Frågor och svar om sjukdomen marburg

Kontakta vården via 1177 vid misstanke om smitta och berätta om dina misstankar så att en eventuell provtagning och vård kan genomföras på ett säkert sätt.

Marburgvirus är ett allvarligt hot på grund av den höga dödligheten i sjukdomen och den höga smittsamheten från framför allt svårt sjuka individer. Utbrott är ovanliga men kan få allvarliga konsekvenser. Dödligheten i sjukdomen är svår att uppskatta men har i tidigare utbrott varierat mellan 35 och 88 procent, beroende på bland annat patientens hälsotillstånd och tillgänglig vård.

Det aktuella utbrottet i Rwanda (2024) övervakas noggrant av Folkhälsomyndigheten samt internationella och nationella organisationer.

Idag anses den naturliga värden vara fladdermöss (fruit bat), men det kan också infektera apor. Viruset överförs till människor från dessa fladdermöss, exempelvis efter vistelse i grottor eller gruvor där fladdermössen bor. Intag av så kallat ”bush meat”, kött från vilda djur, anses också vara en risk. Marburgvirus smittar mellan människor genom infekterade kroppsvätskor såsom saliv och blod, vilket framför allt innebär en risk för anhöriga och vårdpersonal.

Inkubationstiden, det vill säga tiden från att en person har blivit smittad till att hen får symtom, är 2–21 dagar. Sjukdomen karakteriseras av ett hastigt insjuknande med hög feber, huvudvärk, muskelvärk och allmän sjukdomskänsla. Även illamående, kräkningar, buksmärtor, diarré och bröstsmärtor kan förekomma. I slutet av sjukdomsförloppet kan blödningar uppstå i huden och i inre organ.

Det finns i nuläget inget godkänt vaccin mot marburg. Vården inriktas i stället på att behandla patientens symtom. Behandlingen består främst av stödjande vård, inklusive vätsketillförsel och intensivvård för att hantera symtom hos sjuka individer.

Undvik kontakt med fladdermöss (fruit bats) och deras spillning i områden där sjukdomen förekommer. Familjemedlemmar och sjukvårdspersonal bör alltid vara noga med att undvika kontakt med kroppsvätskor (till exempel blod och saliv) från den som är smittad. Detta gäller även vid begravningar.

Användning av rätt skyddsutrustning är avgörande för att minimera risken för smitta i samband med vård av sjuka.

Svenska resenärer bör före avresa ta reda på hur situationen ser ut i länder där ett utbrott pågår samt följa Folkhälsomyndighetens och Utrikesdepartementets rekommendationer.

Sverige har ett välfungerande system för att hantera allvarliga smittsamma sjukdomar. Folkhälsomyndigheten övervakar internationella utbrott och samarbetar med andra europeiska och globala hälsomyndigheter för att förhindra att smittan når Sverige. Det finns en beredskap för att snabbt identifiera, isolera och vårda smittsamma patienter samt att genomföra en smittspårning av personer som kan ha blivit utsatta för smittan.

Folkhälsomyndigheten har ett nära samarbete med sjukvården, regionala smittskyddsenheter och internationella organisationer såsom WHO och europeiska smittskyddsenheten ECDC. Om ett misstänkt fall upptäcks i Sverige kommer patienten att isoleras och behandlas enligt etablerade rutiner för högsmittsamma sjukdomar. Folkhälsomyndigheten har god kapacitet att analysera prover och vid behov ge stöd till hälso- och sjukvården.

På Folkhälsomyndighetens säkerhetslaboratorium finns dygnet-runt-kapacitet att diagnostisera eventuella misstänkta fall av bland annat blödarfebervirus. Sverige har specialutrustade infektionskliniker med tränad personal som är utrustade för att hantera högsmittsamma sjukdomar som marburg. Dessa kliniker kan snabbt isolera patienter och tillämpa nödvändiga smittskyddsåtgärder för att minimera risken för vidare spridning.

Det finns inget som tyder på att marburgviruset skulle kunna bli luftburet.