Frågor och svar om humant papillomvirus (HPV) och vaccination

HPV står för humant papillomvirus. Det finns över 200 olika typer av HPV där vissa typer orsakar vårtor och vissa typer på lång sikt kan orsaka cancer.

Det finns minst 13 olika HPV-typer som kan orsaka cancer.

Typ 16 och 18 är de som orsakar flest cancerfall. Dessa typer orsakar mer än 75 procent av alla HPV-orsakade fall av cancer i livmoderhals, penis, vagina och vulva, och omkring 90 procent av de HPV-orsakade cancerfallen i anus, mun och svalg.

Typerna 31, 33, 45, 52 och 58 orsakar tillsammans ca 15 procent av alla HPV-orsakade fall av cancer i livmoderhals, vagina och vulva, men bara 5-7 procent av de HPV-orsakade cancerfallen i anus, penis, mun och svalg.

De allra flesta som blir infekterade med HPV märker det inte alls och infektionen läker ut av sig själv. De flesta infekteras med en eller flera olika typer av viruset under sin livstid. Hos några av dem som infekteras läker infektionen däremot inte ut, utan kvarstår. Personer med kvarstående HPV-infektion har en ökad risk att på sikt drabbas av olika former av cancer, såsom livmoderhalscancer, svalgcancer, peniscancer och analcancer.

HPV sprids via hud- och slemhinnekontakt. Virustyperna som kan ge könsvårtor, livmoderhalscancer och cancer i svalg, penis och anus smittar lätt vid sexuell kontakt. Eftersom viruset är vanligt i både slemhinnorna och huden i underlivet kan hudkontakt också leda till smitta. Kondom kan minska men inte helt förhindra HPV-smitta.

Alla som har haft sexuell kontakt kan ha blivit smittade av HPV. Risken för HPV-smitta ökar med ökat antal sexualpartners. Även om man haft få eller bara en sexualpartner kan man ha smittats och löpa en framtida risk att utveckla cancer.

De flesta sexuellt aktiva personer smittas någon gång i livet av HPV. Inom screeningen för livmoderhalscancer erbjuds kvinnor HPV-test som visar om det finns en pågående infektion, men dessa tester är inte allmänt tillgängliga i andra sammanhang. Tester för att se vilka HPV-typer man har varit infekterad med tidigare finns inte heller allmänt tillgängliga.

HPV-infektionen i sig själv kan inte behandlas. Oftast försvinner den dock av sig själv.

Hos både män och kvinnor kan HPV orsaka analcancer och cancer i mun och svalg. Hos kvinnor kan HPV också orsaka livmoderhalscancer samt cancer i vagina och vulva. Hos män kan HPV också orsaka peniscancer.

Ja. Uppskattningsvis drabbas över 550 män av HPV-relaterad cancer varje år, framför allt i svalg, penis och anus (ändtarmsöppning). Män får mer sällan än kvinnor genital cancer orsakad av HPV. Däremot är HPV-relaterad svalgcancer vanligare hos män. Män som har sex med män har ökad risk för att utveckla analcancer, en cancerform som är starkt associerad med HPV-infektion.

Kondom kan minska risken att smittas av HPV, men inte helt ta bort den. Med hjälp av vaccination kan du förebygga infektion med några av de HPV-typer som orsakar cancer.

Kvinnor kan dessutom minska risken att få livmoderhalscancer genom att regelbundet delta i screening. Därigenom kan sjukvården upptäcka och behandla cellförändringar som uppstått, innan cancer har hunnit utvecklas. Vaccination och screening för livmoderhalscancer kompletterar varandra.

Ja. Vaccination ger inte ett heltäckande skydd. Vaccinerna skyddar mot 70-90 procent av livmoderhalscancer och därför är det viktigt att gå på de regelbundna cellprovskontroller som alla kvinnor kallas till från 23 års ålder. Vaccination mot HPV ska ses som ett komplement till dagens screeningprogram för att förebygga livmoderhalscancer. Screeningprogrammet är mycket effektivt för att förebygga utvecklingen av cancer och har räddat många hundra kvinnors liv. Deltagande i screening måste därför fortsätta på samma höga nivå som hittills. För en kvinna som vaccinerats och deltar i screeningprogrammet är risken mycket låg att drabbas av livmoderhalscancer.

Män som har sex med män, transpersoner och personer med nedsatt immunförsvar, inklusive personer som lever med hiv, har på gruppnivå en ökad risk att smittas av HPV och utveckla cancer till följd av en HPV-infektion.

