-halsa-forslag-ett-langsiktigt-arbete-en-god-och-jamlik-halsa/

Brottsförebyggande rådet (Brå). Nationella trygghetsundersökningen 2020. Om utsatthet, otrygghet och förtroende. Stockholm: Brå; 2020. Rapport 2020:8. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://www.bra.se/publikationer/arkiv/publikationer/2020-10-08-nationella-trygghetsundersokningen-2020.html

Statistiska centralbyrån (SCB). Grundskolor och friytor. Nationell kartläggning och uppföljning av grundskoleelevers tillgång till friytor 2018-2020. Solna: SCB, Statistiska centralbyrån; 2022. [citerad 19 januari 2023]. Hämtad från: https://www.boverket.se/sv/samhallsplanering/stadsutveckling/barns-och-ungas-utemiljo/nationell-kartlaggning-visar-att-skolgardarna-krymper/

Folkhälsomyndigheten, Forte, Socialstyrelsen, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, Myndigheten för delaktighet. Digital teknik för social delaktighet bland äldre personer. Ett kunskapsstöd om möjliga insatser utifrån forskning, praktik, statistik, juridik och etik Solna: Folkhälsomyndigheten; 2018. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/d/digital-teknik-for-social-delaktighet-bland-aldre-personer/

Brottsförebyggande rådet (Brå). Utvecklingen i socialt utsatta områden i urban miljö. Analys utifrån Nationella trygghetsundersökningen. Stockholm: Brå; 2017. Rapport 2017:7. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://www.bra.se/publikationer/arkiv/publikationer/2017-06-01-utvecklingen-i-socialt-utsatta-omraden-i-urban-miljo.html

Boverket. Bostadsnära natur - inspiration & vägledning. Karlskrona: Boverket; 2007. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://www.boverket.se/globalassets/publikationer/dokument/2007/bostadsnara_natur.pdf

Bratman GN, Hamilton JP, Daily GC. The impacts of nature experience on human cognitive function and mental health. Ann N Y Acad Sci. 2012;1249(1):118-36. DOI: 10.1111/j.1749-6632.2011.06400.x.

Kuo, M. How might contact with nature promote human health? Promising mechanisms and a possible central pathway. Front. Psychol. 2015;6:1093. DOI: 10.3389/fpsyg.2015.01093

Mitchell R, Popham F. Effect of exposure to natural environment on health inequalities: an observational population study. The Lancet. 2008;372(9650):1655-1660. DOI: 10.1016/S0140-6736(08)61689-X.

van den Berg M, Wendel-Vos W, Poppel M, Kemper H, Mechelen W, Maas J. Health benefits of green spaces in the living environment: a systematic review of epidemiological studies. Urban For Urban Green. 2015;14(4):806–816. DOI: 10.1016/j.ufug.2015.07.008.

Vetenskapliga Rådet för Hållbar Utveckling (VRHU). Människors hälsa i växande städer. Stockholm: VRHU; 2018. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: http://www.sou.gov.se/wp-content/uploads/2016/06/rk_26106-Vetenskapsr%C3%A5det_nov-2018_webb.pdf

World Health Organization (WHO). Urban green spaces and health. A review of evidence. Köpenhamn: WHO Regional office for Europe; 2016. [citerad 1 april 2021] Hämtad från: https://www.euro.who.int/en/health-topics/environment-and-health/Housing-and-health/publications/2016/urban-green-spaces-and-health-a-review-of-evidence-2016

Frisk luft och god ljudmiljö främjar hälsan

Folkhälsomyndigheten. Miljöhälsorapport 2021. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2021. [citerad 8 mars 2021]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/m/miljohalsorapport-2021/

Folkhälsomyndigheten. Hälsoeffekter av buller och höga ljudnivåer. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2019. [citerad 27 januari 2021]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/h/halsoeffekter-av-buller-och-hoga-ljudnivaer/

Naturvårdsverket. Luft & miljö 2017 Barns hälsa. Om luftmiljö och svensk luftövervakning. Bromma: Arkitektkopia AB; 2017. [citerad 27 januari 2021]. Hämtad från: https://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-1303-5.pdf?pid=21462

