Frågor och svar om ebola
LyssnaVi har sammanställt svar på några vanliga frågor om ebola.
Ebola
Ebola tillhör en grupp sjukdomar som brukar kallas blödarfebrar. Dessa är allvarliga virusinfektioner som kan drabba alla organ och bland annat leder till att kroppens förmåga att stoppa blödningar inte fungerar. Personer som drabbas blir snabbt allvarligt sjuka och kräver omfattande vård. Dödligheten är mycket hög, särskilt i länder med otillräcklig sjukvård.
Ebolavirus smittar framförallt vid mycket nära kontakt med en sjuk person som har tydliga symtom. Smittan är inte luftburen och sprids inte ute i samhället vid vanliga sociala kontakter eller från personer som är smittade men inte fått symtom. Viruset kan inte ta sig genom hel, oskadad hud. Smitta sker via infekterade kroppsvätskor (till exempel blod, sädesvätska, diarré och kräk) om det kommer i kontakt med slemhinnor (till exempel öga, mun).
Ofta sker smittan när en sjuk person vårdas i hemmet eller på sjukhus utan att skyddsåtgärder finns på plats. Under utbrottet i Västafrika 2013–2015 smittades många som hade kontakt med den döda kroppen i samband med begravningsceremonier.
Idag anses den naturliga värden vara fladdermöss (fruit bats), men det är inte helt klarlagt. Virus överförs till människor från dessa fladdermöss. Men smittvägen är sannolikt oftast indirekt från andra infekterade vilda djur såsom apor och hjortdjur via nära kontakt vid jakt, hantering eller konsumtion av köttet.
Det finns inget som tyder på att ebolaviruset skulle kunna bli luftburet. De infektionssjukdomar vi känner till och har följt under det senaste seklet har aldrig förändrats och börjat smitta på ett helt nytt sätt. Ebolaviruset förökar sig dessutom i blodcellerna. Att det plötsligt skulle börja föröka sig i de övre luftvägarna och därmed öka risken för luftsmitta är osannolikt.
Risken att smittan sprids till andra länder är mycket liten. Det har hänt att sjukvårdspersonal som vårdat ebolasjuka rest tillbaka och insjuknat i sina hemländer. Att detta skulle leda till ett större utbrott i länder med välfungerande sjukvård är osannolikt.
Risken att någon ebolasmittad person skulle komma till Sverige är mycket låg.
Vid feber eller andra symtom på en infektion efter en resa i tropiska områden bör man alltid kontakta vården genom att ringa telefonnummer 1177 för att utesluta malaria och andra tropiska sjukdomar. Berätta om du har rest i områden där ebola förekommer så att provtagning och undersökning kan ske på ett säkert sätt.
Sverige har ett välfungerande system för att hantera allvarliga smittsamma sjukdomar. Folkhälsomyndigheten övervakar internationella utbrott och samarbetar med andra europeiska och globala hälsomyndigheter för att förhindra att smittan når Sverige. Det finns en beredskap för att snabbt identifiera, isolera och vårda smittsamma patienter samt att genomföra en smittspårning av personer som kan ha blivit utsatta för smittan.
Det finns godkända vacciner mot en av varianterna av ebolavirus, den som kallas zairevirus. Vaccinerna andvänds främst för att begränsa smittspridning i samband med utbrott.
Risken för smittöverföring av ebolavirus via exempelvis varor som fraktas från drabbade afrikanska länder till Sverige bedöms som obefintlig. Studier har visat att viruset inaktiveras vid intorkning i rumstemperatur på ytor som glas, plast och metall. Det är dessutom ytterst osannolikt att kroppsvätskor från en person med smittsam ebolafeber skulle hamna på gods avsett för export.
Folkhälsomyndigheten ansvarar för att följa utvecklingen av utbrottet och informera andra myndigheter och hälso- och sjukvården. Folkhälsomyndigheten stöder andra myndigheter i deras hantering av situationen. Myndigheten gör även bedömningar av risker och av hur utbrottet kan utvecklas.
Om misstänkta fall skulle upptäckas genomförs analys av prover för att ställa diagnos på laboratorier vid Folkhälsomyndigheten, och stöd kan ges till Sveriges smittskyddsenheters hantering som rör bland annat smittspårning, riskbedömningar och kommunikation.