Läs mer i Folkhälsomyndighetens kunskapsunderlag:

Behov av och kostnader för vaccination mot humant papillomvirus (HPV) – Kunskapsunderlag om catch-up vaccination av pojkar och män och riktade insatser till specifika grupper

Det finns tre olika vacciner mot HPV som är godkända för att användas i Sverige. Alla tre vacciner skyddar mot HPV typ 16 och 18. De fyrvalenta och niovalenta vaccinerna skyddar dessutom mot HPV-typerna 6 och 11, som orsakar de flesta fall av kondylom (könsvårtor). Det niovalenta vaccinet ger även skydd mot HPV-typerna 31, 33, 45, 52 och 58, som också kan orsaka cancer. För närvarande är endast det niovalenta vaccinet tillgängligt i Sverige.

Vaccinerna innehåller små partiklar som liknar riktiga papillomvirus. Dessa viruslika partiklar är däremot inte smittsamma och kan inte orsaka infektion eller cancer. De kan däremot lära immunförsvaret att känna igen riktiga virus. De olika HPV-vaccinerna innehåller partiklar som liknar olika HPV-typer.

HPV-vaccin skyddar till 90 procent mot de HPV-typer som vaccinerna omfattar, såvida du inte blivit smittad innan du blev vaccinerad. Vaccinerna har nämligen ingen effekt mot en redan befintlig infektion eller en redan etablerad cellförändring. I de kliniska studierna av HPV-vaccin har man visat en skyddseffekt mot allvarliga förstadier till livmoderhalscancer och analcancer orsakade av HPV 16 och 18.

Nej, det finns minst 13 olika typer av HPV som kan orsaka cancer. Alla HPV-vacciner skyddar mot de två HPV-typer (typ 16 och 18) som orsakar flest fall av cancer. Det niovalenta vaccinet ger dessutom ett direkt skydd mot ytterligare fem HPV-typer som kan orsaka cancer (typerna 31, 33, 45, 52 och 58).

Hur länge skyddet varar efter vaccination mot HPV undersöks både genom kliniska studier och uppföljning av vaccinationsprogram. Hittills finns data som visar att de antikroppar som bildas efter vaccination finns kvar på hög nivå under mer än tio år, och sannolikt ännu längre. Dessutom visar flera studier på en mycket god effekt på förekomsten av livmoderhalscancer mer än tio år efter vaccinationen.

Läs mer i följande vetenskapliga artiklar:

• HPV Vaccination and the Risk of Invasive Cervical Cancer (nejm.org)
• Human papillomavirus vaccine efficacy against invasive, HPV-positive cancers: population-based follow-up of a cluster-randomised trial (bmj.com)
• Real-World Effectiveness of Human Papillomavirus Vaccination Against Cervical Cancer | JNCI: Journal of the National Cancer Institute (oup.com)

Vanliga biverkningar är lokala reaktioner som smärtor, rodnad, svullnad och klåda vid vaccinationsstället. Kortvarig feber, huvudvärk och allmän sjukdomskänsla är också vanliga men var nästan lika vanliga hos dem som fick placebo i studierna. Svimning kan förekomma, efter eller till och med före vaccination, och räknas framför allt som en reaktion på nålsticket. Det finns också några rapporter om allergiska reaktioner som utslag och klåda direkt efter att vaccinet getts. I väldigt ovanliga fall kan allvarliga allergiska reaktioner uppstå.

Skyddseffekten av HPV-vaccin mot cellförändringar, cancer och kondylom samt förekomsten av olika biverkningar kommer att följas fortlöpande genom både kliniska studier och uppföljning av vaccinationsprogram. Alla doser av HPV-vaccin som ges inom barnvaccinationsprogrammet registreras i det nationella vaccinationsregistret. Detta gör det möjligt att följa upp effekt och säkerhet av vaccinerna på individnivå. Både hälso- och sjukvårdspersonal och allmänhet kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket.

Vaccinet ges med en spruta i armen och det behövs två eller tre doser beroende på hur gammal man är när vaccinationsserien påbörjas.

Beroende på hur gammal man är när vaccinationsserien påbörjas, och vilket HPV-vaccin som används, behövs två eller tre doser. Personer med nedsatt immunförsvar, både barn och vuxna, behöver få tre doser. Detta baseras på de kliniska studier som har gjorts och vaccinernas godkännanden.

Doserna bör helst ges inom en 1-årsperiod, men man behöver inte börja om vaccinationsserien i de fall intervallet har blivit längre.

Om du har vaccinerat dig mot HPV har du ett gott skydd mot de cancerformer som viruset kan orsaka, oavsett vilket vaccin du tagit, eftersom alla HPV-vacciner skyddar mot de virustyper (typ 16 och 18) som orsakar flest cancerfall.