European Environment Agency (EEA). Unequal exposure and unequal impacts: social vulnerability to air pollution, noise and extreme temperatures in Europe. Luxemburg: Publications Office of the European Union; 2018. EEA Report No 22/2018. [citerad 27 januari 2021]. Hämtad från: https://www.eea.europa.eu/publications/unequal-exposure-and-unequal-impacts

Folkhälsomyndigheten. Miljöhälsorapport 2017. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2017. [citerad 27 januari 2021]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/m/miljohalsorapport-2017/

Folkhälsomyndigheten. Värme och människa i bebyggd miljö – kunskapsstöd för åtgärder som minskar hälsoskadlig värme. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2019. [27 januari 2021]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/v/varme-och-manniska-i-bebyggd-miljo--kunskapsstod-for-atgarder-som-minskar-halsoskadlig-varme/

Folkhälsomyndigheten. Folkhälsa i ett förändrat klimat. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2021. Artikelnummer 20207. [8 mars 2021]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/f/folkhalsa-i-ett-forandrat-klimat/

World Health Organization (WHO). Healthy environments for healthier populations: Why do they matter, and what can we do?. Genève: WHO; 2019. Report No WHO/CED/PHE/DO/19.01. [27 januari 2021]. Hämtad från: https://www.who.int/publications/i/item/WHO-CED-PHE-DO-19.01

Watts N, Adger WN, Agnolucci P, Blackstock J, Byass P, Cai W, et al. Health and climate change: policy responses to protect public health. Lancet. 2015;386(10006):1861-914. DOI: 10.1016/S0140-6736(15)60854-6

Statistiska centralbyrån (SCB). Lämna ingen utanför. Statistisk lägesbild av genomförandet av Agenda 2030 i Sverige, oktober 2020. Solna: SCB; 2020. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/miljo/miljoekonomi-och-hallbar-utveckling/indikatorer-for-hallbar-utveckling/pong/publikationer/lamna-ingen-utanfor-statistisk-lagesbild-av-genomforandet-av-agenda-2030-i-sverige-oktober-2020/

Trafikverket. Nationellt cykelbokslut 2019. Hur utvecklas cyklandet i Sverige och vart är det på väg?. Borlänge: Trafikverket; 2020. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://trafikverket.ineko.se/se/nationellt-cykelbokslut-2019-hur-utvecklas-cyklandet-i-sverige-och-vart-%C3%A4r-det-p%C3%A5-v%C3%A4g

Folkhälsomyndigheten. Öppna jämförelser Folkhälsa 2019. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2019. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/oe/oppna-jamforelser-folkhalsa-2019/

Trafikanalys. Resvanor och funktionsnedsättningar – statistik ur resvaneundersökningen. Stockholm: Trafikanalys; 2018. Rapport 2018:16. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://www.trafa.se/kollektivtrafik/resvanor-och-funktionsnedsattningar---statistik-ur-resvaneundersokningen-7993/

Trafikanalys. Så reser vi baserat på socioekonomi – resmönster för 37 grupper. Stockholm: Trafikanalys; 2018. PM 2018:9. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://www.trafa.se/etiketter/transportovergripande/sa-reser-vi-baserat-pa-socioekonomi-8076/

Boverket. Planera för rörelse! – en vägledning om byggd miljö som stimulerar till fysisk aktivitet i vardagen. Karlskrona: Boverket; 2013. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://www.boverket.se/globalassets/publikationer/dokument/2013/planera-for-rorelse.pdf

Boverket. Grönska främjar hälsa och välbefinnande. Karlskrona: Boverket; 2019. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/Allmant-om-PBL/teman/ekosystemtjanster/naturen/valbefinnande/

EUT C 354/01, 4.12.2013, p. 1–5. Rådets recommendation av den 26 November 2013 om befrämjande av hälsofrämjande fysisk aktivitet i alla sektorer. Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå; 2013. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/GA/TXT/?uri=celex%3A32013H1204%2801%29

Folkhälsomyndigheten. Nationella folkhälsoenkäten – Hälsa på lika villkor. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2020. [uppdaterad 25 november 2020; citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/om-vara-datainsamlingar/nationella-folkhalsoenkaten/

Folkhälsomyndigheten. Svenska riktlinjer för fysisk aktivitet och långvarigt sittande. Kommande publikation. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2021.

