Frågor och svar om sjukdomen marburg
LyssnaMarburgvirus kan orsaka blödarfeber (hemorragisk feber) med hög dödlighet. WHO har meddelat att det pågår ett utbrott av infektion med marburgvirus i den nordvästra delen av Tanzania (Kagera).
Sjukdomen marburg är ovanlig, men har rapporterats från ett antal länder i Afrika söder om Sahara. Hösten 2024 pågick ett utbrott i Rwanda och år 2023 i Tanzania. Sjukdomen liknar den som orsakas av ebolavirus och ger hög feber, huvudvärk och blödningar. Marburgviruset smittar inte genom luften utan kräver direktkontakt med kroppsvätskor, till exempel blod eller saliv, från en smittad person.
Riskbedömning
WHO bedömer att risken är låg för att marburgviruset ska börja spridas globalt, men att det finns en hög risk för smittspridning i Afrikaregionen och en hög risk för smittspridning i Tanzania.
Sjukdomen marburg är klassificerad som samhällsfarlig.
Marburg
Vid feber eller andra symtom på en infektion efter en resa i tropiska områden bör man alltid kontakta vården genom att ringa telefonnummer 1177 för att utesluta malaria och andra tropiska sjukdomar. Berätta om du har rest i områden där marburg förekommer så att provtagning och undersökning kan ske på ett säkert sätt.
Kontakta vården genom att ringa telefonnummer 1177 vid misstanke om smitta och berätta om dina misstankar så att en eventuell provtagning och vård kan genomföras på ett säkert sätt.
Marburgvirus är ett allvarligt hot i områden där utbrott förekommer på grund av den höga dödligheten i sjukdomen och den höga smittsamheten från framför allt svårt sjuka individer.
Utbrott är ovanliga men kan få allvarliga konsekvenser. För personer boende i Sverige är hotet betydligt mindre. Det finns risk att personer som vistats i utbrottsområden för med sig smittan hit efter resa, men här är förutsättningarna för att hindra vidare smittspridning goda och därför blir konsekvenserna med största sannolikhet begränsade.
Dödligheten i sjukdomen är svår att uppskatta men har i tidigare utbrott varierat mellan 35 och 88 procent, beroende på bland annat patientens hälsotillstånd och tillgänglig vård.
Idag anses den naturliga värden vara fladdermöss (fruit bat), men viruset kan också infektera apor. Människor kan smittas från dessa fladdermöss, exempelvis efter vistelse i grottor eller gruvor där fladdermössen bor. Intag av så kallat ”bush meat”, kött från vilda djur, anses också utgöra en risk. Marburgvirus smittar mellan människor genom infekterade kroppsvätskor såsom saliv och blod, vilket framför allt innebär en risk för anhöriga och vårdpersonal.
Inkubationstiden, det vill säga tiden från att en person har blivit smittad till att hen får symtom, är 2–21 dagar. Sjukdomen karakteriseras av ett hastigt insjuknande med hög feber, huvudvärk, muskelvärk och allmän sjukdomskänsla. Även illamående, kräkningar, buksmärtor, diarré och bröstsmärtor kan förekomma. I slutet av sjukdomsförloppet kan blödningar uppstå i huden och i inre organ.
Det finns i nuläget inget godkänt vaccin mot marburg. Vården inriktas i stället på att behandla och lindra patientens symtom, inklusive vätsketillförsel, samt intensivvård för att hantera symtom hos sjuka individer.
Undvik kontakt med fladdermöss (fruit bats) och deras spillning i områden där sjukdomen förekommer samt kontakt med kroppsvätskor (till exempel blod och saliv) från smittade personer. Familjemedlemmar sjukvårdspersonal och andra som är i nära kontakt med sjuka personer löper extra stor risk att smittas. Försiktighet gäller även vid begravningar.
Användning av rätt skyddsutrustning är avgörande för att minimera risken för smitta i samband med vård av sjuka.
Sverige har ett välfungerande system för att hantera allvarliga smittsamma sjukdomar. Folkhälsomyndigheten övervakar internationella utbrott och samarbetar med andra europeiska och globala hälsomyndigheter för att förhindra att smittan når Sverige. Det finns en beredskap för att snabbt identifiera, isolera och vårda smittsamma patienter samt att genomföra en smittspårning av personer som kan ha blivit utsatta för smittan.
Folkhälsomyndigheten har ett nära samarbete med sjukvården, regionala smittskyddsenheter och internationella organisationer såsom WHO och europeiska smittskyddsenheten ECDC. Om ett misstänkt fall upptäcks i Sverige kommer patienten att isoleras och behandlas enligt etablerade rutiner för högsmittsamma sjukdomar. Folkhälsomyndigheten har god kapacitet att analysera prover och vid behov ge stöd till hälso- och sjukvården
På Folkhälsomyndighetens säkerhetslaboratorium finns dygnet-runt-kapacitet att diagnostisera eventuella misstänkta fall av bland annat blödarfebervirus, som marburg. Sverige har specialutrustade infektionskliniker med tränad personal som är utrustade för att hantera högsmittsamma sjukdomar som marburg. Dessa kliniker kan snabbt isolera patienter och tillämpa nödvändiga smittskyddsåtgärder för att minimera risken för vidare spridning.
Det finns inget som tyder på att marburgviruset skulle kunna bli luftburet.