För de som redan är fullvaccinerade med två eller tre doser två- eller fyrvalent HPV-vaccin (Cervarix eller Gardasil) finns inga rekommendationer om att vaccinera sig igen med niovalent HPV-vaccin (Gardasil 9). Om man ändå önskar ta en sådan dos, kan man ta kontakt med en vårdcentral eller vaccinationsmottagning. Det är inte farligt att vaccinera sig igen, men nyttan kan vara begränsad.

Om det kan behövas en påfyllnadsdos för bibehålla ett skydd mot cancer kommer att besvaras genom de långtidsstudier som pågår.

Ja. HPV-vaccin kan i likhet med andra vacciner ges samtidigt som de flesta andra vacciner, men på separata injektionsställen.

Ja, man kan fortsätta vaccinationsserien med ett annat HPV-vaccin. Inga extra doser rekommenderas utan man kompletterar bara vaccinationsserien.

Eftersom de vacciner som ges för att förebygga HPV inte är testade speciellt på gravida kvinnor, ska de undvikas vid graviditet. I vaccinstudierna som gjorts bland kvinnor var en förutsättning för att få delta att man inte var gravid och att man använde preventivmedel. Det var ändå ett antal kvinnor som blev gravida under studierna. Vid uppföljning av kvinnorna som vaccinerats under graviditeten såg man ingen ökad risk för missfall eller fosterskador jämfört med placebogruppen. Det finns dock inte tillräckligt med data för att värdera HPV-vaccination under graviditet fullt ut och HPV-vaccin bör därför inte ges till gravida.

Ja, vaccinerna mot HPV är godkända för både män och kvinnor, och de kan ge ett direkt skydd mot flera olika cancerformer som drabbar män, till exempel cancer i mun, svalg och ändtarmsöppning (anus). Vaccination av pojkar och män kan också bidra till minskad smittspridning och ge deras sexualpartners ett skydd mot HPV-infektioner.

Ja, men eftersom HPV-vaccinet verkar förebyggande ger det bäst effekt före sexualdebuten. Vaccinet har inte någon effekt mot pågående HPV-infektion eller cellförändringar som redan uppkommit innan vaccination. Effekten av vaccination kan därför bli mindre efter sexualdebut, men det är sällan som vaccinet inte har någon effekt alls eftersom det är mycket ovanligt att man är smittad med alla typer som ingår i vaccinet samtidigt. Det är inte farligt att vaccineras om man redan är smittad med HPV.

Bäst nytta gör vaccinet för den som inte alls är infekterad med HPV. I praktiken innebär det att vaccinet gör störst nytta för den som ännu inte har haft sexuellt umgänge. Nyttan avtar sedan med åldern beroende på sexuell aktivitet och antalet sexualpartners genom åren. Det är därför man har valt att lägga doserna i vaccinationsprogrammet vid 10-12 års ålder.

Nej. HPV-vaccin ger inte skydd mot andra sexuellt överförbara infektioner och därför är det mycket viktigt att använda kondom för att inte bli smittad av till exempel klamydia. Användningen av kondom minskar risken för smittspridning av HPV men skyddar inte helt eftersom smittan kan finnas i hud som inte täcks av kondom.

HPV-vaccin finns tillgängligt på många vaccinationsmottagningar runt om i landet. De kan även ge råd om HPV-vaccination är aktuellt för dig, hur många doser du behöver, med mera. Priset för vaccination mot HPV bestäms av respektive vaccinationsmottagning.

Regionerna arbetar med frågan om hur HPV-vaccination ska erbjudas i deras respektive region. Det krävs politiska beslut, finansiering och planering på regional nivå innan vaccination mot HPV kan erbjudas i regional regi. Olika regioner kan välja att göra på olika sätt.

I dagsläget rekommenderas inte några påfyllnadsdoser av vaccin mot HPV. Alla HPV-vacciner ger dessutom ett starkt skydd mot de två HPV-typer som orsakar flest cancerfall: typ 16 och 18. Det är därför inte nödvändigt att vaccinera om sig med samma eller ett annat HPV-vaccin om man redan är vaccinerad.

Det är inte nödvändigt att vaccinera om sig med ett annat HPV-vaccin. Alla HPV-vacciner ger ett starkt skydd mot de två HPV-typer (typ 16 och 18) som orsakar flest cancerfall både hos kvinnor och män.

Ja, till de flesta barn.

Sjuksköterskors ordinationsrätt regleras av Socialstyrelsens föreskrifter (HSLF-FS 2018:43) om behörighet för sjuksköterskor att förskriva och ordinera läkemedel.

Enligt dessa får vissa specialistutbildade sjuksköterskor självständigt ordinera HPV-vaccin till barn och unga som omfattas av barnvaccinationsprogrammet. Alla flickor under 18 år omfattas av barnvaccinationsprogrammet, men bara pojkar födda 2009 och senare. Läkarordination krävs alltså för vaccination av pojkar födda 2008 och tidigare.