World Health Organization (WHO). Physical activity strategy for the WHO European Region 2016–2025. Köpenhamn: WHO Regional Office for Europe; 2016. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://www.euro.who.int/en/publications/abstracts/physical-activity-strategy-for-the-who-european-region-20162025

World Health Organization (WHO). Global action plan on physical activity 2018–2030. Genève: WHO; 2018. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://www.who.int/ncds/prevention/physical-activity/global-action-plan-2018-2030/en/

World Health Organization (WHO). Guidelines on physical activity, sedentary behaviour and sleep for children under 5 years of age. Genève: WHO; 2019. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://apps.who.int/iris/handle/10665/311664

World Health Organization (WHO). WHO guidelines on physical activity and sedentary behaviour. Genève: WHO; 2020. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://www.who.int/publications/i/item/9789240015128

Folkhälsomyndigheten. Matmiljöns betydelse för vår hälsa. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2021. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/m/matmiljons-betydelse-for-var-halsa/

Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket. Förslag till åtgärder för ett stärkt, långsiktigt arbete för att främja hälsa relaterad till matvanor och fysisk aktivitet. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2017. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/f/forslag-till-atgarder-for-ett-starkt-langsiktigt-arbete-for-att-framja-halsa-relaterad-till-matvanor-och-fysisk-aktivitet/

World Health Organization (WHO Europa). European Food and Nutrition Action Plan 2015–2020. Köpenhamn: WHO Regional Office for Europe; 2015. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://www.euro.who.int/__data/assets/pdf_file/0003/294474/European-Food-Nutrition-Action-Plan-20152020-en.pdf

Institute for Health Metrics and Evaluation (IHME). Global Burden of Disease. Seattle: IHME, University of Washington; 2020. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: http://www.healthdata.org/gbd/2019/

Grausne, J., Quetel, A-K. Fakta om offentliga måltider 2018. Kartläggning av måltider i kommunalt drivna förskolor, skolor och omsorgsverksamheter. Uppsala: Livsmedelsverket; 2018. Rapport 2018 nr 25. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://www.livsmedelsverket.se/globalassets/publikationsdatabas/rapporter/2018/2018-fakta-om-offentliga-maltider-2018.pdf

Livsmedelsverket, Folkhälsomyndigheten. Covid-19-pandemin och offentliga måltidsverksamheter i vård, skola och omsorg. Uppsala: Livsmedelsverket; 2021. Rapport S 2021 nr 01. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://www.livsmedelsverket.se/bestall-ladda-ner-material/sok-publikationer/artiklar/2021/s-2021-nr-01-covid-19-pandemin-och-offentliga-maltidsverksamheter-i-vard-skola-och-omsorg

Livsmedelverket. Handbok för klimatanpassad dricksvattenförsörjning – 2019. Uppsala: Livsmedelsverket; 2019. Version I. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://www.livsmedelsverket.se/bestall-ladda-ner-material/sok-publikationer/material/2019-handbok-for-klimatanpassad-dricksvattenforsorjning

Jordbruksverket, Livsmedelsverket. En robust livsmedelsförsörjning vid kriser och höjd beredskap. Åtgärder och arbetsformer som stärker förutsättningarna. Jönköping: Jordbruksverket; 2021. Rapport 2021:5. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://webbutiken.jordbruksverket.se/sv/artiklar/ra215.html

Livsmedelsverket. Matutbudet i ungdomars vardag. Kartläggning av utbudet på och omkring ett nationellt urval av högstadie- och gymnasieskolor. Uppsala: Livsmedelsverket; 2021. Rapport L – 2021 nr 07. [citerad 1 april 2021]. Hämtad från: https://www.livsmedelsverket.se/bestall-ladda-ner-material/sok-publikationer/artiklar/2021/l-2021-nr-07-matutbudet-i-ungdomars-vardag

För att uppnå folkhälsomålet krävs ett långsiktigt, målinriktat och tvärsektoriellt arbete inom alla de sektorer och nivåer i samhället som har inflytande på folkhälsans utveckling. Nedan listas riksdagsbundna mål, utöver Agenda 2030 och folkhälsopolitiken, relevanta för hälsofrämjande livsmiljöer.

Det övergripande målet för samhällsplanering, bostadsmarknad, byggande och lantmäteriverksamhet är att ge alla människor i alla delar av landet en från social synpunkt god livsmiljö där en långsiktigt god hushållning med naturresurser och energi främjas samt där bostadsbyggande och ekonomisk utveckling underlättas. Målet är också långsiktigt väl fungerande bostadsmarknader där konsumenternas efterfrågan möter ett utbud av bostäder som svarar mot behoven.