Nej. Sjuksköterskors ordinationsrätt regleras av Socialstyrelsens föreskrifter (HSLF-FS 2018:43) om behörighet för sjuksköterskor att förskriva och ordinera läkemedel. Folkhälsomyndighetens rekommendationer om vaccination mot HPV är inte listade i dessa föreskrifter, och därför får sjuksköterskor inte ordinera HPV-vaccin till de grupper som rekommendationerna omfattar.

Kliniska studier och uppföljning av vaccinationsinsatser har visat en god skyddseffekt på kort sikt även efter vaccination med färre doser än tre. Det är dock fortfarande oklart hur skyddseffekten kommer att vara på lång sikt efter färre doser.

De HPV-vacciner som är godkända i Sverige omfattar alla tre-dosscheman för vuxna. Man kan ge färre doser, men det innebär en off-label förskrivning.

Folkhälsomyndigheten följer frågan och kan framöver komma att utreda hur många doser som ska rekommenderas till barn respektive vuxna.

Personer som lever med hiv och andra personer med nedsatt immunförsvar bör alltid vaccineras med tre doser.

Vaccinationer som ingår i ett nationellt vaccinationsprogram ska erbjudas kostnadsfritt till den som omfattas av programmet. De ska också rapporteras till det nationella vaccinationsregistret.

Regeringen fattar beslut om vilka sjukdomar som ska omfattas av nationella vaccinationsprogram. Folkhälsomyndigheten meddelar föreskrifter om programmen som reglerar till vilka grupper vaccin ska erbjudas, antal doser som ska ges och med vilka intervall. Regioner och kommuner ansvarar för genomförandet och är skyldiga att kostnadsfritt erbjuda befolkningen de vaccinationer som ingår i programmen.

Vaccination mot HPV till flickor ingår i det nationella allmänna vaccinationsprogrammet för barn sedan 2010. Från och med augusti 2020 erbjuds även pojkar vaccination mot HPV.

Det allmänna vaccinationsprogrammet för barn mot HPV omfattar pojkar födda från och med 2009.

Vaccination mot HPV infördes för att framförallt ge skydd mot livmoderhalscancer. Programmet omfattade därför till en början bara flickor. Genom åren ökade kunskapen om HPV-orsakade cancerformer som även drabbar män, och det är tydligt att vaccination mot HPV ger skydd mot dessa. Det finns också mer kunskap idag om den minskade smittspridningen som uppnås genom att vaccinera både pojkar och flickor.

Eventuell catch-up vaccination mot HPV av pojkar och män födda 2008 och tidigare, som inte omfattas av det allmänna vaccinationsprogrammet för barn, är upp till regionerna att besluta om.

Vilket vaccin som används inom barnvaccinationsprogrammet bestäms genom nationell upphandling. Det vaccin som nu är upphandlat för hela landet och som erbjuds både flickor och pojkar är Gardasil 9.

Elevhälsan är inte skyldig att erbjuda kompletterande vaccinationer till elever över 18 år, så beroende på lokala rutiner och förutsättningar kan ungdomar behöva vända sig till en vårdcentral eller vaccinationsmottagning och själv bekosta resterande doser.

Nej, elevhälsan kan inte neka vaccination av flickor och pojkar under 18 år som går i skolan och som omfattas av vaccinationsprogrammet mot HPV. Huvudmannen för elevens utbildning är skyldig att erbjuda kompletterande vaccinationer (inklusive mot HPV) upp till 18 års ålder. Detta gäller sedan den 1 juni 2016 och följer av 6 § Folkhälsomyndighetens föreskrifter (HSLF-FS 2016:51) om vaccination av barn. Vaccinationsprogrammet mot HPV omfattar flickor födda 1999 och senare och pojkar födda 2009 och senare.

Här hittar du föreskriften.

Rekommendationerna baseras på en genomgång av publicerade studier, hälsoekonomiska beräkningar och underlag från Sverige.

Åldersgränsen baseras på den förväntade effekten av vaccination: ju äldre en person är, desto större är risken att personen har träffat på en eller flera av de HPV-typer som vaccinet ska skydda mot och desto lägre effekt får då vaccinationen.

Dessutom visar de hälsoekonomiska analyserna att kostnaderna för vaccination är rimliga i förhållande till hälsovinsterna, för både kvinnor och män, till och med 26 års ålder.

Ja, det finns inte någon övre åldersgräns för HPV-vaccination, men vaccination av personer som är 27 år eller äldre har i många fall en begränsad nytta. Detta beor på att ju äldre en person är, desto större är risken att personen har träffat på en eller flera av de HPV-typer som vaccinet ska skydda mot och desto lägre effekt får då vaccinationen.