2017 antog Sverige ett klimatpolitiskt ramverk. Ramverket består av en klimatlag, klimatmål och ett klimatpolitiskt råd. Det långsiktiga målet innebär att Sverige inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser år 2045. Ramverket berör enbart klimatminskande åtgärder och har vid måluppfyllnad direkta hälsoeffekter i form av friskare luft och förhoppningsvis lägre konsekvenser av klimatförändringen.

Miljökvalitetsmålen beslutades av riksdagen 2000 och ska ge vägledning för miljöarbetet för nationella myndigheter, länsstyrelser, kommuner och andra aktörers arbete. Samtliga miljökvalitetsmål berörs av fysisk planering, och är av relevans för miljörelaterad hälsa. Genom att synliggöra de hälsoaspekter som kopplar till fysisk planering kan det användas som drivkraft för att uppnå målen och i längden en hållbar utveckling.

Generationsmålet är avsett att utgöra ett övergripande mål för den samhällsomställning som krävs för att nå miljökvalitetsmålen och ska genomsyra samtliga mål. En av strecksatserna är av särskild betydelse som handlar om att människors hälsa utsätts för minimal negativ miljöpåverkan samtidigt som miljöns positiva inverkan på människors hälsa främjas.

Det nationella målet för funktionshinderspolitiken är att, med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som utgångspunkt, uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning i ett samhälle med mångfald som grund. Målet ska bidra till ökad jämställdhet och till att barnrättsperspektivet ska beaktas.

Arkitektur, form och design ska bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle med omsorgsfullt gestaltade livsmiljöer, där alla ges goda förutsättningar att påverka utvecklingen av den gemensamma miljön. Målet ska uppnås bland annat genom att miljöer gestaltas för att vara tillgängliga för alla.

Enligt de nationella kulturmiljömålen ska det statliga kulturmiljöarbetet främja:

• Ett hållbart samhälle med en mångfald av kulturmiljöer som bevaras, används och utvecklas.
• Människors delaktighet i kulturmiljöarbetet och möjlighet att förstå och ta ansvar för kulturmiljön.
• Ett inkluderande samhälle med kulturmiljön som gemensam källa till kunskap, bildning och upplevelser.
• En helhetssyn på förvaltningen av landskapet som innebär att kulturmiljön tas till vara i samhällsutvecklingen

Enligt det nationella kulturpolitiska målet ska kulturen vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet. Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling.

Transportpolitikens övergripande mål är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet.

Målet för landsbygd, livsmedel och areella näringar är att insatserna ska bidra till goda förutsättningar för arbete, tillväxt och välfärd i alla delar av landet. De gröna näringarna ska vara livskraftiga och bidra till klimatomställningen och att naturresurserna används hållbart.

Målet för den regionala utvecklingspolitiken är utvecklingskraft med stärkt lokal och regional konkurrenskraft för en hållbar utveckling i alla delar av landet. De strategiska områdena för att nå målet för den regionala utvecklingspolitiken är

• Likvärdiga möjligheter till boende, arbete och välfärd i hela landet
• Kompetensförsörjning och kompetensutveckling i hela landet
• Innovation och förnyelse samt entreprenörskap och företagande i hela landet
• Tillgänglighet i hela landet genom digital kommunikation och transportsystemet

I den nationella strategin för hållbar regional utveckling i hela landet 2021–2030 preciseras inriktningen för den regionala utvecklingspolitiken. Genomförandet av den regionala utvecklingspolitiken ska vara samordnad med landsbygdspolitiken, politiken för hållbar stadsutveckling, miljöpolitiken samt andra berörda politikområden.

Det övergripande målet för friluftslivspolitiken är att stödja människors möjligheter att vistas i naturen och utöva friluftsliv där allemansrätten är en grund för friluftslivet. Alla människor ska ha möjlighet att få natur- upplevelser, välbefinnande, social gemenskap och ökad kunskap om natur och miljö.

Målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.

Alla ungdomar ska ha goda levnadsvillkor, makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen.

Målet för barnrättspolitiken är att barn ska respekteras och ges möjlighet till utveckling och trygghet samt delaktighet och inflytande.